fredag 30 september 2022

Femundsmarka - Rundhögda

Efter Funäsfjällen var jag hemma några veckor men helgen som var bar det av igen, denna gång till Femundsmarka Nationalpark i Norge. Kom upp i fredags till stugan i Grövelsjön och regnet skvalade på bra så jag skippade den tänkta kortturen på kvällen och nöjde mig med promenad i stugområdet för att sen hämta pizza hos fjällbagaren.

På lördagen stod Båthusberget högst på önskelistan, har sett fram emot den turen så länge nu. Men fjällvädret ville annorlunda, det bara vräkte ner och så skulle det fortsätta hela dagen. Åkte ändå till Båthusberget för att kolla läget men näe, toppen var dold i moln, finns liksom ingen poäng med en brant slipprig tur när man sen inte ser något på toppen =(

Båthusberget, någonstans bakom molnen.


Jahapp, nähäpp. Plan B då med andra ord. Det var att skippa topptur och gå i ett område jag känner till, då gör det inte så mycket med dålig sikt. Kruxet var bara att det regnade så mycket att jag fick sänka farten på 80-vägen trots att vindrutetorkarna gick på max haha, regn var en underdrift, det här var skyfall.
Parkerade vid samekåtan (som inte längre finns kvar?) och spanade åt det håll jag skulle. Det var lite bättre sikt här faktiskt. På med alla kläder, dubbelkolla att allt som behöver ligga vattentätt gör det och sen regnskyddet på ryggan. Och dubbla täcken på Atle.

Har inte så mycket bilder från första biten, det var mest vatten som rann på marken, vatten som rann från himlen, vatten som rann nerför luvan. Det kändes lite såhär:



Insåg till slut att det nog är mindre blött utanför leden så vi sneddade lite och tog sikte mot Store Lifjellet. Där finns sedan en liten dalgång innan Rundhögda tar vid och där tänkte jag gå in och sen runt Rundhögda. Jag fasade lite för det klafsiga parti som normalt är väldigt blött även i torrt väder. Det var inte bättre nu om man säger så. Ju högre upp vi kom desto mer tilltog vinden och det regnade för omväxlings skulle på tvären istället för rakt ner. Omväxling förnöjer sägs det.










Efter ett tag tornade Rundhögda upp sig, en fin liten topp. Topptur är alltid mer kul än att gå nedanför... Och det var lite kallt (5-6 grader) så man får ju upp värmen om man går uppför =) Bara det att det blåste massor nu så det skulle inte vara så trevligt där uppe. Ok, let's do this!


Rundhögda. Fick jag inte höstfärger i Funäsfjällen så fick jag det nu!

Styrde om kursen lite och tog sikte på Rundhögda. Det började lätt uppför och blev sedan allt brantare, med flera småtoppar som delmål att pausa vid. Nu började vi få upp värmen också!


Här börjar det slutta uppför


P.g.a. regn och blåst har jag inga bilder förrän här nära toppröset, det finns gränser för hur ofta man vågar ta fram och vattenskada kameran.


Toppröset på Rundhögda!


Notera den milsvida fina utsikten över topparna i Femundsmarka!


Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.... Trallalallalaaa...


Vi blev inte långvariga på toppen utan gick ner en bit för att mumsa topp-plopp och fylla på lite energi. Ser plötsligt Atle titta bakom mig och börja via massa osäkerhetssignaler, vänder mig om och hajar till för där står... Nipgubben (den lilla gubben som står som staty på Nipfjället i Idre) himself? Kan tycka att det är lite märkligt att det står en man några meter bakom mig, utanför leden, helt knäpptyst. I en utstyrsel som hämtad från historieböckerna. För att göra en lång historia kort så visade det sig att han under 15 års tid guidat i Jotunheimen så jag passade på att få massa turtips utöver de vanliga man läser om. Sen, lika snabbt som han dök upp, försvann han i dimman igen...

Fyra timmar efter att vi lämnade bilen så var vi tillbaka på parkeringen igen. Man kan ju fråga sig varför vi över huvud taget skulle ge oss ut men vi hade bara två dagar på oss och det är ju ändå lite komiskt med sånt här väder, bra att träna på om inte annat. Glad att kläder och kängor höll torrt, annars hade det aldrig funkat, det hade blivit för kallt.
Atle klarade det hela väldigt bra, lite småfrusen på slutet bara. Han fick hoppa in i bilen med värmen på max och så fick en han en varm portion mat.

Det var inte så långt till Elgå så tog en tur dit och kikade på Lars Monsen Femund Lodge. Stängd för säsongen men ändå kul att se.







Sailyaking - känns den igen från TV-programmen?

Längs vägen dök det upp en liten närbutik och en tanke slog mig... Gick in (och försökte att inte vattenskada hela butiken) och jodå! Där på en hylla stod fyra paket "rett i koppen sjokolade". Drack i Jotunheimen i somras och fick någon form av hjärnsläpp när jag bara köpte med mig ett paket hem. Hur 4 paket ska räcka till nästa sommar vet jag inte men jag får ransonera =)



onsdag 21 september 2022

Mojskläppen

Efter Vättafjäll och Volldagshögda på varandra fick det bli en vilodag med sedvanliga våfflor vid Djupdalsvallen. Lite shopping i Funäsdalen och slappande och nästa dag var det dags för sista turen. Nu var det kallt och is på bilen så var lite osäker på hur länge Atle skulle palla att vara ute utan att frysa ihjäl.

Utgick från Walles och gick upp mellan Hästkläppen och Ramundberget. Sen fortsatte vi vidare och hade jag vetat att det skulle bli någon form av rekord i klafsande så hade jag valt en annan tur... För egen del är det inte hela världen, mina kängor tar inte in vatten och så länge kängorna inte sjunker ner över skaftet så är det lugnt och mest ett irritationsmoment. Men för Atle blir det dels jobbigt att ta sig fram och han blir ju dyngsur och så bara ett fåtal plusgrader på det = kallt.



Här går även sommarleden men det finns ingen stig, bara klafsig myr. Normalt funtade människor har nog vänt vid det här laget haha.

Det var en rovfågel som tittade förbi då och då under hela turen. Den kanske var sugen på dvärgschnauzer =)



Till slut var det dags för lunch och vi lyckades välja ett ställa där det konstant passerade renar. Jätteavkopplande att försöka äta och samtidigt ha koll på den fyrbenta jaktmaskinen... Men han skötte sig bra =)
Efter lunchen gick vi upp på Mojskläppen och det måste vara den första topp jag varit på utan toppröse. Började återigen fundera över om ingen går här för det var bannemig klafsigt även uppepå!








Atle hittade två fina renhorn som fick följa med hem.






Sen bar det av tillbaka i kylan. Det var total avsaknad av höstfärger på fjället denna gång. Det här var månadsskiftet aug/sep och det brukar alltid börja synas då även om den riktiga färgexplosionen är mitten av sep. Men bra väder hade vi och favvoturen blev Volldagshögda =)

Bye, bye Funäsfjällen för denna gång!

måndag 19 september 2022

Volldalshögda

Trodde det skulle vara lätt att hitta en lockande tur i Norge men det var det inte. Den som lockade mest var Volldalshögda som beskrevs som oledad, väldigt blöt och stenig uppför. På kartan finns inte minsta stig... Och när jag försökte googla beskrivningar från folk som gått där fanns inte mycket att läsa, mer än att det verkade vara väldigt fint på toppen. Kör på den då!

Parkerade vid riksgränsen och gick över bilvägen och genom renstängslet som går längs gränsen mellan Norge och Sverige. Man skulle gå en bra bit längs stängslet och det kändes väl sisådär kul men man slapp ju å andra sidan orientera sig. Nu visade det sig att det bitvis fanns stig ändå.
Här var mängder av stora stenblock och jag började inse att det man menade med stenigt var ren och skär blockterräng (iaf i lightversion). Två helt olika saker... Men det var kul att ta sig fram bland stenblocken =)





Mindre kul när det blöta började. Fan. Vad. Blött. Myrklafs och ett konstant sökande efter omvägar varvades med stora stenblock hela vägen upp till lilla övergången av renstängslet och gränsen till Norge.

Här kunde man gå över eller åla sig under stängslet

Utsikt bakåt

Vi gick vidare med sikte på ett stort stenblock, väl där skulle man sedan rikta in sig mot toppen. Nu började det bli riktigt fint och vinden tilltog.








Vi fortsatte uppåt och själva toppen var jättefin. Det fanns en tjärn precis nedanför kullen med toppröset och det var panoramautsikt över Sverige och Norge. Det blåste massor och var jäkligt kallt.













Topp-plopp!

Hippo måste vara den mest beresta hundleksaken i det här landet och nu har han även varit på topptur haha!

Det blev lunchpaus i lä för att sedan gå tillbaka samma väg. Klafs, klafs och ännu mera klafs... Måste ändå rekommendera turen för det var en av de finare små topparna jag varit på =)

fredag 16 september 2022

Vättafjället / Våahta

Det är rätt ordentlig eftersläpning i den här bloggen men får skylla på att september är årets mest intensiva månad =)

Förra året skulle jag gå upp på Vättafjället men väl på plats var det väderomslag deluxe med isande vindar och snöbyar. Nytt försök i år då! Kliver ur bilen uppe på fjällparkeringen och har ändå varit där så många gånger att jag hajar till när något är annorlunda. Det står "något" på en kulle längre bort... Det visar sig vara en helt enorm bänk. WTF?

"The Big Bench" - nån story om att man ska sitta på såna här jättebänkar världen över och samla så många bänkar som möjligt (finns en stämpel vid varje bänk). Det här är den enda jättebänken i Norden. På en kulle i Funäsfjällen...? Minst sagt märkligt.


En ståtlig ren fick passera innan jag tog ur Atle ur bilen.


Jag hade verkligen inga planer på att uppsöka The Big Bench och gick istället mot Vättafjäll. Just här är det liksom alltid blött men väl förbi den passagen börjar det slutta uppför och bli lite blockigt, Rogen är ju nästgårds och det området är ju känt för sin blockterräng. Det blev ett första stopp och sen vidare uppåt med fin utsikt över Svansjön och olika toppar i fjärran.





Det fick bli lunch i lä på en sluttning innan det bar av vidare. Tittade inte så noga på kartan för jag vet att leden går precis kant i kant med sjön som var målet. Går liksom inte att missa. Och det var en bra bit dit så det var bara att knata på.





Knatar på i det oändliga och passerar det ena och det andra och för varje krön tänker jag att här måste väl sjön ändå vara nu? Men nej. Går vidare och börjar se toppar som jag inte sett tidigare och funderar över vilka de är.





Lycka att hitta renhorn =)


Ser mig om för att få en helhetsbild för att lättare avgöra vilka toppar det kan vara och inser då också att något inte stämmer. För här där jag befinner mig så måste jag ha passerat sjön. Fram med kartan (som man skulle kunna titta på lite oftare...) och jodå, sjön gick vi förbi för ett bra tag sen =) Jahapp. Eftersom den uppenbarligen inte låg längs leden så gick jag oledat längs platån tillbaka. Och ganska snart visade sig sjön, som var helt uttorkad.




Det enda som gnagde var att den egentligen dök upp lite för snabbt, enligt kartan skulle den vara längre bort väl? Men det fanns bara en sjö på kartan här. Fortsätter vidare längs platån och ser Storvigeln i Norge. Nu har det börjat blåsa riktigt kallt också.


Storvigeln dold i moln


Vättafjällets topp

Till slut visar sig den rätta sjön! Här blir det fika. Fortsätter sedan åt det håll leden ska ligga och vips står vi på leden. Som går preciiis intill sjön. Eller ja, 20m ifrån kanske men på leden ser man faktiskt inte sjön för det är en liten ås mellan leden och sjön. Jaja, det var inte värre än att det blev några km extra på fjället =)




Den kalla vinden tänkte inte avta så Atle fick täcke på sig och vi började gå tillbaka. Det var ju en bra bit så det fick bli ytterligare en paus längs vägen.   





Tillbaka vid bilen väntade pannkakor med grädde och hjortronsylt! Tokgott men de åts i raketfart innan händerna domnade bort i kylan. Det tog några timmar innan jag fick upp värmen ordentligt och Atle kollapsade i sängen och tyckte kvällspromenad var ett dumt påhitt =)