torsdag 21 juni 2018

Bästa hundbutiken

När midsommar närmar sig rullar bilen mot Orsa och längs vägen ligger bästa hundbutiken, nämligen Jennys hund & katt! Att gå in i en chockrosa lokal (finns det en värre färg?) kräver ett gäng djupa andetag men deras sortiment är outstanding så jag får liksom stå ut med allt rosa. Det jag gillar är att de har massa grejer för "riktig" hundträning, sånt som inte finns i de klassiska zoobutikskedjorna. Allt från diverse klickerutrustning, bruksartiklar, dragutrustning och balansbollar till funktionskläder för hundägaren. Jag tror att oavsett vad man är på jakt efter så hittar man det här. De har även det mesta inom vård, kosttillskott och päls.
Träningstipsen de ger sina kunder (nej, jag tjuvlyssnar inte men ibland kan man ju inte undvika att höra) är jättebra och jag såg en gång en krånglig hund modell stor få klorna klippta på bästa tänkbara sätt.
På andra sidan vägen har de stor konkurrens i form av Sveriges största zoobutikskedja men står ändå pall år efter år så det är uppenbarligen inte bara jag som gillar detta rosa bygge =)

Butiken ligger i Valbo, mellan Gävle och Sandviken (precis intill E16), så har ni vägarna förbi är det värt ett besök!

tisdag 19 juni 2018

Hemlagad mat

Atle äter sedan tre månader tillbaka hemlagad mat. Jag föredrar ju egentligen att ge barf eller färskfoder men rått kött var ingen hit för Atles mage, torrfoder var mer hans melodi. Men det har varit svårt även med torrfoder, att hitta en sort han fungerat 100%-igt på. Han har alltid haft mer eller mindre lös avföring, varit dålig i magen lite för ofta (han har iof lite stressmage men det kan omöjligt vara den enda orsaken). Dessutom har han kräkts för ofta också. Att hundar kräks då och då är inget konstigt men när han ibland kräkts 1-2ggr/vecka och då kräks upp helt osmält mat (trots att senaste måltiden intagits 7-8 timmar tidigare) då är det något som inte stämmer. Utan att laborera alltför mycket har jag testat olika innehåll men inte hittat helt rätt.

När magen strulat har jag gett skonkost bestående av kokt ris och torsk. Det har alltid funkat kanon och magen repar sig direkt. Så tillslut tänkte jag att jag får helt enkelt börja laga egen mat och se om han över tid mår bättre av det. Nu tre månader senare känner jag att det går att göra en första utvärdering och jag har bara positivt att säga!

Magen fungerar mycket bättre och han har inte kräkts en enda gång på de här tre månaderna (bortsett från när han var magsjuk då han ätit snuskigheter i diket, men då fanns ju en förklaring till kräkningarna). Pälsen har blivit bättre och glansigare, det är även mindre mjäll. Ytterligare exempel på förbättringar är hans öron. Tidigare har han haft varma, röda och kliande öron men på 2-3 veckor med hemlagad mat så försvann de problemen!

Mindre friska öron där det inte ens växer päls i det irriterade området.

Friska öron och pälsfjun börjar synas!


Än så länge har han fått en slags testdiet mest för att se hur han skulle funka på hemlagad mat. Den har bestått av kokt ris, kokt fisk (torsk, sej, kolja) och kokta grönsaker (ärtor, broccoli mm.). Grönsakerna har jag kört i mixern för att de ska bli mer lättsmälta. Ibland har han även fått lite nötkött, det verkar fungera bra det med. Sen får han ett lämpligt vitamin och mineraltillskott, kalktillskott och även psyllium husk för att stabilisera avföringen. Han får 3-4 måltider/dag för att magen inte ska behöva jobba med så mycket åt gången.
Nu när jag vet att han mår bättre på hemlagad mat så måste jag såklart se till att variera kosten mer så att den blir allsidig och han får i sig allt via maten, då slipper jag ge massa tillskott och hålla på att räkna på att det blir rätt nivå av allt.

Fick han välja själv skulle han tveklöst komponera ihop en diet bestående av räkor, jordgubbar, vattenmelon och sockerärtor ;)

söndag 10 juni 2018

Sälen

I fredags tog jag en sväng förbi Sälen på hemvägen, det blev ju bara en omväg på 20 mil ;) Pallade inte ytterligare en tur i myggland och Sälen har ju faktiskt lite fjällkänsla här och var, föredrar ju tveklöst fjäll framför skog.

Som vanligt var jag och Sälenvädret inte överens, det var betydligt varmare än vad väderkartan utlovat, trots att det var rätt tidigt på dagen. Bara att tänka om gällande led, det vill sig inte med den där leden jag tänkt gå så länge nu! Förra sommaren var det ju ösregn och halv storm så då gick det inte heller. Istället fick det nu bli den lättgågna leden runt Köarskar på 1 mil.

Det var varmt och luften stod still, Atle var rätt tveksam redan 30 min in på turen. Jag tänkte att det är fasiken inte säkert att det går det här, han såg helt knäckt ut. Men det är också lite typiskt Atle att när det känns lite motigt, som t.ex. här p.g.a. värmen, så har han en tendens att vilja stänga ner fabriken. Så han behöver jobba på det och inse att han inte dör bara för att solen gassar eller regnet piskar i ansiktet (inom rimliga gränser såklart!). Det var faktiskt inte farligt varmt så vi gick i sakta mak, stannade i skuggan lite här och där. Det blåste mer ju högre vi kom och efter ett tag blev leden roligare att gå, då fick han lite ny energi. Sen visste jag att det fanns en sjö längre fram, där skulle han kunna svalka sig.

Han vädrade vattnet redan på håll och fick väldigt bråttom!

Sååå skönt med ett svalt dopp!


Något som liknade simtag blev det allt =)

Stärkt av det svalkande badet fick han ny energi och det var full fart som vanligt. Det är nu man hade velat tala om att jag skulle aldrig bett dig gå om jag inte visste att du skulle fixa det, kom ihåg det nästa gång ;) Men det kanske han gör framöver, det lär visa sig.





Det märks att han fortfarande är ung och barnslig haha, här flög han ut i ljungen och började leka med en pinne bara sådär mitt under turen... Jahapp, lekpaus tydligen!

Jag tänkte att så snart han torkar blir han väl varm igen men värmen verkade han ha glömt bort. Vinden svalkade lite mer här också. Vi hittade en sluttning där vinden kom åt att fläkta och där det dessutom fanns lite skugga, där fick det bli lunch. Atle parkerade sig ovanpå sin sovsäck, det var ju lite för varmt för att krypa in i den.





Den här hunden dricker så sjukt dåligt. Trots värmen drack han inte ur varken sjön eller vattendragen, och inte heller ur vattenskålen med mitt medhavda vatten. Det känns inte sunt att gå en mil på fjället (visserligen lätt terräng denna gång) i rätt varmt väder, utan att dricka! Fick smula sönder hans fiskgodis i vattenskålen för att han skulle få i sig lite vatten.

Var tvungen att kolla kartan lite innan vi gick vidare. Hade leden som riktmärke men jag går ju helt utanför på egna små avstickare här och där och nu var vi väldigt off kan jag säga. Väl tillbaka på leden så gick han på väldigt bra, verkade inte särskilt brydd av värmen.




Sista biten tillbaka till bilen gick längs en bilväg där solen gassade, och där började Atle checka ut. Asfalten var varm och luften stod helt stilla i solen. NU började det bli lite i varmaste laget för honom. Vi snirklade oss ner i en stugby bredvid vägen, där var lite mer skuggigt och ingen asfalt. En porlande bäck rann där som han fick plaska omkring i. Till slut var vi tillbaka vid bilen och Atle var rätt nöjd att få hoppa in i buren. Årets första minifjälltur avklarad!

torsdag 7 juni 2018

Orsa

Insåg lite sådär i sista minuten att jag faktiskt var ledig nu ons-fre så det fick bli en snabbvisit till Orsa. Gick en sväng uppe i Grönklitt idag men fy satan vad mycket mygg! Fick ganska snart dränka även Atle i myggmedel för att han inte skulle bli sönderbiten. Hade planerat en ännu längre runda där imorgon men det känns ju inte helt lockande.




Vet inte hur länge han promenerade omkring i sjön men simma, det skulle han minsann inte göra!




Han har ju sina kamikazefasoner för sig också, alltså herregud, det är ett under om vi tar oss igenom årets fjällvandringssäsong utan brutna ben eller tår, avslitna klor etc. Han är en mardröm för en friskvårdsterapeut som jag haha! Han är explosiv och impulsiv och dessutom med en unghunds lite dåliga kroppskontroll. Han tror han är superman, alla kategorier ;)







På eftermiddagen slog värmen till så vi åkte ner till Orsasjön för att miljöträna lite och träna lite rallymoment. Det var väl lite i varmaste laget men det var på sätt och vis planen för jag tänkte att han skulle få bada efteråt, han är mer benägen att doppa hela kroppen när det är varmt. Efter att ha plaskat runt ett tag var det sååå nära (igen...) att han simmade. Funderar på om jag ska testa med flytväst, se om det kan hjälpa honom att ta sista steget. Jag tror nämligen inte på att lyfta ut honom på djupt vatten och låta honom simma in, han måste själv få göra valet, kontrollfreak som han är. Sen hjälper det ju säkert om jag själv går i vattnet men idag var jag inte riktigt badklädd.

Orsasjön

Korna är här på tomten som vanligt under sommaren. Förra året tyckte Atle både att korna var helt ok och hemska monster. Nu har det gått bra med korna, men han tycker det är lite läskigt när de kommer springandes alla på en gång, då vrålar han att "ni kan väl för fan gå i normal fart så jag har kontroll på vad som händer!" Ingen superman där inte.

tisdag 5 juni 2018

Mitt ute i de franska bergen...

...där inte mycket vettigt finns, där hittar man minsann en hundsalong med det här motivet målat på fasaden!



söndag 3 juni 2018

Typ värmeslag....

Med 30 grader i skuggan finns inte så mycket annat att göra än att sitta på altanen och äta glass i stora lass medan Atle plaskar och plaskar i sin pool. I år är den riktigt uppskattad!

 



Vi har börjat träna på SUP'en också. Förra året blev det ju inget, han var så allmänt osäker då så jag sköt på det till denna sommar. Jobbar på att han på signal ska hoppa på SUP'en och lägga sig på rätt plats vänd framåt. Att lägga sig på rätt plats på brädan gick rätt snabbt, det är just det där med vänd framåt som är lite knixigt. Atle förstår inte varför han ska vara vänd bort från mig, dumt påhitt tycker han.

Det här tycker jag är en bra position
  
Atle, stanna där nu, vänd dig inte mot mig!

Har provat att placera ut targets framför brädan, att fästa blicken på. Det hjälpte lite men blev ändå inte riktigt som jag tänkt mig. Så nu shejpar jag fram att han ska ställa sig vänd bort från mig och sen ber jag honom lägga sig. Kan inte kräva allt på en gång, det kommer, det kommer. En sån där avlång träningsplattform hade inte varit helt fel nu!
Det är tur vi tränar inomhus annars skulle grannarna börja undra vad jag gör när jag sitter på en SUP på torra land och vevar med armarna haha! Måste ju simulera paddling, det är sånt Atle säkert kan bli rädd för. Men använda paddel inomhus känns lite riskabelt ;)

fredag 1 juni 2018

Monacos GP 2018

Ytterligare ett race till ända, närmare bestämt mitt 14:e race i just Monaco och det 16:e totalt med Monza inräknat! Efter racet pratade vi med en som var på sitt 19:e race i Monaco så nej, jag är inte extrem, det finns värre ;)

Nico Rosberg kör ju inte längre men vann VM 2016. Han intervjuades innan racet, det var man ju tvungen att se! 
Det var lite udda väder i år, mulet och blandat svalt/kvavt. Regnrisk med andra ord. Strax innan start började det droppa men inte tillräckligt mycket för att blöta ner så pass att regndäck skulle behövas. Jag satt på favvoläktaren och hade turen att hamna mitt bland en massa finska fans! Precis som jag hoppats spelade de F1-låten på hög volym precis innan start, dock uteblev den maffiga effekten när alla båtar i hamnen fick för sig att tuta i takt till musiken, det lät bedrövligt haha!

Eftersom jag befann mig utan mobilteckning uppe i bergen tors-lör så hade jag väldigt dålig koll på hur det gått på tidsträningar och kval men Ricciardo hade pole, Kimi startade 4:a och Marcus 16:e.  Kimi gjorde en bra start men Marcus tappade två bilar på första eller andra varvet.

Det var ett förvånansvärt städat race med bara en riktig krasch på slutet. Annars mest punkteringar, lite sammanstötningar och tekniska problem. Ricciardo fick t.ex. problem med motorn redan efter halva racet så han kunde inte köra på max. Ricciardo som så snöpligt fick sin blivande seger i Monaco förstörd 2016 (teamet gjorde en dundertabbe), det här skulle ju bli hans revansch!! Men motorn kom tillbaka rätt hyfsat och det är ju svårt att köra om på den smala Monaco-banan så Ricciardo lyckades hålla Vettel och de andra bakom sig.

Kimi Räikkönen

Marcus Ericsson
Kimi körde bra och jagade Hamilton genom hela racet. Marcus körde också jättebra, han var betydligt snabbare än sin teamkamrat LeClerc. LeClerc som körde rakt in i Hartley i Nouvelle chikanen, precis när jag satt och tittade på den delen av banan ;) Jag tänkte att det var ju årets klantigaste grej men tydligen var det fel på bromsarna. Eller ja, fel och fel, han hade legat för tight inpå framförvarande bil och då blir det ju ingen direkt kylning. Så på sätt och vis en tabbe ändå.




Marcus jagas av Perez som aldrig lyckades köra om.


Ricciardo och Vettel


LeClercs bil forslas bort efter racet

Vann gjorde Ricciardo, väl värd segern! Tvåa kom Vetttel och trea Hamilton. Kimi kom fyra och Marcus elva, hade han kommit tia hade han fått poäng....

Ricciardo som alltid firar sina segrar med att dricka champagne ur skon =)
Efter racet blev det sedvanlig champagne innan det var dags att gå ut på banan så snart den öppnades. Kolla på alla lastbilar, plocka däcksrester och spana på däck.
Finfin lastbil!

Lila F1 däck (ultra soft), kan det blir snyggare?

En Toro Rosso färdiglastad i lastbilen. Den går nog direkt till Kanada där nästa race går om en vecka.

När jag lägger upp den här bilden inser jag att jag glömde klappa curbsen... Hur kunde det ske?


Som vanligt blev det samma plan hem till Sverige som vår svenska F1 förare, det börjar bli tradition vid det här laget!

Ett sammanfattande filmklipp hittar ni här, av någon anledning kan filmen inte visas direkt här i bloggen: https://www.youtube.com/watch?v=0lj6Q9gN4RQ

Sådär, nu är mina F1 depåer laddade ett tag framöver!

onsdag 23 maj 2018

Mot Monaco!

Alla verkar helt lyriska över det här vädret men själv är jag lagom glad... Det går helt enkelt inte att motionera Atle i den utsträckning som skulle behövas inför årets fjällvandringar. Senaste tiden har jag i ren desperation tagit morgonpromenaden förbi sjön och kastat ut pinnar i vattnet så att han får vattentraska lite. Vattenträning är alltid bra och vattnet svalkar så att rundan hem kan bli längre än utan badet. Min förhoppning är han snart ska ta steget och börja simma, det är såååå nära nu när han kommer ut på lite djupare vatten =) Börjar han väl simma kan han ju fystränas nästan oavsett temperatur . 

Vi fortsätter knata på ute i Bogesund, tur det finns vatten att svalka sig i även där!

Den enda fördelen med värmen är väl att jag själv lär vara acklimatiserad nu när det är dags att ta mig an de franska bergen. Det blir några dagar i Gorges du Verdon, femte besöket på två år så man kan väl säga att jag fastnat för det stället ;) Det blir vandring/klättring upp och ner i ravinen, sen finns det även andra ställen som lockar - en hög topp och även toppen av ett vattenfall som ligger lite otillgängligt. Och paddling och SUP på den turkosa floden såklart.

Och viktigast av allt - Monacos GP på söndag! Kl. 15:10 går starten, förra året gick det så sjukt bra med pole position och en andra placering i racet för Kimi. Han ledde ju och skulle vunnit om inte Ferrari växlat plats på sina förare eftersom Vettel hade större chans på VM seger. OM samma situation uppstår i år igen funderar jag över om Ferrari verkligen har mage att göra samma sak i år igen? Vi får väl se. Sen måste vi ju hålla tummarna för Marcus också, poäng i Monaco vore inte helt fel! Nedräkningen har börjat - 4 dagar till race!!!

tisdag 15 maj 2018

Inte många knop här

Alltså den här värmeböljan är ju inget hundvänligt väder direkt, Atle ligger mest utslagen på golvet och slappar. Håller ju på att träna upp honom inför säsongens fjällvandringar men just nu går det ju knappt att gå runt kvarteret... Häromdagen ringde kl. 05:30 för att jag skulle hinna ut en sväng till Bogesund innan den värsta värmen slog till. Det blev Nässeldalsrundan igen.

Trots tidig morgon är det varmt =) Ska vi inte få till längre rundor än 5-6km, då kommer vi fan inte långt i fjällen haha!

Skulle åkt till Orsa över långhelgen men i onsdags kväll käkade Atle nåt äckligt som låg i diket och sen spydde han och var dålig i magen hela natten. Inte läge att stoppa in honom i bilen och åka långt. Dock var det bara något han behövde få ur sig för torsdag morgon och framåt har han mått prima. Så med facit i hand hade jag kunnat åka... Så typiskt, normalt äter han sällan snuskigheter ute men det här var uppenbarligen något oemotståndligt. Kanske lika bra att jag inte hann se vad det var ;)

Några promenader med polarna har vi hunnit med också, det är supernyttigt för Atle att bara strosa på utan att försöka leka hela tiden. Fast jag kan väl knappast påstå att han strosar när han går med andra hundar haha, men vi jobbar på det. Två nya smeknamn har han tydligen fått också - "Atle extra allt" och "Atle all in". Ja alltså, han kan ju vara lite impulsiv ibland ;)

Sist men inte minst så var det ju Barcelonas GP i helgen. Det innebär att nästa race är *trumvirvel*... MONACO!!! Inför Barcelona låg Kimi 3:a i VM, det har gått riktigt bra med pallplats efter pallplats. Men nu dog bilen. Kaputt =( Så för närvarande är det en inte lika lattjo 5:e plats. Ska man se något positivt med det så kan väl knappast bilen paja två race i rad? Statistiken talar iaf emot det, under de 13 år jag sett racen i just Monaco har Kimi brutit ett enda. Dessvärre bara en vinst men många pallplatser, t.ex. förra året! Håller tummarna för pallen även i år =)

torsdag 3 maj 2018

Tyresta

På Valborg bar det av ut till Tyresta Nationalpark. Satt och spanade på deras hemsida och funderade över vilken led vi skulle gå. Det finns ju mängder av olika leder men ingen lät särskilt lockande förrän jag läste om fornborgsslingan, "observera att detta är vår mest krävande runda och att du bör vara i god fysisk kondition. Stigen går genom kuperad terräng med flera branter." Där var den ju! Visserligen bara 6 km men det skulle kunna vägas upp av rätt slags terräng och fin natur.

Efter en timmes bilfärd var vi framme vid Stensjödal och började gå mot den plats där leden skulle utgå ifrån. Det fanns en hel del vatten i form av sjöar och vattendrag, Atle plaskade på lite här och där. 

Södra Lanan

Atle hade lätt knatat ut i sjön om jag släppt efter på kopplet ;)
 
Även om det blir bättre och bättre så är Atle väldigt duktig på att överskatta sin fysiska förmåga. Vi var på väg uppför en liten trätrappa när han plötsligt får för sig att bara hoppa rakt ut på berget intill. Trappan fanns ju där av en anledning, berget var för brant att gå på... Han började kasa neråt samtidigt som han frenetiskt försökte klättra uppåt. Det var ju bara ren tur att jag var så pass nära att jag kunde ta tag i selen och lyfta upp honom. Bara för att inse att han höll på att glida baklänges ur selen, så fick ta tag i nackskinnet också. Superkänsliga Atle såg helt förskräckt ut...  Ja herregud, det kanske kommer en dag när man kan slappna av när man är ute med den här hunden ;)



Efter ett tag kom vi in i brandområdet, från den stora skogsbranden -99. Var lite förvånad att det fortfarande var så totalt stendött, rena skelettlandskapet. Men kul med lite udda promenadmiljö.



Väl ute ur brandområdet blev det mer kuperat, upp och ner och riktig urskog. Kom ut på en höjd med utsikt över Stensjön. 






Sen bar det av neråt igen och det var rätt kuperat även här. Stigen följde sjön och Atle var nere och plaskade i vattnet flera gånger. Här blev det lite paus och energiintag =) Vi gick förbi några fågelskådare här och där och jag hade fullt sjå att 1. få med mig Atle förbi "de skumma stillasittande spökena" och 2. få med mig en TYST Atle så att fåglarna inte skulle bli rädda av hans gapande och flyga iväg. Det gick väl ok förutsatt att spökena inte vände på huvudet för att titta på oss och säga hej. Man kan väl säga att Atle då "hejade" tillbaka på sitt eget mindre diskreta sätt...




Sen bar det av in i brandområdet igen (på andra sidan sjön denna gång) och här var det ännu häftigare, som en egen liten värld. 










Här fick det bli en till paus i det skumma landskapet. Det kändes som om vi gått de där 6 km flera gånger om så var tvungen att stämma av lite med kartan. Men vi var på rätt spår och det var inte långt kvar till bilen nu, bara genom skogen.


Det här var en rolig, annorlunda och lite knixig led som tog förvånansvärt lång tid att gå. Gott om tid och kängor rekommenderas! Och choklad såklart, annars kommer man inte långt ;)