Veckans fail trail

Nu var det sista dagen och det skulle regna rätt ordentligt. Turen planerades därefter så det fick bli en tur i Kesudalen till Kesusjön som ska vara så sevärd och fin. Parkerade vid Kläppen utrustad för regn. I solsken och veckans varmaste dag... Det här var ingen svår tur så kan väl inte påstå att jag kollat kartan supernoga men vi skulle börja med att följa den stora leden till Helags för att sedan ta av för att se sjön. Började gå och tog rygg på några med ordentlig packning på väg till Helags. Han som gick sist hade såna där "kängor" man hade i gymnasiet på vintern, Timberland eller Caterpillar. Tja, det är ju bättre än flip flop... Tog av där skyltningen visade mot Helags och det sluttade lät nerför, ut på en myr. Klafs, klafs, klafs. Helt klart den blötaste myren på länge och det såg ut att vara myr i det oändliga, det hade jag inte räknat med. Man fick liksom gå som en jojjo åt olika håll för att kunna ta sig fram. Atle var sjukt missnöjd och började faktiskt strejka. Varmt var det också. Hade verkligen noll motivation. Hade lust att vända men måste ju se sjön, och är det den här vägen så är det. Klafs, klafs, klafs. Men guuud så trist!!! Näe, nu vänder vi. Men man vänder inte bara sådär, bara GÅ FRAMÅT nu då, banga inte. Kliver ner djupt och känner en odör stiga upp som gjorde att man fick kväljningar, rutten myr... Såg mig omkring och började fundera, hela den här myren var fullständigt sönderklafsad av alla som gått där. Varför la man inte spänger för att skona naturen? Någonting stämde inte... Kom tillslut fram till att jag verkligen inte tänker gå flera kilometer på den där myren så vi vände. Väl tillbaka på grusvägen slängde jag en blick på skyltarna som visade leden. En lite mer noga blick än tidigare och insåg att vi gått fel väg, leden gick inte på myren.

 

Vi skulle ju gå via Kesudalen på leden till Helags och pilarna visade till höger så vi gick till höger. Men tittar man dessutom på de tre nedre mindre skyltarna så är det bara skotern och skidåkaren (vinterled) som pekar åt höger, vandringsgubbarna (sommarled) pekar åt vänster, d.v.s grusvägen. Visst det var nog lite slarvigt tittat men det är ju verkligen ingen pedagog som satt upp de där skyltarna... Och med tanke på hur sönderklafsad myren var så var det inte bara vi som gått fel.

Jaja, då var det bara att följa grusvägen (vilket inte är så kul det heller när man förväntat sig fjällmiljö haha!) fram till sjön. Gick över en bro och vidare på andra sidan men alltså sjön var väl en vattensamling som alla andra. Fika bland mygg och sen bar det av hemåt.

 

 

 
Nej, det här var en fail trail på riktigt hög nivå =) Men shit happens och oavsett så finns det riktigt bra vandring i Ljungdalen som än så länge är lite oupptäckt av den stora massan. Så jag kommer tillbaka!