lördag 18 augusti 2018

Pysselmatta

Efter så otroligt lång tid med alldeles för varmt väder så är Atle sjukt understimulerad just nu, både fysiskt och psykiskt. Han har inte alls trivts i värmen och flera nätter har jag vaknat av att han legat på golvet och hässjat som om han befunnit sig i något slags förstadie till värmeslag. Har gått upp och duschat honom svalt men det håller bara i sig ca två timmar, sen är han för varm igen och vill ha en ny dusch... Tur han gillar att bli blöt, annars hade vi haft problem den här sommaren =)

Men tillbaka till understimuleringen - har ju försökt aktivera med lättsamma uppgifter i värmen men till slut blir det bara same, same hela tiden. Så för ett tag sedan köpte jag en pysselmatta som verkade skoj. Jag var lite rädd att den skulle vara för lätt men den blev faktiskt en riktig hit!

Man petar in godis i de olika gömmorna och sen är han sysselsatt ett bra tag med att försöka pilla fram godisarna =)

Nu har ju vädret tack och lov slagit om så nu kan man både gå promenader och ägna sig åt lite vettig träning igen. Håller på att fundera över vad vi ska ägna oss åt i höst, både vad gäller kurser och egen träning här hemma. Vi får se vad det blir!  

torsdag 16 augusti 2018

Vila i frid Triton

Förra veckan tände vi ett ljus för Atles bror Triton som fick somna in alldeles för ung. Så himla tråkigt =( Sov gott Triton 💖

torsdag 9 augusti 2018

Åska och andra ljud

Förra veckan gick ett riktigt åskoväder rakt över huset och det var rätt ordentliga ljud, blandat muller/dån och lite mer skärande och knastrande ljud. Förra året var ju Atle väldigt rädd för minsta åska men i år han han klarat det bättre. Och det här mer ordentliga ovädret klarade han faktiskt jättebra!! Han var så pass ok att jag valde att inte ha något bakgrundsljud på alls. Visst, han var inte 100% bekväm men han låg på sin filt och vilade under hela ovädret. Lyfte på huvudet ibland för att titta på mig när de riktigt höga dånen kom men en lugn blick från mig och han la ner huvudet igen.

Lite förvånande tycker jag nog att det är att det plötsligt är sådan skillnad, förra året var han ju väldigt rädd. Och åska är ju svårt att träna, åskljud från TV eller dator har han t.ex. aldrig reagerat på, så det ljudet har jag inte kunnat använda mig av. Visst har vi gjort "ljudlekar" osv, men jag har svårt att se att dessa skulle vara anledningen till att han (just nu iaf...) klarar åskan bättre. Jag tror snarare att han blivit allmänt tryggare jämfört med förra året och att det är det som gör att han kan hantera det bättre.

En trevlig utveckling i alla fall, åskan är ju anledningen till att jag ännu inte tältat i fjällen med Atle, med risk för att hamna rakt under ett oväder. Men fortsätter det åt rätt håll kanske vi kan våga oss på att tälta nästa säsong =)

Nu återstår att se hur det utvecklar sig med andra ljud han också reagerat på tidigare, som fyrverkerier och skott. Även vissa höga motorljud som sportbilar, motorcycklar och liknande. I vissa fall även sirener och "hesa Fredrik". Time will tell...  

söndag 5 augusti 2018

Funäsfjällen - Big Fail Trail och Flatruet/Ljungdalen

Kl. ringde 5 vilket normalt inte är något problem men just den här morgonen var jag typ död. Snabbrastade Atle i mindre trevlig brandrök och det var riktigt varmt redan tidigt. Åkte iväg mot Tänndalen bara för att se rökdiset tätna och när vi klev ur bilen vid fjället så luktade det så pass fränt att jag tänkte att nu kommer huvudvärken snart som ett brev på posten. Men iväg bar det och det blev snabbt bättre ju högre upp vi kom där vinden skingrade röken.
Men jösses, det var varmt och solen sken. Insåg ganska snart att den planerade turen inte skulle funka så det fick bli en kompromissad variant. Gick upp förbi Andersborg och istället för att gå mot Hamra (får väl bli tredje gånge gilt framöver då) så gick vi mot Anderssjöarna.




Atle började bli i behov av ett dopp, problemet var bara att det inte gick att komma ner till vattnet, det var på tok för sankt intill strandkanterna. Tänkte att han får klara sig tills vi kommit över vid småhamrarna, där såg marken fastare ut och sen skulle det komma fler sjöar längre bort. Men tji fick vi! Vid passagen mot småhamrarna var det så sankt att man minst sjunkit ner till knäna om man försökt gå. Lite lustigt för på kartan var det en tydlig sommarled och då ska den vara framkomlig. Så det var väldigt konstigt att det inte var spångat här. För annars är det ju spångar lite överallt där det inte behövs men nu när det verkligen behövs, då finns det inga. Och med tanke på att den här sommaren är extremt torr så blir det ju ännu konstigare, tänk hur blött det är en normal sommar då?

Okidoki... Vi hade kunnat fortsätta en bit längs sjön men utan bad skulle inte Atle komma långt. Så det var bara att vända tillbaka samma väg vi kommit. Vi lyckades iaf snirkla oss ner till sjön på ett ställe och vattendjuret badade hej vilt. Måste filma någon gång, han har lite egen badteknik. "Vattenpromenader" tar han gärna och han tycker det är väldigt skoj att plaska med frambenen, han kan stå och plaska rätt länge så det stänker lång väg. Sen är det också spännande med saker han ser på botten och han är inte rädd att köra ner huvudet under vattenytan för att undersöka.



Vi var ute i tre timmar så det blev en liten tur ändå även om inget blev enligt planen haha. Big Fail Trail med andra ord!

På eftermiddagen fick det bli lite bilseightseeing. Jag ville se vissa områden inför nästa års vandringar. Så det bar iväg på en tur på totalt ca 10 mil på grusväg =) Först kom vi till Mittådalen, en sameby som varenda människa starkt rekommenderat. Det var väl snarare en turistfälla så inget att lägga krut på! Vill man ha samiska delikatesser och hantverk/konst så hittar man det bättre både i Funäsdalen och bruksvallarna.


Mittådalen


Sen bar det vidare mot Flatruet, en högt belägen bilväg som går på kalfjället, det är helt flackt så långt ögat når. Superhäftigt att åka där! Det gör sig verkligen inte på bild för det är så enorma områden men jag kan lova att det var fint i verkligheten!

Flatruet

Sen kom vi till slut till Ljungdalen och Kläppen. Det är härifrån leden till Helags startar. Nästa år ;) Här finns även Kesusjön som jag bara måste se men nu var det oväder på intågande och det var en bit hem på grusvägen så det fick bli en annan gång. Här i Ljungdalen var det betydligt högre och stenigare fjäll, så det är nog hit jag ska framöver. Dessutom såg jag en fors med gränsfall till turkost vatten, så ja, det avgjorde saken. Jag ska tillbaka!

På hemvägen smattrade regnet mot bilen och det regnade väl mer eller mindre resten av kvällen. Likaså dagen därpå när vi skulle åka hem. Och jag hade en viktig tid att passa (F1 race, det gäller ju att prioritera!) så vi gav oss hemåt utan vandring. Skitväder hela vägen men det blev ju nådastöten för bränderna så det fick ösa ner så mycket det ville! 

Efter ett andra besök i Funäsfjällen är jag fortfarande inte frälst på området. Det är någonting med fjällmassiven här som jag inte riktigt connectar med men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (även om jag tror att det är lite för snäll natur helt enkelt). Jag kommer ge Funäsfjällen en tredje och sista chans framöver, men det måste bli när det är svalt, annars kommer jag aldrig kunna gå de långa lederna upp på höjderna (där jag hoppas kunna hitta den natur jag söker). Men det blir inte i år i alla fall, nu väntar nämligen ett kärt område härnäst! 

lördag 4 augusti 2018

Funäsfjällen - Gruvturen

Vad glad man blir när man är i akut behov av en bilmeck och ingen är där när verkstaden öppnar kl. 7. Väntar och väntar men enligt macken intill var det tydligen inte ovanligt med sovmorgon... Nu hade tack och lov macken en verkstad och eftersom den skumma varningslampan nu faktiskt slocknat (men hallå!!) så kom vi fram till att det nog var riskfritt att köra och att vi inte skulle bli ståendes ute i ödemarken...

Så efter att ha sumpat massa vandringstid medan det fortfarande var svalt så begav vi oss till Djupdalsvallen för att gå gruvturen på 8 km. Temperaturen var ändå ok och det var rätt ordentligt mulet, så tog en chansning. Man kan ju alltid vända om man måste. Det gick bra i början men även om inte solen sken så var ju luften tillräckligt varm för att Atle skulle börja flåsa rätt snabbt ändå. Ingen fara på taket ännu men efter några km började solen titta fram och det blev genast varmare. Var vrålhungrig men vi behövde utnyttja molnen och komma till sjön innan det blev för varmt. Vi passerade lite olika gruvor, gruvhål och turkosa små pölar.

Jordklotets varmaste fjällsjö =) Mittåkläppen i bakgrunden.






Gruvstugan



Precis innan vi kom till sjön  så började Atle bli riktigt varm så väl framme knatade han ut i det svala vattnet och började simma! Sitt livs första simtur utan flytväst =) Inte ett dugg läskigt denna gång och han simmade lugnt och kontrollerat. Fick dessvärre ingen bild på simmandet (blev så paff), men iaf en bild när han börjar komma ut på djupt vatten.


Glimtjärn

Vid sjön blev det lunch och Atle inhalerade kråkbär (vet inte hur han kommit på det men han tycker det är hysteriskt gott). Sen fick det bli ytterligare ett svalkande bad för Atle innan vi gick vidare.

Sen glömde jag att fota resten av turen, lite synd för det var en jättefin och grönskande dal med flera vattendrag. Det gick över förväntan i värmen, får han bara kyla sig med jämna mellanrum så är det inga problem.

Tillbaka vid Djupdalsvallen blev det våfflor vid våffelstugan, sjukt gott! Atle fick nöjd vila i sval bil, det var smockat av folk vid våffelstugan så han hade inte trivts. 

Japp, jag står för festisen, kaffe är inte min melodi. Men hade de haft champagne så ;)

Något som är minst sagt störande är att vi missade det jag var ute efter med den här turen - alla grottor! Jag som normalt går utanför lederna eller gör avstickare från lederna (och hittar massa skoj) höll mig denna gång exakt till leden just för att inte missa gruvorna/grottorna som det skulle gå att gå in i. Det var en sån där överdrivet upptrampad och tydligt utmärkt led så jag fattar inte hur vi kunde missa det? De kan ju omöjligt ha legat vid leden (bortsett från de vid Glimtjärn men det var inte de jag var ute efter). Så nu måste jag ju helt enkelt gå den här leden igen framöver, dock med bättre research innan haha.

På hemvägen blev det lite avstickare för att köpa lokala smaskigheter som mesost och tunnbröd, getost, renkött och fjällröding. Eftermiddagen var varm och kvällen likaså, därför blev det ingen mer tur, bara lite utforskning av området kring stugan.

torsdag 2 augusti 2018

Funäsfjällen igen

När jag varit så duktig och tagit hänsyn till de avlysta vägarna så "grönflaggades" de dagen innan vi skulle åka. Men eftersom jag redan planerat en alternativ rutt så fick det bli den ändå, alltid kul med lite nya vägar. Åkte genom Särna och sen bar det vidare mot Fjätervålen och en lååång skitväg. Hade siktet inställt på en sån där lite oupptäckt fin sjö som jag trodde vi kört förbi innan det till slut dök upp en liten skylt "Stenåssjön" (well, på kartan heter sjön Stora Harundsjön men det kanske inte är så noga, sjö som sjö liksom). Det var sån där typ av grusväg som gör att 5 km känns som 10 mil. Väl framme var det en superfin och stor sjö med långgrunda sandstränder. Här blev det lunch innan vi rullade vidare. Egentligen en helt perfekt SUP-sjö men tiden fanns inte.





 


Håhåjaja, det var första och sista gången jag åkte vägen mellan Fjätervålen och Funäsdalen, det finns en gräns för vad jag står ut med så långa sträckor. Det var ett under att Atle inte blev en väl omskakad milkshake. Men väldigt fin natur och en hel del renar!

Efter att ha spräckt tidsplanen (och ett aningens udda glasstopp vid en fiskecamp) var vi iaf framme vid stugan i Bruksvallarna. Perfekt läge med Ljusnans brus och jättefina promenadområden!


Ljusnan ett stenkast från stugan! Atle började med att bada.

Bruksvallarna föll mig betydligt mer i smaken än Tänndalen, där jag bodde sist.


Det var varmt så det fick bli en tur till Svansjön (där jag var även sist), det blåser alltid mer uppåt. Nu hade de fixat till den där kamikazevägen upp på fjället, då är det ju ingen sport!! Här var det svalt så det fick bli tjocktröja och Atle var knappt ens i behov av att bada i sjön.











Äntligen renar! De lyste ju med sin frånvaro sist.




Tillbaka vid stugan var det bara att bita i det sura äpplet och inse att bilen hade vissa issues som behövde åtgärdas snarast så det fick bli lite klurande över plan A och plan B inför dagen därpå, lite beroende på vad mecken skulle säga...

måndag 30 juli 2018

Semestern går mot sitt slut

Har precis kommit tillbaka från några vandringsdagar men rapport får vänta för nu ska jag softa innan det är dags att rulla hemåt och säga farväl till semestern. Så tills vidare slänger jag in en bild från en SUP-tur i Evertsberg förra veckan.


måndag 23 juli 2018

För varmt

Alltså vad är det för fel på vädret? Är fortfarande kvar i Orsa eftersom det är aningens "svalare" här jämfört med hemma. Men det går inte att göra något vettigt i värmen... Jag hade ju tänkt mig ett gäng vattenfallsutflykter men då större delen av vattenfallen ligger i eller i anslutning till Trängsletbranden så går det inte. 
Atle går korta promenader morgon och kväll och däremellan växlar han mellan att ligga utslagen på stengolvet och svalka sig i sin barnpool. Poolen är hans räddning =) Men hör och häpna, Atle har nu simmat helt frivilligt i sjön! Liiite läskigt var det men med lite mer träning så kommer det gå galant. Mer SUP har det blivit och det går bra även om jag ännu inte kan stå upp och paddla, det tycker han är för skumt och börjar klättra på mig. Blir lite svårt med balansen då ;)

Kapten Atle håller koll i fören! Här är vi på Oxbergssjön, längs vägen mot Sälen.


Det hoppade fiskar där ute i vassen, en vacker dag hoppar Atle efter..




Snart har hela semestern passerat utan att det har gått att få till en vettig fjällvandring. I slutet av veckan är vandring inplanerat igen även om jag inte har några större förhoppningar på långturer. Men jag får väl ta med SUP'en och upptäcka nya paddelvatten. Håller på att spana alternativa resvägar, vi har ju rök här uppe som ställer till det ibland. Vissa vägar är avstängda och vissa vägar vill räddningstjänsten inte att man kör om det inte är livsviktigt, de behöver fria vägar till sina fordon. Igår körde t.ex. hela den polska konvojen förbi här nere på vägen. Det hördes vill jag lova =) De skulle ju dock vidare men idag fick Trängslet iaf 11 tyska brandbilar som förstärkning till dagens 3 brandflyg, 7 helikoptrar och 2 Black Hawk.  

Tycker vi klarat oss rätt bra från röken ändå. Det ligger ett konstant dis här men det är bara vid vissa vindar som den där tätare fräna röken kommer. Bilden är tagen från altanen en rökig morgon, normalt ser man ju bergen långt borta i fjärran.

torsdag 19 juli 2018

SUP, fjällprommis, vattenfall & skogsbrand

När man tror att det inte kan bli varmare, då blir det just det =( Bara att skippa vandringsplanerna och tänka om. Dessutom var Atle väldigt trött, jag tror åskan tog rätt hårt på honom ändå. Så han fick sova i bilen (ja, jag hade full kontroll på temperaturen med AC och skugga) medan jag tog ut SUP'en på sjön. Helt stilla, öde och knäpptyst!

Nice!

Ett litet (snart sinat) vattenfall inne vid strandkanten.
 
Hej abborren =)

Atle måste ju ändå rastas så det fick bli en kort promenad på fjällheden. Hittade en rolig bäckfåra nere i en liten ravin, där svalkade han sig innan vi gick vidare. Men det var brännande varmt, som att gå på en jäkla savann, så det var bara att vända och fly tillbaka till bilen.



Uppåt, uppåt!







Såg en hel del renar och de flesta hade små kalvar med sig. De höll sig i skuggan de också...


Sen bar det vidare till ett av mina favvovattenfall. Sinar det, då är världen illa ute ;) Men nåt jätteflöde var det inte.



Det här vattenfallet ligger precis norr om Älvdalens skjutfält och planen var egentligen att åka genom skjutfältet (ett enormt naturområde där det finns massor av vattenfall och orörd vildmark) men blixtnedslagen hade ju satt igång en brand längre söderut och blåljusen hade dånat förbi tidigare så det fick bli stora vägen tillbaka till Orsa. Jag tänkte att jag kan ta vattenfallen om några dagar när branden lagt sig... Mmm, just det. I dagsläget är det en stor okontrollerad brand som växer för varje dag. Mitt vattenfall på bilden går t.ex. inte att åka till längre, området är helt evakuerat. Tidigare vällde röken upp borta vid horisonten men sen har vinden legat på från annat håll så igår var det en stinkande rökdimma över hela Orsa. Tror iof att den delvis kom från branden söder om Sveg, det brinner lite överallt här just nu. 

Ett av de Italienska brandflygplanen åker precis över tomten här när det är dags att t.ex. byta besättning.
 
Ett Amazonasregn skulle inte sitta helt fel...    

onsdag 18 juli 2018

Stenigt månlandskap

Tog en tidig morgontur upp på Nipfjället i Idre, det var mulet så det gäller ju att passa på! Hade dock lite åskfeeling så jag ville inte ge mig iväg för långt, Atle är ju åskrädd. Bestämde mig för en tur helt offroad, in bakom främre delen av Nipfjället för att sedan gå upp på toppen av den bakre delen. Där är väldigt stenigt och den typen av miljö saknade jag borta i Funäsfjällen, där var det så mycket grönska överallt.
Knatade iväg och i början var det lättgånget medan vi rundade främre berget och kom in i lilla ravinen bakom. Där fanns ett vattendrag där jag hoppats att det skulle finnas vatten men det var snustorrt. Jaja, ingen fara på taket, Atle var inte varm ännu. Sen började stigningen upp mot toppen och här var det härligt stenigt!

Älskar såna här steniga uppförsbackar!

Ett öde månlandskap, sten så långt ögat når!!

King of the hill


Städjan, där jag var uppe för 5-6 år sedan. Hade gärna gått upp även nu men den toppturen skulle bli för varm.


Efter mycket knatande uppför så började det bli lite varmt, solen började tränga undan molnen. Jag hade nog tänkt mig toppen men det var ruskigt stenigt och vid varje krön insåg man bara att det är en rätt lång bit kvar. Dessutom for Atle fram som en missil mellan stenblocken så det kändes bara som en tidsfråga innan han skulle göra illa sig... Så efter en fikapaus med lite funderande så vände vi neråt istället. Det visade sig vara ett bra val för solen kom allt mer och tillbaka vid bilen var Atle riktigt varm.

På väg ner

Burusjön låg ju inte många minuter bort så det fick bli ett svalkande dopp där! Numera tar han några få simtag varje gång han badar men han vill gärna känna botten. Vattenleksaken har vi alltid med, den är han superduktig att apportera.







Jag stod och funderade över vart åskan tagit vägen och inte långt därefter hördes muller i fjärran. Dags att få upp sjöodjuret och gå honom lite torr innan han fick hoppa in i bilen. Hela eftermiddagen åskade det rätt ordentligt till och från, blixtar lyste upp himlen, strömmen kom och gick. Atle klarar åskan bättre i år, förra året var han panikslagen. Han är verkligen inte trygg med den men om han får sitta typ PÅ mig och trycka sig nära så kan han ändå hantera den hyfsat. Tack och lov var det inga såna där hysteriska knallar men jag är ändå glad att han så "bra" klarade av det ljud som var. Fast när det mullrat till och från i säkert 6 timmar så var det en rätt mör och trött Atle som blev allt mindre tålig för ljudet. Så det var en himla tur att åskan då rullade vidare och försvann =)