Meeeeeen då!!

Det har ju varit plaskblött på varenda promenad sedan i onsdags när skyfallet kom och här omkring rinner det fortfarande små nyblivna åar och det har uppstått sjöar lite här och där, det är fortfarande ordentligt blött typ överallt. Om den dumma blondinen inte haft så fullt upp hade jag kanske kunnat koppla att det här skulle leda till trassel med Atles tassar men det kopplade jag inte alls. Så imorse såg jag att han slickade frenetiskt mellan trampdynorna på båda framtassarna och jodå, där var rött och irriterat. Underbart... Det här har hittills bara varit under vinterhalvåret men då vet jag att det kan komma när som helst, om det är blött en längre tid. Har klippt bort päls, tvättat rent och alsolspritat. Upptäckte det ju tidigt ändå så det borde reda ut sig på några dagar.

Tänkte att det kanske är bra att blöta ner honom ännu mer... Nej, skämt åsido men han har självt shoppat ett "vattenland" =) Atle vann ju ett presentkort när vi deltog i ett spring/promenadlopp i februari. Har hela tiden tänkt att detta presentkort ska utnyttjas till något han själv hade valt att köpa. Nu har han hittat vad han vill ha och väntar med spänning på leveransen!

En minipool med inbyggd vattenspridare!

Tillfälligt avbrott!

Förra söndagen skulle jag gått en heldags onlinekurs i akutsjukvård för hund. En virtuell fjälltur med diverse akutsituationer efter våra önskemål. Hade sett fram emot den här kursen sååå mycket, tagit ledigt och styrt om jobb mm. Men i sista minuten ställdes den in och flyttades till annat datum när jag omöjligt kan =( Men jag var faktiskt inte förvånad, det är helt i linje med allt annat just nu. Absolut ingenting har lirat enligt plan de senaste två månaderna.
Jag tyckte det var det perfekta datumet den kursen skulle gå, d.v.s. den hade täckt hela F1 racet i Monaco. Jag ville egentligen bara förtränga det racet, inte se det överhuvud taget. Jag har varit på alla race i Monaco de senaste typ 15 åren (bortsett från förra året då allt var inställt). Jahapp tänkte jag, kanske ska titta ändå då... Stålsätter mig och laddar för start. Vad händer?

Jamenvisst, vad hade jag väntat mig liksom?

Det där kan typ sammanfatta mina senaste två månader haha, allt som kan skita sig skiter sig. Det är tur man inte är gjord av alltför skört virke. Just nu har jag mest siktet inställt på semestern och en satans plan som behöver följas för att ha allt jobb och annat avklarat tills dess, för semestern är helig. Fem veckor kvar...

Jag behöver nog be Atle om ursäkt för en extremt ohundig vår, han har inte fått mer än lättare aktivering och promenader. Inte ok! Visst, det är såhär de flesta hundar lever sitt liv men som hund i det här hushållet har man rätt att få sina art och rastypiska behov tollgodosedda. Vilket varit under all kritik den senaste tiden. Men det som stör mig mest är att jag inte hunnit promenera/vandra i den omfattning som hade behövts inför sommarens fjällturer. Sånt är nämligen jäkligt tidskrävande och vandringstid har inte funnits. Jag tror dessvärre det är så illa att jag kommer få anpassa och tänka till vilka turer vi kan gå och vilka vi bör avstå p.g.a. för dåliga förberedelser. Jaja, det stora målet är (tredje året gillt...) Norge nästa sommar så det får väl bli vad det blir i år. Jag bara väntar på att jag ska ramla och bryta benet eller nåt, så att det inte heller blir någon fjällvandring. Får se till att bara gå på plan asfalt fram till semestern. Så, nu har jag gnällt klart!

Enån

Både jag och Atle är svältfödda på vandring och förhoppningen var att faktiskt kunna göra någon dyblöt halvsnöig fjälltur men tvingades till slut inse att den här våren ligger snön kvar i mängder även i sydligaste Sälen (som i min värld knappt räknas som fjäll), så näe, det sket sig. Tänkte att jag får väl ta en tur i Grönklitt då men näe, fick till svar att det går inte, det är för mycket snö kvar i terrängen. Men va faaan!!! Med 20 grader och sol kan man inte bara knata rakt ut i skogen med den här hunden så tänkte att ravinen blir väl bra då, inte så mkt att skryta med längdmässigt men det är fint och brötigt att gå där så det är lite vildmarkskänsla ändå =) Och konstant tillgång till vatten.

Gick Enån nedströms på norra sidan där det är hyfsat lättgånget men väldigt mycket upp och ner (man får upp flåset!) i ravinen och sen korsade vi ravinen över den 20m höga bron och gick södra sidan uppströms tillbaka. Södra sidan är inte lika mycket upp och ner men man måste titta på marken hela tiden för att inte snubbla/halka ihjäl sig. Atle flög fram och var ute i forsen titt som tätt för att svalka sig. Det är inte det att han hatar värme och vägrar gå men han är ju lite smart, finns det inget vatten så inser han att han måste ta det lugnt och "strejkar" gärna i skuggan (för värmekänslig, DET är han). Finns det vatten så maler han på, går ut i vattnet när det behövs nedkylning och sen maler han vidare.

Mötte inte en levande själv på hela rundan, antagligen för att det finns lättare promenadområden men även för att folk har annat för sig en fredagskväll haha! Matten fick fylla på vattenfallsbehovet och hunden fick bada, win win =)

Ledig!

Våren har inte varit helt i min smak och kaoset fortsätter men nu har jag i alla fall satt kaoset på paus några dagar och försöker vara så ledig som möjligt här i Orsa. Det är riktig sommarkänsla här och så pass varmt att gårdagens eftermiddagspromenad fick bli nere vid Orsa Camping med tillgång till bad för Atle. Jag missade dock den lilla detaljen att folk tydligen campar en sån här helg så det var fullsmockat på campingen. Tänkte att ska jag verkligen ta in Atle här men samtidigt är det bra träning om det är på rätt nivå (ska väl tilläggas att det är en stor camping med många grönytor, natur och gångbanor) så tänkte att jag testar, blir han för stressad går vi bara ut. Han var faktiskt helt exemplarisk när vi gick genom myllret av husbilar och husvagnar och trots att vi blev utskällda typ var femtionde meter.
När han var yngre kunde han ibland stänga av fullständigt när det blev övermäktigt, för ett otränat öga kunde han nog se lugn ut men inombords var det så hög stressnivå att han var helt okontaktbar. Jag kunde hålla favvogodisen framför nosen men han registrerade inte ens att den fanns där (Atle är annars en hungrig och godisglad hund). Nu var han lugn på riktigt, rätt häftigt att se honom strosa omkring och kunna hantera alla intryck. Hundar skällde när vi passerade och visst hade han stenkoll på detta men impulskontrollen fanns där och så snart han kommit fram till att ingen hund kommer farande så tittade han upp mot mig och fick sin belöning, såg rätt stolt ut över att ha koll på våra rutiner osv.

Lite spännande att folk inte bryr sig att hunden de bundit fast i husbilen fullständigt vrålar på de stackare som passerar och ägarna bara sitter där och ler i sina solstolar?!? Jag har full förståelse för problematiken (Atle hade inte heller klarat att vara tyst uppbunden när hundar passerar inpå)  men antingen får man sitta bredvid och jobba med hunden, ha hunden inne i husbilen eller inse att campingplats inte är ett alternativ med en sådan hund (jag har valt det senare).

Stränderna var belamrade med folk så fick leta upp lite mer öde strandplättar för Atle som gladeligen plaskade omkring. Men jag tror det var rätt kallt i vattnet för någon simning blev det inte. Det är ju flera älvar med smältvatten som har sitt utlopp i Orsasjön.

Försöker ägna dessa lediga dagar åt Susann-grejer snarare än jobb och kaosgrejer så har t.ex. lyssnat på två olika webinar med äventyraren Lina Hallebratt. Läser Tina Thörners (kartläsaren, för jag misstänker att alla kanske inte är lika motorintresserade som jag...) bok "Livet i 180" och försöker hitta kluriga Nose Work gömmor till Atle ute på tomten. Det går bra så länge gömmorna är i skugga, sol har han gjort klart och tydligt att där tänker han banne mig inte söka =)

Fail trail

Det är inte bara i fjällen man drabbas av fail trails. Ville ha nya områden att gå i så för några veckor sedan var tanken att jag skulle gå Roslagsleden från Wira Bruk söderut. Hade ingen karta för jag tänkte att Roslagsleden måste ju ändå vara markerad och ordentligt upptrampad. Hittade leden som gick inne bland husen och började gå. Efter ca 100m kom vi ut på en 70-väg och jag tänkte att näe, leden kan omöjligt gå längs en sådan väg. Jag irrade in på närmsta grusväg och gick en bit men fick till slut inse att det var bilvägen som gällde. Men efter 100m kom en liten stig och jag tänkte att så bra, då var det bara en kort sträcka på vägen. Snurrade runt inne vid en sjö och fick inse att det var nog vägen som gällde trots allt. Det där med tydliga markeringar var bara att glömma.

Wira bruk

Flodtrollet ser lite slitet ut efter vårfloden =)

Jomen här går vi på en 70-väg med vandringskängor och fullpackad rygga.

Efter några hundra meter ser jag iaf leden vika av in i skogen men lika snart ska vi ut på väghelvetet igen. Redan här har jag känslan av fail trail men det är bara att knata på, är liksom för sent att hitta en plan B. Efter ett tag byts 70-vägen mot grusväg och vi passerar en sjö. Enligt ledbeskrivningen skulle det vara en så fin strand men jag hittade inte ens ett strandparti fräscht nog att låta Atle bada... Knatar på längs grusvägen och tänker att säg nu inte att det är långt vi ska gå på den här vägen. Näpp, för här viker en stig av in i skogen och jag bara följer den, sen att det inte finns några ledmarkeringar men Roslagsleden kan ju inte gå längs en grusväg ju. Hmpf... Snurrar ganska länge omkring på virrvarret av stigar och kör till slut fast inne i den brötiga skogen. Sen hindras vi slutligen av ett elstängsel så det var bara att inse att vi får nog gå tillbaka ut på grusvägen. Och inse att Roslagsleden går på en grusväg km, efter km, efter km... Andas djuuupt.
Efter 3 km på grusvägen fick jag nog och vände tillbaka. Hela projektet tog ändå tre timmar eftersom jag var ute och snurrade överallt i tron att en vandringsled inte går på vägar.

Perfekt terräng att dra en led genom men nejdå...

...för HÄR är det tydligen bättre?

Notera att fikapausen blev längs vägen hahaha! Det var ju stängsel överallt så fanns ju inga alternativ.

Meeeen... Det var en fin tur oavsett ;) Det var det inte alls men kunde inte låta bli, alla som läst "Fjällvandring åt helvete" förstår haha!

April

April försvann i ett nafs och jag tror jag arkiverar april 2021 i soptunnan punkt slut. Känner mig ganska redo för semester typ helst igår men sen har vi den lilla detaljen att det är två månader kvar...

Slänger in en bild på Atles medalj han fick för Påskloppet! Fick till en ordentlig runda i Trastsjöskogen på självaste påskafton.

Är nu även anmäld till Midsummer run som vi ser fram emot!