lördag 28 september 2019

Grövelsjön - Fredag

Förra helgen bar det av till Grövelsjön för årets sista vandring. Efter Atles rätt ordentliga magsjuka innan Funäsveckan så ville jag inte trycka i honom avmaskning som behövs för att gå in i Femundsmarka, mitt favvoområde väster om Grövelsjön. Lite trist men det funkar på den svenska sidan också, i alla fall när de är så få dagar.

När vi kom upp på fredagseftermiddagen hade vi bråttom ut på fjället i det finfina vädret! Vi skulle ju inte hinna någon långtur men det blev i alla fall en tvåtimmarstur upp längs Linnéstigen, sen lite fritt där uppe vid landsgränsen och sen tillbaka ner längs Digerbäcken.
 

Höstfärger!
 

 



Lurvig Atle











För kallt för bad men lite plask är aldrig fel =)


Vi hann precis ner från fjället i tid för att hämta pizza hos Grövelsjöns Fjällbageri. Varje fredag under säsong är det "pizzafredag" och man måste beställa senast ett dygn i förväg för att kunna få, bagaren kan bara göra ett visst antal i det lilla minibageriet. Såååå gott =)

onsdag 25 september 2019

Hipp Hipp Hurra!

Grattis Atle på 3-årsdagen! Han har firat med torsk, räkor och sockerärtor och diverse övningar ute i skogen. Helst av allt hade han velat ha en lååååång sovmorgon också men mattes kursschema tillät bara sovmorgon till 7:50 så han var lite missnöjd på den punkten ;)
Hans present blir två nya täcken som jag har rätt stora förhoppningar till men jag lyckades beställa i fel storlek så det får bli bild på dem när de kommer i rätt storlek. Ok, han fick en leksak också =) För det hade han ju inga innan...

Nu har han firat klart och däckat under soffbordet!
 

onsdag 18 september 2019

Sen sist

Nu har vi varit hemma 1,5 vecka och Atle har fått vila lite. Extremt dålig idé enligt honom själv... Det är inte lätt att vara i vandringskondition och nöja sig med normala vanliga promenader. Men ibland måste kroppen få vila =)

Förra veckan var det vandringens dag och tanken var att jag skulle fortsätta vila min tå som jag lyckats drämma in i en tröskel med vi kunde inte låta bli att ta en minivandring ändå. Med lite inslag av apportering för att göra Atle nöjd. Jag hade tagit med tre dummies i olika storlek, vikt och material för att se om det var någon skillnad i hur han hämtade in dem. Han tog faktiskt även den större utan problem men den var lite tung så där fick han allt kämpa lite i blåbärsriset ändå! Lite dåliga bilder men kameran dog så det fick bli telefonen.







I övrigt har det blivit lite pälsvård och fix, insmörjning av trampdynor och allmän check så att allt är ok rent fysiskt efter vandringsveckan =)

tisdag 17 september 2019

Rallyavslutning

Vi hann inte mer än landa här hemma efter vandringsveckan innan det var dags för avslutning på rallylydnadskursen. Där jag lyckats med bedriften att skolka två av fyra tillfällen p.g.a. värmebölja och vandring... Kändes nästan taskigt att dra med Atle och kräva att han skulle utföra en hel fortsättningsbana utan att ens ha fått träna på majoriteten av momenten. Men efter lite funderande så kom jag fram till att med den grundlydnad han har så borde det ändå gå att sätta ihop de flesta skyltarna. Och det gick faktiskt väldigt bra, sidostegen var ju svåra och stå har jag ännu inte enbart på signal men i övrigt tror jag faktiskt han satte alla moment! Det här var nog hans bästa rallybana någonsin =) Guldstjärna till Atle!


Dubbel slalom

Snurr under gång

måndag 16 september 2019

Funäs - Hamrafjället

Sista dagen när det var dags att åka hem så sken solen från en klarblå himmel haha! Riktigt behaglig temperatur dessutom =) Var ju bara tvungen att ta en sista tur och åka hem under eftermiddagen istället. Valet föll på Hamrafjället som också fanns på min önskelista. Inte så mycket p.g.a. höjd eller så utan mest för att det är ett välkänt blomsterfjäll med extremt mycket växtlighet och udda växter. Egentligen gillar jag ju mer stenig och karg miljö men det var ändå kul att se en lite annan variant av fjällvärlden.
Stigningen upp var rätt brant och det var helt galet lummigt överallt! Nu var det ändå höst, på sommaren måste det vara en svensk version av regnskog, säkert jättefint. Väl uppe blev det mer lättgånget och de där typiska gräsiga kullarna... Det blev lunch nära högsta toppen på 1138 möh innan det bar av längs kammen och sen brant neråt igen. Sista sträckan gick längs med sluttningen vid nedre delen av fjället. Helt galet mycket växtlighet! Hittade vildhallon som var väldigt goda. Det var kul första kilometern men sen hade jag tröttnat på allt det gröna och det kändes som att man gick och gick och gick och aldrig kom fram! Fick till och med dubbelkolla kartan men jodå, vi var på rätt spår.


På väg uppåt




Himla konstigt toppröse tycker Atle...






Sådär, fick Funäsfjällen sin revansch då? Ja, det fick det nog men jag kan trots det konstatera att Funäsfjällen inte helt är min grej, det är för snällt, för lågt och för lättvandrat. En fördel är ändå att det är stora områden så det finns mycket att välja mellan och jag kommer säkert komma tillbaka i framtiden även om jag alla dagar i veckan väljer t.ex. Grövelsjön framför Funäsfjällen. Och allra helst Norge såklart!

söndag 15 september 2019

Funäs - Ånnfjället!

Äntligen en dag som såg ut att bli helt regnfri så det var bara att passa på att gå den tur jag hade högst på önskelistan, nämligen Anåfjället och Ånnfjällets topp. Det är Funäsfjällens högsta topp även om den inte är superhög, 1301 möh. 1 mil och 550 höjdmetrar.

Leden började med en brant och jäkligt stenig stigning. Jag behöver liksom gärna gå en timme först innan jag värmt upp så jag var typ halvt död när det blev brant direkt. Efter 45 min var vi i alla fall uppe vid trädgränsen och det blev lättare att gå en sträcka innan nästa stigning började. Efter den trodde jag att vi skulle vara vid tjärnen men nejdå, det var ytterligare en stigning innan vi såg vattnet. Här slutar den svartklassade leden som beskrivs på Funäsfjällens hemsida, sen är det tänkt att man vänder tillbaka samma väg. Jag hade nog sagt röd och inte svart om leden men det störiga är att den bästa biten är ju kvar när man kommit hit. Över platåer och flera stigningar innan man når toppen. Varför i hela friden vända vid tjärnen undrar jag?

Ibland fick man glatt stanna och vänta på att renarna skulle passera. De gör sig sällan någon brådska direkt =)






Ytterligare en stigning avklarad och toppen syns där borta!

Snööööööööööö på bergen i fjärran!!! Hoppades att det skulle börja singla lite här också men nix.

Öronen fladdrar i vinden.

Fjällripa




Vi gick vidare och käkade lunch lite vindskyddat bakom ett gäng stenblock. Vinden tilltog, Atle fick täcke på sig och sen bar det av sista biten upp mot toppen där finfin utsikt väntade!







Garanterat gräsfritt på den här toppen =)

Här syns leden (lite till vänster) ner mot den näst högsta toppen.


Atle dricker mycket villigare ur en liten kåsa jämfört med en vattenskål. Så hans egen kåsa är alltid med på tur =)

Sen bar det av neråt och lite fikapaus vid tjärnen. Hela turen tog 6 timmar inkl. lunch och fikapaus. Det här var helt klart min favvotur under veckan! Ska man gå den här leden med hund sommartid så får man tänka till med vattnet, ovanför tjärnen finns inte minsta vattendrag. Inga problem med värme den här dagen haha, snarare hade man önskat att vantarna varit tjockare... Men hellre det än värmebölja!

lördag 14 september 2019

Funäs - Klinken och Flatruet

Regnet hade inga som helst planer på att dra bort så vissa dagar fick det bli lite "halvturer". En tur längs Ljusnan bort till Klinken och en tur på Flatruet i plaskig myrmark och en satans vind.

Det var lite blött...
 


På Flatruet höll jag allvarligt på att vända tillbaka in i bilen p.g.a. vinden och väl längs leden höll jag på att vända också haha. Men se, sånt går inte för sig så det var bara att knata på till det tänkta målet som var en *trumvirvel*... gräsbevuxen kulle, för omväxlingens skull. Atle hade dubbla täcken och klarade vinden bra så det gick till och med att fika i halv storm =)

En eftermiddag utforskade vi områdena runt stugan och hittade en nerlagd klubbstuga och ett gäng slitna agilityhinder. Det blev lite snabbt lattjande innan vi gick vidare och blev översprungna av två irländska settrar. Jag gick direkt åt sidan när jag såg att båda hundarna var lösa (för jag litar inte för fem öre på att folk har en fungerande inkallning) men det hjälpte inte och det tog fan en evighet innan kärringen fick tag på hundarna. Kopplar hon dem då??? NEJ!!! Hon går bara vidare så den ena vänder ju såklart tillbaka och så får jag återigen sjasa iväg den från Atle som vid det här laget var väldigt upprörd. Jag är så trött på den här typen av hundägare, inte en ursäkt kunde hon klämma fram heller. BLÄÄÄ! Atle som varit så duktig och klarat flera hundmöten ganska tight under vandringarna. Hur tror ni nästa hundmöte gick, efter den här incidenten? Jo, käpprätt åt skogen trots större avstånd än vad som hade behövts tidigare dagar. 


Stenåldrig agilityplan som funkade rätt bra ändå =)

fredag 13 september 2019

Funäs - Kariknallarna

Brrr, kall morgon med minusgrader och det bar av upp mot Kariknallarna. Regnet skulle komma under eftermiddagen så lika bra att utnyttja uppehållsvädret. Först gick leden längs en grusväg men sen blev den roligare. En himla massa folk var det, deras mål var nog våffelstugan "Knallen" nedanför Kariknallarna. Vårt mål var dock att knata upp lite oledat upp på själva Kariknallarna. Här var det fin utsikt bort mot Helags och även åt andra hållet mot Hamrafjället. Väldigt lättvandrat trots att vi gick utanför lederna och jag hade vid det här laget börjat sukta efter en heldag utan regn så att det skulle gå att göra långtur bortom de gräsbevuxna kullarna... Men det var ett fint område ändå =)











Vi gick upp och ner över kullarna och lunchen intogs på läsidan vid en av dem. Sen bar det av hemåt i en lummig fjällbjörkskog.

torsdag 12 september 2019

Funäs - Mittåkläppen

Turen upp på Mittåkläppen är en sån där "must do" tur i Funäsfjällen. Förmiddagen regnade bort men det skulle bli bättre sen så vi avvaktade, ville inte släpa ut Atle på en flertimmarstur när det regnade och bara var några få plusgrader.

Leden startade vid Djupdalsvallen där vi grundade med våffla och sockerchock... Vidare iväg mot foten av berget och sedan bar det av uppför. Halvvägs fanns två leder till toppen att välja mellan, en lättare och en brant. "Brant" i Sverige betyder oftast inte alls särskilt brant så det fick bli den leden. Bara för att inse att här var det faktiskt jäkligt brant och ett snedsteg och du hade tagit ditt allra sista steg. Hade det varit torrt hade det varit en annan sak men nu var det blött efter allt regn så gick tillbaka (håhåjaja, nerför var knappast lättare än uppför) och tog den lättare leden.
Atle hade käkat gräs som fastnat i halsen så han gick och harklade sig konstant. Försökte få honom att dricka och äta lite godis för att skölja ner gräset och trodde nog att det lyckats när han slutade harkla sig...
Väl uppe på toppen var det fin utsikt men fick inte riktigt den där toppkänslan, det var mer som att gå upp på en gräsbevuxen kulle. Inget "must do" i min värld även om det var en fin och lättsam tur.

Mittåkläppen


På toppen, 1212 möh.


Plötsligt började Atle nysa hysteriskt, igen och igen och igen, det fanns ingen hejd på det. Satte mig ner för att få stopp på det och ser då att han är blodig runt nosen och i skägget. Får syn på något grönt inne i ena näsborren och lyckas pilla/dra ut ett 12 cm långt jäkla grässtrå! Det var nog det som tidigare orsakade harklingarna och som han nu nyste ut... Hur lyckas man?!?

Sen bar det av nerför och tillbaka till stugan!