Tjaakse / Dunsjöfjället

Äntligen en dag med ok väder så då var det dags för en av mina önsketurer, upp på Tjaakse! Det är ett stort massiv och den högsta toppen tar man nog inte med hund p.g.a. blockterräng men det finns många andra toppar att trilskas med! Parkerade nere i dalen och fyllde ryggsäcken med allt nödvändigt, lite i tyngsta laget blev det med tanke på de höjdmetrar vi skulle beta av. Sprayade Atles sele med myggmedel och halvt impregnerade honom själv med ett annat. Förklarade härmed krig mot myggen.

Tjaakse, just denna topp är 1260 möh. Snäppet högre än Sonfjället men inte några revolutionerande höjder. En del höjdmetrar dock, eftersom leden startar långt nere i dalen.

Iväg bar det och först gick leden genom granskog och myrar, hela tiden uppför även om det inte var brant. Sjukt blött så det var klafs, klafs, klafs. Finnbäcken porlade hela tiden i närheten och myggen frodades men vinden kom åt även här inne bland träden så det var ändå ok. Det sög i benen att gå uppför över myrarna kan jag säga... Första delmålet var Dorditjärn och jag tyckte att vi borde vara där snart så kikade på kartan. Hahaha, bara halvvägs ;) Vilket skämt... Där och då fattade jag inte riktigt hur jag skulle orka så mycket längre än till tjärnen men jaja. Till slut övergick granskogen i fjällbjörkskog och äntligen lite mer fjällmiljö, genast blev allt lättare! Och mer vind för det blåste en hel del. Bye, bye myggen! Dorditjärn var fin men ingen big deal så vi knatade vidare efter lite fika.

Utsikt bakåt

Utsikt framåt

Dorditjärn

Helags har inga som helst planer på att visa sig helt idag heller.

När det började slutta uppför mer brant blåste det av bara satan. Nästa delmål var ravinen där det skulle finnas en så fin liten sjö att bada i. Jo tjena, väl uppe med andan i halsen var den ju inte ens tinad ännu, och lär knappast tina den här sommaren med tanke på snömängden i ravinen.

Det är ändå en hyfsad djup ravin så jag skulle gissa på att snödjupet här är ca 30 m

Matte, vi är på toppen! Nej, inte än Atle, det här är bara en platå...

Var så sjukt trött i benen vid det här laget men ville verkligen se hur det såg ut uppe på fjället, det här är ett stort massiv så jag kunde ju gissa hur fint det skulle vara. Men vinden... Det blåste 16 i byarna nere i dalen så det var säkerligen betydligt mer här uppe. Ett steg i taget och till slut var vi uppepå, om än inte på toppen. Vinden dånade och det såg dessutom ut att vara regn på ingång. Det kunde väl bara vänta lite tills jag knatat upp på toppen och kommit ner lite igen? Kollade runt för att vara säker på att jag skulle hitta ner om sikten försvann och la karta och kompas lättillgängligt. Skalbyxorna åkte på och Atle fick täcke mot vinden. Här uppe slutar leden så vi gick oledat vidare mot toppen. Himla fint var det här uppe!

Den här bilden skulle jag kunna göra en tavla av - on top of Tjaakse med oväder på ingång!

Vår planerade topp!

När toppen närmade sig var vinden inte klok och jag tänkte att är det här sunt men det var inte så himla långt kvar. När Härjångsfjällen långt bakom mig inte längre syntes så visste jag att ok, nu är regnet där och skymmer sikten så då är det snart här. Men nu var vi uppe och Atle fick inte gå hela vägen fram till toppröset för det stod precis på kanten. Tog en snabb bild innan vi vände och började gå neråt igen, ville inte stå på toppen när ovädret drog in. Det är spännande när man går nerför men måste trycka på för att komma framåt i vinden ;)
När Dunsjön började försvinna 5 km bort så insåg jag att ok, det här är inte bara lite regn, det är ett jäkla oväder... Snabbt på med fluffjackan (som jag kallar den men det är en vanlig förstärkningsjacka att ha under skaljackan, blir totalt som en vinterjacka) på med vantar och ett extra täcke till Atle. Upp med luvan och dra åt ordentligt och sen var vi typ nästan redo för kaos när det var som en vägg av snö och hagel som drog in. Herregud säger jag bara, vad har fjällvädret emot mig? Atle blev rädd och tänkte inte gå ett steg till, han började bita i mina byxben i ren stress. Ok, bara att sätta sig ner och lugna hunden mitt i en snöstorm. Såg inte så mycket ändå... Haglet var inte nådigt och jag slet fram ryggsäckens regnskydd för att dra det över Atle. Lagom populärt. Till slut lugnade han sig och vädret var inte alls läskigt längre trots att det mullrade i vinden och snöblandat regn yrde. Först blir han panikslagen av vädret och sen pang bom maler han på som en polarhund... Jaja, jag klagar inte på det senare.

Kameran hade jag slängt ner i ryggsäcken i röran och telefonen vill man spara på i sådana här lägen. Började gå nerför och var glad att jag memorerat vad jag skulle ta sikte på, olika små delmål. Hittade en liten klipphylla där vi väntade ett tag men så snart det verkade lugna sig lite så kom nästa område med kaosväder in... Vädret i sig oroade mig inte så mycket men jag var ändå förvånad över kraften i det. Hade vi varit i skogen hade jag seriöst varit livrädd att få ett fallande träd över mig eller en gren i huvudet men här var det ju ingen risk.

Vi snirklade oss neråt och efter ett tag hade vi kommit ner så pass att vi såg den närmaste omgivningen. Ju längre ner vi kom desto mer övergick allt i regn och sikten blev bättre och bättre.

Väl nere i fjällbjörkskogen hittade vi lite lä (lä och lä, det var ingen galen vind i alla fall) och vi tog lite välförtjänt vila och försenad lunch. Hörde en helikopter som flög förbi ovanför. Tänkte inte så mycket på det då men i efterhand vet jag att det var en kvinna med hund som fastnat i samma oväder, fast på Helags, ca en mil bort. Vilse, utan sikt, och inte klädd för snöstorm. Då fick fjällräddningen rycka ut från Östersund.

Var så djävulskt trött i benen när vi traskade neråt i myrmarkerna... Det blev en rätt slitig tur. Bortsett från den trista skogsdelen så var resten ändå en väldigt bra tur, helt klart en av favvoturerna denna sommar. Inklusive väderomslaget, det är trots allt nyttigt att utsättas för på rimlig nivå. Det svåra är ju Atle, en människa kan klä sig så att man är skyddad och torr överallt men det går ju inte med en hund. En vindsäck av något slag behöver helt klart införskaffas.

Meeeen Tjaakse, jag tycker ändå du var lite elak denna gång, hade gärna vandrat omkring mer där uppepå. Jag kommer tillbaka, och då ska jag ännu högre upp! Tro inte att du kan hindra mig med lite skitväder =)