onsdag 16 november 2022

Höstmarknad & fjälltur

På höstlovet blev det även en tripp till Vemdalen för att botanisera runt på höstmarknaden som i år var väldigt mycket större än förra året. Jag har länge letat efter en rentavla och inte riktigt hittat rätt men nu hittade jag en som jag gillade. När jag kom tillbaka till Orsa visade det sig att jag har ytterligare två tavlor med fjälltema från samma konstnär, en med ett ledkryss på vintrigt fjäll och en med en myskoxe på fjället =) Jag har ju en önskan om att någon gång få se en vild myskoxe på fjället...


Sofias galleri / Sofia Ohlsén


Efter marknaden bar det iväg till Storhogna för en liten minifjälltur. Alltså Vemdalen ligger verkligen inte i topp på min önskelista när det gäller fjällturer men är man ändå där så är det trots allt bättre med en Vemdalstur än ingen alls =)  Gick till samevistet och tillbaka, hade någon tanke om att gå vidare till Fallmorans vattenfall men solen dalar ju snabbt såhär års så tiden räckte inte till.






Hm, kartan var rätt överflödig...







Fjällbjörkar har en tendens att växa lite som de själva vill istället för att göra som alla andra träd och växa rakt upp. Sånt gillar vi =)







Samevistet






Sen bar det av hemåt med ett depåstopp i Sveg för ett besök hos Vuaja och lite shopping till Atle. Några ben med renkött, lite älgkex och nöthjärta så var han nöjd!

tisdag 1 november 2022

Upp på Mulen!

Är i Orsa (höstlov) och i söndags var vädret så perfekt att det var omöjligt att inte göra en liten fjälltripp. Efter ett evigt dividerande om vilken tur det skulle bli (med hänsyn till restid, flippfloppande höstlovsfirare och att det blir mörkt tidigt nu) så föll valet på Idre och Nipfjällets topp, Mulen.

Herregud vad många bilar på parkeringen men de flesta verkade, som jag hade gissat, bara gå upp till Lill-Nipen (en uppförsbacke upp till en utsiktsplats). Så snart jag kom ut på leden såg jag bara några enstaka vandrare och de verkade ha siktet inställt på U-landsstugan.



Hittade stigen som gick uppför sluttningen och började gå uppför. Även om vädret var oförståeligt perfekt så fanns liksom ingen kraft i benen av någon anledning. Stod och småskrattade åt att det vore ganska komiskt att inte orka gå uppför Nipfjället när jag gjort oändligt många fler höjdmetrar i Jotunheimen i somras... Det var bara huvudet som tog mig upp bara för att, som vanligt, inse att de var en luretopp. Nej, här fick det bli fikapaus.



En pratglad ripa! När jag stod där och fotade lyfte helt plötsligt et 40-tal ripor i vinterdräkt och flög över oss till en annan del av fjället. Det blev ingen bra bild men det var häftigt att se så många ripor samtidigt, ofta ser man ju bara någon eller några enstaka.




Rendalsölen

När vi startade var det 5 minus, nu med solen som gassade och ingen vind kändes det som 12-13 grader även om det säkert bara var runt nollan. Vid 12-13 grader och sol + ansträngning så börjar Atle hässja och det gjorde han när vi var på väg upp. Så då hajar ni varför jag måste tänka till på sommaren ;) Jag har dessutom sparat ut massa päls (han ser inte klok ut just nu så lurvig som han är) så att han inte skulle frysa OM det skulle gå att göra en vandring på höstlovet. Just dagens väder har jag aldrig någonsin upplevt v. 44 i Dalafjällen, det brukar snarare vara för mycket snö och för kallt för att ens kunna vandra... Men jag klagar inte!

Efter fikapausen knatade vi vidare och insåg att det var helt galet stenigt här. Inte blockigt men skravel i mängder. Här hade jag aldrig valt att gå med Atle som ung kan jag säga men idag har han en kroppskontroll som fixar den här terrängen. Efter lite mer knatande bland all sten såg jag till slut ett litet "torn" som måste vara toppen. Det var längre bort än jag trodde och först skulle man ner i en svacka innan det gick upp igen. Jag hade önskat lite mer samarbete mellan mitt huvud som gladeligen ville upp och mina ben som verkade ha helt andra planer...


Sista sluttningen innan "topptornet"


Uppe! Ser ni lilla Atle nere i mitten av bilden?!


Nämnde jag att det var stenigt?

Här uppe var det 360 graders panoramautsikt och med såhär klart väder syntes allt i "närheten". Fulufjället, Vedungsfjällen, Lofsdalen, Sonfjället, Funäsfjällen, Grövelsjön, Rendalssölen i Norge och fler Norgetoppar.


Slagebäckstöten


Här uppe hade solen inte kommit åt att tina all frost och det tänkte jag såklart på när jag gick. Men inte fan hjälpte det och plötsligt föll jag pladask bland all sten. Såhär två dagar senare tänker jag inte ens försöka räkna alla blåmärken utan är mest glad att det blev just bara blåmärken...


Tänkte försöka mig på en rundslinga och ta en annan väg tillbaka, kanske var det mindre sten där? Svar NEJ, det var om möjligt mer sten.


Förrädiskt halt igen...

In the land of stones

Wow, en stig! I ungefär 100m innan stenen återkom haha =) Här fick det bli lunch, hade inte mage att stanna och äta tidigare. Visst, jag hade kunnat sätta mig bland all sten men skulle stackars Atle stå och balansera medans jag åt då eller?

Här ser man kanten på stupet (mitten av bilden) där det bär av neråt. Sen ser man även leden (uppe till höger) tillbaka upp mot parkeringen. Hade inte riktigt tänkt mig att Nipfjället skulle komma med såna utmaningar (brant neråt bland stenskravel) men tji fick jag haha. Fördelen var att det är en sydsluttning så det var ingen frost i alla fall. Tack för det...




Även om mina ben levde sitt eget (lata) liv så var det ändå kul att gå upp på Mulen, det har jag tänkt göra under så många år nu. Och verkligen märkligt bra vandringsväder för årstiden, det lär knappast ske igen! Troligtvis var det här årets sista tur då vädret framöver lovar regn och dimma... Vi får se!