fredag 30 juli 2021

Grantonskalet och Grönfjäll/Kroeneje

Efter veckan i Vindelfjällen rullade vi vidare för en vecka runt Kittelfjäll, precis på gränsen till Marsfjällen. Nu såg värmen ut att vara på väg tillbaka så vi slog till med en av önsketurerna redan första dagen, d.v.s. att gå in i Grantonskalet för att sedan gå upp på Grönfjäll.

Här var det mygg (men inte mycket knott) så dränkta i myggmedel startade vi tidigt på morgonen och gick upp genom fjällbjörkskogen. Uppåt, uppåt, uppåt... Puh, ryggsäcken var tung med allt vatten och jag funderade över hur fan jag skulle orka upp på toppen när vi inte ens var inne i skalet ännu.

Snart ovanför trädgränsen!


Tittade till på något udda till vänster längs leden och ser denna lilla filur =)


Ovanför trädgränsen började det fläkta mer och bruset från Grantonbäcken hördes. Det var lite oklart huruvida det skulle finnas en led upp på Grönfjäll eller inte men de som påstod att det skulle finnas en svagt synlig omarkerad led menade att den skulle gå från bron. Helt omöjligt att hitta någon led därifrån så vi spanade uppåt Grönfjäll för att avgöra var man lämpligast gick upp. Hmmm, lämpligt och lämpligt... vill man pina sig själv så absolut.

Grantonskalet


Det är ju så häftigt när molnen liksom sveper över och trillar ner över bergskammen som på bilderna:





Såhär ska en fjälltopp se ut! Grönfjäll/Kroeneje, 1376 möh.




Det är som ett vattenfall av moln som hela tiden rasar nerför berget


Jag började förstå varför fjället heter Grönfjäll, det här var den frodigaste brant jag sett, även om det såg ut att bli bättre uppåt kammen. Det var en hel del lappvide (en fjällväxt jag är övertygad finns till för att omöjliggöra framkomsten för två och fyrbenta) och där det på håll såg ut att vara mer lättframkomligt var det massor av ris och typ mossa så att man sjönk ner vid varje steg, det liksom sög musten ur benen i kombination med brant uppför. Jag vet inte hur många gånger jag var nära att ge upp och tänkte att vad är poängen med det här projektet egentligen? Och så tittar man uppåt och ser kammen liiite närmare för varje gång. Det var kämpigt för Atle med växtligheten så han fick åka snålskjuts förbi de värsta partierna (8kg extra att bära puh!) men en hel del knixigheter fick han lösa själv, det var för meckigt att bära honom. Tappade till slut räkningen på alla pauser vi tog men FINALLY var vi uppe på kammen och höll på att välta i vinden, vi hade gått på läsidan upp. Insåg ju direkt att det här blir ingen topptur (men vad bra att vi kämpade uppför branten i typ en timme då...) men tänkte i alla fall gå så långt det gick. Ale fick täcke på sig för här uppe var det kallt i vinden.


Äntligen uppe på kammen med toppen i sikte! Dessutom spricker det upp, är det möjligt?!? På bilden ser det ju piece of cake ut med ett skutt till toppen men från där jag står är det ca 3 km till toppen. Det är grööönt på Grööönfjäll =)




Började gå mot toppen men efter ett tag blåste det så mycket att jag var osäker på hur långt vi skulle komma innan det blev risk att jag skulle välta och till slut blev Atle så rädd för vinden att han började bita i mina byxben på samma sätt som han gjorde uppe på Tjaakse förra året. Oavsett vad Atle tyckte om vinden så tror jag det hade varit för risky att gå hela vägen upp på toppen och nu gick det ju inte ändå så det var bara att strosa tillbaka längs kammen och börja hitta vägen ner. Vilket var ungefär lika omöjligt som upp... Men jag säger bara en sak - Atle är en kämpe =) Stannade för flera kråkbärspauser, de var mogna här till Atles stora lycka.

På håll tyckte jag att det där mörka stenblocket såg ut som en myskoxe och tänkte att WOW, är det möjligt? Näe, det var det inte. Men är man trött så är man ;)


På hemvägen mötte vi många som var på väg upp i skalet och det hade blivit i varmaste laget nu så Atle badade i bäcken och sen hade vi några km utan badmöjlighet tillbaka till stugan. Han fick vatten att dricka under vägen men det blev snabbt varmare när solen fräste på och det var en trött hund (ja, även matten) som stapplade in i stugan och landade på soffan.

torsdag 29 juli 2021

Vindelfjällen - Kobåset/Måskievaaja

Även denna tur startade i Hemavan men gick lite snällare uppåt genom fjällbjörkskogen. Uppe vid trädgränsen vad det blött och det välbekanta klafs, klafs, klafs hördes. På kalfjället blev det torrare bortsett från vadet man fick plaska sig igenom. Kobåset är en u-dal och längst in finns den näst högsta toppen i området. Hade ju varit kul att se men moln och dimma dolde som vanligt topparna.


När man passerar en fjällbäck och hunden inte ens tänker tanken att bada, då vet man att det är kallt =)




Vi närmar oss!


Dimman kommer och går









Jahaja, det gick att ta sig över bäcken här också... Såklart har renarna koll på lättaste stället till skillnad från oss som valde en smalare del med mer vatten hehe =)


Det här var sista vandringen i Vindelfjällen - så vad tycker vi om stället då? Lite svårbedömt p.g.a. vädret men jag kan nog tänka mig att komma tillbaka i framtiden och utforska lite mer. Då får vi inte ha fuskat med träningen för de leder som lockar betar av en hel del höjdmetrar. Nackdelen är att det är satans långt att åka, 75 mil enkel väg från Orsa. Men Murtsertoppen står fortfarande på min önskelista även om det lär dröja för nu hoppas jag såklart på Norge nästa sommar. Tredje året gillt liksom... 

tisdag 27 juli 2021

Vindelfjällen - Kammen vid Nolhpen

En av mina önsketurer var Murtsertoppen men eftersom vi inte hunnit förbereda oss tillräckligt nergraderaade jag till lilla Murtsertoppen, ett hack lägre. Vädret gjorde att jag på plats fick nergradera ytterligare ett hack, till Gielestjåhke (därifrån går man vidare längs kammen upp till lilla Murtser och sedan stora Murtser). Men sen blir det fan aldrig som man tänkt sig ändå haha!

Vi startade vid Laisaliden och leden gick upp, upp, upp. Ett litet vattenfall piggade upp längs vägen.



Snart uppe


Uppe på kalfjället syntes sjön Nolhpen och utsikten (den man såg nedanför molnen...) var jättefin, äntligen sådan fjällmiljö jag gillar! Men vinden... Ok, bara att börja knata över kammen för att se vad som händer med vädret. Till slut tornade Gielestjåhke upp sig och jag tror kanske halva hade funkat med Atle sen hade vinden satt stopp innan toppen. Den var ändå dold i moln... Trots detta var det här favvoturen och kommer jag hit igen kommer Murtsertoppen vara prio 1! Såklart fick vi lite regn på slutet också ;)




 








Det gäller att stå stadigt i vinden!

måndag 26 juli 2021

Vindelfjällen - Drottningleden

Den här leden har fått sitt namn efter Drottning Silvia som invigde leden för ca 20 år sedan (värst vad det är heligt och kungligt här uppe). Leden startade i Hemavan och gick hyfsat brant uppför (precis vad jag längtar efter, not) i fjällbjörkskogen innan kalfjället nåddes. Sen var det i ärlighetens namn mest en transportsträcka bort till målet i Laisaliden men är man svältfödd på vandring så blev det en bra tur ändå. Och regnet kom först på slutet, för tro inte att man klarar sig undan det helt här uppe =)

En fin fors i början och hade det bara varit sol hade man sett det turkosa vattnet ännu bättre!


En sån där icke småhundsvänlig bro med långt avstånd mellan plankorna, tur man kan bära.



Dålig bild men det går en renhjord till vänster om vattnet.


Stackars Atle, står han i motvind blåser öronen upp och över tid får han röda kliande öron av den kalla vinden, men står han i medvind så blåser täckena upp över bakdelen istället. Får sy på bensnören...









Norge i fjärran

söndag 25 juli 2021

Vindelfjällen - Atoklimpen/Aatoklimpoe

Ato betyder "det" eller "den där", fjället är nämligen för heligt (för Samerna) för att nämnas vid namn. Jag är inte så mycket för heligheter så här kallar vi det ett fjäll ;) Klev ur bilen i kyla, blåst och regn. Klaga inte liksom, det här var fullt vandringsbart till skillnad mot 30 grader och vindstilla med knottinvasion. 

Jag hade fått för mig att det skulle vara hyfsat plant fram till själva Atoklimpen (till mitt försvar ska tilläggas att området låg utanför min fjällkarta och den halvdana turistkartan saknade höjdkurvor...) men det gick uppför hela tiden. Regnet smattrade konstant och det var en rätt trist led upp till kalfjället men där blev det desto finare. Mer vind också och en sedan länge dyngsur Atle började frysa. Lyckades få en blick av Atoklimpens topp innan dimma svepte in och dolde den. Typiskt... Vet inte om det hade funkat att gå upp ändå, vädrets makter motarbete Atle kan man säga. Det blev några få mobilbilder för kameran ville jag inte vattenskada.

Till slut syns Atoklimpen, med toppen borta till vänster!



Men ju närmare vi kom desto mer dimmoln svepte in och dolde toppen...



Vi försökte i alla fall! Men längre upp satte vädret stopp, Atle höll ju på att frysa ihjäl, trots dubbla täcken.






På väg neråt igen



I stugan var det en kall Atle som fick på sig ett torrt täcke och somnade på kudden =)

Retligt med vädret men jag tror jag kan tänka mig ett nytt försök i framtiden, det är nog väldigt fint där uppe i klart väder.

lördag 24 juli 2021

Semesterdvala

Det är lite semesterdvala här i bloggen... Befinner mig just nu vid Grönfjäll/Kittelfjäll/Marsfjällen, men förra veckan var jag i Vindelfjällen så vi tar det i rätt ordning!

Vid Sonfjället och Ljungdalsfjällen slogs vi mot värme och knott och i Vindelfjällen var det närmast höstliga förhållanden. Man vaknade upp till 5 grader och sen toppade dagstemperaturen i 8-10 grader. En hel del vind och inte en enda mygga eller knott, inte ens när det var vindstilla bland växtligheten. Helt otroligt, här gruvar man sig för de lappländska myggen (dessutom ett myggår som detta) och så existerar de inte haha. Nåja, inte förra veckan i alla fall!

Efter en lååång bilresa fick det bli lite rekande första dagen, det här var helt nytt område så noll koll med andra ord. Det fick bli en kortare tur upp längs Ruttjebäcken med fina fall och jättegrytor.









På sina ställen ganska badvänligt men det var inte direkt badväder och regnet började strila på tillbakavägen =)

tisdag 13 juli 2021

Invigning av nya poolen

Det är VARMT och Atle har fått testa sin nya pool som sprutar vatten =) Egentligen tror jag han gillar sin vanliga pool bättre, dels för att det är djupare vatten och blir mer badande men ffa för att den inte sprutar vatten rakt i ansiktet haha! Men det blir nog bra om han får vänja sig lite gradvis.

Vafan matte, det sprutar massa vatten?


Ganska gott och kul att dricka strålarna


OMG leksaken är i sjönöd



Jag tror jag når den


Herregud matte, leksaken kunde ha drunknat!

söndag 11 juli 2021

Orsa

Ja alltså, veckan i Ljungdalen får nog klassas som fail trip även den. Har aldrig varit med om en så varm vecka i fjällen (jo, sommaren för några år sedan som var rekordvarm och det brann över allt, men det får väl ändå klassas som ett undantag), så lite vind och så mycket knott. Den kombon funkar helt klart inte för Atle. Hittade lite fina SUP-vatten att komma ihåg till framtiden (ja, inte bilden då...) för tillbaka ska jag, Ljungdalen är ett favvoställe trots allt.



Nu är vi tillbaka i Orsa, tanken var att ha en vilovecka här innan vi rullar vidare mot nya äventyr. Med facit i hand behövs verkligen ingen vila efter den "tuffa" vandringsveckan haha... Det är bastuvarmt även här så någon tripp till Dalafjällen finns det ingen poäng med om inte vädret slår om. Desto fler turer med SUP'en hoppas jag och Atle har redan hunnit med ett kvällsdopp nere i Orsasjön. Vilken lycka att kunna vara ute och bada utan att bli sönderbiten!

torsdag 8 juli 2021

Kvällstur

Då har vi klarat av åskoväder också, igår var det först på kvällen det gick att ge sig ut. Lite i varmaste laget men jag räknade med mer vind uppe på fjället och så lite bad så gick det vägen! En kvällstur på några timmar bara men bättre än inget alls =)

Det blåste på bra!


Predikstolen och Helags



Orkar inte kolla kartan men jag tror det är Sylarna där borta, lite samma form som Hurrungane i Jotunheimen.
















Vet inte om det bara var denna tur och jag har nog inte tänkt på det innan... men jag tror nästan han börjat sikta in sig på topprösena haha! Jag har ju alltid topparna som mål och där blir det topp plopp och Atle brukar också få något smarrigt. Det verkar som att han lärt sig det =)



Fjällfilosofen