Dag 1 - Särna

Jag klättrar på väggarna av vandringsabstinens men Atle är ännu för ung för riktig vandring. Men vandring light fixar han och lite miljöträning på fjället är aldrig fel inför framtiden. Så nu har vi spenderat två dagar i Dalafjällen! Får nog dela upp det på två inlägg, det är så många bilder som tar evigheter att ladda upp med den sega uppkopplingen här.

I torsdags bar det iväg och först ut på schemat var ett nytt vattenfall öster om Särna, Stora Fjätfallet (nej, jag har fortfarande inte uppsökt psykolog för min vattenfallsfascination haha). Det är inte alltid helt enkelt att hitta ute i vildmarken men till det här fallet var det faktiskt skyltat vid den lilla avtagsvägen och den var faktiskt i helt körbart skick. Plockade ut Atle ur bilen och strosade ner mot dånet som hördes ända upp genom skogen. Väl framme såg jag direkt att det har var en fors helt i min smak!

Möttes först av den här skumma vattentrappan intill forsen och jag fick fundera lite innan jag kom fram till att det nog måste vara en laxtrappa (tror jag... vad annars?).

Fiiint!

Det här var nedre delen av fallet och vid parkeringen fanns en skylt mot övre delen. Vägen (eller väg och väg...) var dock i sådant skick att jag funderade över om det var tänkt att man skulle åka bil eller gå? Äsch, det fanns ju iaf lite synliga hjulspår så jag hoppade in i bilen och smög iväg. Herregud vilken dålig väg och den blev bara sämre och sämre. Det här är ju jag i ett nötskal, köra omkring på okörbara vägar där normalt folk vänt för länge sedan... Hade jag inte precis hämtat ut bilen från verkstaden så hade jag nog fortsatt men nu var det bara att gnissla tänder och knata ur bilen för att käka lite lunch intill forsen istället. Funderade över om jag skulle ta med mig Atle och gå uppströms men jag hade ingen aning om avståndet och ingen täckning på mobilen heller så det kändes som ett tveksamt projekt i värmen.

När jag väl tråcklat mig tillbaka ut till en mer framkomlig väg så bar det av mot mitt berg, Fulufjället. Väl framme var det sjukt mycket folk. Det här med "outdoor" och "vandring" är ju lite på modet och det märks... När jag besökte Fulufjället första gången för många år sedan var det knappt en kotte där, nu är den stora parkeringen ofta översvämmad med folk som ska "fjällvandra" till vattenfallet. Det komiska är att går man till fallet är man aldrig ens uppe på fjället och leden är grusad och spångad hela vägen. Jag kallar den 08-anpassad =)
Det var just denna lätta slinga jag tänkt gå men den visade sig vara delvis avstängd. För att den skulle göras mer lättillgänglig. What?!? Ska de göra asfalterad bilväg fram till fallet då eller? Nej, nu går det till överdrift faktiskt =( Men det är klart, vill man gå i högklackat eller flipflop så... Men nog om det.

Numera ska det plaskas lite överallt =)

Trollskogen

Njupeskärsfallet! För det har ni ju aldrig sett förut här i bloggen ;) Väldigt lite vatten i år igen.

Gick inte hela vägen fram till fallet, det var smockat med folk där och det är trångt så jag skonade Atle från det. Nja, så snart Atle är redo så blir det nog enbart turer upp på fjället, det är ju där den riktiga vandringen finns!!

Sen rullade vi vidare mot Idre och inkvarterade oss i stugan. Atle var inte helt nöjd med allt det nya men han kom till ro till slut. På kvällspromenaden gick vi förbi en stuga där det kom tre hundar utfarandes från altanen, vilt skällandes. De satt fast i linor så de kom ingenvart men Atle blev lite paff. Behöver jag säga att det var en dvärgschnauzer som ledde den lilla flockens utbrott?

Atle somnade som en stock men jag själv vaknade mitt i natten och frös. Shit vad kallt, måste varit runt nollan ute. Även Atle kröp in under täcket och jag hämtade fler filtar för att överleva natten ;)