torsdag 14 december 2017

Årets tårta!

Även om det är ohundigt så brukar jag ju alltid lägga upp bild på min födelsedagstårta så jag fortsätter med det! I år hade jag ingen aning om vilket tema jag ville ha så Camilla fick i uppdrag att göra en tårta i min smak. Resultatet ser ni nedan!








Som vanligt är hela tårtan med dekor ätlig och innehållet är chokladbottnar, chokladmousse med havssalt och dulche de leche smörkräm!

onsdag 6 december 2017

Jakten på täcke

Hur svårt kan det vara att hitta ett bra täcke till hunden? Svar: Typ omöjligt. Jag förstår att det kan vara svårt att göra täcken som passar alla olika hundraser men vissa täcken jag provat undrar jag om de ens är utprovade på en levande hund eller bara på nån provdocka som står helt upprätt och blick stilla?
Är det rätt längd i ryggen är det ofta för stort framtill, sitter det hyfsat så täcker det för dåligt, ibland är täcket konstruerat så att hunden inte kan uträtta sina behov med täcket på, det kan sitta skitbra men hunden kan typ inte röra sig osv...

Atle har ett ofodrat regn/vindtäcke, ett lättare fodrat täcke för milda Täbyvintrar, ett ulltäcke att ha i bilen eller i kalla stugor innan värmen kommit igång men sen har jag saknat ett riktigt jäkla varmt täcke för smällkalla dagar och Orsavintrar. Det ska vara tåligt, varmt, väldigt täckande men samtidigt behålla rörelsefriheten. Tror jag provat mig igenom större delen av utbudet tills jag till slut hittade ett täcke jag var nöjd med.
Valet föll till slut på norska Non-stop (gör främst dragutrustning), har spanat på deras täcken under flera år men de har ju knappt några återförsäljare i Sverige. Det är aningens stort men är det sjukt kallt ute så får ulltäcket plats under.

Kan det sitta bättre?

Täcker långt ner på låren och bensnören gör att det inte blåser upp över ryggen i snöstorm.

Väldigt täckande framtill men rörelsefriheten hindras inte.

Nu kan vintern gärna få komma!

torsdag 30 november 2017

Andra kurstillfället

Förra veckan var vi iväg på andra kurstillfället. På schemat stod kontaktövning, passivitet, hälsa fint, inkallning och sitt kvar. Atle kände igen instruktören och klarade därmed av att hälsa även om han kör sin "stresshälsning", han fjäskar mest för att tala om att han är snäll och vill ha snällhet tillbaka =) Övriga moment gick finfint.  

Han var allmänt mycket tryggare denna gång och började därmed roa sig med egna små hyss som att t.ex. ägna sig åt valprace, käka lera mm. När vi tränade sitt kvar såg jag plötsligt hur han spände blicken i något på marken och jag tänkte att oj då, är det en mus här på ängen? Men nej, en sekund senare flög han iväg och damp ner på ett... lönnlöv haha =) De där hyssen hade han inte tid med förra gången då han ville ha koll på vad som hände runt omkring. Så jag ser ändå hyssen som positiva, det är ju ett tecken på att han kan slappna av lite och koppla bort omgivningen.

Tränar lite tricks i pausen =)


Under hösten har han haft en dip vid hundmöten. Från början var han ju livrädd för hundar men det blev ganska snart bättre med socialträning. Sen kom en period när han blev jätteglad så snart han såg en hund, smått okontaktbar och rätt hetsig (av glädje/frustration för att han inte fick hälsa). Så man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att det skulle bli lite issues med mötena förr eller senare.
Det har varit lite svårjobbat då han varit så oförutsägbar, vissa möten går klockrent medans djävulen flyger i honom vid andra möten. Han kan t.ex. gå förbi en hund på förmiddagen och göra brakutfall, sen går vi förbi samma hund på eftermiddagen och då går det jättebra. Det kan också vara så att en hel dag går kanon med fina hundmöten medans han nästa dag gör utfall mot varenda hund, även på stort avstånd. När det var som värst kunde han knappt känna doften av en hund i närheten utan att stressa upp.
Inte blir det bättre av att vi haft några dumma incidenter med hundar som kommit framdånandes för att tjafsa. Atle går helt in i sig själv och bara står blick stilla (helt förskräckt) i sådana lägen vilket gör att det är lätt att fokusera på den andra hunden och få bort den. Men gissningsvis kommer det en dag när han börjar svara upp, man får ju ändå försvara sig liksom ;) Ofta får jag stopp på hundarna innan de kommit hela vägen fram men ju fler incidenter när de faktiskt når fram, desto större risk att han kommer reagera kraftigare.

Idag har jag hyfsad koll på möten i dagsljus, det blir fler bra möten än dåliga. Men han är jäkligt mörkrädd så där funkar inte hundmöten alls. I Orsa fick jag inte ens ut honom på kvällspromenad om jag inte hade pannlampan med mig, det finns knappt gatlyktor där så det är kolsvart. Nu går rena mörkerpromenader bra, även att passera människor i mörker (för inte heller det gick särskilt bra under höstens första mörkerpromenader). Så då är det "bara" hundmötena kvar...

Men tillbaka till kursen - denna gång gjorde han inga utfall alls mot varken två eller fyrbenta kursdeltagare, däremot blev det några utfall mot hundar som kom inspringandes bland kurshundarna. T.ex. var det en hund som kom springandes mot Atle, jag viftade bort den och då försökte den sno min ryggsäck med godis och leksaker som låg på marken. Då blev Atle skogstokig ;) Det är faktiskt lite smått fascinerande hur folk kan gå förbi en hundkurs och bara låta sin hund springa in bland kurshundarna och härja fritt!? Alltså va?

Efter kursen såg det ut som om både jag och Atle ålat runt i lera så det fick bli att spola av skorna med trädgårdsslangen, ställa jycken i duschen och slänga in mina ytterkläder i tvättmaskinen. Jaja, lite smuts dör man inte av =)

tisdag 28 november 2017

söndag 26 november 2017

Sjukstuga

Nja, riktigt så illa är det inte men han har den senaste tiden slickat rejält på sin ena framtass, huden mellan trampdynorna. Det har varit ilsket rött och även lite varigt. Jag har klippt rent från päls, spolat rent efter promenader och torkat torrt, tvättat med klorhexidin, haft krage på, lyst med ficklampa för att se t.ex. en tagg eller liknande, men nix. Han har inte haltat eller ömmat alls.
Min "hemmabehandling" gjorde att det blev bättre men inte helt bra så efter tips från veterinären (så skönt med en veterinär som säger "testa det här" och inte inte nödvändigtvis tar in hunden på besök á la 900kr om det kan undvikas) kör jag nu med tassbandage indränkt i alsollösning en timme/dag. Idag är femte dagen och det ser mycket bättre ut nu!



Atle är inte förtjust i tassbandaget, han tror nog att han brutit benet (minst) och antagligen är döende på kuppen. Han lägger sig på golvet och ligger där tills jag tar bort bandaget efter en timme. Då är det full fart igen =) 

torsdag 23 november 2017

Nytt trick

Atles senaste trick är "vacker" d.v.s. att sitta på bakbenen med framtassarna uppe i luften.


Som valp tiggde han på det här sättet men jag uppmuntrade aldrig den positionen då jag inte tycker att en liten valp ska sitta så i tid och otid (av fysiska skäl). Beteendet försvann med tiden men nu ville jag plocka fram det igen.
Det här tricket handlar ju inte bara om att hunden ska förstå vad som ska göras, det är även en fråga om balans och kroppskontroll (och även kroppsbyggnad, en hund med lång rygg som t.ex. tax har givetvis svårare för det här tricket). Sen är det faktiskt jäkligt bra fysträning också, har alltid med det här tricket på mina "workout dog" kurser =)

Normalt är jag ett fan av frishejping men för just detta trick tror jag det är mer tidseffektivt att använda godislockning eller någon form av target. Nackdelen är ju att det blir massa hjälper att jobba bort och det var väl lite där vi fastnade (så frågan är hur tideffektivt det var...) men nu börjar det sitta på enbart röstsignal. Jobbar även på stadgan och uthålligheten och det går riktigt bra, grym balans!

fredag 17 november 2017

Atle på kurs

Förra veckan började Atle på kurs i vardagslydnad! Inte för att han behöver träna på just vardagslydnad utan för att han behöver träna på att vistas i grupp med andra hundar och människor utan att bli rädd/arg och flippa ur.

Vi gick en valpkurs när han var runt 4 mån men den var inomhus (läskigt...) och han var ju allmänt rädd av sig då så det var lite dum tajming. Men kursen var bokad och betald redan innan jag fick hem honom och då hade jag ju inte en tanke på att han inte skulle klara av vanlig kursmiljö. Men själva kursen som sådan var väldigt bra.

Sen började vi en unghundskurs tidigare i höstas som ärligt talat var katastrofal... Trots att man påstod sig använda positiv förstärkning osv. så var den här träningen från stenåldern. Jag blev helt paff! Stod ut första kurstillfället men sen tackade jag för mig. Pengar i sjön...

Eftersom jag alltid jobbar kväll så måste jag ju hitta kurser dagtid vardagar och det är inte alltid så lätt. Men hittade till slut en kurs utomhus (trippelkollade träningsfilosofin) som började förra veckan och sedan går varannan vecka fram till jul.

Första kurstillfället gick helt klart över förväntan! Övningarna var inga problem, vi jobbade med ögonkontakt, u-sväng/utgångsposition och fotgående samt lättare godissök på marken och i träd. Det är ju sånt han kan men han gjorde övningarna med 100% fokus på mig och han tyckte det var superkul =) Nu höll vi ju lite avstånd till övriga hundar och människor men kunde ändå jobba närmare dem än jag räknat med såhär första gången. Det var bara sista kvarten som han började störa sig på allt och alla men han var väldigt trött så han är förlåten för det.

Övriga hundar på kursen var en dobbis och en beardis, typiska unghundar med fokus på allt annat än sina förare =) Atle tyckte beardisen var lite skum då den befann sig mer uppe i luften än nere på marken ;) Sen var det även en ung beagle som var jätteduktig.

Paus och bus!

onsdag 8 november 2017

Renarna

Alltså de här renarna, de är ju för roliga. De ska prompt mumsa vägsalt fast att de gång på gång måste flytta på sig när alla bilar kommer. Ibland är de så inne i sin egen värld att de kan gå rakt in i bilen som står still - klonk! En jäkligt komisk springstil har de också.
Man kan komma ganska nära men att klappa en ren har jag bara lyckats med en gång, en lätt strykning på nosryggen. 


Reine lipar när jag ska fota =)











Rätt häftigt att sitta inne i bilen när en enorm renhjord dånar förbi i full fart! Dålig mobilbild men hann inte få fram kameran..

måndag 6 november 2017

Ändrade planer

Utöver vandring i Idre hade jag tänkt mig en tripp till Grövelsjön och även Yningåfallen men det var ju bara att tänka om. Någon låglandsvandring då kanske? Åkte bort mot Fjätervålen för att hitta någon led men det visade sig vara lite väl mycket snö även nere i skogen... Atle trampade igenom skaren och fick snöklumpar i benhåren. Det var bara att vända och istället kikade vi in i en öde fäbod där det fanns massa spännande lukter. Atle smög på skakiga ben in i grisarnas hage men luktade desto mer självsäkert på kaninburen. 

Leden mot Städjan, en liten promenad blev det i alla fall =)

Här luktar det kanin...

Tänkte att lilla Fjätfallen borde vara ett säkert kort men vägen var oplogad och det fanns bara hjulspår i snön. Mittensträngen var hård och frusen och skrapade i underredet på bilen men va fan, terrängvolvon fick kämpa lite ;)


Lilla Fjätfallen

Framsteg! Atle kan tycka att det är lite läskigt med dånande forsar men denna gång gick han helt själv över bron som går över forsen. Sist tvärvägrade han =)








Luncherna intogs vid Burusjön (nedanför Nipfjället) och vid en sjö vid Gränjesåvallen (nedanför Städjan). Nästa år får jag nog kolla upp snöläget lite bättre, hur många höstlov har jag inte varit här uppe när det varit fullt vandringsbart (även för en skäggis) om än lite kallt? Men, men, jag fick min efterlängtade snö i alla fall ;)

Lunchpaus

fredag 3 november 2017

Idre

Hade tänkt mig årets sista vandring uppe i Idre men vädret satte stopp för det. Kom inte ens upp till parkeringen där lederna utgår ifrån, det var bitvis för mycket snö på den oplogade vägen så det var bara att parkera "terrängvolvon" (en vän myntade det uttrycket om min bil med tanke på hur den används haha, men det är en helt vanlig v50) längs vägen. Och lägga på minnet vilka bilar som faktiskt plöjde igenom snövallarna ;)  

Nu blåste det isvindar på fjället så någon längre tur hade det inte kunnat bli ändå, Atle såg helt förskräckt ut när han hoppade ur bilen, den typen av vindar har han aldrig upplevt tidigare. Han fick inviga sitt nya vintertäcke men det var ju bara att inse att vinden skulle sätta stopp för någon längre tur så det fick bli en vanlig promenad på fjället. Matten uppskattade i alla fall vädret!

Himla kul att röja i snön, det var ju ett tag sen sist =)

Det blåser mindre nära marken...

Städjan

Vinterland!


Bus på fjället!

 


Tillbaka i stugan fick Atle sitt ulltäcke på sig som han gick omkring och myste i flera timmar. På kvällen blev det grillning i snöfall och omplanering av kommande dagar =)

torsdag 26 oktober 2017

Höstlov!

Nu är det höstlov och jag är ledig i hela 10 dagar! Kan inte påstå att jag är i behov av att vara ledig så lite som jag jobbat det senaste året men det ska bli skönt att komma upp till Orsa. Vinterdäcken är på och jag hoppas såklart på snööö!!! Annars får jag nöja mig med höstigt väder ett tag till =)

Det här har han börjat med när han inser att vi är på väg hem från skogen, han liksom fryser fast i marken ;) Kan det vara Nässla som kommunicerar med honom via telepati mån tro?!

När han skulle hoppa ner från den här stenen landade han i sjön... Det låg massa löv på vattenytan så han trodde väl det var vanlig mark haha =) Nu var det bara 10 cm djupt vid strandkanten så ingen fara på taket men han såg lite snopen ut! Han hade ingen brådska upp på land utan plaskade runt lite bland löven innan han fick tokfnatt och körde sprintrace vid strandkanten.
Näpp, nu ska jag fortsätta bocka av packlistan - choklad, champagne, hund... Tja, det viktigaste är med!

tisdag 24 oktober 2017

Färdigfriserad

Denna gång blev det sportfrilla för hela slanten men hur svårt kan det vara att få till en bra ståbild?!? För det första skulle man ju kunna ståträna hunden haha, men det finns ju roligare saker att träna ;) För det andra skulle man kunna kliva ut ur garaget men nu öste regnet ner ute så det fick bli en elegant garagebakgrund...

 



Roade mig med att klippa utställningsögonbryn innan jag tog mitt förnuft till fånga, nu är de några cm kortare.




Inser att jag slarvat en del med ullen på nacke, hals och nedre delen av låren så den sträva pälsen var inte så bra där nu när det övre lagret plockades bort. Men bara att påbörja ett nytt krig med ullen så blir det nog bra vid nästa trimning hoppas jag.

Än så länge har de klippta partierna (öron och benhår) inte mattats av i färgen, är lite orolig över att det ska bli fult men orkar verkligen inte plocka de partierna... Känns dessutom som att det skulle göra ont att plocka öronen (alltså utanpå). Å andra sidan är det ju tydligen genetiskt huruvida pälsen grånar eller inte vid klippning så jag får ta och kolla upp Atles genetik på den punkten. Vore ju najs om det kunde hålla sig svart trots klippning! I-landsproblem på hög nivå...

torsdag 19 oktober 2017

Livstecken

Ja, det är stendött här i bloggen men nu är jag frisk igen så förhoppningsvis blir det bättre uppdatering framöver! Håller på och trimmar Atle men det är så sjukt mycket päls så jag har delat upp det lite då och då för att mina armar inte ska säga upp sig. Får komma ihåg och ta en bild när jag är klar =)
 
Slänger in en bild på en trött Atle efter promenad med polarna:

Samma sovstil som när han var nyfödd

Mini-Atle för ett år sedan

På tal om Mini-Atle så fick han förra veckan halvsyskon, det var Mamma Minova som fick fem halv-Atlar =)

lördag 7 oktober 2017

Lite blandat

Här görs inte många knop eftersom jag är tokförkyld men jag kan alltid slänga in lite bilder från senaste veckorna. 

Atle har premiärgått Askrikerundan ute i Bogesund. Dessvärre är den nu en kombinerad vandrings- och cykelled och det är väl ok om cyklisterna kan plinga eller på annat sätt förvarna att de kommer, för de dånar ju förbi med typ 1 cm till godo. Men nejdå, förvarna känns ju onödigt ;) Får nog hitta andra leder där ute framöver.
Hittade lite trattisar så att det räckte till en svampmacka. Har ju inte lärt Atle leta kantareller, hade tänkt spara det till nästa höst. Men nu blev jag lite sugen även om det känns lite sent att börja i oktober... Å andra sidan brukar jag kalla Atles nos för supernosen då han är smått fenomenal på de nosarbeten han fått testa hittills så jag har en känsla av att det kan gå snabbt att köra in honom på kantaraller. Vi får se.






Viltspår har vi hunnit med också även om spåret inte blev enligt planen. I brist på p-platser vid mina vanliga ställen (alla är ju ute i skogarna och plockar svamp nu...) fick jag testa ny mark. När man inte känner till området och terrängen blir ju spåret som det blir haha! Tror längden blev runt 300m. Eftersom det började regna och jag inte var klädd för regn så fick han ta spåret nästan direkt så det var ju liksom i färskaste laget... Han dånade på i rasande fart och det var väl lite halvslarvigt i all iver. Han löste spåret helt själv men det vore bra om han kom ihåg att andas någon gång där mellan start och mål ;) Jag hade fullt sjå att hinna med och inte tappa spårlinan som blev snorhal av regnet. Men jag var rätt imponerad av hans taktik när spåret korsade ett motionsspår, han kom springandes och tvärnitade där motionsspåret dök upp. Nosade till höger och till vänster men hittade inte sitt spår så då började han nosa ut på motionsspåret där han hittade spåret och trippade lite fint över innan han dånade vidare in i skogen igen. Så mitt i villervallan har han ändå förmågan att fokusera mer noggrant.




Annars har vi gått promenader med polarna, kört lite uppletande och tränat lite tricks. Nu ska jag fortsätta kurera mig så att jag får tillbaka orken, har en minst sagt understimulerad hund här hemma.

lördag 30 september 2017

Fysioterapeutbesök

Som ett led i Atles sociala träning med människor var det i veckan dags för ett besök hos Anna. Främst i syfte att vistas inomhus i ny miljö med en främmande person men även för hanteringsträning och fyskoll. Just fyskollen insåg jag ju fick bli anpassad efter vad han klarar av men ändå...

Började med att förklara läget för Anna och sen tog jag in Atle. Anna åkte ju såklart på en utskällning men den var inte sådär hysterisk som jag väntat mig. Sen satt vi och pratade lite medan Atle fick landa i situationen. Det räckte ju liksom med att Anna bytte sittställning för att Atle skulle börja stressa.
Sen fick Anna bjuda på godis och trixa lite allmänt, det var ju inte läge att dyka ner på honom med en undersökning direkt. Bäst går det när han får lätta uppgifter att utföra, som sitt och liknande. Då har han något att fokusera på och vet vad som väntar (godis + ny uppgift). När Anna bad honom lägga sig kände jag direkt att det var överkurs (att lägga sig ner är ju lite utsatt läge) och mycket riktigt, Atle hade inga planer på att lägga sig. När han då inte kunde utföra sin uppgift blev det för mycket för honom och han kom farandes upp i mitt knä. Tanka lite trygghet och sen jobba vidare med Anna. Mitt i allt fick han syn på alla roliga balansbollar och med viftande svans nosade han runt på dem och Anna tränade lite balansövningar med honom. Han fick bland annat prova på luftmadrassen där han for omkring som en studsande känguru och Anna utbrast skrattandes nåt i stil med "han har i alla fall ingen underlagsrädsla". Haha nej, han har fått gå omkring på allt möjligt så den biten är liksom avbockad på träningslistan. Atle önskar sig iaf en luftmadrass i julklapp =)

Nu blev det ju ingen detaljkoll men han kändes fin (en hel del kan ju även utläsas av kroppshållning och rörelser) och jag fick lite allmänna tips på vidare träning med honom. T.ex. tyckte Anna att det är dags att börja träna honom på de stora balansbollarna, jag har ju mest hållit mig till de mindre. 
Och sen lite skadeförebyggande träning att tänka på då han är den explosiva typen, de drar ju lätt på sig skador. Fick också klartecken att börja lära in mer påfrestande tricks som t.ex. gå upp på bakbenen (givetvis stegvis och med måtta) som jag hittills väntat med p.g.a. hans unga ålder.

När Anna förklarade övningar mot slutet strosade Atle iväg och satte sig på luftmadrassen och studerade Anna på avstånd. Bara lite morrningar här och där när han tyckte att Anna blev för skum i sitt kroppsspråk (försök visa inlärning av sit-ups hos hund när du inte har en hund att visa på haha).

Besöket hos Anna tog hårt på Atle och väl hemma sov han i TRE timmar. Skogspromenaden fick vänta =)

Har inga nya bilder när han jobbar på balansbollarna men slänger in några från när han var yngre:

10v, på balansplattan

10v, på dubbla balansdiscar


6 mån, på balansbenen