lördag 2 oktober 2021

Grövelsjön - norr om Jakobshöjden

På lördagen fick vi uppleva årets alla väderlekar, allt ifrån värmande sol till regelbundna regnskurar som smattrade mot luvan och någon snöby här och där. Riktigt blåsigt bitvis, jag har läst om förvånansvärt många som menar att det var stormbyar men det är inte min upplevelse i alla fall.
Vi knatade uppåt och förbi Jakobshöjden, alltså jag har aldrig sett så mycket folk ute på fjället, herregud! Nu gick ju alla de kända lederna och så snart vi kommit lite förbi de populära stråken så var det öde igen. Atle var påbylsad till max med ulltäcke och sen det allra varmaste vintertäcket han har. Inte en helt smidig (eller snygg!) lösning men han höll sig varm och frös inte alls. Jag hade oroat mig lite för snöklumpar i benhåren men snön var mestadels borta så det blev aldrig ett problem.







Rendalssölen i Norge. Toppturen är planerad och klar sedan 2019 men det kom ett virus...


Atle på födelsedagsvandring, grattis på 5-årsdagen!


Atle hittade mängder av stora saftiga kråkbär och vi lyckades hitta ett ganska bra ställe i hyfsad lä för lunchen och solen tittade fram. Tänkte att nu kanske man kan ta av sig regnbyxorna och någon tröja men en snabb blick över krönet och jag ändrade mig till att genast dra upp luvan, packa ner allt och på med vantar precis innan snöbyn drog in. Vill man vandra i varierat väder så var det här den perfekta dagen...






När vi närmade oss bilen var fjällräddningen på väg ut, en mindre bandvagn och två fyrhjulingar. En av dem tog sikte på oss och frågade om vi sett någon skadad person. Nix... Tydligen var det någon som troligen brutit armen men inte hade en aning om var hen befann sig så fjällräddningen fick ju leta på måfå över hela fjället. Att man år 2021 inte vet bättre än att ge sig ut på ett okänt fjäll, utan karta och dessutom lite instabilt väder (ok, det är soligt på bilderna men kameran är inte framme när regnet smattrar). Well... jag säger inget så har jag ingenting sagt.






En lättsam tur utan särskilt många höjdmetrar, Atle var pigg i benen och jag är lite förvånad att han inte frös. Han kanske börjar bli härdad såhär vid 5 års ålder =)

Inga kommentarer: