måndag 30 juli 2018

Semestern går mot sitt slut

Har precis kommit tillbaka från några vandringsdagar men rapport får vänta för nu ska jag softa innan det är dags att rulla hemåt och säga farväl till semestern. Så tills vidare slänger jag in en bild från en SUP-tur i Evertsberg förra veckan.


måndag 23 juli 2018

För varmt

Alltså vad är det för fel på vädret? Är fortfarande kvar i Orsa eftersom det är aningens "svalare" här jämfört med hemma. Men det går inte att göra något vettigt i värmen... Jag hade ju tänkt mig ett gäng vattenfallsutflykter men då större delen av vattenfallen ligger i eller i anslutning till Trängsletbranden så går det inte. 
Atle går korta promenader morgon och kväll och däremellan växlar han mellan att ligga utslagen på stengolvet och svalka sig i sin barnpool. Poolen är hans räddning =) Men hör och häpna, Atle har nu simmat helt frivilligt i sjön! Liiite läskigt var det men med lite mer träning så kommer det gå galant. Mer SUP har det blivit och det går bra även om jag ännu inte kan stå upp och paddla, det tycker han är för skumt och börjar klättra på mig. Blir lite svårt med balansen då ;)

Kapten Atle håller koll i fören! Här är vi på Oxbergssjön, längs vägen mot Sälen.


Det hoppade fiskar där ute i vassen, en vacker dag hoppar Atle efter..




Snart har hela semestern passerat utan att det har gått att få till en vettig fjällvandring. I slutet av veckan är vandring inplanerat igen även om jag inte har några större förhoppningar på långturer. Men jag får väl ta med SUP'en och upptäcka nya paddelvatten. Håller på att spana alternativa resvägar, vi har ju rök här uppe som ställer till det ibland. Vissa vägar är avstängda och vissa vägar vill räddningstjänsten inte att man kör om det inte är livsviktigt, de behöver fria vägar till sina fordon. Igår körde t.ex. hela den polska konvojen förbi här nere på vägen. Det hördes vill jag lova =) De skulle ju dock vidare men idag fick Trängslet iaf 11 tyska brandbilar som förstärkning till dagens 3 brandflyg, 7 helikoptrar och 2 Black Hawk.  

Tycker vi klarat oss rätt bra från röken ändå. Det ligger ett konstant dis här men det är bara vid vissa vindar som den där tätare fräna röken kommer. Bilden är tagen från altanen en rökig morgon, normalt ser man ju bergen långt borta i fjärran.

torsdag 19 juli 2018

SUP, fjällprommis, vattenfall & skogsbrand

När man tror att det inte kan bli varmare, då blir det just det =( Bara att skippa vandringsplanerna och tänka om. Dessutom var Atle väldigt trött, jag tror åskan tog rätt hårt på honom ändå. Så han fick sova i bilen (ja, jag hade full kontroll på temperaturen med AC och skugga) medan jag tog ut SUP'en på sjön. Helt stilla, öde och knäpptyst!

Nice!

Ett litet (snart sinat) vattenfall inne vid strandkanten.
 
Hej abborren =)

Atle måste ju ändå rastas så det fick bli en kort promenad på fjällheden. Hittade en rolig bäckfåra nere i en liten ravin, där svalkade han sig innan vi gick vidare. Men det var brännande varmt, som att gå på en jäkla savann, så det var bara att vända och fly tillbaka till bilen.



Uppåt, uppåt!







Såg en hel del renar och de flesta hade små kalvar med sig. De höll sig i skuggan de också...


Sen bar det vidare till ett av mina favvovattenfall. Sinar det, då är världen illa ute ;) Men nåt jätteflöde var det inte.



Det här vattenfallet ligger precis norr om Älvdalens skjutfält och planen var egentligen att åka genom skjutfältet (ett enormt naturområde där det finns massor av vattenfall och orörd vildmark) men blixtnedslagen hade ju satt igång en brand längre söderut och blåljusen hade dånat förbi tidigare så det fick bli stora vägen tillbaka till Orsa. Jag tänkte att jag kan ta vattenfallen om några dagar när branden lagt sig... Mmm, just det. I dagsläget är det en stor okontrollerad brand som växer för varje dag. Mitt vattenfall på bilden går t.ex. inte att åka till längre, området är helt evakuerat. Tidigare vällde röken upp borta vid horisonten men sen har vinden legat på från annat håll så igår var det en stinkande rökdimma över hela Orsa. Tror iof att den delvis kom från branden söder om Sveg, det brinner lite överallt här just nu. 

Ett av de Italienska brandflygplanen åker precis över tomten här när det är dags att t.ex. byta besättning.
 
Ett Amazonasregn skulle inte sitta helt fel...    

onsdag 18 juli 2018

Stenigt månlandskap

Tog en tidig morgontur upp på Nipfjället i Idre, det var mulet så det gäller ju att passa på! Hade dock lite åskfeeling så jag ville inte ge mig iväg för långt, Atle är ju åskrädd. Bestämde mig för en tur helt offroad, in bakom främre delen av Nipfjället för att sedan gå upp på toppen av den bakre delen. Där är väldigt stenigt och den typen av miljö saknade jag borta i Funäsfjällen, där var det så mycket grönska överallt.
Knatade iväg och i början var det lättgånget medan vi rundade främre berget och kom in i lilla ravinen bakom. Där fanns ett vattendrag där jag hoppats att det skulle finnas vatten men det var snustorrt. Jaja, ingen fara på taket, Atle var inte varm ännu. Sen började stigningen upp mot toppen och här var det härligt stenigt!

Älskar såna här steniga uppförsbackar!

Ett öde månlandskap, sten så långt ögat når!!

King of the hill


Städjan, där jag var uppe för 5-6 år sedan. Hade gärna gått upp även nu men den toppturen skulle bli för varm.


Efter mycket knatande uppför så började det bli lite varmt, solen började tränga undan molnen. Jag hade nog tänkt mig toppen men det var ruskigt stenigt och vid varje krön insåg man bara att det är en rätt lång bit kvar. Dessutom for Atle fram som en missil mellan stenblocken så det kändes bara som en tidsfråga innan han skulle göra illa sig... Så efter en fikapaus med lite funderande så vände vi neråt istället. Det visade sig vara ett bra val för solen kom allt mer och tillbaka vid bilen var Atle riktigt varm.

På väg ner

Burusjön låg ju inte många minuter bort så det fick bli ett svalkande dopp där! Numera tar han några få simtag varje gång han badar men han vill gärna känna botten. Vattenleksaken har vi alltid med, den är han superduktig att apportera.







Jag stod och funderade över vart åskan tagit vägen och inte långt därefter hördes muller i fjärran. Dags att få upp sjöodjuret och gå honom lite torr innan han fick hoppa in i bilen. Hela eftermiddagen åskade det rätt ordentligt till och från, blixtar lyste upp himlen, strömmen kom och gick. Atle klarar åskan bättre i år, förra året var han panikslagen. Han är verkligen inte trygg med den men om han får sitta typ PÅ mig och trycka sig nära så kan han ändå hantera den hyfsat. Tack och lov var det inga såna där hysteriska knallar men jag är ändå glad att han så "bra" klarade av det ljud som var. Fast när det mullrat till och från i säkert 6 timmar så var det en rätt mör och trött Atle som blev allt mindre tålig för ljudet. Så det var en himla tur att åskan då rullade vidare och försvann =)

måndag 16 juli 2018

Ett porlande paradis av små vattenfall

För många år sedan var jag och Täppas ute och letade efter en fors med fina vattenfall, det skulle vara sååå fint men det fanns aldrig någon direkt beskrivning hur man hittade dit. Varken var man skulle parkera eller hur man sedan skulle gå genom skogen för att komma till rätt plats längs forsen. Den turen gav jag till slut upp efter att ha klafsat omkring i myrmarker och otillgänglig skog i det oändliga.

Så när jag nu ändå var i krokarna kring Fulufjället (forsen består delvis av vatten från just Fulufjället) så tänkte jag att det var dags för ett nytt försök! Skam den som ger sig. Alltså jag är inte förvånad att jag gav upp sist, med tanke på hur blött det var bitvis nu under torka kan jag tänka mig hur det är en normal sommar. Och eländigt var det på sina ställen, sånt är alltid skoj!

Bara rakt fram här Atle, det är ingen idé att du försöker leta alternativa vägar för det ser inte bättre ut nån annanstans =) Helt orörd skog!

Jag var ju på rätt spår sist men det var längre än jag trodde. Till slut hördes vattnet och det var precis sådär fint som jag tänkt mig! Gick väl sisådär 1,5-2km längs forsen och hela tiden dök det upp nya fall runt kröken. Ett porlande litet paradis mitt ute i ingenstans!






Det var varmt men mycket skugga inne i skogen och Atle badade mest hela tiden.



































Sådär, när fallen tog slut hade jag fyllt på vattenfallskvoten till bredden och kunde nöjd åka vidare =)

torsdag 12 juli 2018

Premiärtur för Atle på SUP'en!

Häromdagen var det dags för Atle att testa SUP'en på riktigt! Valde ett ställe där han kunde hoppa på själv från strandkanten och inte behövde hoppa från en brygga eller liknande. Sen hoppade jag själv på och vi gled iväg på vattnet. Det var precis där Österdalälven rinner ut i Siljan så det var lite strömt. Gratis fart även om jag skulle få paddla lite mer på tillbakavägen =)

Det gick faktiskt över förväntan även om jag fick skippa min plan över hans positionering på brädan. Han hade verkligen inga som helst tankar på att ligga ner så istället för att tjafsa så fick han göra lite som han ville, det viktiga var att han kände sig trygg. Han växlade mellan att stå längst fram i fören och att komma och sitta nära mig. Ibland var jag lite osäker på om han tänkte hoppa i, vi paddlade t.ex. förbi ett gäng Kanadagäss och jäklar vilken utskällning de fick. På vanliga promenader är fåglar inga problem men det skulle visa sig att det var mer än gäss som fick sig en utskällning från SUP'en... Jaja, vi får jobba på det. Också..

Asballt att stå längst fram och spana!

Men ibland kändes det tryggt att komma och sätta sig hos matte =)

I början fick han för sig att jaga virvlarna i vattnet (de som blir av paddeltagen) och när en stor fisk hoppade 2 m från brädan fick jag bokstavligt talat dra upp honom från vattnet när han var på väg att tippa i framlänges. Tänkte att han behöver ju inte provdyka på första turen men framöver kanske det får bli en nyttig lärdom - kliver du utanför säger det plask... Vi får se ;)

Överlag tycker jag att han var jätteduktig! Det kanske är svårt att tro men att stå och balansera på brädan är rätt bra träning för musklerna (både för två och fyrbenta). Eftersom han säkert 50% av tiden stod upp så kände jag tillslut att nu får det nog räcka, lika bra att avsluta. Jag kan ju säga att han sov rätt bra efter den där turen och själv fick jag träningsvärk i fötter och vader...

Efteråt fick han springa av sig lite och lattja med vattenleksaken!

måndag 9 juli 2018

Funäsfjällen dag 4 - Livsäterån

Sista dagen och dags att åka hem. Funderade lite över vad vädret tänkte ta sig till idag... Och nu kanske någon tänker att kör ut huvudet utanför dörren och kolla av temperatur och vind, men nu är det så att stugan låg i lä i dalen och det är sällan samma väder uppe på kalfjället. Det är därför det är lite svårt att veta på förhand, speciellt om inte väderprognosen stämmer alls. Men hade på känn att det skulle bli varmt så jag valde en kort led med tillgång till vatten. Då fanns inte så mycket att välja på så det fick bli Livsäterån på 5 km.

Äntligen lite sten!

Fint!


Atle börjar lära sig =) Det är ungefär som att han tänker "matte kommer ändå inte gå på den där upptrampade leden så jag går här bredvid istället, det är nog här hon tänker gå".

Lill-Skarven som jag ville upp på dagen innan, men då från andra sidan.




Det var som att gå på en liten savann, kan inte ha varit många meters höjdskillnad på den där leden haha! När vi passerade ett ganska stort vattendrag som var helt sinat började jag bli lite orolig att även Livsäterån skulle vara torr. Men lite vatten fanns det allt och Atle kunde svalka sig!




Ja, alltså fråga mig inte vad han gör här... Dödar sjögräs eller nåt.

På hemvägen sprang han sisådär 50 ärevarv med en pinne i munnen. Man skulle ju kunna tycka att han borde vara lite trött såhär fjärde dagen men tydligen finns alltid krafter kvar till lek. Väl framme vid bilen var det dags att rulla mot Orsa.

Nu har han haft några vilodagar, han var nog lite trött ändå men ingen större fara på taket. Trampdynorna höll finfint men det var ju inte särskilt stenigt där vi gick så vi får se framöver. Några kamikazefasoner har han inte direkt haft för sig men det är lite samma sak där, terrängen har ju inte varit så utmanande, det är svårt att hoppa utför stup på plan mark typ ;) Magen har mått jättebra, den har annars haft tendens att krångla vid t.ex. miljöombyten. Och att bo i stugan gick över förväntan det också, förra året var han väldigt orolig/rastlös och följde efter mig överallt, skällde på minsta ljud utifrån osv. Men nu gick det bättre.   

Det var första gången jag var i just Funäsfjällen och jag kan inte säga att jag är sådär superfrälst som många verkar vara... Men jag tror det beror mycket på att jag inte riktigt hittat den typen av leder/miljö/terräng jag vill gå. De riktigt krävande turerna gick ju bort för att Atle inte är redo ännu, sen var det för varmt för att gå många leder och sen det här med den höga trädgränsen och all växtlighet, även uppe på kalfjället är det ju typ gräsmatta? Det är inte på många ställen jag sett renrakat berg. Sen saknade jag alla renar, jag såg en enda ren på fyra dagar. Det ska finnas massor av renar här, överallt läser man om hur viktigt det är att ha hunden kopplad så att den inte stör renarna och det finns flera samebyar, men renarna hade konferens på annan ort de här dagarna ;) Men jag kommer absolut tillbaka, det är kul med nya områden och jag har verkligen inte upptäckt allt, det finns så mycket mer att se!