Fulufjället

Fulufjället är och förblir mitt favvofjäll, även om det varken är särskilt högt eller utmanande att vandra på. Men på senare år har det tyvärr blivit alldeles för populärt, varenda människa ska besöka Njupeskärsfallet, Sveriges högsta vattenfall. Så lederna som utgår från Njupskär får nog vänta till offsäsongen då det är lite mer avkopplande att gå där =)

Igår kände jag ändå ett sug efter att åka till just Fulufjället. Midsommarhelgen, hur mycket folk skulle det vara? Massor. Men jag valde en helt annan led, mer söderut. Den här leden utgick från Brottbäcksstugan, det var en grusväg några kilometer in i skogen (har jag sagt att jag älskar min bil som bara bulldozrar sig fram oavsett väglag!). Klev ur bilen och höll på att blåsa omkull, herregud vilken vind. Det här var alltså i skogen nedanför fjället, tänk då hur det blåste uppepå. Tjurade några minuter och kollade kartan efter alternativa leder i dalen nedanför fjället. Men näe, jag hatar att gå i dalar när det finns berg så det fick bära eller brista. Packade ner både vindtäcken och fodrade täcken till Atle. Fram med pannband och vantar, det var bara 7 grader när vi startade.

Först gick leden i lummig grönska i dalen och där var det inte lika blåsigt, Atle tyckte t.o.m. det var varmt. Leden gick vidare upp över fjället men inte alls lika branta stigningar som borta vid Njupeskär. Vinden tilltog alltmer och jag tänkte att jaja, vi får se hur långt vi kommer.

Atle hittade till sin stora lycka snö!

Sen bar det av vidare upp på fjället och väl uppe på platån blev man ett rätt bra vindfång med ryggsäck och allt. Jag vet inte hur mycket det blåste men det var iaf 19 sekundmeter i byarna nedanför fjället. Fick fälla upp luvan över pannbandet, höll på att frysa ihjäl. Men Atle verkade helt obrydd, det var helt lagom temperatur enigt honom... Lite fundersam över vindbyarna ibland men han knatade på.

Är man mjäkig så är man, här har han fått syn på ett spöke längre fram (en stenformation som syns vid horisonten ungefär mitt i bild). Sista biten smög han fram med ragg och svansen mellan benen, tur att matte var först fram och pratade förstånd med spöket ;)

Tillslut kom vi till dagens mål - Särnmanskojan. Hade tänkt att där någonstans blir lagom att äta innan det är dags att vända tillbaka. Gick vidare en bit för att hitta någon form av lä. Hittade ett rätt bra ställe nedanför en kulle och lite växtlighet, intill en sjö.

Lite kallt var det trots allt i vinden så denna gång blev det vila inuti sovsäcken.

Här tycker han att jag ska säga det magiska ordet så att han får hoppa i plurret. Matten tyckte inte ett kallbad var lämpligt i det kalla vädret så nej, inget bad.

Tills jag senare insåg att jo, han är nog faktiskt varm och behöver svalka sig så han fick bada i en annan sjö. Själv höll jag på att frysa ihjäl.

Efter ett tag var vi tillbaka i den lummiga dalen med en massa porlande vatten och ännu mera plask o lek för Atle ;)

Sista biten innan vi var framme vid bilen.

Det var kul att gå en ny led men väl uppe på platån var allt lite same same, det hände inte så mycket. Så jag tror inte det blir fler gånger på just den här leden men det finns andra leder att upptäcka, ännu mer söderut. Läste sen på FB att det igår varit björn i farten lite mer söderut, en björn gick utanför raststugan och en annan stod alldeles nära och spanade på den som fotade. Jag skulle gärna se björn men kanske inte när jag har jaktgalningen Atle med mig ;)