Funäsfjällen dag 4 - Livsäterån

Sista dagen och dags att åka hem. Funderade lite över vad vädret tänkte ta sig till idag... Och nu kanske någon tänker att kör ut huvudet utanför dörren och kolla av temperatur och vind, men nu är det så att stugan låg i lä i dalen och det är sällan samma väder uppe på kalfjället. Det är därför det är lite svårt att veta på förhand, speciellt om inte väderprognosen stämmer alls. Men hade på känn att det skulle bli varmt så jag valde en kort led med tillgång till vatten. Då fanns inte så mycket att välja på så det fick bli Livsäterån på 5 km.

Äntligen lite sten!

Fint!

Atle börjar lära sig =) Det är ungefär som att han tänker "matte kommer ändå inte gå på den där upptrampade leden så jag går här bredvid istället, det är nog här hon tänker gå".

Lill-Skarven som jag ville upp på dagen innan, men då från andra sidan.

Det var som att gå på en liten savann, kan inte ha varit många meters höjdskillnad på den där leden haha! När vi passerade ett ganska stort vattendrag som var helt sinat började jag bli lite orolig att även Livsäterån skulle vara torr. Men lite vatten fanns det allt och Atle kunde svalka sig!

Ja, alltså fråga mig inte vad han gör här... Dödar sjögräs eller nåt.

På hemvägen sprang han sisådär 50 ärevarv med en pinne i munnen. Man skulle ju kunna tycka att han borde vara lite trött såhär fjärde dagen men tydligen finns alltid krafter kvar till lek. Väl framme vid bilen var det dags att rulla mot Orsa.

Nu har han haft några vilodagar, han var nog lite trött ändå men ingen större fara på taket. Trampdynorna höll finfint men det var ju inte särskilt stenigt där vi gick så vi får se framöver. Några kamikazefasoner har han inte direkt haft för sig men det är lite samma sak där, terrängen har ju inte varit så utmanande, det är svårt att hoppa utför stup på plan mark typ ;) Magen har mått jättebra, den har annars haft tendens att krångla vid t.ex. miljöombyten. Och att bo i stugan gick över förväntan det också, förra året var han väldigt orolig/rastlös och följde efter mig överallt, skällde på minsta ljud utifrån osv. Men nu gick det bättre.   

Det var första gången jag var i just Funäsfjällen och jag kan inte säga att jag är sådär superfrälst som många verkar vara... Men jag tror det beror mycket på att jag inte riktigt hittat den typen av leder/miljö/terräng jag vill gå. De riktigt krävande turerna gick ju bort för att Atle inte är redo ännu, sen var det för varmt för att gå många leder och sen det här med den höga trädgränsen och all växtlighet, även uppe på kalfjället är det ju typ gräsmatta? Det är inte på många ställen jag sett renrakat berg. Sen saknade jag alla renar, jag såg en enda ren på fyra dagar. Det ska finnas massor av renar här, överallt läser man om hur viktigt det är att ha hunden kopplad så att den inte stör renarna och det finns flera samebyar, men renarna hade konferens på annan ort de här dagarna ;) Men jag kommer absolut tillbaka, det är kul med nya områden och jag har verkligen inte upptäckt allt, det finns så mycket mer att se!