Spår i kohagen

Korna är inte här just nu så jag passade på att lägga ett spår i deras hage. Det är ju egentligen vår tomt men för att den inte ska växa igen fullständigt så får korna gå där ibland och äta upp växtligheten.

Det blev väldigt många serpentinsvängar för att trycka in ett så långt spår som möjligt på liten yta. Började uppe vid bastun och snodde nog lite mark av grannen också. Ut på ängsmark och sen upp på gräsmattan, ut på ängen i stora lovar och upp på gräsmattan där jag la en leksak. Fortsatte uppför branten mot huset och fick för mig att klättra över staketet till altanen. Tänkte att det kan ju vara kul att se hur han löser den svårigheten. Men har man nyligen fjällvandrat och är lite stel i benen så ska man inte ägna sig åt klätterlekar, jäklar vad jag sträckte mig haha!

Spåret fick ligga ca en timme. Under den tiden började det blåsa väldigt och solen tittade fram. Täppas och sol är ingen bra kombination!! Han fick göra ett spårupptag på kortklippt gräsmatta, det är normalt inte hans starka sida men jösses vad bra det gick! Han spårade bra de första 30 metrarna men sen fastnade linan och han blev frustrerad när jag inte fick loss den. Så han ställde sig och käkade gräs istället =)

 

I mitten av spåret tyckte jag han nästan verkade lite ointresserad. Han löste ju spåret hyfsat bra men normalt har jag som regel att han inte ska gå längre än 50cm från kärnan och med den regeln kan jag väl inte påstå att jag är nöjd med spåret... Jag skyller faktiskt det hela på solen, han bara hatar sol. Jag har sett liknande tendenser tidigare när han spårat i varmt väder, han vill spåra samtidigt som han också helst bara vill därifrån ;) Leksaken hittade han i alla fall.

Han fortsatte uppför branten, exakt där jag gått. Sen vet jag faktiskt inte hur jag tänkt med staketet. Självklart hade jag inte tänkt att han skulle ta sig över det, snarare hoppa mellan spjälorna. Men det gick ju inte och Täppas letade febrilt efter spårets fortsättning. På bilden nedan nosar han ordentligt på de fyra små stenarna, var för sig, för att se om någon av dem kanske kan vara spårslutet haha! Jag har ju inte rört de där stenarna. Men jag minns inte om jag satte ena foten på dem innan jag klättrade över staketet? För i så fall hittade han ju det sista fotspåret av mig innan spåret fortsätter uppe på altanen...

Täppas tänker febrilt, kan det kanske var ett spårslut de här stenarna??

Jag bröt där och klappade om honom. Matte får vara lite smartare nästa gång! Men kodoft och koblajor var inga större problem att ta sig förbi. Det var ju ändå det som var huvudsyftet med det här spåret, att ha dessa dofter som störning. Så på så sätt var det ju ett lyckat spår =)