onsdag 17 november 2021

Spårlina from hell

Atle fick ett ganska långt spår häromdagen och jag skulle glatt testa den nya spårlinan. Han har dragit av ett gäng av de där klassiska tunna orangea plastlinorna (visserligen i andra sammanhang än spår och inkallningen fungerade tack och lov, men ändå...) så jag vågar inte fortsätta använda dem. Och utbudet av spårlinor för mindre (men fysiskt starka!!) hundar är ju inte jättestort direkt men tyckte jag hittade en ok lina ändå. Jag kan säga så mycket som att det var första och sista gången jag spårade med den linan. Den fastnade i precis allt och jag svor mig genom hela spåret och Atle blev smått galen över att det tog stopp stup i kvarten. När det väl flöt på gick det undan och halt var det också så jag höll på att slå halvt ihjäl mig.

Funkar säkert kanon som ren säkerhets/inkallningslina men inte i spårskogen.


Den här gången hade jag bytt ut leksakerna (tror de blir lite för heta) mot klassiska spårpinnar. Atle har aldrig sett en spårpinne tidigare så egentligen borde jag ju träna in dem separat först men jag chansade och tänkte att hajar nog att de liksom ingår i spåret.
Första pinnen missade han faktiskt och jag vet inte riktigt varför (jag hade fullt sjå med den förbannade linan som fastnat) men de andra pinnen blev jag alldeles full i skratt när han hittade. Han kom i full fart, brände förbi pinnen med nån meter, tvärvände och hittade pinnen som han grep och spårade vidare med pinnen i munnen. Det var inte ett alternativ jag hade räknat med så jag hade ingen plan för hur jag skulle hantera det hela. Samtidigt som det gick undan i en blöt skog med en lina som levde sitt eget saboterande liv. Kom fram till att han får bara köra på, det är ju trots allt bra att intresset för pinnen är stort =) Men vad skulle han göra vid nästa pinne? Där stannade han upp men eftersom det bara får plats en pinne i munnen så började han krafsa med tassen på den nya pinnen tills jag hunnit ikapp och plockat upp den. Slutpinnen var ju större och därmed roligare så där bytte han den lilla pinnen mot slutpinnen och körde ärevarv.
Ja herregud, det är helt klart dags att börja styra upp spårandet lite. Nu tränar vi ju inte för tävling eller någon utbildning utan bara för att man som hund har rätt till nosarbete, så egentligen spelar det ju ingen roll hur det går till. Men farten behöver tas ner för det blir gränsfall till slarv i den här farten och jag får nog bestämma mig för vad han ska göra med spårpinnarna när han hittar dem och träna in det separat.


Ett försök att fota vår framfart i skogen...

Jag tror helt klart att personspår kan bli en värdig ersättare för viltspåret, ha verkar tycka att det här är precis lika skoj =) Lättare för mig att förbereda och lägga personspår jämfört med viltspår så det kanske är en win win då.

söndag 14 november 2021

Hemma igen

Åkte hem för exakt en vecka sen och veckan bara flög iväg. Häromdagen passade jag på att köra lite rallylydnad med Atle, det är så smidigt när jag ändå haft rallykurs och kombinationer/banor redan står uppställda. Det är just nu en löptik med på den kursen så extra bra att träna på just det, att kunna sortera bort löpdofter och samarbeta ändå!



Vi har också gått en prommis med Jasmin & nova och båda hundarna betedde sig som om det inte fått en promenad de senaste året haha. Atle försökte köra lönnlövsrace (springa som en dåre med stort stort lönnlöv i munnen) och ville ha med sig Nova som inte var sen att haka på och vi tvåbenta försökte förklara för hundarna att det funkar inte med lönnlövsrace i koppel bredvid en lekplats full av barn...

I fredags såg jag den digitala invigningen av Lapplandsleden. Kungsleden behöver väl ingen närmare beskrivning och det är en en förlängning av den. Kungsledens sydligaste del är ju Hemavan och där tar nu Lapplandsleden vid och går söderut till Borgafjäll. Den går ju genom alla de områden jag besökte i somras och när jag gick turen vid Atoklimpen gick jag ovetandes på en del av Lapplandsleden =) 




Sen skulle jag också se ett webinar med en svensk som vandrat hela Pacific Crest Trail (inte alls avundsjuk) men tyvärr vad ljudkvalitén så dålig att jag gav upp =(
Hittade istället en fysisk föreläsning med Lina Hallebratt och Jens Kvernmo och höll på att bli deprimerad på riktigt när jag insåg att den är i Åre om en månad. Är det något jag hatar med mitt jobb är det att jag alltid är låst ett halvår framåt så när såna här grejer dyker upp med kort varsel så är det omöjligt att haka på, behöver ju ta minst tre dagar även om själva föreläsningen i sig bara var några timmar. Jahapp...

lördag 6 november 2021

En sista tur

Den som väntar på något gott! Vädret slog om med buller och bång och tidigt igår morse rullade vi iväg genom kolsvart skog med så trolsk och tät dimma att man knappt såg vägen. Stannade i Sveg för att hämta upp en supergod veg frukostmacka från Café Cineast. Rullade vidare och var framme i Vemdalen strax innan 10. Just Vemdalsfjällen kanske inte står högst upp på min lista men nu var det höstmarknad och skulle ändå bara hinna med en kortare dagstur så tänkte att det blev en bra kombo.

På marknaden fanns allt möjligt som bröd och bakverk, fäbogårdsprodukter, honung, glögg, kolbulle, hantverk, viltkött, fina ledkryss, varm choklad, mm. Tycker att en del marknader har så mycket krafs men här var det mestadels fina grejer.

Klarade av marknaden ganska snabbt (den var ju trots allt inte dagens prio ett) och svepte i mig en tidig lunch och körde upp och parkerade vid Varggranstjärn. Snö i sikte! Och kallt. Och snålblåst. Men inget regn och inget klafs, klafs, klafs =)

Inte så mycket snö i början men vi tog sikte på lite högre höjd för snö och utsikt!





Det var lite halt så snabbt gick det inte.








Det var så pass kallt att det inte blev en enda snöklump kring tassar och ben.


Sonfjället! Dimman vägrar släppa taget om dalen, det kom lite sjok av den då och då men mestadels höll den sig borta.




Planen var att gå över fjället till Björnrikesstugan i Björnrike men när det började slutta nerför mot Björnrike insåg jag efter en titt på kartan att stugan låg nere i skogen. Jag hade knappast åkt hit för att knata i skog så vi vände om och gick runt lite här och där istället.











Svårslagen utsikt

Var tillbaka vid bilen helt enligt tidsplanen, det blir ju mörkt så snabbt nuförtiden. Tror både jag och Atle var halvt stelfrusna så körde värmen på max medans vi rullade hem till Orsa genom dimman. Det blev en sista tur trots allt =)

onsdag 3 november 2021

Skitväder

När man har sovit så mycket som man behöver och plötsligt vaknar normal tid när det fortfarande är mörkt, så är det rätt mysigt att bara gå upp, tända lite ljus och göra varm choklad med vispgrädde (och bli halvt spyfärdig för man inte är van vid den typen av sockerchock en tisdagsmorgon haha). Morgonpromenad i regn (har typ inte haft uppehåll sen jag kom hit...) och sen in och ta en chailatte och fortsätta läsa den riktigt bra deckaren och sen ta tag i livet som egenföretagare och jobba några timmar fast att man är ledig. Det där med "ledig" försvann för 14 år sedan. 

Efter lunch stod långpromenad på schemat och det blev jättemysigt. Ehhh, nej. Det blev KLAFSIGT. Så pass klafsigt att jag fick psykbryt och valde att snedda. På hyfsat okänd mark i Dalaskogarna. Var det en bar idé? Nej. Det visade sig vara ett stort jävla kärr och jag fick ännu mer psykbryt. Kan man bara få gå en långpromenad utan klafs, klafs, klafs? Tydligen inte.


Hemma blev det dusch av något som borde vara en dvärgschnauzer men snarare föreställde ett träskodjur eller skitigt skogsväsen. Lite mer läsande i boken och en sprakande eld. Träskodjuret fullt sysselsatt med ett tuggben.


Det går ingen nöd på oss men några minusgrader, lite snöflingor och en sol hade varit nice =) Det är ju så galet varmt att det är perfekt fjällvandringstemperatur men regnet slutar ju inte strila...

måndag 1 november 2021

Höstlov!

Äntligen höstlov och i fredags landade vi i Orsa. Har sovit 12 tim/natt och börjar känna mig som människa igen. Vädret är skit så vi har mest slappat och gått långpromenader, har inga direkta planer framöver. Det hade varit kul att ta en dagstur till Dalafjällen någonstans men eftersom vädret verkar ha hakat upp sig på regn för all framtid så känns det rätt kört. Visst, man dör inte av lite regn men jag tycker jag haft tillräckligt med skitväder i fjällen så det får nog bli lite bättre väder om jag ska ge mig iväg.

Atle har haft tratt de senaste två veckorna men nu kan han äntligen slippa det! Det har varit två sår på ena frambenet som behövt läka. Såhär utanför vandringssäsong får han lite mer fria tyglar i sitt skogsröj och då går det undan vill jag lova. Skogen ser ju ut som den gör och vips har han rispat upp sår någonstans. Ingen stor grej men han är den typen som inte kan låta bli att slicka på minsta grej så därför får det bli tratt.

Prommis i grådiset

tisdag 19 oktober 2021

Trattkantareller

För ett tag sedan bar det av till Bogesund för att leta kantareller. Atle trodde det var vandringsdags och blev jättebesviken när vi i sakta mak knatade runt på ett och samma stället i 3,5 timmar... Men det blev en himla massa trattkantareller och jag har både käkat kantarelltoast (flera stycken), gjort pasta med gräddsås och kantareller och fryst in en del. Mums!






Den här coolingen landade intill när vi hade fikapaus =)

fredag 15 oktober 2021

Personspår

Atle är 5 år och har knappt fått testa personspår alls, det måste nästan klassas som tjänstefel eller nåt. Vi körde en del viltspår förr men sen vi flyttade ut hit till jaktmarkerna fungerar det inte längre att bara knata ut i skogen och lägga viltspår =( Så för att hundstackaren inte ska behöva leva ett liv utan spår så tänkte jag att vi får väl bara styra om till personspår istället.

Mest pedagogisk hade väl varit att starta lite lätt men han är ju inte helt bakom flötet när det gäller nosarbete så jag drog på med ett 300m spår med diverse vinklar, korsande stigar, stup, kärr osv. Visade honom starten och han nosade snabbt för att sen titta på mig som för att säga - vafan menar du, här luktar ju ingenting? Sen fick han upp spåret och tuffade på i behagligt tempo och jag tänkte att det här var ju nice, kanske går det inte lika snabbt som i viltspåret. Tji fick jag, han blev snabbt varm i kläderna och skenade iväg med mig efter. Hade en leksak i spåret som han hittade och sen en leksak i slutet. Han hittade den också men själva spåret tappade han ca 10 från slutet och snurrade runt en del. Är inte helt klar över vad som hände där (möjligtvis överkokt hjärna) men han tog leksaken på vind till slut. Mycket nöjd matte oavsett =)

Ni får stå ut med dåliga mobilbilder...




Eftersom det fanns en så frestande äng intill parkeringen så fick han även ett ängsspår på 150m när vi ändå var i farten, dessutom med spårupptag på grus precis bredvid en gångbana. Måste ju testa liksom... Alltså knasiga hund, han tar spåret på gruset och tuffar fram över ängen. 90 graders vinkeln går han rakt fram i men vänder och löser det hela själv. Sen går det aningens för snabbt vilket påverkar noggrannheten i nästa vinkel men han löser även det. Går däremot förbi leksaken i slutet men det filar vi på framöver.

Matten var lyrisk över spårupptaget på grus vid gångbanan med alla tänkbara störningsdofter!

Min startmarkering syns i gruset







Atle tyckte det var superkul och han blev förvånansvärt trött. Han är fysiskt uthållig men inte särskilt mentalt uthållig alls, så jag tror på sätt och vis det kan vara bra att jobba upp spårlängden även för andra syften. Fortsättning följer!

söndag 10 oktober 2021

Sov gott Klara

Klara (schäfer/husky/mm) var en av de hundar som för fem år sedan hjälpte Atle att lära sig tycka om andra hundar (sen är det väldigt många hundar som bidragit till motsatsen men det är en annan story...) och vi har sen dess promenerat ihop regelbundet. Klara var en av Atles stora idoler men för drygt en månad sedan var det dags för avskedspromenad =( Sov gott Klara.

Forever in our hearts

onsdag 6 oktober 2021

Grövelsjön - östra Barfredhågna

På söndagen vaknade vi upp till minusgrader men det var vindstilla och solen sken så det kändes betydligt varmare än dagen innan. Vi utgick från Lövåsen och upp på östra Barfredhågna. Inget stort projekt men jag håller på att beta av alla toppar på östra sidan av Grövelsjön och nu har jag inte många kvar =)

Off we go!


Höstiga färger


Toppröset och topp-plopp!

Det blev lunch på västsidan med utsikt över flera toppar en bra bit in  i Norge. Atle inhalerade kråkbär och sen bar det av tillbaka till bilen för att rulla vidare mot Orsa.


Rendalssölen retas igen...


Men den här toppen var ännu värre att se, det här är nån topp i Rondane. Toppen hade gärna fått vara dold i moln, så jag slipper bli påmind om min Norgetripp som fått pausas i två år =(


Bye, bye Grövelsjöfjällen

Med den här helgen är årets vandringssäsong officiellt avslutad. Deprimerande... Den enda fördelen är att vi nu kan gå promenader här hemma "bara för att", vi behöver inte knata på i det oändliga för att bygga kondition osv. Det blir lite mer tid över till annat så nu får vi klura över vad vi ska ägna höst och vinter åt!

lördag 2 oktober 2021

Grövelsjön - norr om Jakobshöjden

På lördagen fick vi uppleva årets alla väderlekar, allt ifrån värmande sol till regelbundna regnskurar som smattrade mot luvan och någon snöby här och där. Riktigt blåsigt bitvis, jag har läst om förvånansvärt många som menar att det var stormbyar men det är inte min upplevelse i alla fall.
Vi knatade uppåt och förbi Jakobshöjden, alltså jag har aldrig sett så mycket folk ute på fjället, herregud! Nu gick ju alla de kända lederna och så snart vi kommit lite förbi de populära stråken så var det öde igen. Atle var påbylsad till max med ulltäcke och sen det allra varmaste vintertäcket han har. Inte en helt smidig (eller snygg!) lösning men han höll sig varm och frös inte alls. Jag hade oroat mig lite för snöklumpar i benhåren men snön var mestadels borta så det blev aldrig ett problem.







Rendalssölen i Norge. Toppturen är planerad och klar sedan 2019 men det kom ett virus...


Atle på födelsedagsvandring, grattis på 5-årsdagen!


Atle hittade mängder av stora saftiga kråkbär och vi lyckades hitta ett ganska bra ställe i hyfsad lä för lunchen och solen tittade fram. Tänkte att nu kanske man kan ta av sig regnbyxorna och någon tröja men en snabb blick över krönet och jag ändrade mig till att genast dra upp luvan, packa ner allt och på med vantar precis innan snöbyn drog in. Vill man vandra i varierat väder så var det här den perfekta dagen...






När vi närmade oss bilen var fjällräddningen på väg ut, en mindre bandvagn och två fyrhjulingar. En av dem tog sikte på oss och frågade om vi sett någon skadad person. Nix... Tydligen var det någon som troligen brutit armen men inte hade en aning om var hen befann sig så fjällräddningen fick ju leta på måfå över hela fjället. Att man år 2021 inte vet bättre än att ge sig ut på ett okänt fjäll, utan karta och dessutom lite instabilt väder (ok, det är soligt på bilderna men kameran är inte framme när regnet smattrar). Well... jag säger inget så har jag ingenting sagt.






En lättsam tur utan särskilt många höjdmetrar, Atle var pigg i benen och jag är lite förvånad att han inte frös. Han kanske börjar bli härdad såhär vid 5 års ålder =)

onsdag 29 september 2021

Grövelsjön

I helgen fyllde Atle år och jag hade planerat in just denna helg som ledig och förhoppningen var en sista fjällvandringshelg OM vädret skulle vara vandringsbart. Det såg, hör och häpna, ut att bli riktigt fint väder så vi rullade iväg upp till Grövelsjön. Fjällvädret och väderapparna har ju iof sällan någon som helst kontakt med varandra så vi kom upp till vinterland hahaha =) Jag blev glatt överraskad av snön men Atle var väl kanske lite mindre imponerad.
Vi gick upp mot Salsfjället och det blev lite mer snö för varje höjdmeter och dimman gjorde att det var knäpptyst och trolskt.









Det blev bara en liten minitur, dels började det skymma och vi hade en tid att passa för att hämta pizza hos fjällbageriet. Och sen dags att planera morgondagens tur!

måndag 20 september 2021

Favorit i repris

I fredags packade vi ihop oss och åkte till Norrtälje för att möta upp Helena med Gracie och Luna. Vi hade hyrt HUNDerbanan som vi första gången testade i juni förra året, då skrev jag om det HÄR. Då var det gränsfall till varmt men nu var det kallt och skurarna duggade tätt. Tyvärr var det ju en del stationer som blev för hala för att jag skulle våga låta en smågalen Atle ge sig i kast med dem. Men då har vi ju å andra sidan en anledning att komma tillbaka en tredje gång =)

Atle trodde tydligen att det var någon form av sök det handlade om, han gick all in för att hitta rätt doft och det tog ett bra tag innan jag fick honom att förstå att det inte handlade om nosarbete. Jaha, sa han och tyckte att jag kunde förklarat det tidigare...
Började med några lätta stationer och blandade sen in lite svårare. Var också nyfiken på att se om det var någon skillnad på de stationer han sist tyckte var lite kämpiga, skulle det gå bättre idag?

Finns det någon doft gömd här tro? Stationen går ut på att klara av att gå på prasslig presenning och om möjligt utföra olika moment på den. Inga problem sist och inte nu heller. 


Finns ingen eukalyptus här heller... Station med klätter/balans/gå inuti utmaningar. Lite för halt i regnet.


Hoppa genom livboj, inga problem.


Trippelhopp genom rockringar, sjuuukt kul enligt Atle!


Ny station - slackline. Säkerligen en ordentlig utmaning men jag gillar inte den krökta ryggpositionen som hunden blir tvungen att ha för att stå på linan, så jag har valt att inte lära in det. Går säkerligen att hitta klipp på youtube om ni vill se hur det ser ut.


Inga problem sist och inte nu heller, befinna sig på lastpall spänd med rep i träden, det blir lite som en gunga.



Gå in mellan massa plastband i halvmörk trång yta. Det var läskigt sist även om det släppte, denna gång gick det finfint!



Typ som en zipline, hunden ska placera framtassarna på däcket och med bakbenen skjuta däcket framåt. Ehh, nej tack sa Atle. Passar nog större hundar bättre men han fick göra några övningar med ett stilla däck.


Man blir ju alltid lite förvånad när man är på HUNDerbanan, t.ex. var det några stationer som jag nästan tänkte hoppa över för jag tänkte att hur svårt eller kul kan det vara liksom? Men JÄTTEkul sa Atle haha. En problemlösarstation med en flaska och en hopp/balansstation med stenplattor:


Här fick han tänkta så det knakade, han ska snurra på flaskan för att få ut godisen. Normalt kör han bulldozerteknik på sånt här men nu lyckades han lugnt och strategiskt klura ut hur han skulle göra. Inget supersvår grej men kul att se annan sida av Atle där han systematiskt provar sig fram utan att bli frustrerad över att inte lösa det direkt.



Sååå kul att studsa fram mellan de olika plattorna =) Han är ju inte svår att roa haha.



Favvostationen från förra gången, bollhavet! Det var ju sååå läskigt först men sen släppte det och blev den solklara favoriten. Liten tvekan denna gång innan han hoppade bomben bland bollarna!


Men i år hade bollhavet fått en tvillingstation som jag redan på förhand gissade skulle bli Atles nya favorit. Fatta lyckan när han fick syn på bollhavsdammen!!! Atle har redan skickat en önskelista till tomten och det står bara en sak på den =)







Den absolut största utmaningen på hela banan var inte en station utan när HUNDerbanans ägare kom för att fota lite till FB-sidan. Atle likställde det hela med ett terrorhot. Minst. När jag förklarat för Atle att mannen med den stora kameran som hukade intill, var helt ofarlig, så kunde han tänka sig att jobba lite med en ny station. Kroppskontroll för alla fyra tassarna - framtassarna på en smal planka och baktassarna på en annan.


Det är tur Atle har långa ögonbryn, för om blickar kunde döda... Foto: Peter Ulvatun, HUNDerbanan


Gracie & Luna


Det gäller att ha tungan rätt i mun när man ska balansera! Foto: Peter Ulvatun


Två timmar går snabbt och när man jobbat med kropp, huvud och nos i 50 olika stationer (ok man hinner inte alla...) så är det trötta och nöjda hundar man har =)