tisdag 19 oktober 2021

Trattkantareller

För ett tag sedan bar det av till Bogesund för att leta kantareller. Atle trodde det var vandringsdags och blev jättebesviken när vi i sakta mak knatade runt på ett och samma stället i 3,5 timmar... Men det blev en himla massa trattkantareller och jag har både käkat kantarelltoast (flera stycken), gjort pasta med gräddsås och kantareller och fryst in en del. Mums!






Den här coolingen landade intill när vi hade fikapaus =)

fredag 15 oktober 2021

Personspår

Atle är 5 år och har knappt fått testa personspår alls, det måste nästan klassas som tjänstefel eller nåt. Vi körde en del viltspår förr men sen vi flyttade ut hit till jaktmarkerna fungerar det inte längre att bara knata ut i skogen och lägga viltspår =( Så för att hundstackaren inte ska behöva leva ett liv utan spår så tänkte jag att vi får väl bara styra om till personspår istället.

Mest pedagogisk hade väl varit att starta lite lätt men han är ju inte helt bakom flötet när det gäller nosarbete så jag drog på med ett 300m spår med diverse vinklar, korsande stigar, stup, kärr osv. Visade honom starten och han nosade snabbt för att sen titta på mig som för att säga - vafan menar du, här luktar ju ingenting? Sen fick han upp spåret och tuffade på i behagligt tempo och jag tänkte att det här var ju nice, kanske går det inte lika snabbt som i viltspåret. Tji fick jag, han blev snabbt varm i kläderna och skenade iväg med mig efter. Hade en leksak i spåret som han hittade och sen en leksak i slutet. Han hittade den också men själva spåret tappade han ca 10 från slutet och snurrade runt en del. Är inte helt klar över vad som hände där (möjligtvis överkokt hjärna) men han tog leksaken på vind till slut. Mycket nöjd matte oavsett =)

Ni får stå ut med dåliga mobilbilder...




Eftersom det fanns en så frestande äng intill parkeringen så fick han även ett ängsspår på 150m när vi ändå var i farten, dessutom med spårupptag på grus precis bredvid en gångbana. Måste ju testa liksom... Alltså knasiga hund, han tar spåret på gruset och tuffar fram över ängen. 90 graders vinkeln går han rakt fram i men vänder och löser det hela själv. Sen går det aningens för snabbt vilket påverkar noggrannheten i nästa vinkel men han löser även det. Går däremot förbi leksaken i slutet men det filar vi på framöver.

Matten var lyrisk över spårupptaget på grus vid gångbanan med alla tänkbara störningsdofter!

Min startmarkering syns i gruset







Atle tyckte det var superkul och han blev förvånansvärt trött. Han är fysiskt uthållig men inte särskilt mentalt uthållig alls, så jag tror på sätt och vis det kan vara bra att jobba upp spårlängden även för andra syften. Fortsättning följer!

söndag 10 oktober 2021

Sov gott Klara

Klara (schäfer/husky/mm) var en av de hundar som för fem år sedan hjälpte Atle att lära sig tycka om andra hundar (sen är det väldigt många hundar som bidragit till motsatsen men det är en annan story...) och vi har sen dess promenerat ihop regelbundet. Klara var en av Atles stora idoler men för drygt en månad sedan var det dags för avskedspromenad =( Sov gott Klara.

Forever in our hearts

onsdag 6 oktober 2021

Grövelsjön - östra Barfredhågna

På söndagen vaknade vi upp till minusgrader men det var vindstilla och solen sken så det kändes betydligt varmare än dagen innan. Vi utgick från Lövåsen och upp på östra Barfredhågna. Inget stort projekt men jag håller på att beta av alla toppar på östra sidan av Grövelsjön och nu har jag inte många kvar =)

Off we go!


Höstiga färger


Toppröset och topp-plopp!

Det blev lunch på västsidan med utsikt över flera toppar en bra bit in  i Norge. Atle inhalerade kråkbär och sen bar det av tillbaka till bilen för att rulla vidare mot Orsa.


Rendalssölen retas igen...


Men den här toppen var ännu värre att se, det här är nån topp i Rondane. Toppen hade gärna fått vara dold i moln, så jag slipper bli påmind om min Norgetripp som fått pausas i två år =(


Bye, bye Grövelsjöfjällen

Med den här helgen är årets vandringssäsong officiellt avslutad. Deprimerande... Den enda fördelen är att vi nu kan gå promenader här hemma "bara för att", vi behöver inte knata på i det oändliga för att bygga kondition osv. Det blir lite mer tid över till annat så nu får vi klura över vad vi ska ägna höst och vinter åt!

lördag 2 oktober 2021

Grövelsjön - norr om Jakobshöjden

På lördagen fick vi uppleva årets alla väderlekar, allt ifrån värmande sol till regelbundna regnskurar som smattrade mot luvan och någon snöby här och där. Riktigt blåsigt bitvis, jag har läst om förvånansvärt många som menar att det var stormbyar men det är inte min upplevelse i alla fall.
Vi knatade uppåt och förbi Jakobshöjden, alltså jag har aldrig sett så mycket folk ute på fjället, herregud! Nu gick ju alla de kända lederna och så snart vi kommit lite förbi de populära stråken så var det öde igen. Atle var påbylsad till max med ulltäcke och sen det allra varmaste vintertäcket han har. Inte en helt smidig (eller snygg!) lösning men han höll sig varm och frös inte alls. Jag hade oroat mig lite för snöklumpar i benhåren men snön var mestadels borta så det blev aldrig ett problem.







Rendalssölen i Norge. Toppturen är planerad och klar sedan 2019 men det kom ett virus...


Atle på födelsedagsvandring, grattis på 5-årsdagen!


Atle hittade mängder av stora saftiga kråkbär och vi lyckades hitta ett ganska bra ställe i hyfsad lä för lunchen och solen tittade fram. Tänkte att nu kanske man kan ta av sig regnbyxorna och någon tröja men en snabb blick över krönet och jag ändrade mig till att genast dra upp luvan, packa ner allt och på med vantar precis innan snöbyn drog in. Vill man vandra i varierat väder så var det här den perfekta dagen...






När vi närmade oss bilen var fjällräddningen på väg ut, en mindre bandvagn och två fyrhjulingar. En av dem tog sikte på oss och frågade om vi sett någon skadad person. Nix... Tydligen var det någon som troligen brutit armen men inte hade en aning om var hen befann sig så fjällräddningen fick ju leta på måfå över hela fjället. Att man år 2021 inte vet bättre än att ge sig ut på ett okänt fjäll, utan karta och dessutom lite instabilt väder (ok, det är soligt på bilderna men kameran är inte framme när regnet smattrar). Well... jag säger inget så har jag ingenting sagt.






En lättsam tur utan särskilt många höjdmetrar, Atle var pigg i benen och jag är lite förvånad att han inte frös. Han kanske börjar bli härdad såhär vid 5 års ålder =)