Vintervandring och Snöstorm

I måndags åkte jag från Orsa i strålande sol och perfekt vandringsväder men som vanligt när man närmar sig Fulufjället var det som att åka in i en annan värld av väder, det var dimma och snöbyar om vartannat. 7 minus och vind gjorde att jag höll på att skippa att gå upp på fjället och istället hålla mig nedanför. Men när jag klev ur bilen och såg allt höstlovsfirande flipflopfolk (fast den här tiden på året har flipflopsen tydligen uppgraderats till sneakers) som styrde kosan mot fallet högt klagandes över att "det är ju så kallt och skulle det verkligen snöa?" så kände jag att ett vindpinat fjäll var rätt lockande ändå ;) Uppåt bar det och det var så jäkla halt. När snöbyarna slog till såg man inte mycket runt omkring sig men de höll inte i sig särskilt länge.

Atle hade kul i snön =)

Ibland syntes skymtar av blå himmel och sol!

Tills dimman kom smygandes.

Väl uppe insåg jag att vi går knappast rundan förbi Rörsjöarna, dels för att det var så jäkla halt men även för att det skulle bli för kallt för Atle. Så vi gick en bit längs leden som går längs kanten på platån men problemet är att den inte är kryssad utan markerad med färg på stenarna. Hjälps inte när det ligger snö ovanpå och det bara är sten, man ser ingen led. I snöbyarna vet man till slut inte var man är... Så vi vände om och började knata ner. Var det meckigt uppför var det knappast lättare nerför haha! Atle var lite rolig här, normalt kan han ösa på som en bulldozer nerför men han måste kännt av att jag tog det väldigt försiktigt för han gick långsamt och stannade upp med jämna mellanrum för att vänta in mig. Han tog inte ett steg framåt innan jag ok'at det. En ny sida hos Atle!

På tisdagen slog ovädret till, eller snarare mitt favvoväder - snöstorm! Efter morgonpromenaden insåg jag att det kommer INTE gå att vandra idag men jag ville banne mig upp på fjället (Nipfjället i Idre) ändå, för att se vädret. Jag var först på den oplogade vägen och susade fram genom 15cm nysnö. Väl vid foten insåg jag att det här vädret börjar ju verkligen likna något!! Gick ur bilen för att kolla hur mycket snö det var på vägen ut på fjället. Svårt att se inifrån när ingen åkt där innan, vill ju inte köra fast. I vintras körde jag i 50cm nysnö för att testa och det gick finemang. Med tanke på vädret hade jag inga större planer på att utmana ödet i onödan men de var faktiskt inte hysteriskt mycket snö så jag rullade på. Ju längre upp vi kom desto mindre snö på vägen, den blåste bara bort. Förutom i vissa svackor där vallar bildats. Exakt på samma ställe som förra året den här tiden. Då hade jag den gamla bilen som inte hade samma åsikter som jag om var man borde köra. Så den gången vann snövallarna och det var bara att vända medans de fyrhjulsdriva RIKTIGA bilarna med markfri gång minsann plöjde igenom och rullade vidare uppåt. Jäklar vad arg jag var!! Men desto nöjdare i år, vallarna var nemas problemas! 

I början var det bra sikt och ingen snö på vägen

Ju högre upp desto sämre sikt!

  

Fjället =)

Var till slut uppe där vägen slutar och hela bilen gungade i vinden. Gick ur och höll knappt på att få upp dörren, väl ute var det bara att fälla upp luvan och ställa sig med ryggen åt vinden, den där snöpiskan var inte trevlig i ansiktet. Men bästa tänkbara väder! 

Min bil i sitt rätta element!

Där uppe la vädret i ytterligare en växel och det kom liksom en vägg av snö, det blev snabbt allt vitare på marken. Bara att vara ödmjuk inför vädrets makter och börja rulla neråt medans man fortfarande såg vägen. Inte mycket att hurra för rent vandringsmässigt haha, men jag fick en härlig snöstorm i alla fall!

Höstlov!

Höstlovet är alltid spännande här uppe i Orsa, man vet aldrig vad det blir för väder. Har varit med om allt ifrån att man kunnat sitta ute på altanen i solen och mysa till kallt och 30 cm snö! De senaste dagarna har det varit sol, blåsigt och några minusgrader. Perfekt höstväder =)

Har varit väldigt dålig på att fota här så slänger in några bilder hemifrån istället, från våra turer ute i Bogesund. Har tänkt att han skulle hålla vandringsformen till höstlovet ifall att det skulle gå att vandra.

Jomen han är där, nånstans i röran...

Eftersom det var kallt hade vi en överenskommelse - inte blöta ner magen. Höll han den? No way, han hade lätt simmat om jag tillåtit det ;)

Jag hoppas, hoppas att det ska vara vandringsvänligt väder imorgon. Idag har inte gått att åka uppåt då det är militärkolonner på vägarna och allmänheten ombeds hålla sig borta... Så imorgon är enda chansen innan snön förhoppningsvis kommer på tisdag =) Håll tummarna! 

Rallyavslutning

Igår var det fjärde och sista gången på rallykursen. Vi gick igenom de sista skyltarna och sen blev det några korta banor/kombinationer. Atle var jätteduktig även idag och de korta banorna gick kanon. Bortsett från en av banorna där det låg en så extremt lockande och superfin pinne mitt i slalomen så den lille spelevinken kunde inte motstå den, det blev några ordentliga ärevarv i kopplet innan jag fick hejd på galenskaperna haha =)

Trots att jag tränat rätt dåligt på frontskyltarna så gick de av någon underlig anledning mycket bättre idag. Men Atle funkar ofta så att man kan traggla ett träningspass utan att se direkt resultat och sen några dagar senare så har det liksom landat och går jättebra.

Snodde några bilder, vet inte varför de blev så smala...

Måste ju säga att jag är så glatt överraskad över hur han uppfört sig de här tre gångerna vi var med på kursen! Visst, jag har ju sett till att inte utsätta honom för situationer han inte klarar av men det är inte så himla många gånger jag behövt styra upp ett begynnande raseriutbrott eller en rädslereaktion. Sen har han ju dessutom kunnat fokusera ordentligt på träningen och gjort det väldigt bra. Kan han visa mer av den här "Atlen" så finns det ju hopp inför framtiden =)

Tredje tillfället på rallykursen

Det är lite segt med uppdatering här men det är lite fullt upp... Förra helgen var det i alla fall tredje tillfället på Atles rallykurs. Det gick faktiskt finemang även denna gång! Wow =)

Momentsmässigt var det lite svårare denna gång då instruktören lyckats pricka alla de skyltar han har svårast för, t.ex. sitt stå och alla front skyltar. Stå har jag aldrig lagt något krut på så det kan han helt enkelt inte. Frontpositionen har funkat finfint men efter ett längre träningsuppehåll var den som bortblåst ur minnet och han ville bara vrida in i fotpositionen. Det gick knappt att ens locka honom rätt med godis, frontpositionen fanns liksom inte som alternativ i hans värld. När jag började blanda in handhjälper blev det lite missförstånd också, han trodde att jag ville visa något på marken och började leta godis eller undersöka själva skylten. Lite pannkaka helt enkelt men det är bara att lära in frontpositionen igen, en plattform skulle nog vara bra. Jag har ju tjatat om en sådan några gånger nu men aldrig lyckats få tag på någon. Kanske kan man bygga en...

Bara för att jag tjatat om kass frontposition så sitter han ju här riktigt bra framför haha!

Atle hade väldigt roligt under hela lektionen och snodde lite pinnar från marken som han körde race med =) Jaja, såna "fasoner" kan vi ta tag i sen, det är ju bara bra att han har roligt och fokuserar på annat än att hålla koll på potentiella faror runtomkring sig.

Sen var det en löptik med denna gång och hon luktade ju såååå gott tyckte Atle. Många hanhundsägare muttrar över att löptikar tillåts på kurs men jag är bara glad att få till lite vettig träning med löptikar som störning. Löptikar kommer alltid finnas i omgivningen så det måste tränas som allt annat här i världen, den problematiken ingår liksom i hanhundsköpet. När jag väl lyckats övertyga Atle om att träningen med mig var så mycket bättre än den snygga staffebruden så gick det rätt bra ändå!

Sista gången är nu i helgen och jag är liiite fundersam över all jäkla kennelhosta som härjar, det är verkligen sjukt mycket kennelhosta just nu. Men samtidigt är det guld värt för Atle med ytterligare en (förhoppningsvis) positiv minnesbild från kursmiljö. Vi får se, vi får se.

Men vad händer?!?

Förra helgen startade Atles rallykurs men det blev skolk då när vi var uppe i Grövelsjön istället. Igår var det dags för andra kurstillfället och jag var som vanligt förberedd på ett smärre kaos. Men han överraskade rejält denna gång! Redan från start kändes han rätt lugn och trygg (ja, ni läste rätt!) och snarare nyfiken på de runt omkring än rädd/arg. Jag tänkte att det är nog mest för att alla stod stilla i början och han hade kontroll på situationen men nix, det höll i sig även när alla spred ut sig och började träna.

Vi jobbade en hel del med bakdelskontroll och olika skyltar. Atle hade superfokus hela lektionen igenom (1,5 timme) och verkade bara liiite trött mot slutet. Jag kan säga att det här är första kurstillfället någonsin som det inte har brunnit i hjärnkontoret på honom!

Visst, instruktören fick sig ett par utskällningar, framför allt när hon satt ner på marken för att titta på hur han jobbade med bakbenen vid övningarna i bakdelskontroll. Atle förklarade högt och tydligt att "du kan väl för fan inte sitta ner på marken och stirra på mig, det är högst onormalt" så instruktören fick glatt ställa sig upp igen och Atle kunde jobba vidare =)

Övningarna i sig var inga problem och han utförde dem väl närmast exemplariskt. Det enda man skulle kunna anmärka på var att han ibland blev helt överförtjust av träningen och studsade fram halvt okontrollerat men DET har jag verkligen inga problem med, han får balla ur så mycket han vill så länge det är av glädje =) Knasiga Atle, undrar om jag någonsin kommer bli klok på vad som försiggår där innanför pannbenet? 

Vintervandring

Hade en ledig helg avsatt för vandring men vädret satte stopp för de ordinarie planerna. Så det blev Grövelsjön igen, varför ändra ett vinnande koncept liksom.

På fredagkvällen blev det en promenad upp mot Salsfjället mest för att röra lite på benen efter bilresan. Tänkte att man kan ju gå en liten sväng och så kommer man tillbaka två timmar senare... Snön singlade i luften och på topparna var det lite mer vitt. Vinterns första snö, jippiiieeee!!!

På lördagen väntades snö eller regn från lunchtid så det var bara att gå upp i ottan och knata iväg så snart det blev ljust. Det hade snöat lite under natten och var runt 5 minus. Snorkall vind var det så Atle fick ha dubbla täcken. Han vinner verkligen inget designerpris i den utstyrseln men han höll sig varm =)

Gick leden mot Silverfallet och mina händer höll på att förfrysa trots varma vantar. Stannade för fika vid Olåns vindskydd och där fanns ett gäng väldigt sällskapliga entitor som käkade direkt ur min hand! Kräsna filurer som minsann bara skulle ha det bästa, resten slängde de ner på marken (till Atles stora förtjusning). Minst sagt lite otippat med så tama fåglar på fjället.

När det var dags att packa ihop fick Atle ett raseriutbrott på något och jag kunde verkligen inte förstå vad. Var övertygad om att det var någon som var på väg, vad annars skulle kunna få honom att reagera så? Lyckades lugna honom tillslut men sen rätt var det var blev han skogstokig igen. Det fanns verkligen ingenting att reagera på!! Började fundera över om hans hjärnspöken nått nya höjder men insåg tillslut att det var en livsfarlig stubbe han var rädd för. Att jag inte tänkte på det, stubben fanns ju där, blick stilla och helt galet provocerande ;)

Efter fikat stod valet mellan att gå hela leden eller vända tillbaka. Valde att gå tillbaka och det var nog bra, det blåste mer och Atle började frysa lite även om det inte var kris. Mot slutet kom den utlovade snön!

Tidig morgon

Inte varje dag det sitter en fågel i handen! Kolla Atles blick, han väntar på att fågeln ska kasta ner nåt gott till honom.

Väl hemma gick Atle omkring med täcke inomhus och var rätt nöjd med det, han blev nog lite kall trots allt. Det blev en tripp till en höstmarknad men sen var det bara att låta bilen stå, det började bli lite väl mycket snö för sommardäck...

Men vi kunde inte låta bli att ta en promenad i nysnön!!

På söndagen var det strålande väder och det fick bli en ny led och en ny del av Långfjället. Gick från Lövåsen mot Onne Gealta / Lillvätteshågna. Planen innan resan var att gå upp där men i det här vädret var det inte aktuellt med Atle. För kallt och för stor risk för snöklumpar i benhåren. Men superfint var det med all snö och solen som sken! Det blev ändå en längre tur än planerat och Atle kämpade på bra, körde lite björkrace mm. Han letade lite kråkbär också men den säsongen verkar vara över.

Lillvätteshågna vid horisonten

Rendalsölen i Norge, den spetsiga toppen är ett framtida projekt!

Nu är det nog tyvärr färdigvandrat för i år, en extremt konstig vandringssäsong. Har inte på långa vägar hunnit med de leder och toppar jag tänkt mig. Var det inte för varmt så var det för kallt men man kan inte styra över vädret. Nu är det istället dags att börja smida planer för nästa år =) Synd bara att de allra flesta fina fjällområdena längre norrut i Sverige har totalt hundförbud. Norge tänker ju lite annorlunda på den punkten så jag får väl emigrera!