Viltspår

Igår eftermiddag la jag ett viltspår som fick ligga under natten. Imorse begav vi oss till skogen, då hade spåret legat i 19 timmar. Första 200 metrarna var flängiga men resten av spåret gick som på räls. Dock var detta första gången jag såg att han reagerade vid bloduppehåll, "hallå vart tog spåret vägen?" Bloduppehållet var i sambnad med vinkel men han löste det jättefint.
Ca 40 m innan klöven så var det någon som blåste ihållande i en visselpipa?!? Täppas kom av sig helt och ställde sig att stirra spänt åt det håll ljudet kom ifrån. Först blev jag irriterad över denna störning men insåg sedan att det kanske var bra ändå och låtsades att det var ett skott haha. När det tystnat spårade han fint fram till klöven.
Det visade sig senare att det var orienterare ute i skogen men fråga mig inte varför de blåste i visselpipa..

Nästa gång måste jag nog prova att ha annan spårläggare för att se om farten påverkas. Idag hade han ändå fått en lång promenad innan spåret men det hjälpte inte ;) När jag gjorde anlagsprovet så sa domaren att hundar med lite för hög fart ofta sänker farten automatiskt när liggtiden ökas men jag har då inte märkt av det på trollet..