Täppas, Täppas... Livet utan dig är sig inte likt. Jag tänker på dig varje dag, varje minut och tårarna rinner. Jag saknar dina tassar mot golvet och ditt gurglande när du torkade av skägget mot soffan efter att ha ätit. Saknar dina åsikter du hade om precis allt. Saknar dina glada ögon när det var träningsdags och din vilja att alltid försöka förstå vad din knasiga matte ville lära dig. Saknar dig på huvudkudden när jag vaknar. Du var min reskompis, min promenadkompis, överallt var du med mig. Du fanns hos mig nästan halva mitt liv.
Jag kommer för alltid minnas den 16 januari med sorg i hjärtat, den dag du somnade i min famn. Tack för alla fina minnen under de 12 år och 7 månader vi fick tillsammans. Älskade Täppas, du finns för alltid i mitt hjärta, jag glömmer dig aldrig.
Och du... oroa dig inte för Supernallen, jag tar hand om honom, han finns här hemma. Ni var oskiljaktiga och så ska det förbli. Och om du tycker din urna ser tråkig och mainstream ut så håller jag med. Jag ska fixa den så den blir mer i din stil. Speciell och inte som alla andra.
Ta hand om dig nu och glöm inte att jag älskar dig över allt annat. När himlen är stjärnklar letar jag efter en skäggig stjärna som kör sitt eget race. Då vet jag att det är du!