måndag 28 juni 2021

Midsommarhelgen

Alltså fail trail är ju en sak men nu behövs ett nytt begrepp - FAIL TRIP. Vi tar det från början...

Åkte upp i torsdags och i Sveg passade jag på att kika in hos VUAJA som nyligen öppnat fysisk butik där. Vuaja är en av mina favvonätbutiker med den lite ovanliga kombinationen av bra hundartiklar, heminredning (med fjäll och naturtema) och lite friluftskläder.

Väl framme i Hede hämtade jag nycklarna till stugan och rullade vidare mot Sonfjället. Tog en sen eftermiddagspromenad bl.a. med syfte att kolla myggläget. Visst var det mygg men knotten var tio resor värre. Hoppsan hejsan.

Väderprognosen för fredagen visade regn, regn och ännu mera regn så Plan A (Sododalen vid Sonfjället) fick bli Plan B (Skärsjövålen bredvid Sonfjället) och jag gick upp kl. 4 för att att komma iväg vid 5 och förhoppningsvis slippa det värsta regnet. Gick direkt från stugan och planen var att gå uppför Skärsjövålen via Skärsjön till Brovalltjärnen. Dränkte Atle i myggmedel och konstaterade noll vind, sol på himlen och varmare än planerat. Jahapp... 


En bit upp började Atle tycka att det var i varmaste laget och jag försökte förklara att vi kommer till en sjö där uppe och sen kommer fler badmöjligheter. Knotten var inte roliga och det gällde att hålla sig i konstant rörelse. Stanna och dricka? Ehh, nej, skulle INTE tro det! Ju högre upp vi kom desto mer började det fläkta yttepyttelite i alla fall och Atle gick på bättre.


Matte, jag ser sjön!!!






Vid sjön hoppade Atle bomben i vattnet och levde rövare. Men satan vad mycket knott, det var helt vidrigt. Så snart han badat klart fick vi småspringa upp på en höjd för att få hjälp av vinden. Bara det att vinden mojnat... Knotten bombarderade och plan B fick bli plan C, d.v.s. härifrån vände vi hemåt i snabbt takt. Atle som nu återställt sin komforttemperatur för en tid framåt betedde sig som dåre och flög hit och dit. När han blir myggbiten märker han det och inser att han måste röra på sig men knotten verkade han inte märka på samma sätt så jag fick mana honom till rörelse hela tiden när han skulle leka med pinnar och gud vet vad han pysslade med. Knotten var helt ointresserade av mitt blod men jag hade istället fullt sjå att andas genom näsan för att inte få alltför mycket knott i munnen.








Väl hemma hade Atle blivit rätt ordentligt biten och det kliade massor =( Hade varit förutseende och tagit med kortisonsalva men tyckte inte det verkade hjälpa ett skit. Från tidigare vet jag att en kall dusch är det som lindrat mest och så även denna gång. Dessvärre sitter effekten bara i typ 30 min innan huden behöver kylas igen och det tar några timmar innan klådan lägger sig. Värst drabbad var han i ljumskar och insida lår men de hade bitit lite överallt.

Eftersom regnet verkade utebli tog vi under eftermiddagen en tur till ett vattenfall, det skulle inte vara så himla långt att gå och så kunde han ju bada. Jag åkte iväg i jeans i solskenet bara för att 25 min senare komma fram till detta:

Ösregn som inte tänkte ge sig.

För att göra en lång historia kort: Atle betedde sig konstigt under natten till lördagen och eftersom vädret ändå var kvavt, varmt och vindstilla och omöjliggjorde en tur till Sododalen (det var faktiskt kämpigt att undslippa knotten även på rastningsrundan vid stugan) så valde jag att packa ihop och åka till Orsa en dag tidigare än planerat. Bara när jag småsprang mellan stuga och bil lyckades jag andas in hur många knott som helst.

I Orsa roade vi oss med att gömma gosedjursråttan istället:



Glad Atle som kunde vistas utomhus utan att bli sönderbiten!

Nu är vi tillbaka på udden igen och ska jobba i några dagar innan det är dags för semester =)

onsdag 23 juni 2021

Finally!

Sådär, nu är Atle färdigfriserad inför kommande fjällturer och nu även badad när vi fick vattnet tillbaka (för allt flyter på lika smidigt som vanligt här ute typ som när hela föreningen blir vattenlös i några dygn). Tycker jag härdats nog under våren men tydligen inte.

Imorgon bär det av norrut! Gör ett pitstop i Orsa för att hämta upp vandringsgrejerna och sedan rullar bilen vidare några timmar. Jag hoppas verkligen att efterslängarna av min första vaccindos har flygit sin kos till på fredag när det är dags för årets första fjälltur!! 

Atle har packat sin nya väska, den är verkligen superbra! Tålig och vattentät och med massor av fack och avdelare så att det går att packa strukturerat. Precis alla Atles grejer får plats och så har den ju LILA detaljer! Det märks att den är designad av hundträningsfolk =)



fredag 11 juni 2021

För varmt!

Atle tycker det är på tok för varmt för att kunna gå längre sträckor nu så det är tidiga morgnar som gäller. Igår gick vi upp 04:30... Det gick att gå fram till kl. 8 sen var det för varmt. Vilka fjällvandringar pågår i så kort tid? Typ inga... Men alternativet är att vara ute och gå på nätterna och där går min gräns.

Myggläget just nu är lite småkämpigt. När jag gick ute i Bogesund förra veckan gick det inte att stanna för då bombade myggen. Fick fika gåendes... Inte lika illa som i fjällen förra året men helt klart värst någonsin för att vara här hemma. Dock verkar de här myggen inte gå på Atle alltför mycket, de är mer på mig. I fjällen är det istället tvärtom. Myggjävlar oavsett ;)

söndag 6 juni 2021

I did it!

Under -19/-20 gick jag utbildningen Pro Dog Trainer hos Absolute Dogs i England. Klarade provet förra våren och i september -20 startade nästa steg, deras motsvarighet till hundpsykolog "GEEK". Beteendenörderi kan man väl kalla det och t.ex. täcktes områden som stress, hälsans påverkan på beteenden, resursförsvar, hundmötesproblematik, separationsångest, jaktproblematik, multidoghousehold management (hittar ingen bra svensk översättning men ni hajar nog), ljudrädsla mm.

De två delar jag tyckte var mest intressanta var dels "abnormal repetetive behaviour", alltså typ stereotypier och liknande. Det här är något jag saknat under de utbildningar jag gått och har liksom fått utbilda mig på egen hand även om jag hade en grund från min djurvårdarutbildning där en delkurs handlade om djurparker. Just djurparksdjur är väl lite överrepresenterade när det gäller stereotypier av den enkla anledningen att de inte lever som de skulle behöva leva =(
Sen gillade jag också den delen som handlade om hur hjärnan fungerar (på nörderinivå) och kände igen en del från Anders Hansens bok "Hjärnstark" som kom för några år sedan. Den är ju inriktad på människa men jag läste den i syfte att bli mer haj på hjärnan rent allmänt vilket hjälper i den del av hunderiet som handlar om beteendeproblematik.

Man hade ett år på sig att genomföra utbildningen och jag har hela tiden tänkt att jag ligger bra till eftersom jag inte behöver göra provet förrän i september. Sen insåg jag att det år man har på sig räknas från anmälan vilket skedde i början av juli -20. Fick lite småpanik med andra ord, kände inte att jag behövde mer att göra just nu... Men det var bara att nöta igenom det som var kvar och häromdagen gjorde jag testet som bestod av 53 frågor (med efterföljande huvudvärk av alla engelska ord som inte ingår i allmänbildningen...) och när jag skulle skicka in provet genom att trycka på knappen så hängde sig datorn. Man skulle ju kunna bli skogstokig men jag är allmänt avtrubbad just nu nu så det kändes bara helt normalt att inte heller det här gick enligt planen. Gjorde om provet nästa dag och då fungerade tekniken bättre. Och jajjamen, jag blev godkänd =) Någon nivå 3 finns inte men får hoppas att det kommer i framtiden!

tisdag 1 juni 2021

Kamikaze Atle

Atle har ju alltid haft lite kamikaze tendenser för sig ute på tur, även om det blivit mycket bättre med åren. Imorse var vi ute tidigt för att kunna gå långt innan det blev för varmt och vi knatade på ute i skogen.


Det var rätt knixigt på sina ställen och Atle fick både krypa för att ta sig fram och hoppa en del. Vid ett tillfälle gick vi längs en liten stig precis intill en högre bergvägg. Och så bara helt plötsligt från att lugnt ha travat längs stigen så bara poff, så står han uppe på berget. Ibland kan jag se att han funderar över om han ska hoppa upp på något och då går det alltid att stoppa honom (för ofta funderar han över omöjligheter!) men nu tog han bara helt sonika ett språng rakt upp, tar ett avstamp någonstans mitt på bergväggen och flyger upp sista biten. Vi pratar alltså om en typ lodrät bergvägg lika hög som jag själv. Jag hann inte ens reagera innan han var uppe och då hade jag vaknat till liv så pass att jag hade fullt fokus på att se till att han inte skulle få för sig att hoppa ner samma väg. Dåre! Det finns en anledning till att ett av hans smeknamn är Atle atlet...