Grövelsjön, del 2 - Djupgravstöten

Det här blev en big fail trail, det är det jag kallar en tur som inte går enligt planen eller bara är jäkligt tråkig. Det verkar ju ha en tendens att hända med jämna mellanrum haha ;)

På fredagen startade vi kl. 04:00, det var liksom enda sättet att hinna med i alla fall en liten tur, innan det skulle bli för varmt. Atle som inte är en "morgonhund" såg halvt chockad ut när jag förklarade att det var dags att gå upp mitt i natten.
Gick från Lövåsen och planen var att gå upp på Djupgravstöten. Leden startade i skogen och man blev direkt bombad av mygg, alltså SJUKT mycket mygg. Sådär att man tvingas andas genom näsan för att inte få hela käften full av mygg. Istället hamnade de i näsan... Hade glömt mitt supermyggmedel hemma men köpt ett klassiskt myggmedel som många är nöjda med. Det hjälpte inte ett skit på varken mig eller Atle. Stannade man och stod still i en sekund så lät det som stridsflyg runt huvudet. Gick och gick och tänkte att det måste ju bli bättre uppåt kalfjället, där måste det ju blåsa lite också. Men vinden var som bortblåst ;) Höll koll på Atle som förra sommaren blev rätt illa biten vid en av turerna men denna gång verkade de inte ta tuggor av honom, inga blödande bett syntes. Funderade flera gånger på att vända men väl uppe på kalfjället blev det bättre även om det inte gick att stå stilla någon längre stund. Nu började solen steka också och Atle tyckte det var varmt. Tur det fanns både bäckar och sjöar (just därför jag valt denna led) att bada i.
När vi var nedanför Djupgravstöten började jag kika efter lämpligt stråk att gå uppför, det går ingen led upp. Vi knatade på i värmen och hamnade halvvägs vid ett jäkla stup. Snacka om omväg att gå runt för att nå toppen... Blev irriterad på mig själv för att jag inte förutsett detta stup, jag har väl en karta att gå efter eller? Hade jag tittat på den? Svar nej. Tar fram kartan för att dubbelkolla att jag från nu tar smidigaste vägen upp men det var ett projekt att fokusera på kartan och samtidigt freda sig mot alla mygg. Ska väl tillägga att Djupgravstöten är en väldigt snäll topp, därav att jag freebaseade lite och inte hade en helt planerad färdväg. Strunt samma, vi nådde toppen i alla fall!

Fjällsjöarna var Atles räddning

Vy från toppen

Äntligen frukost, jag var sjukt hungrig eftersom det inte gått att stanna någonstans på vägen. Det var en jäkla massa mygg här uppe också, hur är det möjligt? Hällde kokande vatten på min favvofrukost och gick sen fram och tillbaka på toppen för att undkomma myggen. När maten var klar var smaken vidrig, helt oätlig. BLÄÄÄ!! En hungrig blondin är en tjurig blondin, dessutom pepprad av ilskna mygg. Ok, bara att börja gå nerför. Tar en genväg tänkte jag även om jag vet att genvägar i fjällen i princip aldrig är lyckade. Inte heller denna gång haha. Pang så faller jag pladask framlänges, helt oförberett, hann inte ens förstå vad som hände. Jag är normalt väldigt stadig på foten och kan bara minnas en enda gång genom alla år, som jag ramlat. Jag hade klivit ner i ett vattenfyllt hål, ca 50 cm djupt. Det syntes inte då det var täckt av ljung. Tur jag landade mjukt även om hela kängan var vattenfylld. Det här var ju lite otippat tänkte jag och började se mig om efter flera sådana hål. Efter mycket noggrant tittande hit och dit såg jag lömska glittrande vattenpartier under ljungen och efter att ha provat lite med kängan insåg jag att det var rätt djupa. Gick sakta fram för att inte göra om vurpan men bara 30m senare faller jag pladask igen, precis samma grej. Helt jäkla livsfarligt. Hålen var smala och man kan ju fasiken bryta benet. Dubbelkollar att nödsändaren finns lättillgänglig i ytterfacket och smyger vidare (det var en längre sträcka tillbaka än att fortsätta framåt) och hör snart hur Atle plumsar ner i ett hål men snabbt kravlar sig upp, lite förvånad. Sen ramlar jag en tredje jävla gång fast att jag alltså går sjukt sakta med blicken scannandes längs marken. Är helt jäkla dyngsur vid det här laget men får ändå vara glad att det var klart friskt vatten i hålen och inte en stinkande sörja haha.

Till slut var vi tillbaka på leden och myggen bombade allt mer ju längre ner mot fjällbjörkarna vi kom. Varmt var det nu också trots att klockan inte var mer än 8-9 nånstans. Så många bilder blev det inte från denna tur, jag hade fullt upp med att vifta bort mygg och hålla mig på benen ;)

Resten av dagen var det så varmt att Atle inte ville gå ut mer än för att kissa och den planerade kvällsturen fick ställas in, vid 21 tiden hade temperaturen inte sjunkit mer än till 25 grader. Bättre att sova några timmar och ta ytterligare en tidig start nästa dag.