måndag 22 augusti 2022

Knapparna

I våras skrev jag HÄR om att jag införskaffat knappar från Fluent Pet som jag ville testa med Atle. Det var lite mer att sätta sig in i än jag tänkt mig så jag la det lite på is. Jag tänker att det får bli höstens och vinterns projekt och nu har jag börjat kika lite på det. Det hade ju varit kul att gå en kurs eller ännu hellre utbildning i ämnet men nåt sånt finns inte. Fluent Pet har en del kom igång instruktioner men det är väldigt basic. En enda bok har jag hittat i ämnet och den ligger här hemma nu i väntan på att bli läst.



Googlar man hittar man en del, allt ifrån kaosartad improvisation med mängder av fallgropar till mer strukturerad träning baserad på t.ex. the Fitzgerald Key.

"Edith Mansfield Fitzgerald (1877–1940) was a deaf American woman who invented a system for the deaf to learn proper placement of words in the construction of sentences. Her method, which was known as the 'Fitzgerald Key,' was used to teach those with hearing disabilities in three-quarters of the schools in the United States."

Det här är väl så nära nån slags evidensbaserad metod man kan komma i just det här ämnet. Varje knapp står för ett ord och för att underlätta för en hund som kan många ord och ska bygga meningar så placeras knapparna enligt ett visst system (the Fitzgerald Key).





Sen finns det lite varianter på det och det går att göra än mer avancerat när hunden väl kan många ord och även bygga meningar. Bunny kan ju t.ex. skilja på dåtid och nutid när hon "pratar", det känns lite överkurs att starta med haha.


Atle undrar vad jag nu har hittat på...

Fortsättning följer =)

torsdag 18 augusti 2022

Värmebölja

Det är inte lätt att försöka hålla igång vandringskonditionen i de här temperaturerna. När man åker från Norge där morgonpromenaden bestod av vantar och mössa i klädväg och så landar man i Orsa i 30 grader, då håller man ju på att tuppa av.

Promenad vid strandängarna med konstant tillgång till bad


Kul att skutta runt där det är långgrunt


På jakt efter roliga fynd på botten. Då försvinner han ner under ytan och kommer upp frustandes med något fynd i munnen!


Väl hemma var det ju inte bättre och det verkar inte finnas något slut på värmeböljan heller. Det blir riktigt tidiga morgnar men som nu när det inte går under 21 grader på nätterna så är det bara att ge upp... Det får bli vattenpromenader istället, simmar gör han också. Plask, plask, plask, i väntan på bättre tider =)


Vattenpromenad i Trälhavet

söndag 14 augusti 2022

Hejdå Jotunheimen

Nu blev det långt men jag lovar att det här blir sista inlägget från Norge, sen är det färdigtjatat! Det är inte så att jag nödvändigtvis tror att alla vill läsa om varenda minut av min Norgetripp men det blir lite som en dagbok för mig att titta tillbaka på i framtiden.
Även om jag var där länge så kändes det alldeles för kort. Och rätt snopet med all snö men tur i oturen att det var just i år ändå, när jag ändå inte tänkt mig några dunderturer. Jag har i alla fall blivit lite klarare över vilka områden jag vill satsa på/inte satsa på nästa år, vilket också var lite tanken med den här resan. Lom och Sognefjellet (egentligen hela Jotunheimen) är fortfarande favoritområdet både för boende och vandring. Just Lom har jag bara den här bilden ifrån:

Skulebolle, godaste bullen i mannaminne som jag väntat på i TRE år!! Från altanen på stugan med utsikt över Lom.

Lom måste liksom upplevas och om jag kan locka med lite bilder från sist så finns det HÄR. Breheimens nationalpark blev det p.g.a. snön bara en riktigt tur i (Nördstedalseter) men den räckte för att jag ska vilja utforska mer. Jostedalsbreens nationalpark är jag mer tveksam till, jag kan tänka mig att ge det en chans till mest för att jag inte känner mig klar med glaciärerna. Men området i övrigt - nej.

Här kommer lite smått och gott från resan i övrigt:

Området vid Juvasshytta. Utsikten längs vägen upp var häftigare än själva stället. 100% sten här och på stenarna någon slags raspig stenhård lav som jag gissar är rena mardrömmen för trampdynor. Halt med sommardäck, det singlade snö i luften och var en sån isande vind att det värkte i händerna bara av den korta sträckan jag gick på upptäcksfärd utanför bilen. 


Turtagrö


Jag har inte sett en enda ren men mängder av får och kor som är märkligt närgångna och säkert klivit in i bilen om de fått möjlighet. Den här filuren fotade jag från bilen och sen hade jag en som tittade in från andra sidan, några stycken som blängde från fronten och ett gäng koögon i backspegeln haha =)


Nigardsbreen som är en tarm av Jostedalsbreen, norra Europas största sammanhängande glaciär. Jag hade inte förstått vilken turistmagnet den här glaciären var och efter att fysiskt ha fått stoppa flera barn som skulle fram till Atle (och det bara vällde in barnfamiljer på parkeringen) så insåg jag att det här går inte. Att vandra med barn längs leden är en sak men att hela tiden få ha ögon i nacken och förklara att hunden inte vill bli "voffad" på, inte klappad, han vill inte ha en pinne i ansiktet, inte bli bjuden på festis, för femtielfte gången, då försvinner liksom tjusningen med turen. Glaciären var säkert fin på nära håll haha, vad vet jag.


Tur det finns många tarmar av den där enorma glaciären, det fick bli Bergsetbreen istället!


Och Tuftebreen, alldeles intill.


Breheimsenteret i Jostedalen, precis på gränsen mellan Breheimens och Jostedalens nationakpark.


Schysst att vägen är plogad i alla fall =)


Styggevatnet i Jostedalsbreens Nationalpark. Lägg märke till glaciären längst bort! Mötte ett gäng fransmän som skulle paddla dit för att sedan gå i replag över glaciären - coolt! Själv hade jag tänkt vandra men hade ju inga skidor så det blev inget av det ;)


Austdalsbreen. Stället var väldigt häftigt ändå med en sån där känsla av att man hamnat i en öde sagovärld.  


Lustrafjorden som jag körde längs, på väg till Jostedalen och glaciärerna. Det jag insett är att dalar och fjordar, som jag såg fram emot, inte alls var min grej. Fint, absolut, men jag saknar fjällkänslan.


En mysig stuga precis utanför Skjolden (längst upp i Sognefjorden) där jag bodde några dagar.


Stugan ligger precis nedanför vattenfallet så det brusade konstant =) Jättemysigt ställe där jag gärna bor igen om jag har vägarna förbi. Vandringarna gick såklart upp i bergen!


Jag gör gärna små avstickare när andan faller på, ibland blir det bottennapp men ibland hittar man oupptäckta pärlor. Som den här oasen med turkost vatten och sandstränder, mitt ute i ingenstans. Bilderna gör som vanligt inte verkligheten rättvisa =(





På genomresa i Övre Årdal. En mysig liten by där vi fastnade längre än planerat på promenad. Gränderna i byn var så fina så jag gick runt i ett labyrintsystem och sen hittade vi en så fin strandpromenad som vi var tvungna att gå. Det jag tänkte på här var att alla hundar vi mötte var så lugna och trygga, vi blev inte utskällda en enda gång. Hundägarna hade sunda strategier inför mötena etc, det var en fröjd att gå på hundpromenad här. Antagligen var det bara en slump men om inte så flyttar jag hit omedelbums! 


Ett vattenfall nära parkeringen vid leden in i Utladalen, söderifrån. Jag ville reka lite där då jag hade på agendan att gå till Vettisfossen några dagar senare, det låg inom rimligt avstånd från Tyinholmen. Så blev det inte eftersom vägen var avstängd på obestämd tid och jag fick ta en fet omväg där det slogs rekord i antal tunnlar och längd på tunnlar också för den delen. Så Vettisfossen står kvar på önskelistan.


Vinjerock! En för mig helt okänd festival mitt ute på fjället, 3 km från där vi bodde vid Tyinholmen. Vid en första anblick tänkte jag att även om jag gillar rockmusik så hör det väl ändå inte hemma på fjället? Men när jag läste på lite verkade det faktiskt riktigt skoj. Friluftsaktiviteter på dagarna (vandring, toppturer, yogapass med Anneli Pompe uppe på en bergstopp, SUP, kanot, laga mat på tur och håll i er nu - även vegetarisk mat på tur!). Och sen rockfestival på kvällarna. En helt enorm festival med tusentals besökare som tältar i området. Något att tänka på om man inte vill krocka med det här haha, jag åkte därifrån dagen det startade.


Fördelen med att vara borta länge är att man kan unna sig att välja bort de värsta ovädersdagarna! Vilodagar måste man ju ha ändå ha.


Färgen på vattnet i Koldedöla!




Atle fungerar ju enligt sin alldeles egna regelbok (som inte alltid är helt logisk) och jag funderade lite över om han skulle bli stressad över att flänga runt under så lång tid. Men han har stormtrivts och har inga problem att hatta runt bland olika stugor (nu har jag visserligen valt boende med hänsyn till Atle men ändå). Han börjar alltid med att gå husesyn och sen är stugan godkänd.


Zzzzz...


"Matte, jag går inte en meter till idag. Kvällspromenaden kan du ta själv"

Han hade ju ett sår på tassen precis innan vi åkte men det hann tack och lov läka i sista minuten. Fyra klor har han lyckats splittra, även om de är splittrade på ett bra sätt. Antagligen av allt klättrande på sten även om jag kan tycka att fyra är lite mycket... Jag har mina tankar kring orsak men det får vi ta en annan gång. Trampdynorna ser i alla fall finfina ut.

Sen har vi hans "vandringsöron" som jag kallar det. När det blåser kalla vindar så blir öronen alldeles röda på insidan, de ömmar inte men kliar. Hade han fått såhär hemma så hade jag direkt tänkt t.ex. öroninflammation men det är bara på tur och försvinner så snart vi varit hemma några dagar. Har testat att inte klippa pälsen på insidan av öronen för att se om pälsen skyddar men det blir ingen skillnad alls. Kanske kan en fet icke vattenbaserad salva hjälpa förebyggande? Eller ett litet pannband haha, men det tror jag inte är så poppis.

Dagen när det var dags att åka hem kändes sisådär. Tur jag mellanlandade några dagar i Orsa och inte åkte direkt hem till udden, då hade jag nog fått någon slags härdsmälta av kontrasten. Jag är i alla fall ordentligt uppvilad och framöver är det dags att börja planera för nästa år!

fredag 5 augusti 2022

Jotunheimen - Tyinholmen, Skjeneggen

Den här dagen valde jag mellan tre alternativ. Helst ville jag försöka med den tredje leden som gick till Kvitevatnet (ska det vara så svårt liksom?) men efter att ha pratat med ett svenskt par med en riesen som gått just den leden men fått vända ganska snart p.g.a. snön så fick jag tänka om. Hade spanat lite på en topp, Breikvamnosi på 1720m men det var svårt att se om det fanns snöfria partier hela vägen upp. Lite gränsfall med alla höjdmetrar på sten för Atle i år också. Så det fick bli det tredje alternativet, det säkra kortet. Knapra 500 höjdmetrar upp på Skjeneggen där man skulle ha panoramautsikt över de flesta toppar i Jotunheimen. Det var ändå klarblå himmel, sol och vindstilla (ÄR DET MÖJLIGT???) så idag skulle utsikten vara perfekt =)

Gick direkt från stugan och det var lite pyssel att hitta leden. Den skulle vara markerad så jag letade efter röda T'n. Men det visade sig vara små vita V'n istället. Kanske inte jättebra då vita små markeringar är väldigt svåra att se bland vit snö... Men ok, vi började knata uppför sluttningen. 

En bit upp på sluttningen och stugorna syns där nere. Dessutom börjar det komma moln långt borta, ska man behöva speedvandra upp för att hinna se utsikten eller?!


På väg uppåt


Efter den första stigningen planade det ut lite


Likaså efter andra stigningen och finfin utsikt bakåt!

Det var inte helt enkelt att ha koll på var leden gick, markeringarna var ärligt talat inte till mycket hjälp (om man inte kröp fram med förstoringsglas) och när marken är av sån karaktär att den inte slits av alla som går där så ser man ju inte heller någon led. Tack och lov har jag ju en eminent stigfinnare i Atle så han besparade oss säkerligen mycket snurrande genom att välja rätt väg ändå.


Jahapp, då var det dags för stenskravel!


Hurrungane, det ser ut som att ett moln kramar de vänstra topparna =)


Rusteggen


Sista stigningen och nu beundrar även Atle utsikten =)

Uppe på toppen (som mer var en platå) måste jag ändå säga att japp, det var finfin panorama utsikt i 360 grader! Och jag är ändå fröken kräsen haha =) Och fortfarande blå himmel, sol och lite vind.


Skjeneggen


I lådan finns tindeboken (toppboken) där man skriver in namn och datum.


Tindeboken, där numera även Atle finns med!












Äntligen visade sig Falketind!


Koldedalsbreen


Storegut

Och lillegut =)

Strosade runt på toppen ett bra tag innan det bar av neråt samma väg som vi gick upp. Jag tror det här var den enda turen på hela Norgetrippen som gick helt enligt plan haha!