Köarskärsfjället i ruggigt väder

I måndags åkte jag tidigt iväg till Sälenfjällen för att gå en runda där. Enligt alla väderprognoser skulle det vara runt 13 grader, blandat sol och moln samt lite lätt vind. Perfekt promenadväder med andra ord! Nu är det ju så att fjällväder lever sitt eget liv så jag slängde som vanligt ner kläder för alla tänkbara väder. Tur det för ju närmare Sälen jag kom desto mörkare blev himlen och till slut smattrade regnet mot bilen. Väl framme var det ungefär som en riktig jäkla höststorm =)

Jag hade tänkt gå en ny slinga nere i dalen mellan västra och östra kalven men dimman satte stopp för det, det var ett under att jag ens hittade dit i den dåliga sikten. Fanns liksom ingen poäng att gå en okänd led när jag missar utsikten och jag hade ingen lust att tappa bort mig heller för den delen.

Tänkte att det lär ju blåsa ännu mer uppe på Köarskärsfjället, där kanske dimman blåser bort. Och oavsett så känner jag till det fjället mycket bättre. Så jag åkte dit istället och japp, betydligt mindre dimma! Klev ur bilen och höll på att blåsa omkull. Fick på mig ordentliga kläder men insåg att jag glömt täcke till Atle =( Ja, det är mitt i sommaren men det var 8 grader, spöregn på tvären och en jäkla vind. Ingen bra kombo för en liten hund som ska få med sig positiva upplevelser av det här med fjällvandring... Men, men, tänkte att vi går en sväng och fryser han ihjäl får vi väl vända.

Traskade ut på fjället och ganska snart tyckte Atle att det här var ju inte riktigt klokt väder så han strejkade. Men nu är det såhär att ska man bo med den här matten så är det lika bra att vänja sig! Han kan vara lite sådär vid vanligt regn också men bara han kommer igång så går det bra sen.

Liten Atle har satt sig mitt på fjället och vägrar gå =)

Ju längre upp på fjället vi kom desto mer blåste det och dimman kom och gick. Gick på en sån där 08-led (Stockholmsanpassad enligt mig) som man omöjligt kan tappa bort så jag var inte särskilt oroad över dimman.

Rena autostradan

Eftersom dimman faktiskt verkade hålla sig på avstånd så skippade jag leden ändå, det är ju roligare att gå på måfå =) Atle hittade en liten sjö som han faktiskt tänkte gå ut i men där gick ändå gränsen, han behöver ju inte kyla ner sig mer än nödvändigt liksom.

Jag hade tänkt strosa omkring lite för att efterhand komma på en annan led längre bort som jag tänkte ta tillbaka till bilen. Men se det tänkte inte vädret för dimman kom farandes i stora sjok och snabbt gick det. Var bara att vända tillbaka mot 08-leden och försöka gå i rätt riktning i dimman. Haha, det var ju lättare sagt än gjort när man inte såg nåt...

Leden bör vara där framme någonstans... Nämen jag hade faktiskt hyfsad koll på var jag befann mig så ingen fara på taket.

Jag gillar ju sånt här väder (ok, dimman kändes rätt onödig) så det var rätt mysigt att stå där på fjället, med vinden som dånade, regnet som smattrade mot luvan och dimman som for omkring som en rökridå, ibland så tät att jag såg kopplet men inte Atle...
Till slut blev jag orolig att Atle skulle bli kall så det var bara att vända tillbaka mot bilen där jag tackade mig själv för att jag slängt in en handduk så jag kunde torka honom hyfsat torr.

Tillbaka i Orsa var det 22 grader och sol haha. Problemet med 22 grader och sol är att det är så uschligt att gå promenad i värmen ;)