Har precis hämtat hem Täppas från veterinären där har varit inlagd sedan i onsdags. Det var de vanliga symtomen: han kräktes, skakade i kroppen och blev allt hängigare. Jag försökte ge vatten via spruta i munnen men inte ens det fick han behålla så det var bara att åka in.
Han röntgades men allt såg bra ut och jag tänkte att jamen det är väl det vanliga, han repar sig. Tills veterinären kom in med mycket bekymrad min och svaren på blodproverna. Levervärdena var skyhöga. Jag fick två alternativ: antingen operation där man tog biopsier av levern för att se vad som var fel (tumörer, förgiftning osv) eller så kunde vi låta honom somna in. Snacka om chock...
Jag började "lite fint" påpeka att han har ju varit ruskigt sjuk tidigare med väldigt felaktiga värden gällande allt möjligt men då har han ju mirakulöst återhämtat sig och värdena stabiliserats till det normala. Vetten hummade lite men skakade på huvudet åt den oförstående djurägaren ;)
Jag förklarade att operation inte alls kändes lockande (skära upp magen och in i levern vilket tydligen kan ge komplikationer med läckage av galla som leder till infektion och allt vad det nu var. Han har ju varit med om mkt och någonstans finns en gräns). Men att det samtidigt kändes väldigt förhastat att låta honom somna in där och då, kunde vi inte vänta och se över natten? Det tyckte hon var ok och så fick det bli.
Dagen därpå avbokade jag precis allt, kände mig inte i form att hålla kurs mm. Jag blev otroligt lättad när vetten tillslut ringde och berättade att han mådde bättre, värdena hade sjunkit (men var långt ifrån bra) och hon sa att som det ser ut nu behöver jag inte fundera över några jobbiga beslut. Hon föreslog ultraljud för att eventuellt se om man hittade några uppenbara fel på levern. Inget katastrofalt upptäcktes mer än en något förstorad lever som också var lite tätare än normalt. De ville behålla honom en dag till för att se hur det utvecklade sig.
Så idag var han ännu piggare och värdena har sjunkit ytterligare. De hade även gjort något provokationstest av blodet där man kunde få en hint om varför värdena steg, berodde det på kortison (tydligen vanligt) eller på ett problem i själva levern. Testet visade tydligt att det var kortison som var orsaken, men 100% säker kan man inte vara. Han har ju käkat kortison under många år nu och jag vet att det kan leda till allvarliga biverkningar. Men utan kortison pajar magen och med kortison pajar levern tillslut. Pest eller kolera med andra ord =(
Vi ska tillbaka framöver för att regelbundet kolla levervärdena. De är väldigt höga och får vi inte ner dem så inser jag ju att han lever på lånad tid. Men nu är han hemma och vi får ta en dag i taget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar