torsdag 22 december 2022

Vintern tittade förbi

På min födelsedag fick jag vinter och snöfall, det hör inte till vanligheterna nu för tiden! Det snöade på rätt bra och det blev en tur kring Västerhaga fyr på Bogesund. Dubbla täcken på Atle och så pass kallt att han klarade sig utan snöklumpar.

Medan de flesta svär över vädret är ingen gladare än jag =)


Hemma på udden var det också lite vinterland även om det är borta nu... 


På morgnarna är det spökland




Går man istället ut när solen dalar ser det ut såhär...










Utsikten kan man inte klaga på i alla fall =)

onsdag 16 november 2022

Höstmarknad & fjälltur

På höstlovet blev det även en tripp till Vemdalen för att botanisera runt på höstmarknaden som i år var väldigt mycket större än förra året. Jag har länge letat efter en rentavla och inte riktigt hittat rätt men nu hittade jag en som jag gillade. När jag kom tillbaka till Orsa visade det sig att jag har ytterligare två tavlor med fjälltema från samma konstnär, en med ett ledkryss på vintrigt fjäll och en med en myskoxe på fjället =) Jag har ju en önskan om att någon gång få se en vild myskoxe på fjället...


Sofias galleri / Sofia Ohlsén


Efter marknaden bar det iväg till Storhogna för en liten minifjälltur. Alltså Vemdalen ligger verkligen inte i topp på min önskelista när det gäller fjällturer men är man ändå där så är det trots allt bättre med en Vemdalstur än ingen alls =)  Gick till samevistet och tillbaka, hade någon tanke om att gå vidare till Fallmorans vattenfall men solen dalar ju snabbt såhär års så tiden räckte inte till.






Hm, kartan var rätt överflödig...







Fjällbjörkar har en tendens att växa lite som de själva vill istället för att göra som alla andra träd och växa rakt upp. Sånt gillar vi =)







Samevistet






Sen bar det av hemåt med ett depåstopp i Sveg för ett besök hos Vuaja och lite shopping till Atle. Några ben med renkött, lite älgkex och nöthjärta så var han nöjd!

tisdag 1 november 2022

Upp på Mulen!

Är i Orsa (höstlov) och i söndags var vädret så perfekt att det var omöjligt att inte göra en liten fjälltripp. Efter ett evigt dividerande om vilken tur det skulle bli (med hänsyn till restid, flippfloppande höstlovsfirare och att det blir mörkt tidigt nu) så föll valet på Idre och Nipfjällets topp, Mulen.

Herregud vad många bilar på parkeringen men de flesta verkade, som jag hade gissat, bara gå upp till Lill-Nipen (en uppförsbacke upp till en utsiktsplats). Så snart jag kom ut på leden såg jag bara några enstaka vandrare och de verkade ha siktet inställt på U-landsstugan.



Hittade stigen som gick uppför sluttningen och började gå uppför. Även om vädret var oförståeligt perfekt så fanns liksom ingen kraft i benen av någon anledning. Stod och småskrattade åt att det vore ganska komiskt att inte orka gå uppför Nipfjället när jag gjort oändligt många fler höjdmetrar i Jotunheimen i somras... Det var bara huvudet som tog mig upp bara för att, som vanligt, inse att de var en luretopp. Nej, här fick det bli fikapaus.



En pratglad ripa! När jag stod där och fotade lyfte helt plötsligt et 40-tal ripor i vinterdräkt och flög över oss till en annan del av fjället. Det blev ingen bra bild men det var häftigt att se så många ripor samtidigt, ofta ser man ju bara någon eller några enstaka.




Rendalsölen

När vi startade var det 5 minus, nu med solen som gassade och ingen vind kändes det som 12-13 grader även om det säkert bara var runt nollan. Vid 12-13 grader och sol + ansträngning så börjar Atle hässja och det gjorde han när vi var på väg upp. Så då hajar ni varför jag måste tänka till på sommaren ;) Jag har dessutom sparat ut massa päls (han ser inte klok ut just nu så lurvig som han är) så att han inte skulle frysa OM det skulle gå att göra en vandring på höstlovet. Just dagens väder har jag aldrig någonsin upplevt v. 44 i Dalafjällen, det brukar snarare vara för mycket snö och för kallt för att ens kunna vandra... Men jag klagar inte!

Efter fikapausen knatade vi vidare och insåg att det var helt galet stenigt här. Inte blockigt men skravel i mängder. Här hade jag aldrig valt att gå med Atle som ung kan jag säga men idag har han en kroppskontroll som fixar den här terrängen. Efter lite mer knatande bland all sten såg jag till slut ett litet "torn" som måste vara toppen. Det var längre bort än jag trodde och först skulle man ner i en svacka innan det gick upp igen. Jag hade önskat lite mer samarbete mellan mitt huvud som gladeligen ville upp och mina ben som verkade ha helt andra planer...


Sista sluttningen innan "topptornet"


Uppe! Ser ni lilla Atle nere i mitten av bilden?!


Nämnde jag att det var stenigt?

Här uppe var det 360 graders panoramautsikt och med såhär klart väder syntes allt i "närheten". Fulufjället, Vedungsfjällen, Lofsdalen, Sonfjället, Funäsfjällen, Grövelsjön, Rendalssölen i Norge och fler Norgetoppar.


Slagebäckstöten


Här uppe hade solen inte kommit åt att tina all frost och det tänkte jag såklart på när jag gick. Men inte fan hjälpte det och plötsligt föll jag pladask bland all sten. Såhär två dagar senare tänker jag inte ens försöka räkna alla blåmärken utan är mest glad att det blev just bara blåmärken...


Tänkte försöka mig på en rundslinga och ta en annan väg tillbaka, kanske var det mindre sten där? Svar NEJ, det var om möjligt mer sten.


Förrädiskt halt igen...

In the land of stones

Wow, en stig! I ungefär 100m innan stenen återkom haha =) Här fick det bli lunch, hade inte mage att stanna och äta tidigare. Visst, jag hade kunnat sätta mig bland all sten men skulle stackars Atle stå och balansera medans jag åt då eller?

Här ser man kanten på stupet (mitten av bilden) där det bär av neråt. Sen ser man även leden (uppe till höger) tillbaka upp mot parkeringen. Hade inte riktigt tänkt mig att Nipfjället skulle komma med såna utmaningar (brant neråt bland stenskravel) men tji fick jag haha. Fördelen var att det är en sydsluttning så det var ingen frost i alla fall. Tack för det...




Även om mina ben levde sitt eget (lata) liv så var det ändå kul att gå upp på Mulen, det har jag tänkt göra under så många år nu. Och verkligen märkligt bra vandringsväder för årstiden, det lär knappast ske igen! Troligtvis var det här årets sista tur då vädret framöver lovar regn och dimma... Vi får se!

fredag 7 oktober 2022

Femundsmarka - Brennhåmmåren

Vaknade upp på söndagen till ösregn och så tät dimma att det inte fanns någon som helst poäng med att ge sig ut. Passade istället på att fira Atle som fyllde 6 år =) Runt lunchtid såg det lite ljusare ut så det fick bära eller brista, måste ut nu om man ska vara tillbaka innan det blir mörkt. Åkte till Båthusberget men det var tydligen inte tänkt att jag skulle upp där denna gång, dimman låg tät. Åkte istället till ledstarten för Elgåhogna och följde den en bit. Elgåhogna är väldigt mycket högre än Båthusberget så jag hade inga planer på att gå upp där utan vek istället av mot Brennhåmmåren, en mindre topp i området.

Alltså herregud vad blött. Det hade bildats nya sjöar, nya bäckar och det strilade från himlen. Ett tag var jag inte ens säker på att det skulle gå att ta sig fram, fick ta ganska stora omvägar runt allt vatten. Men så snart det började slutta uppför blev det bättre.



Femundsmarka i höstskrud


Har sett väldigt många rovfåglar i höst




Uppåt, uppåt


Renar lite överallt på den här turen!






Fortsätter uppåt


Nu så! Här uppe blåste det kan jag säga.


Lite otippat fanns en kåta här uppe


Atle spanar ut över Femunden. Hade det varit klart hade flera toppar i Rondane synts..


Favvobilden från helgen!





Lite småsten på toppen ;) Eller ett naturligt toppröse om man så vill.




Ursprungsplanen (Båthusberget och en repris till favoriten Elgåhogna) gick ju i stöpet men med tanke på vädret så är jag ändå nöjd med de två turer som blev. Det finns mycket att utforska i Femundsmarka så vi kommer tillbaka!

fredag 30 september 2022

Femundsmarka - Rundhögda

Efter Funäsfjällen var jag hemma några veckor men helgen som var bar det av igen, denna gång till Femundsmarka Nationalpark i Norge. Kom upp i fredags till stugan i Grövelsjön och regnet skvalade på bra så jag skippade den tänkta kortturen på kvällen och nöjde mig med promenad i stugområdet för att sen hämta pizza hos fjällbagaren.

På lördagen stod Båthusberget högst på önskelistan, har sett fram emot den turen så länge nu. Men fjällvädret ville annorlunda, det bara vräkte ner och så skulle det fortsätta hela dagen. Åkte ändå till Båthusberget för att kolla läget men näe, toppen var dold i moln, finns liksom ingen poäng med en brant slipprig tur när man sen inte ser något på toppen =(

Båthusberget, någonstans bakom molnen.


Jahapp, nähäpp. Plan B då med andra ord. Det var att skippa topptur och gå i ett område jag känner till, då gör det inte så mycket med dålig sikt. Kruxet var bara att det regnade så mycket att jag fick sänka farten på 80-vägen trots att vindrutetorkarna gick på max haha, regn var en underdrift, det här var skyfall.
Parkerade vid samekåtan (som inte längre finns kvar?) och spanade åt det håll jag skulle. Det var lite bättre sikt här faktiskt. På med alla kläder, dubbelkolla att allt som behöver ligga vattentätt gör det och sen regnskyddet på ryggan. Och dubbla täcken på Atle.

Har inte så mycket bilder från första biten, det var mest vatten som rann på marken, vatten som rann från himlen, vatten som rann nerför luvan. Det kändes lite såhär:



Insåg till slut att det nog är mindre blött utanför leden så vi sneddade lite och tog sikte mot Store Lifjellet. Där finns sedan en liten dalgång innan Rundhögda tar vid och där tänkte jag gå in och sen runt Rundhögda. Jag fasade lite för det klafsiga parti som normalt är väldigt blött även i torrt väder. Det var inte bättre nu om man säger så. Ju högre upp vi kom desto mer tilltog vinden och det regnade för omväxlings skulle på tvären istället för rakt ner. Omväxling förnöjer sägs det.










Efter ett tag tornade Rundhögda upp sig, en fin liten topp. Topptur är alltid mer kul än att gå nedanför... Och det var lite kallt (5-6 grader) så man får ju upp värmen om man går uppför =) Bara det att det blåste massor nu så det skulle inte vara så trevligt där uppe. Ok, let's do this!


Rundhögda. Fick jag inte höstfärger i Funäsfjällen så fick jag det nu!

Styrde om kursen lite och tog sikte på Rundhögda. Det började lätt uppför och blev sedan allt brantare, med flera småtoppar som delmål att pausa vid. Nu började vi få upp värmen också!


Här börjar det slutta uppför


P.g.a. regn och blåst har jag inga bilder förrän här nära toppröset, det finns gränser för hur ofta man vågar ta fram och vattenskada kameran.


Toppröset på Rundhögda!


Notera den milsvida fina utsikten över topparna i Femundsmarka!


Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.... Trallalallalaaa...


Vi blev inte långvariga på toppen utan gick ner en bit för att mumsa topp-plopp och fylla på lite energi. Ser plötsligt Atle titta bakom mig och börja via massa osäkerhetssignaler, vänder mig om och hajar till för där står... Nipgubben (den lilla gubben som står som staty på Nipfjället i Idre) himself? Kan tycka att det är lite märkligt att det står en man några meter bakom mig, utanför leden, helt knäpptyst. I en utstyrsel som hämtad från historieböckerna. För att göra en lång historia kort så visade det sig att han under 15 års tid guidat i Jotunheimen så jag passade på att få massa turtips utöver de vanliga man läser om. Sen, lika snabbt som han dök upp, försvann han i dimman igen...

Fyra timmar efter att vi lämnade bilen så var vi tillbaka på parkeringen igen. Man kan ju fråga sig varför vi över huvud taget skulle ge oss ut men vi hade bara två dagar på oss och det är ju ändå lite komiskt med sånt här väder, bra att träna på om inte annat. Glad att kläder och kängor höll torrt, annars hade det aldrig funkat, det hade blivit för kallt.
Atle klarade det hela väldigt bra, lite småfrusen på slutet bara. Han fick hoppa in i bilen med värmen på max och så fick en han en varm portion mat.

Det var inte så långt till Elgå så tog en tur dit och kikade på Lars Monsen Femund Lodge. Stängd för säsongen men ändå kul att se.







Sailyaking - känns den igen från TV-programmen?

Längs vägen dök det upp en liten närbutik och en tanke slog mig... Gick in (och försökte att inte vattenskada hela butiken) och jodå! Där på en hylla stod fyra paket "rett i koppen sjokolade". Drack i Jotunheimen i somras och fick någon form av hjärnsläpp när jag bara köpte med mig ett paket hem. Hur 4 paket ska räcka till nästa sommar vet jag inte men jag får ransonera =)