onsdag 12 december 2018

Halvvägs i julkalendern

Tiden bara flyger iväg och Atle har hunnit halvvägs genom sina julkalendrar (ja, ibland öppnar han flera luckor/dag). Det roliga med det här är att man testar så många saker man annars inte skulle testat, det är ju så lätt att fastna i samma träningsmönster. När det gäller ren momentinlärning (där hans rädslor inte är inblandade alls) så är han väldigt lättlärd och det hjälper ju till att han är klickertränad från 9 v. ålder.
Hans favoritlucka hittills var i 3vallares julkalender när han skulle göra något valfrit med en slags påle/käpp. Jag tänkte att han får lära sig att gå runt den när jag håller den stående mot golvet. Efter två klickerpass gick han varv efter varv efter varv, trots att han aldrig gjort något liknande tidigare.
Utmaningen för min del är att höja kriterierna lagom snabbt. Några klick för mycket på samma kriterienivå så tror han att det är slutmålet och låser sig lätt vid det beteendet. Samtidigt är han den typen av hund som lätt går upp i stress och börjar skälla av frustration så snart han inte förstår, därför kan jag inte höja kriterierna fööör snabbt heller... En balansgång.

Har inga bilder på träningen men slänger in en bild på hur han kan se ut efteråt, sådär lagom kollapsad i soffan ;) 


söndag 9 december 2018

Mässan

Igår fick det bli en sväng in till mässan! Bilköerna gjorde att jag var nära att vända om hem igen men till slut hittade jag en finfin "parkeringsplats"... eller nåt ;)

Tog en snabbkik på dvärgschnauzrarna och funderade över om de minskat i storlek eller om Atle växt ännu mer? Det är nog så att Atle är liiite större än rasstandarden haha =)

Hittade till min stora glädje flera olika moppleksaker, de är väldigt populära bland mina kurshundar och Atle tycker de är rätt skoj han med även om det finns leksaker som smäller högre.

Tack för alla leksaker matte! Mmm, fast nu var ju inte alla till dig Atle...

lördag 1 december 2018

Atles första julkalender

Själv roar jag mig med en hysteriskt god chokladkalender men Atle ska istället få träningsuppgifter i sin julkalender. För många år sedan fick Täppas öppna luckorna i Furface julkalender och nu tänkte jag att Atle ska få göra samma sak. Vi kommer växla mellan olika julkalendrar för att hitta roliga utmaningar, får se vad det blir för uppgifter i år!

Lucka 1 hos Furface julkalender gick ut på att förstärka allt hunden gör med en pall. Ungefär som den klassiska "101-saker att göra med en låda". Själva slutmålet var att placera framtassarna på pallen. Detta var det första Atle gjorde så då var lucka 1 i hamn då haha! Men en pall har flera användningsområden så hans nästa steg var att köra lite bakdelskontroll runt pallen. Sen vände jag upp och ner på pallen för att han skulle hitta på något annat. En upp och nervänd pall var ju väldigt lik hans städa-korg varpå Atle tänkte -Aha, jag ska städa! Och det gjorde han tills pallen var full av leksaker =)

fredag 30 november 2018

VM 3:a!!!

Förra helgen avslutades årets F1-säsong och det är bara att applådera och dansa glädjedans över den grymma 3:e platsen i VM!!! Årets säsong har varit riktigt bra och det har blivit pallen i nästan varenda race.



Nästa år kommer däremot bli ett konstigt F1 år. Kimi ersätts i Ferrari av LeClerc (känns ju logiskt att ersätta årets VM 3:a och tidigare världsmästare med en Rookie?) och Kimi kommer gå till Sauber. Ingen logik i det heller, Sauber är inget bra team även om de ryckt upp sig i år. Så nu måste jag omprogramera min hjärna från Ferrarifan till Sauberfan ;)

Alonso slutar, en av de förare jag följt från den tiden jag började se F1. Även Marcus Ericsson får säga tack och hej till F1, sjukt tråkigt =( Han gjorde i år sin bästa säsong någonsin men får trots det inte fortsatt förtroende och därmed kommer han inte köra F1 nästa år. Kan ju inte annat än hoppas att han kan få en plats i ett annat team framöver men konkurrensen är stenhård, det är 20 personer i hela världen som kör.

Ricciardo gör ett lika kontsigt teamval som Kimi, han kommer gå till Renault. Och därmed lär vi inte heller se Ricciardo på pallen nästa år, man kommer inte topp tre i en Reanault.

Men F1 är alltid F1 så jag kommer som vanligt sitta klistrad framför varje kval och race! Ska på något sätt försöka härda ut de fyra månader som återstår till säsongen 2019...

F1 och WRC är det enda ohundiga som slinker in i den här bloggen och när jag ändå är i farten så måste jag ju berätta att Ogier vann WRC förra helgen, världsmästare igen med andra ord! Nedräkningen har startat, det är nu 2,5 månader kvar till Rally Sweden 2019!

tisdag 27 november 2018

Ledig fredag

Trodde jag hade publicerat det här inlägget men det hade jag tydligen inte alls gjort... Så bättre sent än aldrig =)

I fredags var jag helt ledig (vilket iof är en definitionsfråga som egenföretagare...) så vi började med morgonpromenad i ottan (sova kan man göra i ett annat liv) och sen blev det extra smarrig frukost och lite Black Friday nätshopping. Finns ingen anledning att shoppa sånt man inte behöver bara för att det är rea men om det är grejer man ändå tänkt köpa så finns det ingen anledning att inte slå till.

Sen åkte vi till Arken Zoo i Arninge som hade 50% på nästan allt då butiken upphör. Det blev lite smått och gott både till Atle och jobbet men ingen storshopping här heller.
Sen rullade vi vidare ut till Vaxholm för att "stadsträna" lite. Vaxholm är ett mysigt ställe så där står jag ut med att knata fram och tillbaka längs gator och gränder. Det blev riktigt bra träning faktiskt, precis på rätt nivå för Atle. Lagom mycket folk, hundmöten på rimligt avstånd, lastbilar som lastade ur grejer till butikerna, skärgårdsbåtar som brummade förbi och tutade högt vid avgång, änder i vattnet och det ena med det tredje. Han var jätteduktig =) Visst var han lite gasad men mer beroende på att han tyckte allt som hände var spännande snarare än läskigt.

Bad honom placera framtassarna på stengrejen... Ajaj kapten, sa Atle och hoppade upp och satte sig på den istället =)

Spanar på folk som kliver av en brummande och bubblande färja.

Det som blivit bättre på senare tid är att han litar mer på mig än tidigare. Om det uppstår en situation som han tycker är jobbig så tar han ofta kontakt med mig (istället för som tidigare när han bara panikade 200% blockerad) och undrar hur det hela ska lösas, ungefär som "shit matte, hur gör vi nu?" Sen har jag inte alltid jättemycket tid på mig att förklara hur situationen ska lösas ;) Som när vi gick på en smal gata och det plötsligt kliver ut en kvinna med två gallskrikande barn, ur en butik en meter framför oss... För ett år sedan hade han kastat sig ut i kopplet, vilt vrålandes. Idag tvärnitade han och slängde en snabb blick på mig. Då var det bara att bekräfta för honom att "bra val Atle, nu backar vi lite så slipper du hamna mitt i skottlinjen". Barnen sprang omkring och grät/skrek/viftade, upprörda över att de inte fått något de ville ha inne i butiken. Atle var sååå nära att explodera men lyckas hålla sig i skinnet för att jag talar om för honom vad han ska göra istället (följa mig, gå fot, vara tyst osv.). Egentligen lägger jag inte så stor vikt vid hur han uppför sig rent lydnadsmässigt utan det är viktigare vilken känsla han har. Står han framför mig längst ut i kopplet och är kolugn så är det betydligt mer värt jämfört med om han står i fotposition i upplösningstillstånd. Men ibland kan han behöva något att fokusera på, en tydlig uppgift. Så då gäller det att läsa av honom i situationen och välja det som verkar bäst där och då. Sen finns det såklart situationer som är honom övermäktiga, då är det bara att lugnt ta sig ur dem med minsta möjliga negativa påverkan. Dessvärre är dessa situationer fortfarande lite för många... Men vi kämpar på =)

tisdag 20 november 2018

Möte med vildsvin

I lördags var det National Take A Hike Day i USA så jag anammade den traditionen jag med. Det blev en tur ute i Bogesund i det fina vädret. Rätt som det var stod jag face to face med ett vildsvin! Kände att vi var alldeles för nära för att det skulle kännas bekvämt, vildsvinet stod väl runt 8 meter längre fram på stigen och Atle som gick framför mig i flexikoppel befann sig på tooook för nära... Börjar slita åt mig en något motsträvig Atle (som antagligen stod och funderade över vad i hela friden det var han hade framför sig) och tänkte att håll nu bara käften så kommer det här gå galant. Ett vildsvin gör knappast något om det inte känner sig hotat men en vrålande hund face to face klassar tveklöst in sig på hotlistan. Har till slut hivat in Atle som fortfarande är tyst (typ helt paralyserad haha) och vi börjar gå långsamt bakåt. Då vänder vildsvinet och springer in bland växtligheten med en jäkla fart. Först nu exploderar Atle men då var det liksom inte lika kritiskt längre. Jag är lite förvånad att vi kom så nära inpå, Atle var ju typ framme hos vildsvinet innan jag vaknade till liv och började slita i kopplet. Vildsvinet borde väl hört oss komma och flyttat på sig? Har tyvärr inga bilder på grisen (som var väldigt fin), jag hade lite annat att tänka på ;) 






Den här bilden är tagen efter vildsvinsmötet, Atle var tvungen att kolla bakåt med jämna mellanrum för att försäkra sig om att vi inte var förföljda av skogens monster =)






Det börjar bli lite väl kallt i vattnet för Atles smak.

Inte ett löv på träden men en grönskande åker.




Den här ekorren var väldigt nyfiken på Atle, så nyfiken att jag till slut var tvungen att gå därifrån då jag kände att snart är den på väg ner för att hälsa på Atle. Det hade liksom kunnat bli ekorrens sämsta beslut någonsin...

Atle börjar bli en riktigt bra promenad/vandringskompis. När jag stängde bagageluckan och började gå mot leden så fullkomligt studsade han fram som skjuten ur en kanon, jippie nu blir det långpromenad!! Dessutom är han som jag i det avseende att han tycker det är så mycket roligare att gå offroad där han får hoppa, klättra och krypa jämfört med om vi går i t.ex. motionsspåren. I år har han dessutom fått betydligt bättre kroppskontroll, det har inte varit många kamikazesituationer på senare tid. Nu är det snarare så att det är jag som måste börja lita på att han faktiskt klarar av det han tar sig an. Oftast iaf =)

söndag 4 november 2018

Bye bye höstlov


Det har verkligen bara varit latmansfasoner hela höstlovet, har inte gjort nåt vettigt alls. Men det är väl så det ska vara när man är ledig =)  

Även Atle har slappat i soffan, här med favvogossedjuret "Hippo" som huvudkudde!
 
Det var ju några år sedan jag utforskade områdena runt huset, alltså bortanför de vanliga vägarna och stigarna. Täppas var gammal de sista åren och Atle har varit för ung för den sortens promenader. Men nu bar det av och jag blev helt paff när jag hittade ett helt oupptäckt vattenfall haha! Här åker man långväga för att hitta forsar och vattenfall och så går man en mils promenad från huset och hittar ett superfint område. Skulle från början till en bro högt ovanför en fors men sen blev det lite för lockande att gå ner i ravinen och gå lämgsmed vattnet. Det var halt och slipprigt men rena urskogen med fallna träd överallt. Kameran låg hemma då jag inte räknat med att hitta nåt skoj så det får bli lite mobilbilder.

Fotat uppifrån bron, inte så mycket att hurra för just här, det är lite vatten i år. Men tänk vårfloden!

Någonstans längs Enån


Nu är vi hemma igen och därmed tillaka i kennelhostaland. Det är nästan ett under att Atle klarat sig hittills och bara att hålla tummarna att han inte får hostan som typ alla har just nu. Det är tydligen en ovanligt aggressiv hosta denna gång men han har fortsatt hälsningsförbud och vi håller oss borta från de mest hundtäta områdena. Bara att härda ut lite till, någon gång måste den ju klinga av...  

onsdag 31 oktober 2018

Vintervandring och Snöstorm

I måndags åkte jag från Orsa i strålande sol och perfekt vandringsväder men som vanligt när man närmar sig Fulufjället var det som att åka in i en annan värld av väder, det var dimma och snöbyar om vartannat. 7 minus och vind gjorde att jag höll på att skippa att gå upp på fjället och istället hålla mig nedanför. Men när jag klev ur bilen och såg allt höstlovsfirande flipflopfolk (fast den här tiden på året har flipflopsen tydligen uppgraderats till sneakers) som styrde kosan mot fallet högt klagandes över att "det är ju så kallt och skulle det verkligen snöa?" så kände jag att ett vindpinat fjäll var rätt lockande ändå ;) Uppåt bar det och det var så jäkla halt. När snöbyarna slog till såg man inte mycket runt omkring sig men de höll inte i sig särskilt länge.








Atle hade kul i snön =)



Ibland syntes skymtar av blå himmel och sol!


Tills dimman kom smygandes.




Väl uppe insåg jag att vi går knappast rundan förbi Rörsjöarna, dels för att det var så jäkla halt men även för att det skulle bli för kallt för Atle. Så vi gick en bit längs leden som går längs kanten på platån men problemet är att den inte är kryssad utan markerad med färg på stenarna. Hjälps inte när det ligger snö ovanpå och det bara är sten, man ser ingen led. I snöbyarna vet man till slut inte var man är... Så vi vände om och började knata ner. Var det meckigt uppför var det knappast lättare nerför haha! Atle var lite rolig här, normalt kan han ösa på som en bulldozer nerför men han måste kännt av att jag tog det väldigt försiktigt för han gick långsamt och stannade upp med jämna mellanrum för att vänta in mig. Han tog inte ett steg framåt innan jag ok'at det. En ny sida hos Atle!


På tisdagen slog ovädret till, eller snarare mitt favvoväder - snöstorm! Efter morgonpromenaden insåg jag att det kommer INTE gå att vandra idag men jag ville banne mig upp på fjället (Nipfjället i Idre) ändå, för att se vädret. Jag var först på den oplogade vägen och susade fram genom 15cm nysnö. Väl vid foten insåg jag att det här vädret börjar ju verkligen likna något!! Gick ur bilen för att kolla hur mycket snö det var på vägen ut på fjället. Svårt att se inifrån när ingen åkt där innan, vill ju inte köra fast. I vintras körde jag i 50cm nysnö för att testa och det gick finemang. Med tanke på vädret hade jag inga större planer på att utmana ödet i onödan men de var faktiskt inte hysteriskt mycket snö så jag rullade på. Ju längre upp vi kom desto mindre snö på vägen, den blåste bara bort. Förutom i vissa svackor där vallar bildats. Exakt på samma ställe som förra året den här tiden. Då hade jag den gamla bilen som inte hade samma åsikter som jag om var man borde köra. Så den gången vann snövallarna och det var bara att vända medans de fyrhjulsdriva RIKTIGA bilarna med markfri gång minsann plöjde igenom och rullade vidare uppåt. Jäklar vad arg jag var!! Men desto nöjdare i år, vallarna var nemas problemas! 

I början var det bra sikt och ingen snö på vägen

Ju högre upp desto sämre sikt!
  
Fjället =)

Var till slut uppe där vägen slutar och hela bilen gungade i vinden. Gick ur och höll knappt på att få upp dörren, väl ute var det bara att fälla upp luvan och ställa sig med ryggen åt vinden, den där snöpiskan var inte trevlig i ansiktet. Men bästa tänkbara väder! 

Min bil i sitt rätta element!

Där uppe la vädret i ytterligare en växel och det kom liksom en vägg av snö, det blev snabbt allt vitare på marken. Bara att vara ödmjuk inför vädrets makter och börja rulla neråt medans man fortfarande såg vägen. Inte mycket att hurra för rent vandringsmässigt haha, men jag fick en härlig snöstorm i alla fall!

söndag 28 oktober 2018

Höstlov!

Höstlovet är alltid spännande här uppe i Orsa, man vet aldrig vad det blir för väder. Har varit med om allt ifrån att man kunnat sitta ute på altanen i solen och mysa till kallt och 30 cm snö! De senaste dagarna har det varit sol, blåsigt och några minusgrader. Perfekt höstväder =)

Har varit väldigt dålig på att fota här så slänger in några bilder hemifrån istället, från våra turer ute i Bogesund. Har tänkt att han skulle hålla vandringsformen till höstlovet ifall att det skulle gå att vandra.





Jomen han är där, nånstans i röran...




Eftersom det var kallt hade vi en överenskommelse - inte blöta ner magen. Höll han den? No way, han hade lätt simmat om jag tillåtit det ;)

Jag hoppas, hoppas att det ska vara vandringsvänligt väder imorgon. Idag har inte gått att åka uppåt då det är militärkolonner på vägarna och allmänheten ombeds hålla sig borta... Så imorgon är enda chansen innan snön förhoppningsvis kommer på tisdag =) Håll tummarna! 

måndag 22 oktober 2018

Rallyavslutning

Igår var det fjärde och sista gången på rallykursen. Vi gick igenom de sista skyltarna och sen blev det några korta banor/kombinationer. Atle var jätteduktig även idag och de korta banorna gick kanon. Bortsett från en av banorna där det låg en så extremt lockande och superfin pinne mitt i slalomen så den lille spelevinken kunde inte motstå den, det blev några ordentliga ärevarv i kopplet innan jag fick hejd på galenskaperna haha =)

Trots att jag tränat rätt dåligt på frontskyltarna så gick de av någon underlig anledning mycket bättre idag. Men Atle funkar ofta så att man kan traggla ett träningspass utan att se direkt resultat och sen några dagar senare så har det liksom landat och går jättebra.

Snodde några bilder, vet inte varför de blev så smala...






Måste ju säga att jag är så glatt överraskad över hur han uppfört sig de här tre gångerna vi var med på kursen! Visst, jag har ju sett till att inte utsätta honom för situationer han inte klarar av men det är inte så himla många gånger jag behövt styra upp ett begynnande raseriutbrott eller en rädslereaktion. Sen har han ju dessutom kunnat fokusera ordentligt på träningen och gjort det väldigt bra. Kan han visa mer av den här "Atlen" så finns det ju hopp inför framtiden =)