Kl. ringde 5 vilket normalt inte är något problem men just den här morgonen var jag typ död. Snabbrastade Atle i mindre trevlig brandrök och det var riktigt varmt redan tidigt. Åkte iväg mot Tänndalen bara för att se rökdiset tätna och när vi klev ur bilen vid fjället så luktade det så pass fränt att jag tänkte att nu kommer huvudvärken snart som ett brev på posten. Men iväg bar det och det blev snabbt bättre ju högre upp vi kom där vinden skingrade röken.
Men jösses, det var varmt och solen sken. Insåg ganska snart att den planerade turen inte skulle funka så det fick bli en kompromissad variant. Gick upp förbi Andersborg och istället för att gå mot Hamra (får väl bli tredje gånge gilt framöver då) så gick vi mot Anderssjöarna.
Atle började bli i behov av ett dopp, problemet var bara att det inte
gick att komma ner till vattnet, det var på tok för sankt intill
strandkanterna. Tänkte att han får klara sig tills vi kommit över vid
småhamrarna, där såg marken fastare ut och sen skulle det komma fler
sjöar längre bort. Men tji fick vi! Vid passagen mot småhamrarna var det
så sankt att man minst sjunkit ner till knäna om man försökt gå. Lite
lustigt för på kartan var det en tydlig sommarled och då ska den vara
framkomlig. Så det var väldigt konstigt att det inte var spångat här. För annars
är det ju spångar lite överallt där det inte behövs men nu när det
verkligen behövs, då finns det inga. Och med tanke på att den här
sommaren är extremt torr så blir det ju ännu konstigare, tänk hur blött
det är en normal sommar då?
Okidoki... Vi hade kunnat
fortsätta en bit längs sjön men utan bad skulle inte Atle komma långt.
Så det var bara att vända tillbaka samma väg vi kommit. Vi lyckades iaf
snirkla oss ner till sjön på ett ställe och vattendjuret badade hej
vilt. Måste filma någon gång, han har lite egen badteknik.
"Vattenpromenader" tar han gärna och han tycker det är väldigt skoj att
plaska med frambenen, han kan stå och plaska rätt länge så det stänker
lång väg. Sen är det också spännande med saker han ser på botten och han
är inte rädd att köra ner huvudet under vattenytan för att undersöka.
Vi var ute i tre timmar så det blev en liten tur ändå även om inget blev enligt planen haha. Big Fail Trail med andra ord!
På eftermiddagen fick det bli lite bilseightseeing. Jag ville se vissa områden inför nästa års vandringar. Så det bar iväg på en tur på totalt ca 10 mil på grusväg =) Först kom vi till Mittådalen, en sameby som varenda människa starkt rekommenderat. Det var väl snarare en turistfälla så inget att lägga krut på! Vill man ha samiska delikatesser och hantverk/konst så hittar man det bättre både i Funäsdalen och bruksvallarna.
|
Mittådalen |
Sen bar det vidare mot Flatruet, en högt belägen bilväg som går på kalfjället, det är helt flackt så långt ögat når. Superhäftigt att åka där! Det gör sig verkligen inte på bild för det är så enorma områden men jag kan lova att det var fint i verkligheten!
|
Flatruet |
Sen kom vi till slut till Ljungdalen och Kläppen. Det är härifrån leden till Helags startar. Nästa år ;) Här finns även Kesusjön som jag bara måste se men nu var det oväder på intågande och det var en bit hem på grusvägen så det fick bli en annan gång. Här i Ljungdalen var det betydligt högre och stenigare fjäll, så det är nog hit jag ska framöver. Dessutom såg jag en fors med gränsfall till turkost vatten, så ja, det avgjorde saken. Jag ska tillbaka!
På hemvägen smattrade regnet mot bilen och det regnade väl mer eller mindre resten av kvällen. Likaså dagen därpå när vi skulle åka hem. Och jag hade en viktig tid att passa (F1 race, det gäller ju att prioritera!) så vi gav oss hemåt utan vandring. Skitväder hela vägen men det blev ju nådastöten för bränderna så det fick ösa ner så mycket det ville!
Efter ett andra besök i Funäsfjällen är jag fortfarande inte frälst på området. Det är någonting med fjällmassiven här som jag inte riktigt connectar
med men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är (även om jag tror att det är lite för snäll natur helt enkelt). Jag kommer ge Funäsfjällen en tredje och sista chans framöver, men det måste bli när det är svalt, annars kommer jag aldrig kunna gå de långa lederna upp på höjderna (där jag hoppas kunna hitta den natur jag söker). Men det blir inte i år i alla fall, nu väntar nämligen ett kärt område härnäst!