Lilla slottsrundan

Det finns en grupp på FB "vandra med hund i Sverige" och nu när våren är här har folk börjat ge sig ut på tur och lägger upp så fina bilder. Jag är extremt vandringssugen även om jag vet att det får dröja till nästa år med längre turer. Men eftersom Atle tyckte att det var lämpligt att stiga upp 06:50 en ledig lördag och hoppa omkring full av energi så tänkte jag att vi tar en tripp ut till Bogesund. Han har i alla fall åldern inne och fysiken för att gå de kortare slingorna där. 

Parkerade vid slottet för att gå lilla slottsrundan.

Normalt möter man inte en levande själ (det skulle vara vildsvinen då...) på de här lederna och framför allt inte en tidig lördagsmorgon. Så jag blev rätt förvånad när vi kom runt en krök och en dvärgschnauzer kom farandes ur skogen. Jag har för vana att aldrig låta främmande hundar rusa rakt på så jag fick stopp på hunden innan hon fick en ok-stämpel i baken och släpptes fram till Atle. Det visade sig vara en 11-årig tant som tyckte att Atle var en asjobbig spoling haha =) Sen gick vi vidare och uppe på ett berg kom ytterligare ett skägg. En 4-åring som var lite mer leksugen så de hade riktigt kul! Och jag inser att Atle fortfarande växer på höjden, herregud vad stor han var jämfört med dessa tikar som ändå inte var några små tikar. Jag vet faktiskt inte hur hög Atle är, måste försöka mäta honom.
 
Leden gick över äng, skog, berg och grusväg. Jag la in två "tvångsstopp", Atle hade gärna öst på i full fart hela vägen men dels är det nyttigt med passivitetsträning och dessutom misstänkte jag att han behövde vilan. Och jo, när han väl insett att vi skulle sitta där på stenarna ett tag så visade det sig att han var rätt trött trots all.

Skogsmulle har pyntat skägget med mossa

Jag tycker att det gick rätt bra i de knepigare partierna, normalt brukar jag få hålla i selen och stötta/bromsa/lyfta för annars skulle det sluta i katastrof men nu behövde jag inte lägga mig i lika mycket som vanligt, han fixade det rätt bra själv. Det tar sig, det tar sig!

Väl hemma såg jag inte röken av honom resten av dagen, han sov så gott så =) Slingan var bara 3,3km men han är inte van att gå så långt i den typen av terräng. Motsvarande sträcka på asfalt blir han inte ett dugg trött av. Men nu har jag en måttstock inför framtida turer!