Semester!

Normalt brukar jag vara nästintill död den här tiden på året men jag jobbar ju fortfarande så lite p.g.a. Atle så jag kan inte påstå att jag är i extremt behov av semester. Men när jag igår kollade på kvalet inför Österrikes GP så tyckte jag att jag såg en hund inne i depån hos McLaren (det var ett skynke...) och då insåg jag att det nog är på sin plats med lite semester haha! Så nu kopplar jag bort hunderiet i fyra veckor.

Jag har inga direkta planer utöver fjällvandring men den här bedrövligt varma våren har ju ställt till det i förberedelserna. Det har inte gått att förbereda Atle ens i närheten av vad jag tänkt mig. Jag har hela tiden tänkt att äsch, den här värmen håller inte i sig, det blir snart svalt igen. Jo, tjena... Juni har i alla fall varit lite bättre.
Täppas satte jag alltid igång i mars, ökade på längd och svårighetsgrad på terrängen osv. Men då var han ju vuxen med bra grundkondition. Atle är inte klar i kroppen ännu (21 mån) så där får jag tänka annorlunda, hans uppbyggnad pågår ju konstant. Storleksmässigt är han klar för länge sedan men inuti är t.ex. senor, ligament och ledband inte tillräckligt starka ännu och behöver fortsätta få tid på sig att utvecklas, bli starka och hållbara. Så med ålder och bristande förberedelser i åtanke får jag nog lugna mig lite i valet av leder.
Men helt oförberedd är han inte, under maj-juni är det inte ovanligt att jag gått upp 05:00-05:30 för att åka ut till Bogesund (svårare och stenigare terräng där) eller gå i skogen här hemma. Men trots tidigt på dygnet så har jag ändå fått anpassa turen p.g.a. värmen.
Sen har han fått jobba massa på balansbollar men det ger ju mest styrka, inte kondition. Ytterligare en bra grej med balansbollarna är att man tränar kroppskontroll och det är såååå viktigt med Atle. Jag går liksom bara och väntar på den dagen han halvt slår ihjäl sig själv ute i skogen eller på fjället för att han får för sig att hoppa upp på ett stenblock som är tre meter högt, eller varför inte hoppa ner från samma stenblock? Eller knata rakt utför ett stup eller nåt annat "smart".

Vi får helt enkelt se vad det blir för turer framöver. Det enda som oroar mig lite är den planerade turen upp på Gealta (även om jag insett att det inte var så högt och coolt som jag trodde för några år sedan, men har jag fått för mig nåt så måste det slutföras) men det är ett tag kvar tills dess, kanske funkar det trots allt.

Sen återstår att se hur hans trampdynor pallar slitaget av steniga leder. Jag har märkt att han inte alls har särskilt starka trampdynor, de slits rätt bra om man går långpromenad på grus, berg etc. Fast jag tycker mig märka en förbättring efter foderbytet men det återstår att se. Jag har skaffat sockor att sätta på i nödfall men han får ju bara panik av de där sockorna... Just nu står mitt hopp till compeed, efter ett tips från Linn som testade på Nässla =)

Igår landade jag i Orsa och imorgon bär det av vidare!