Lite blandat

Nu blir det lite hoppande fram och tillbaka i tiden men det får bli så om jag ska komma ikapp med skrivandet. 

De senaste veckorna har Atle fått uppleva sin första åska, det har mullrat och smällt lite till och från. Lågt muller går helt ok men smäller det högre blir han rädd. Nu har det tack och lov bara varit ett sådant tillfälle med ordentlig åska och då var enda lösningen att gå in på toaletten (som ligger mitt i huset och inte gränsar till utsidan) och sätta på torktumlaren och städa badrumsskåpet i typ tre omgångar ;) Kommer bli lite meckigt att träna det här, spelar jag åskljud på t.ex. datorn reagerar han inte för fem öre. Så vi har bara skarpt läge att använda oss av och jag tror inte åskan är så samarbetsvillig med vilken nivå den ska låta på (jag har någon påbörjad halvklar tanke om hur jag kan jobba med det hela men det får vänta tills jag kan förklara det på ett vettigt sätt). I Orsa finns inte ens något bra rum där ljudet dämpas och huset står dessutom på berg så det smäller som f*n där. Själv älskar jag ju åska och blixtar som skär över himlen men jag misstänker att det är slut med att stå i fönstrena och njuta av skådespelet på himlen.

Vi har haft Linn och Nässla här på besök och Nässla badade i Atles pool vilket han blev mindre glad över. Vid ett annat tillfälle plockade han en liten souvenir från Nässla i form av en pälstuss (bakläxa på det Atle..) i sin frustration över att hon inte ville leka med honom. Förhoppningsvis vägde poolbadet upp det hela för Nässla! 

Vi har även varit ute i Bogesund och Atle plaskade i vattnet med Nova och Klara. Nästa gång får vi kolla bättre på kartan så vi går rätt led och kan fika på rätt ställe haha!

Sist men inte minst har vi varit och träffat uppfödaren med mamma Minova och även brorsan Triton som hade vägarna förbi Stockholm. Kul att se likheter och skillnader brorsorna emellan! Triton är mindre än Atle, och kortare i kroppen. Han verkar ha lite mer humör och är mer "hanhund" än vad Atle är. Något de har gemensamt är att de kan gå upp på bakbenen och stå så under väldigt lång tid, helt galet bra balans. Atle gör ofta så när han ser något spännande på avstånd, ibland har jag fullt sjå att "prata" ner surikaten på alla fyra ben igen. 
Hundarna hade i alla fall väldigt kul och Atle sov lääänge när vi kom hem.

Triton! Skulle kunna vara en lurvig Atle =) Ansiktet är ju ruskigt likt.