onsdag 17 november 2021

Spårlina from hell

Atle fick ett ganska långt spår häromdagen och jag skulle glatt testa den nya spårlinan. Han har dragit av ett gäng av de där klassiska tunna orangea plastlinorna (visserligen i andra sammanhang än spår och inkallningen fungerade tack och lov, men ändå...) så jag vågar inte fortsätta använda dem. Och utbudet av spårlinor för mindre (men fysiskt starka!!) hundar är ju inte jättestort direkt men tyckte jag hittade en ok lina ändå. Jag kan säga så mycket som att det var första och sista gången jag spårade med den linan. Den fastnade i precis allt och jag svor mig genom hela spåret och Atle blev smått galen över att det tog stopp stup i kvarten. När det väl flöt på gick det undan och halt var det också så jag höll på att slå halvt ihjäl mig.

Funkar säkert kanon som ren säkerhets/inkallningslina men inte i spårskogen.


Den här gången hade jag bytt ut leksakerna (tror de blir lite för heta) mot klassiska spårpinnar. Atle har aldrig sett en spårpinne tidigare så egentligen borde jag ju träna in dem separat först men jag chansade och tänkte att hajar nog att de liksom ingår i spåret.
Första pinnen missade han faktiskt och jag vet inte riktigt varför (jag hade fullt sjå med den förbannade linan som fastnat) men de andra pinnen blev jag alldeles full i skratt när han hittade. Han kom i full fart, brände förbi pinnen med nån meter, tvärvände och hittade pinnen som han grep och spårade vidare med pinnen i munnen. Det var inte ett alternativ jag hade räknat med så jag hade ingen plan för hur jag skulle hantera det hela. Samtidigt som det gick undan i en blöt skog med en lina som levde sitt eget saboterande liv. Kom fram till att han får bara köra på, det är ju trots allt bra att intresset för pinnen är stort =) Men vad skulle han göra vid nästa pinne? Där stannade han upp men eftersom det bara får plats en pinne i munnen så började han krafsa med tassen på den nya pinnen tills jag hunnit ikapp och plockat upp den. Slutpinnen var ju större och därmed roligare så där bytte han den lilla pinnen mot slutpinnen och körde ärevarv.
Ja herregud, det är helt klart dags att börja styra upp spårandet lite. Nu tränar vi ju inte för tävling eller någon utbildning utan bara för att man som hund har rätt till nosarbete, så egentligen spelar det ju ingen roll hur det går till. Men farten behöver tas ner för det blir gränsfall till slarv i den här farten och jag får nog bestämma mig för vad han ska göra med spårpinnarna när han hittar dem och träna in det separat.


Ett försök att fota vår framfart i skogen...

Jag tror helt klart att personspår kan bli en värdig ersättare för viltspåret, ha verkar tycka att det här är precis lika skoj =) Lättare för mig att förbereda och lägga personspår jämfört med viltspår så det kanske är en win win då.

söndag 14 november 2021

Hemma igen

Åkte hem för exakt en vecka sen och veckan bara flög iväg. Häromdagen passade jag på att köra lite rallylydnad med Atle, det är så smidigt när jag ändå haft rallykurs och kombinationer/banor redan står uppställda. Det är just nu en löptik med på den kursen så extra bra att träna på just det, att kunna sortera bort löpdofter och samarbeta ändå!



Vi har också gått en prommis med Jasmin & nova och båda hundarna betedde sig som om det inte fått en promenad de senaste året haha. Atle försökte köra lönnlövsrace (springa som en dåre med stort stort lönnlöv i munnen) och ville ha med sig Nova som inte var sen att haka på och vi tvåbenta försökte förklara för hundarna att det funkar inte med lönnlövsrace i koppel bredvid en lekplats full av barn...

I fredags såg jag den digitala invigningen av Lapplandsleden. Kungsleden behöver väl ingen närmare beskrivning och det är en en förlängning av den. Kungsledens sydligaste del är ju Hemavan och där tar nu Lapplandsleden vid och går söderut till Borgafjäll. Den går ju genom alla de områden jag besökte i somras och när jag gick turen vid Atoklimpen gick jag ovetandes på en del av Lapplandsleden =) 




Sen skulle jag också se ett webinar med en svensk som vandrat hela Pacific Crest Trail (inte alls avundsjuk) men tyvärr vad ljudkvalitén så dålig att jag gav upp =(
Hittade istället en fysisk föreläsning med Lina Hallebratt och Jens Kvernmo och höll på att bli deprimerad på riktigt när jag insåg att den är i Åre om en månad. Är det något jag hatar med mitt jobb är det att jag alltid är låst ett halvår framåt så när såna här grejer dyker upp med kort varsel så är det omöjligt att haka på, behöver ju ta minst tre dagar även om själva föreläsningen i sig bara var några timmar. Jahapp...

lördag 6 november 2021

En sista tur

Den som väntar på något gott! Vädret slog om med buller och bång och tidigt igår morse rullade vi iväg genom kolsvart skog med så trolsk och tät dimma att man knappt såg vägen. Stannade i Sveg för att hämta upp en supergod veg frukostmacka från Café Cineast. Rullade vidare och var framme i Vemdalen strax innan 10. Just Vemdalsfjällen kanske inte står högst upp på min lista men nu var det höstmarknad och skulle ändå bara hinna med en kortare dagstur så tänkte att det blev en bra kombo.

På marknaden fanns allt möjligt som bröd och bakverk, fäbogårdsprodukter, honung, glögg, kolbulle, hantverk, viltkött, fina ledkryss, varm choklad, mm. Tycker att en del marknader har så mycket krafs men här var det mestadels fina grejer.

Klarade av marknaden ganska snabbt (den var ju trots allt inte dagens prio ett) och svepte i mig en tidig lunch och körde upp och parkerade vid Varggranstjärn. Snö i sikte! Och kallt. Och snålblåst. Men inget regn och inget klafs, klafs, klafs =)

Inte så mycket snö i början men vi tog sikte på lite högre höjd för snö och utsikt!





Det var lite halt så snabbt gick det inte.








Det var så pass kallt att det inte blev en enda snöklump kring tassar och ben.


Sonfjället! Dimman vägrar släppa taget om dalen, det kom lite sjok av den då och då men mestadels höll den sig borta.




Planen var att gå över fjället till Björnrikesstugan i Björnrike men när det började slutta nerför mot Björnrike insåg jag efter en titt på kartan att stugan låg nere i skogen. Jag hade knappast åkt hit för att knata i skog så vi vände om och gick runt lite här och där istället.











Svårslagen utsikt

Var tillbaka vid bilen helt enligt tidsplanen, det blir ju mörkt så snabbt nuförtiden. Tror både jag och Atle var halvt stelfrusna så körde värmen på max medans vi rullade hem till Orsa genom dimman. Det blev en sista tur trots allt =)

onsdag 3 november 2021

Skitväder

När man har sovit så mycket som man behöver och plötsligt vaknar normal tid när det fortfarande är mörkt, så är det rätt mysigt att bara gå upp, tända lite ljus och göra varm choklad med vispgrädde (och bli halvt spyfärdig för man inte är van vid den typen av sockerchock en tisdagsmorgon haha). Morgonpromenad i regn (har typ inte haft uppehåll sen jag kom hit...) och sen in och ta en chailatte och fortsätta läsa den riktigt bra deckaren och sen ta tag i livet som egenföretagare och jobba några timmar fast att man är ledig. Det där med "ledig" försvann för 14 år sedan. 

Efter lunch stod långpromenad på schemat och det blev jättemysigt. Ehhh, nej. Det blev KLAFSIGT. Så pass klafsigt att jag fick psykbryt och valde att snedda. På hyfsat okänd mark i Dalaskogarna. Var det en bar idé? Nej. Det visade sig vara ett stort jävla kärr och jag fick ännu mer psykbryt. Kan man bara få gå en långpromenad utan klafs, klafs, klafs? Tydligen inte.


Hemma blev det dusch av något som borde vara en dvärgschnauzer men snarare föreställde ett träskodjur eller skitigt skogsväsen. Lite mer läsande i boken och en sprakande eld. Träskodjuret fullt sysselsatt med ett tuggben.


Det går ingen nöd på oss men några minusgrader, lite snöflingor och en sol hade varit nice =) Det är ju så galet varmt att det är perfekt fjällvandringstemperatur men regnet slutar ju inte strila...

måndag 1 november 2021

Höstlov!

Äntligen höstlov och i fredags landade vi i Orsa. Har sovit 12 tim/natt och börjar känna mig som människa igen. Vädret är skit så vi har mest slappat och gått långpromenader, har inga direkta planer framöver. Det hade varit kul att ta en dagstur till Dalafjällen någonstans men eftersom vädret verkar ha hakat upp sig på regn för all framtid så känns det rätt kört. Visst, man dör inte av lite regn men jag tycker jag haft tillräckligt med skitväder i fjällen så det får nog bli lite bättre väder om jag ska ge mig iväg.

Atle har haft tratt de senaste två veckorna men nu kan han äntligen slippa det! Det har varit två sår på ena frambenet som behövt läka. Såhär utanför vandringssäsong får han lite mer fria tyglar i sitt skogsröj och då går det undan vill jag lova. Skogen ser ju ut som den gör och vips har han rispat upp sår någonstans. Ingen stor grej men han är den typen som inte kan låta bli att slicka på minsta grej så därför får det bli tratt.

Prommis i grådiset