onsdag 21 september 2022

Mojskläppen

Efter Vättafjäll och Volldagshögda på varandra fick det bli en vilodag med sedvanliga våfflor vid Djupdalsvallen. Lite shopping i Funäsdalen och slappande och nästa dag var det dags för sista turen. Nu var det kallt och is på bilen så var lite osäker på hur länge Atle skulle palla att vara ute utan att frysa ihjäl.

Utgick från Walles och gick upp mellan Hästkläppen och Ramundberget. Sen fortsatte vi vidare och hade jag vetat att det skulle bli någon form av rekord i klafsande så hade jag valt en annan tur... För egen del är det inte hela världen, mina kängor tar inte in vatten och så länge kängorna inte sjunker ner över skaftet så är det lugnt och mest ett irritationsmoment. Men för Atle blir det dels jobbigt att ta sig fram och han blir ju dyngsur och så bara ett fåtal plusgrader på det = kallt.



Här går även sommarleden men det finns ingen stig, bara klafsig myr. Normalt funtade människor har nog vänt vid det här laget haha.

Det var en rovfågel som tittade förbi då och då under hela turen. Den kanske var sugen på dvärgschnauzer =)



Till slut var det dags för lunch och vi lyckades välja ett ställa där det konstant passerade renar. Jätteavkopplande att försöka äta och samtidigt ha koll på den fyrbenta jaktmaskinen... Men han skötte sig bra =)
Efter lunchen gick vi upp på Mojskläppen och det måste vara den första topp jag varit på utan toppröse. Började återigen fundera över om ingen går här för det var bannemig klafsigt även uppepå!








Atle hittade två fina renhorn som fick följa med hem.






Sen bar det av tillbaka i kylan. Det var total avsaknad av höstfärger på fjället denna gång. Det här var månadsskiftet aug/sep och det brukar alltid börja synas då även om den riktiga färgexplosionen är mitten av sep. Men bra väder hade vi och favvoturen blev Volldagshögda =)

Bye, bye Funäsfjällen för denna gång!

måndag 19 september 2022

Volldalshögda

Trodde det skulle vara lätt att hitta en lockande tur i Norge men det var det inte. Den som lockade mest var Volldalshögda som beskrevs som oledad, väldigt blöt och stenig uppför. På kartan finns inte minsta stig... Och när jag försökte googla beskrivningar från folk som gått där fanns inte mycket att läsa, mer än att det verkade vara väldigt fint på toppen. Kör på den då!

Parkerade vid riksgränsen och gick över bilvägen och genom renstängslet som går längs gränsen mellan Norge och Sverige. Man skulle gå en bra bit längs stängslet och det kändes väl sisådär kul men man slapp ju å andra sidan orientera sig. Nu visade det sig att det bitvis fanns stig ändå.
Här var mängder av stora stenblock och jag började inse att det man menade med stenigt var ren och skär blockterräng (iaf i lightversion). Två helt olika saker... Men det var kul att ta sig fram bland stenblocken =)





Mindre kul när det blöta började. Fan. Vad. Blött. Myrklafs och ett konstant sökande efter omvägar varvades med stora stenblock hela vägen upp till lilla övergången av renstängslet och gränsen till Norge.

Här kunde man gå över eller åla sig under stängslet

Utsikt bakåt

Vi gick vidare med sikte på ett stort stenblock, väl där skulle man sedan rikta in sig mot toppen. Nu började det bli riktigt fint och vinden tilltog.








Vi fortsatte uppåt och själva toppen var jättefin. Det fanns en tjärn precis nedanför kullen med toppröset och det var panoramautsikt över Sverige och Norge. Det blåste massor och var jäkligt kallt.













Topp-plopp!

Hippo måste vara den mest beresta hundleksaken i det här landet och nu har han även varit på topptur haha!

Det blev lunchpaus i lä för att sedan gå tillbaka samma väg. Klafs, klafs och ännu mera klafs... Måste ändå rekommendera turen för det var en av de finare små topparna jag varit på =)

fredag 16 september 2022

Vättafjället / Våahta

Det är rätt ordentlig eftersläpning i den här bloggen men får skylla på att september är årets mest intensiva månad =)

Förra året skulle jag gå upp på Vättafjället men väl på plats var det väderomslag deluxe med isande vindar och snöbyar. Nytt försök i år då! Kliver ur bilen uppe på fjällparkeringen och har ändå varit där så många gånger att jag hajar till när något är annorlunda. Det står "något" på en kulle längre bort... Det visar sig vara en helt enorm bänk. WTF?

"The Big Bench" - nån story om att man ska sitta på såna här jättebänkar världen över och samla så många bänkar som möjligt (finns en stämpel vid varje bänk). Det här är den enda jättebänken i Norden. På en kulle i Funäsfjällen...? Minst sagt märkligt.


En ståtlig ren fick passera innan jag tog ur Atle ur bilen.


Jag hade verkligen inga planer på att uppsöka The Big Bench och gick istället mot Vättafjäll. Just här är det liksom alltid blött men väl förbi den passagen börjar det slutta uppför och bli lite blockigt, Rogen är ju nästgårds och det området är ju känt för sin blockterräng. Det blev ett första stopp och sen vidare uppåt med fin utsikt över Svansjön och olika toppar i fjärran.





Det fick bli lunch i lä på en sluttning innan det bar av vidare. Tittade inte så noga på kartan för jag vet att leden går precis kant i kant med sjön som var målet. Går liksom inte att missa. Och det var en bra bit dit så det var bara att knata på.





Knatar på i det oändliga och passerar det ena och det andra och för varje krön tänker jag att här måste väl sjön ändå vara nu? Men nej. Går vidare och börjar se toppar som jag inte sett tidigare och funderar över vilka de är.





Lycka att hitta renhorn =)


Ser mig om för att få en helhetsbild för att lättare avgöra vilka toppar det kan vara och inser då också att något inte stämmer. För här där jag befinner mig så måste jag ha passerat sjön. Fram med kartan (som man skulle kunna titta på lite oftare...) och jodå, sjön gick vi förbi för ett bra tag sen =) Jahapp. Eftersom den uppenbarligen inte låg längs leden så gick jag oledat längs platån tillbaka. Och ganska snart visade sig sjön, som var helt uttorkad.




Det enda som gnagde var att den egentligen dök upp lite för snabbt, enligt kartan skulle den vara längre bort väl? Men det fanns bara en sjö på kartan här. Fortsätter vidare längs platån och ser Storvigeln i Norge. Nu har det börjat blåsa riktigt kallt också.


Storvigeln dold i moln


Vättafjällets topp

Till slut visar sig den rätta sjön! Här blir det fika. Fortsätter sedan åt det håll leden ska ligga och vips står vi på leden. Som går preciiis intill sjön. Eller ja, 20m ifrån kanske men på leden ser man faktiskt inte sjön för det är en liten ås mellan leden och sjön. Jaja, det var inte värre än att det blev några km extra på fjället =)




Den kalla vinden tänkte inte avta så Atle fick täcke på sig och vi började gå tillbaka. Det var ju en bra bit så det fick bli ytterligare en paus längs vägen.   





Tillbaka vid bilen väntade pannkakor med grädde och hjortronsylt! Tokgott men de åts i raketfart innan händerna domnade bort i kylan. Det tog några timmar innan jag fick upp värmen ordentligt och Atle kollapsade i sängen och tyckte kvällspromenad var ett dumt påhitt =)  

tisdag 13 september 2022

Röros

Andra dagen bar det av till Röros i Norge. På bilderna ser den byn så fin ut och den beskrivs som Norges gastronomiska huvudstad när det gäller lokal mat, det ska finnas mängder av hantverk mm, mm. Och så kanske det är... på sommaren. Nu var det mesta stängt och gatorna rätt öde. Kikade in i några friluftsaffärer, köpte en förtorkad skulebolle i det anrika bageriet (kunde inte ens äta hela för den var inte god), letade efter det ena och det andra men hittade inte så mycket. Visst, stan var väl lite annorlunda och fin, gruvlandskapet fanns ju där också. Men nja...

Den välkända kyrkan


Välkänd keramik


Trähus med gräs på taken


Nån slags känd klockstapel


Gruvområdet


Åkte vidare till Kvitsanden, ett stort område med typ "öken". Minns inte storyn om sanden, typ istiden som förde den med sig eller nåt. Ett udda ställe men kanske inte så wow som jag tänkt mig.






Åkte vidare till Felleskjöpet som jag i somras upptäckte säljer det enda torrfoder (som inte är ett gastrofoder från veterinären) Atles mage klarar i obegränsad mängd. Fiskbaserat rakt av och han åt det förr men sen slutade det säljas i Sverige =( Köpte en del i somras men tänkte bunkra lite nu men just den här butiken hade inte märket alls. Jättebra...

Tanken var sen att vi skulle ta en liten vandring någonstans längs vägen men hittade inget bra ställe. Det hela slutade i en rastningsrunda längs en grusväg vid en sjö. Jaja, Atle fick en vilodag så han var fit for fight inför nästa dag. Och jag känner mig ganska klar med Röros haha!

lördag 10 september 2022

Funäs - Ramundberget upp och runt

En månad hemma utan fjällvandring känns lite hälsovådligt så förra veckan bar det av igen. Efter en sommar i Jotunheimen kändes det som att flyga fram på moln i lättvandrade Funäsfjällen.

Första turen blev delvis en favorit i repris från förra året men betydligt längre nu. Parkerade vid Walles och leden gick hyfsat brant upp genom fjällbjörkskogen innan den planade ut lite för att sedan gå uppför första delen av Ramundberget. Perfekt väder och Atle dundrade fram pigg i benen. 




Det bar av vidare ner i svackan och uppför på andra sidan. Nu hade det hunnit bli lunchtid så vi käkade lunch i lä på östra sidan av Ramundberget och fortsatte sedan till toppen. Topp och topp, det är är en sån där rund kulle haha =)



Hunden som är robotinställd på topprösen =)




Ramundberget / Rieme

Vi fortsatte oledat norrut för att sen ta in på stigen som gick mot Kvarnbäcktjärnen. Eftersom ingen verkar gå utanför de fetmarkerade lederna på kartan så var den här stigen närmast obefintlig så vi hamnade inte riktigt där vi planerat. Istället hamnade vi i renarnas land =) Många skvaller- och inkallningsmöjligheter blev det och jag måste säga att den lilla jaktmaskinen börjar arta sig riktigt bra kring renar!










Det var ändå lättorienterat så vi hittade fram till Kvarnbäcktjärnen utan stigens hjälp och där blev det ett fika stopp. Sen gick vi vidare och vek in på den stora leden mellan gondolen och Ösjöstugan. Här var det autobahn men det var bara kanske 2 km...


Kvarnbäcktjärnen


Oledat med siktet inställt på Skars för att längre fram komma på den korsande leden...


...som var omöjlig att missa haha!


Framme vid Ösjöstugan och några andra små stugor.


Vid Ösjöstugan sköts det en del (nyss rippremiär...) så vi fortsatte raskt åt det planerade hållet bort från skotten, mot Ösjökläppen och östra Ösjön. Betydligt mer växtlighet här och höga lappviden. Det blev en till fikapaus och lite vila.


Höga videsnår






Det bar av vidare längs Össjön och sen förbi ett riktigt klafsigt parti där man då och då fick stanna och fundera över var man kunde ta sig fram utan att fylla kängorna med sörja. Jag tror fasiken det blev ytterligare en fikapaus innan vi nådde lilla dalen mellan Ramundbrget och Hästkläppen och sen till slut bilen. Vi var väl hemma lagom till middagen och Atle checkade ut i soffan =)