fredag 14 september 2018

Oledat på Långfjället

Sista turen fick bli en helt egenkomponerad slinga direkt från stugan. Tanken var att gå nedanför Blåkläppen (en liten topp), förbi ett stort rengärde och sedan gå över fjället mot en sjö. Sedan följa den lilla bäcken från sjön för att efterhand ta sikte på Oskarsstugan och därifrån improvisera hemåt lite beroende på väder och ork.

Utsikt från stugan!

På väg mot en sjö någonstans, Atle verkar ju ha kursen klar för sig ;) Det var så öppet så bara man hade koll på de olika höjderna i närheten så var de inga problem att orientera sig utan kompass.





Varm choklad och chokladkaka är ett måste.
Efter att ha hittat de lilla sjösystemet som bäcken skulle komma ifrån så var det bara att konstatera att det inte fanns någon bäck efter den torra sommaren. Men det gick att hitta fram ändå och till slut nådde vi Oskarsstugan (en raststuga). Vi fortsatte längs Foskbäcken och hittade ett fint ställe för lite lunch.


Oskarsstugan (inkl två fiskare som skulle vidare mot Foskan vid Gealta).




Atle slängde sig ner på filten och välte över på sidan - klia mig på maaagen!!!!

Efter lunchen följde vi faktiskt en led en bit innan vi vek av över fjället igen och tog sikte på Blåkläppen. Det var ingen raketfart på Atle direkt, han började tycka att det var lite varmt i den gassande solen... Varmt och varmt, det var runt 12-13 grader i luften men solen var faktiskt rätt varm.




På väg upp på Blåkläppen


Uppe på Blåkläppen. Här var faktiskt väldigt fin utsikt!





Tillbaka vid stugan blev det vila vid bäcken.

På kvällen var det pizzafredag på det lokala lilla fjällbageriet och pizzan var fransk-inspirerad (fransk bagare) vilket ju såklart passade perfekt! Smaskens med chévre, rödbetor, valnötter, honung mm.

Dagen därpå var det dags att åka hem efter alla vandringsdagar (ja, vi hade vilodagar också!), säga hejdå till alla renar och spana en sista gång på det maffiga fjällmassivet som syns högt över alla andra, en bit in i Norge. De fanns där varenda dag och retades i fjärran och det tog en evighet innan jag lyckades lista ut vilka toppar det var. Ett inte alltför välbesökt område och topparna är höga, steniga och tuffa, utan att vara omöjliga. Behöver jag säga mer?!

2 kommentarer:

Linn sa...

Om du har tid rekommenderar jag verkligen SVT plays serie Lars Monsen på villovägar. Friluftsliv ut i fingerspetsarna!

Susann sa...

Oki, tack för tipset! Såg Monsen & hundarna när det gick för många år sedan.