torsdag 27 augusti 2020

Mot fjällen!

Nu har jag tagit mig igenom den mest intensiva augusti någonsin så nu är jag i akut behov av fjällen (det är jag iof alltid). Norge är ju fortfarande kört och för bara en vecka orkar jag inte åka alltför långt norrut. Så jag tänkte fortsätta utforska Ljungdalsfjällen med omnejd, har ju en del ouppklarat med vädret där ;)

 

fredag 21 augusti 2020

Mina praktikhundar

Körde igenom mina fem praktikhundar i någon slags rekordfart och det var fem glada hundar som ställde upp på olika styrkeövningar! Storpudel, mellanpudel, amstaff, shiba och golden. Åldersmässigt från ung till gammal. Väldigt lärorikt att testa de olika övningarna och sedan analysera rörelser, belastning, kroppshållning och avvikelser på film i efterhand.
Jag tycker ju jämt att jag ser mer eller mindre avvikande rörelsemönster hos kurshundar, hundar man ser ute på promenad osv. Vissa grejer är ju uppenbara men sen har jag lite fått för mig att jag säkert överanalyserar också, "skadad" som man är. Men det där med överanalys kan jag nog glömma, det jag ser det finns där och ska tas på allvar. 

Alla fem praktikhundar var problemfria i rörelseapparaten. Eller... hur var det nu på den punkten? Det är det här som är grejen, att man ofta tror att sin hund är problemfri. Men på fyra av dessa fem hundar hittade vi problem, allt från lindriga saker till faktiskt mer oroväckande grejer. Detta är inget som syns när hunden bara går sina vanliga rundor på plan mark men när hunden utsätts för ovanliga rörelser där olika kroppsdelar belastas så blir det tydligt! I alla fall i mina ögon. Men det är ofta små detaljer som man måste träna sitt öga för att se.

En vanlig orsak till problembeteende hos hund är ju just smärta och ofta när jag nämner detta för hundägaren (som sökt hjälp för sin hunds beteende) så får jag 95% av gångerna alltid samma svar - "jag skulle ha märkt om min hund hade ont och jag har aldrig sett att han haltar". Tro mig, när en hund haltar är det antingen en akut skada eller ett annat problem som gått väldigt långt... Och vad är det som säger att t.ex. problem i nacken gör att en hund haltar?! Eller en rutten tand?! Så haka för guds skull inte upp er på ren hälta, titta istället efter andra saker! Små avvikande detaljer som t.ex. att hunden lägger lite mer tyngd på något ben, roterar ut ett ben i rörelse, knixar med knäleden, kortar av ett steg, inte böjer ryggen eller kanske krummar med ryggen, ryckningar i huden vid en viss rörelser eller vid beröring mm, mm. För att inte tala om ovilja att utföra vissa rörelser som t.ex. att hoppa upp i soffan eller ner från bilen. Eller ovilja att gå på grus för det gör ont i tålederna där hunden har artros. Eller "bara" rena beteendeproblem där man inte kan hitta någon logisk orsak.

Framförallt, kolla upp hunden hos fysioterapeut! För vet du inte vad du ska titta efter så kommer du inte heller se det. Men det betyder inte att hunden är problemfri...

 

Den här amstaffdamen tyckte det var himla kul med styrketräning!

Filmerna är inskickade och klara så nu ska jag bara renskriva alla träningspass och skicka in även dem. Atles träningspass och filmer är snart klara och två av tre tentor är klara. Har lite småuppgifter kvar men jag tror att jag ska hinna klart allt innan andra blocket startar, puh! Hösten är ju den mest intensiva jobbperioden och så den här utbildningen ovanpå det... sysslolös kan man vara i ett annat liv =)

onsdag 19 augusti 2020

Redo för oväder

Efter Tjaakse insåg jag att det vore bra att ha någon slags vindsäck till Atle om det är så att vi faktiskt blir fast i ett oväder. Dubbla täcken räcker inte och ryggsäckens regnskydd är liksom inte gjort för att stoppa ner en hund i. Så nu har jag införskaffat en vindsäck med fodrad botten som han får träna på att sitta insnörd i. Har inte testat att dra ihop den ovanför huvudet ännu, det är nog bra med ett gäng positiva erfarenheter av vindsäcken först!
Insåg att den även kan användas som myggskydd (om det inte är för varmt då) om man kompletterar med ett myggnät över huvudet.


Många konstiga rädslor har han den här hunden men det här ansåg han vara helt normalt haha!

fredag 14 augusti 2020

Fysutbildning

Jag har ju alltid varit väldigt intresserad av allt som rör friskvård för hund. Är utbildad friskvårdsterapeut för hund och hundmassör och har flera påbyggnadsutbildningar som t.ex. draghund, balansboll och diverse foderföreläsningar. För egen del har jag haft väldigt mycket nytta av alla dessa utbildningar men det har i ärlighetens namn gått betydligt trögare på kursfronten. Intresset för friskvård hos den genomsnittlige hundägaren är inte vad det borde vara... I alla fall var det inte det för 6-7 år sedan när jag försökte fylla de olika friskvårdskurserna. Kanske var jag lite före min tid för jag har en känsla av att intresset är liiite större nu i alla fall. Kan i alla fall hoppas!

I våras hittade jag en utbildning hos "rätt" utbildare (OutdoorDogs och Hundsteg) som verkade så himla rolig, en riktig djupdykning i fysträning för hund  - PT Dog (Personal Trainer Dog). Fick för mig att den startade i slutet av juli och när jag i mitten av juli velat klart kring om jag skulle gå den eller inte (efter en ekonomiskt bedrövlig coronavår kanske det inte är jättesmart att spendera massa pengar) så insåg jag att den startat i början av juni. Neeeeej!!! Efter lite mejlande hit och dit fick jag hoppa på utbildningen ändå men istället för att, som alla andra, ha tre månader på mig för alla uppgifter så har jag drygt en månad. Inte. Alls. Stressigt. I stora drag handlar det om fem praktikhundar som vardera ska tränas vid tre tillfällen, en himla massa träningspass med egen hund, tre skriftliga tentor och ett flertal andra skriftliga och praktiska uppgifter. Joråsåatte... 

Denna utbildning går helt online, det blir väl så i dessa tider. Himla tur för mig att den är online, annars hade det inte gått med Atle. Så under ett år blir det nu fysträning för hela slanten, väldigt kul att gå en ordentlig utbildning igen! Oavsett vad detta ger i företaget framöver så tycker jag (och Atle) att sånt här är så sjukt kul att det är värt pengarna ändå. Och speciellt efter ett hemskt första halvår på 2020 så måste jag göra nåt skoj, annars blir jag knäpp. 
 
Första blocket handlar bl.a. om anatomi, muskler och styrketräning och för att kunna göra alla övningar med Atle har jag fixat ett tillfälligt hundgym här hemma. Atle är lyrisk! Men mer om det längre fram. Och lite komiskt är det att Atles smeknamn är Atleten just för att han är så jäkla atletisk haha =)


Yogamattor på golvet för bättre grepp och så en massa redskap. Snyggt? Nej, men praktiskt så att jag slipper släpa fram alla grejer fyra dagar i veckan i fyra veckors tid.  
 

onsdag 5 augusti 2020

Storådörren

Som jag hade väntat på lämpligt väder för den här turen, inte regn för att det skymmer sikten och inte för kraftig vind för då går det inte i just det här området. Och nu var det bara två dagar kvar att välja mellan, ingen av de dagarna uppfyllde väderkraven. Så det vara bara att chansa men med 18 sekundmeter i byarna nere i dalen så var det här ett tveksamt projekt... Och när jag packade ihop öppnade sig himlen och släppte ner ett mindre skyfall. Arg som ett bi slängde jag in allt i bilen och åkte iväg ändå, det var så konstigt väder här så det skulle lika gärna kunna vara uppehåll dit vi skulle, det var en bit bort.

Åkte mot Lunndörrsfjällen, men svängde av strax innan. Och guess what? Inget regn alls. Här var det ca en mils grusväg till parkeringen. Första 4 kilometrarna var ok "väg" eller snarare två hjulspår i marken med högt gräs i mitten =) De sista 6 kilometrarna vete fasiken om det kan kallas väg och det är exakt för såna här strapatser jag har den bil jag har. Tror inte jag körde mer än 7-8 km/h för att vägen var så dålig, kurvig och stenig. Det tog sin lilla tid och jag hoppades att jag inte skulle få möte för då skulle någon bli tvungen att backa några kilometer hehe. Men det verkade inte vara några fler som hade samma planer som jag och vid slutet av vägen stod bara två ensamma och skitiga terrängbilar på parkeringen.

Klev ur bilen och då kom nästa smocka, ett moln av mygg attackerade. TROTS den starka vinden. Tittade upp mot himlen och insåg att regnet jag kört igenom nu var på väg häråt. Jamenvisst. Tack och lov kom det i rasande fart så det var bara att hoppa in i bilen och vänta ut det. Sen bar det iväg genom ett litet fäbodområde och över Storån och vidare in i granskogen, där det sluttade uppåt. Här blåste så pass att myggen faktiskt försvann men jag insåg också att när vi skulle komma upp på kalfjället så skulle det bli kämpigt med vinden. Gick vidare och efter ett tag visade sig en helt galen fin regnbåde!




Jättefint område här. Vi tog oss över flera vad som nog kan vara kämpiga under våren med all vårflod. Herregud vad det blåste och dessutom såg det ut att vara oväder på ingång bortifrån själva Storådörren. Anledningen till att jag inte ville ha den här vinden på den här turen är att u-dalar som t.ex. Storådörren gör att vinden pressas samman och blir väldigt stark.





Storådörren





Vi gick vidare och jag tänkte att jag måste bara gå liiite till men uppe på ett krön där fjällbjörkarna tog slut insåg jag att nej, vi kommer aldrig hela vägen fram. Skulle vinden öka mer kändes det som att man skulle flyga iväg. Besegrad av vädret. Igen. På BÅDA önsketurerna. Men, men, det är helt klart ett område att komma tillbaka till. Jag ska både in i u-dalen och upp på det östra fjället, Nörder-storådörrfjället. Det får bli en framtida historia =)

Dagen därpå, sista dagen, öste regnet ner så jag gav faktiskt upp och åkte till Orsa en dag tidigare än planerat. Fick en dag extra där innan det var dags att rulla hem, sista dagen på semestern.

söndag 2 augusti 2020

Silverfallet

Fint väder idag också (halv storm visserligen men det kan man överleva när man inte är uppe på topparna!) och planen var egentligen min andra önsketur. Men efter Tjaakse behövde kroppen en lättare tur den här dagen och jag var lite osäker även på Atles ork, han borde ju rimligtvis vara lite sliten han också även om det inte märktes. Det blev en soft tur på 6-7km till en fors med fina fall.

Gick från Skärvagsvallen och turen gick över myrar (klafs, klafs, klafs) och fjällbjörkskog. Jättemånga fina orkidéer och även Nordisk stormhatt. Gick förbi några fäbodar och var sen framme vid forsen där det börjar luta uppför. Jag hade inte haft några större förhoppningar men håhåjaja, det här var en fin fors men många fina fall!

Väl uppe vid trädgränsen var det otroligt fint och vi strosade omkring ett bra tag. Velade fram och tillbaka om jag skulle gå oledat upp på Grönfjället/Baarma men kom fram till att jag borde spara krafterna till nästa dags önsketur. Men jag var på väg flera gånger tills jag tog mig i kragen och gick tillbaka istället haha =) Med facit i hand hade vi inte behövt någon softardag, benen var pigga och Atle flög fram glad i hågen, så då vet jag det framöver.


Dålig bild men Nordisk stormhatt, kanske någon av mina hundkollegor som känner till homeopatmedlet Aconitum som ges till hundar vid beteendeproblematik? Det är den här blomman det =) Dock inget man bara knaprar rakt av, då har man tagit sin sista tugga. Så låt den stå där den står ;) 
















Helt klart nån nyckel men jag har gett upp att haja vilken...


Veckans första tur med näääästan uppehåll från regn! Trodde inte det var möjligt på det här stället =)