Grövelsjön del 1

Efter 52 mil i bilen anlände vi till Grövelsjön sent på fredag eftermiddag. Resan tog lite längre tid än planerat. Dels för att det regnade i 52 mil, dels p.g.a. en timmes tvärstopp på E4 (där halva godisförrådet åts upp i ren tristess) och dels för att Atle vid en rastplats provsmakade människobajs som jag ovetandes plockade ur käften på honom. Tur det var precis intill Österdalälven och jag hade dushgel i bilen...  

Strax innan Grövelsjön fanns en fors jag såklart var tvungen att stanna vid - Grövlan!

Väl framme installerade vi oss i en urmusig gammal timmerstuga och jag började med att bada Atles skägg i mitt eget schampo (packar nog alltid med hundschampoo framöver...). Det var faktiskt inte så illa med skägget men ändå. 
Eftersom det fortfarande regnade blev det en tripp i bilen runt i området för att spana lite och en tur till Renbiten där de säljer renkött och samiskt konstverk. Kvällspromenaden gick på en grusväg som skulle mynna ut i olika vandringsleder upp på fjället men det var nog inte rätt grusväg... Atle hittade i alla fall renskit att äta med sitt nybadade skägg =) 
Oavsett väder så ska man äta utomhus (framför allt när Grövlan brusar intill stugan) så Atle fick sitta invirad i en filt och värma sig när det började bli kallt.

På lördag morgon visade väderrapporten 31 mm regn. Det innebär typ konstant ösregn. Ok... På med vattentäta kläder, regnskydd till ryggan och täcke till vovven. Tog bilen till Sjöstugan och insåg att det var finfin dimma så utsikt var bara att glömma. Planen var att gå till Silverfallet, en sån där lättare led på 6-7 km. Det kändes lagom för Atle och så fick jag ett vattenfall på köpet!

Leden inleddes med en bro över Grövlan och sen gick det lätt uppför. Efterhand blev det lite stenigare och lite lummigare innan vi kom till Olåns vindskydd. 

 

Sen följde vi leden längs Olån fram till Silverfallet. Ja, men det var väl säkert fint en solig dag men sååå speciellt kan fallet inte vara ens då. Läser man vandringsbloggar så verkar ju Silverfallet vara värsta grejen här i Grövelsjön men jag var inte alltför imponerad. Eller så var det vädret ;)

Sedan gick leden längs med gränsen till Norge, gränsen är markerad med ett flera mil långt stängsel för att skilja svenska och norska renar åt. Även smidigt på så vis att man som hundägare vet var man ska hålla sig om hunden inte är "Norge-kittad".   

Norska renar

Den här delen av leden var högre upp och det blåste mer så en dyngsur Atle började frysa och svära över den här dumma turen. Han fick bitvis åka snålskjuts och när han gick fick han fiskgodis titt som tätt för att hålla humöret uppe, men det var lite gränsfall med vädret för hans del. Det regnade bara mer och mer men till slut var vi tillbaka vid Sjöstugan och en efterlängtad bil. 

Tillbaka i stugan fick Atle en varm dusch och sen bäddade han ner sig bland filtarna och sov länge och väl. Regnet bara öste ner så det blev en myseftermiddag inne i stugan, passade även på att planera morgondagens tur. Var ju ganska begränsad i valet av leder, dels för att Atle inte ska ut på en tvåmilatur och sen för att vi var tvungna att hålla oss på den svenska sidan då han varken är avmaskad eller har pass.

Atle funderar över det här med karta och kompass. Tur han lagt sig på den svenska sidan ;)

Efter ännu en middag utomhus i kyligt väder så somnade vi ganska snabbt framåt kvällen.