lördag 30 november 2019

Atle testar det här med lickimat

När man har en hetsätare till hund som slukar maten på nolltid så är det bra att försöka förlänga ättiden. Ännu bättre om vovven samtidigt får jobba ordentligt för maten! Försöker ge Atle mat på olika sätt som t.ex. aktiveringsspel, slow feeder, snuffelmatta, diverse matleksaker, sök utomhus etc. Nu har han fått testa en lickimat och jag måste ju säga att det tog tid att äta upp det lilla jag kletade fast. Nackdelen är att det i princip bara är burkmat (ok, färskfoder också men det fixar inte Atles mage) som funkar på en sån här, det bygger ju liksom på att maten är en slags sörja som kan geggas fast i de minimala skrymslena... Men variation förnöjer och Atle hade 10 min sysselsättning innan det var dags att kämpa vidare med resten av matportionen som fördelades såhär:
  • Kokt torsk och ris intryckt i en matleksak
  • Kokt älgkött i slow feeder
  • Söka torrfoderkulor gömt i hela huset
Det tog väl totalt runt 30 min att äta middag, betydligt bättre än om jag gett middagen i matskålen, då hade det tagit 5 sekunder max ;)




lördag 23 november 2019

Ser ljuset i tunneln...

Ja herregud, senhösten brukar normalt vara en period som jobbmässigt blir lugnare och lugnare men eftersom jag fick skjuta en hel del från oktober till november så har även november varit kaos. Har sedan länge satt stopp för fler bokningar i december, så då kommer det vara lugnare. Jag börjar se ljuset i tunneln!

Har grovtrimmat Atle lite då hans päls började spåra ur och jag insåg att framförallt skägget har spårat ur, det är helt sjukt långt. Jag hatar att klippa skägg eftersom jag aldrig lyckas få det snyggt. Skulle behöva gå någon slags specialkurs i frisering av dvärgschnauzerhuvud överlag men just skägget känns omöjligt. Därför blir det bara en "före" bild på skägget och ingen "efter" bild haha!

Lååångt skägg...

Tränar ju lite retrieverträning med Atle ibland. även om vi inte kommit så långt och kör helt enligt egna regler men ändå. Blev så glad när jag fick den här fina ljuslila acmepipan med tillhörande mörklila band, av en kursare. Jag älskar ju lila!!! Så nu är det hög tid att lära in visselsignalerna vilket blir helt klart roligare med en LILA pipa =) Tänk att matcha med lila dummies... har faktiskt bara en lila dummy och den är gränsfall att han orkar bära p.g.a. tyngden. Får nog shoppa lite på mässan i december.



lördag 9 november 2019

Stressad Atle

De senaste 6 veckorna har varit lite kaos här hemma. Anledningen är att jag pang bom hittade mitt typ drömhem och även lyckades lägga vantarna på det =) I och med detta så behöver jag sälja mitt nuvarande hem och tydligen i någon form av raketfart vilket innebär att jag inte gjort annat än att städa, städa och städa lite till inför alla visningar, samtidigt som jag måste ro runt DogSpirit i sluttampen på årets mest intensiva period.
Mitt hysteriska städande (d.v.s jag far omkring som en dåre och sitter typ aldrig still) har gjort Atle väldigt stressad. Minst sagt. Dessutom har han varit sjukt understimulerad eftersom han mest fått gå rastningsrundor med tassbandage. Lägg sedan till Atles personlighet med rädslor och lätt till stress så kan man räkna ut att han varit helt urflippad. Faktiskt tillbaka på den nivå han var under sitt första år och det är rätt illa. På en av rastningsrundorna för ett tag sedan klev jag på en gren som knäcktes varpå Atle hoppade högt, vände sig om och bet mig i benet... Tur jag är hundpsykolog och förstår vad stress gör med hjärna och kropp. Han har reagerat på det mesta han haft svårt för tidigare - människor, hundar, cyklar, bilar, bussar, ljud etc.
Jag vet att detta har varit tillfälligt och övergående och mest haft fokus på att det inte ska sätta några bestående spår. För ju längre tid han befinner sig i detta tillstånd, desto större risk att det sätter spår för framtiden som tar tid att jobba bort. Han har varit så himla duktig i höst, jag har kunnat börja "skörda" all träning jag lagt ner på honom. Så det är jättetråkigt att se allt falera i rekordfart... Men veckan på Smögen gjorde honom gott (vilket också var tanken) och jag tycker att han är bättre redan nu. Atle funkar som så att han behöver sova/vila mycket för att återhämta sig, får han inte den återhämtning han behöver så flippar han ur ganska snabbt. Och en urflippad Atle är ingen rolig Atle.

Så nu står han på någon form av "stressdetox" (vila och sömn, vissa tillskott, promenader i lugna områden, lugn aktivering, matberikning, massage mm.) och så är det bara att hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll!  

Atle uppskattar inte klassiska hundsängar, han föredrar filtar eller bara golv =) Men det finns ju ett mellanting som jag inte tänkt på - dynor! Mellan visningarna här hemma har dynorna till trädgårdsmöblerna legat på golvet intill altandörren. Och Atle har varenda jäkla dag sovit på dynorna. Det får helt klart bli någon form av dyna till nya hemmet!

söndag 3 november 2019

Bua Hed med slemmigt fynd

Smögen knatar man ju runt på nolltid så det behövs lite olika utflyktsmål för att inte bli uttråkad =) Bua Hed är alltid fint så det fick bli en tripp dit.

Jahapp, bara att ställa bilen och gå då!












Otroligt många brännmaneter, även uppspolade på land, döda. Atle lyckades få tag i en sån där döing och sprang några ärevarv innan matten gjorde slut på det roliga. Hade ju ingen aning om ifall de bara bränns när de lever?? Men oavsett, där gick liksom min gräns, stå och ruska en död slemmig manet i käften... BLÄ!!! Inte var de små heller, runt 30cm i diameter.


 



Tillbaka hemma igen slängde jag en blick ut genom fönstret och fick se en säl som lattjade runt ett bra tag innan den försvann vidare =)