Funäsfjällen dag 2 - Tvärån med Tväråpoolen. Eller Big Fail Trail...

Det finns en led som går längs Tvärån och en bit upp i den forsen ligger Tväråpoolen. Den beskrivs som en fantastisk badplats i högalpin miljö, fjällets egen jacuzzi med mängder av virvlande vattenfall. Tydligen mångas favvoled i Funäsfjällen om man ska tro marknadsföringen av leden. Wow tänkte jag, den får det bli! Fast jag har numera döpt om leden till Big Fail Trail.

Det skulle bli en sval dag så jag tänkte att det passade väl bra att ta den här leden då, den skulle vara ca en mil lång, tur och retur. Jag är egentligen inte så förtjust i leder där man går samma väg fram och tillbaka men ibland måste det bli så.
Klockan ringde 05:00 och det bar iväg till Ramundberget. Klev ur bilen, dränktes av små knott och kände att det är ju varmt... var kom värmen ifrån? Ok, på med myggmedel, fixa packningen och snabbcheckade infotavlan vid ledens start. 16 km stod det här... hur kan det diffa på 6 km i olika beskrivningar? Ska Atle gå 16 km i den här värmen? Det var liksom inte läge att börja planera om där och då så jag tänkte att vi får väl gå så länge det funkar. Så iväg bar det, längs Ljusnans strandängar. Jag hade ju sett på kartan att det var en bit i dalen först, innan det bar av uppåt. Men hade sett fina bilder på Tvärån uppe på kalfjället så jag visste ju vad som väntade =) Efter ca 1,5 km var Atle varm och jag tänkte att det här kommer ju inte funka... Varför kan fjällvädret aldrig hålla sig till prognosen? Eller snarare tvärtom ;) 

Ljusnans strandängar

 

Matte, säg det magiska ordet, jag MÅSTE bada!

Efter ett tag övergick stigen i nån slags sandig väg och det blev ännu varmare. Tog en paus för att kolla kartan, var vi rätt? Jo. Men det var varmt. Och jag hatar att gå på vägar!! Krängde på mig en blytung ryggsäck igen och traskade vidare. Kom igen Atle, det här är sååå kul ju =)

Efter vad som kändes som en evighet på den dammiga sandiga vägen kom vi tillslut fram till bron som ledde över Ljusnan. Yes, tänkte jag, nu blir det snart kalfjäll!

Men nu följde leden istället två hjulspår i marken. På en gräsmatta. Fortfarande i dalen.

Alltså egentligen är det ju jättefint, det är mest jag som inte vill gå i dalen utan i de karga fjällen...

Hela turen kan typ sammanfattas med tre ord - bad i Ljusnan.

Alltså herregud, leden i dalen tog liksom aldrig slut. Ljusnan var räddningen, hade inte leden snirklat sig längsmed så hade vi fått vända för länge sedan. Var tvungen att kolla kartan igen, efter bron hade vi passerat minst två större vattendrag (helt sinade, det var verkligen torrt), hade någon av dem varit Tvärån och jag missat det? Men på kartan fanns inte de vattendragen alls... Fan för Calazos kartor, själva leden fanns inte den heller men tänkte att det är ju bara att följa vattendragen (om någon inte är i behov av sina Fjällkartor, de där rosa, så köper jag tveklöst, de görs ju inte längre).
Efter en evighet kom vi till Tvärån som rann ut i Ljusnan. Puh! Tog en paus och kände av Atle, kunde vi fortsätta nu när det bar av uppåt? Det kändes som att så länge han regelbundet fick svalka sig i vatten så gick det nog ändå.

Äntligen på väg uppåt! Mot kalfjället!

Insåg ganska snart att det även här var väldigt lite vatten =( Men hade vi nu gått hela vägen hit så kunde vi lika gärna fortsätta. Måste ju se den coola Tväråpoolen! Tillslut kom vi fram. Alltså vilken besvikelse... Som vilket vattenfall som helst som man kan hitta ute på en promenad i skogarna kring Orsa. Big fail. Fail trail. Big Fail Trail.

Den fantastiska Tväråpoolen, fjällets egen jacuzzi i högalpin miljö. Som synes är det ju inte ens kalfjäll (bilderna i broschyren är nog tagna längre upp, men där har leden vänt för länge sedan). Och även om det varit normalt vattenflöde så tvivlar jag på att det varit en wowupplevelse.

Det blev i alla fall några fina bilder på Atle vid vattenfallen!

Medans vi vilade och fyllde på med energi fick jag se något häftigt! Skarsfjället tornade upp sig i fjärran och från toppen rasade stora sjok av dimma/moln. Så himla häftigt! Har det på film, där blir det en annan grej. Men uppkopplingen här är för seg för att ladda upp filmer.

Som ni ser är det bara just över den toppen, i övrigt var det klarblå himmel! Det liksom vällde upp bakifrån toppen och rann ner på den sida som är hitom toppen. Satt och tittade länge på den där toppen samtidigt som jag funderade över om det där molnsjoket tänkte komma hit. Magkänslan sa nej, så vi hade ingen brådska därifrån. Dessutom fläktade det svalt.

Sen började vandringen tillbaka, jag var lite orolig över hur varmt det skulle vara nere i dalen. Det var varmare än innan men det fläktade mer nu och Ljusnan hade ju inte sinat ännu så Atle kunde fortsätta svalka sig. Det är verkligen bra att han kommit på att han kan kyla ner sig genom att bada, det underlättar enormt. 

Här promenerade jag på land och Atle i vattnet =)

Slutligen var vi tillbaka vid bilen och Atle däckade rätt omgående. Tryckte i honom lite "matsoppa" och sen var han nöjd. Hade lite dåligt samvete över att det blev en så lång tur i värmen men dels stämde ju inte den ursprungliga beskrivningen av antalet km och sen fanns det ju vatten hela tiden. Jag hade aldrig fortsatt om jag kände att det funnits risk för överhettning eller att han inte fixat det mentalt. 16 km på 5 timmar säger ju en del om vilken fart det gick i haha ;)
Själv hade jag ont i fötterna, jag hade gått i mina vandrarkängor. De är klockrena i knixig fjällterräng men den här leden var ju så lättvandrad så det var verkligen overkill med de där kängorna, nättare kängor eller t.o.m. trekkingskor hade räckt.

På hemvägen lovade jag mig själv att dagen därpå skulle jag själv välja led efter vad jag hittade för skojsigt på kartan (det är ju så jag brukar göra), INTE efter vad som rekommenderas i broschyrer från turistbyrån och info på nätet...