söndag 28 juni 2020

Duschfiasko

Har i veckan trimmat Atle och häromdagen var det dags för ett bad, eller dusch snarare. Normalt är det inga som helst problem men sen vi flyttade hit så har det inte gått helt smidigt. Han är inte på långa vägar helt trygg här ännu och dessutom blev han skrämd första gången han var i duschen. Jag skulle spola av benen efter en vinterslaskpromenad och medan han står i duschen satte byggarbetarna igång nån maskin under som gjorde att hela väggarna vibrerade men ett scary ljud. Sen var det liksom kört...

Vi tränar ju på duschandet men ibland måste det bli en riktig schamponering med allt vad det innebär och istället för att det ska bli krångel så tyckte jag att jag kommit på en smart tillfällig lösning! Skaffade en sån där skålformad lickimat med sugpropp, som man smetar in med t.ex. burkmat. Fäste den på duschväggen och tanken var att Atle skulle stå och slicka på den medan jag duschade honom:


Smart grej... eller?


Med facit i hand borde jag kanske kunnat lista ut att det inte skulle funka, jag skrev ju t.o.m. för ett tag sedan här i bloggen att det inte går att locka honom med godis för att få honom att göra saker han är tveksam till. Han knatade gladeligen in i duschen och började smaska men när jag började blöta ner honom blev det alldeles för stor konflikt i huvudet... Det blev helt klart för mycket att dels försöka smaska i sig den sinnessjukt goda burkmaten och dessutom försöka kontrollera vad jag gjorde för läskigt med badproceduren.
Ganska snart stod han i ett hörn och morrade, inte alls bekväm. Bara att plocka bort lickimatgrejen, går uppenbarligen inte att ta några genvägar kring det här. Hämtade lite vanligt godis istället och satt vid duschen tills han lugnat sig och då fick han lite belöningar, det var ju mumsigt. Sen började jag så sakta duscha honom, schamponera osv. Har han bara kontroll på vad jag gör och får beröm och belöning vid fint uppförande så går det ju, det är bara det att det inte fungerar lika problemfritt som tidigare. Är övertygad att vi löser det men lickimaten var helt klart inte rätt väg att gå för just Atle!

fredag 26 juni 2020

Grövelsjön del 3 - Silverfallet

Nattlig start idag också och denna gång blev det Silverfallet. Lite halvtrist runda men det finns liksom inte så många korta turer med svalkande vatten längs vägen. Impregnerade med myggmedel gav vi oss iväg, vilt viftandes mot myggen =)
Väl framme vid det lilla fallet blev det frukost, säkert kort denna gång i form av kanelbulle från fjällbageriet. Ja, och så choklad då men det är ju vad jag lever av så det behöver egentligen inte nämnas. Här var en liiiiten fläktande vind som faktiskt minskade ner antalet mygg lite.










Matte kolla, här luktar ju ren, det luktar så himla gott!!!


Sen gick vi vidare längs den norska gränsen och jag försökte att inte tänka på alla fina turer som fanns bara några kilometer bort... Men man får se det positivt och räkna ner till nästa år, det är ju "bara" 12 månader kvar hahaha.

På söndagen gav jag faktiskt upp och tog bara en långpromenad kring Storsätern innan vi åkte vidare till Orsa. Det var ju inte svalare där men "mer hemma" och bättre möjlighet att öppna upp och vädra.

Läste i efterhand om flera som varit ute på tälttur i Dalafjällen och flera hade faktiskt gett upp p.g.a. alla mygg. Jag hade först tänkt tälta men med tanke på förra midsommaren i Grövelsjön när jag fick skrapa rutan på bilen och gick omkring med mössa så tänkte jag att det nog var i kallaste laget för Atle. Så blev det ju INTE men att tälta i den här värmeböljan med alla mygg hade inte funkat det heller. Men, men, fjällvädret är som det är och det var ändå härligt med lite vandring i form av småturer =)   

torsdag 25 juni 2020

Grövelsjön, del 2 - Djupgravstöten

Det här blev en big fail trail, det är det jag kallar en tur som inte går enligt planen eller bara är jäkligt tråkig. Det verkar ju ha en tendens att hända med jämna mellanrum haha ;)

På fredagen startade vi kl. 04:00, det var liksom enda sättet att hinna med i alla fall en liten tur, innan det skulle bli för varmt. Atle som inte är en "morgonhund" såg halvt chockad ut när jag förklarade att det var dags att gå upp mitt i natten.
Gick från Lövåsen och planen var att gå upp på Djupgravstöten. Leden startade i skogen och man blev direkt bombad av mygg, alltså SJUKT mycket mygg. Sådär att man tvingas andas genom näsan för att inte få hela käften full av mygg. Istället hamnade de i näsan... Hade glömt mitt supermyggmedel hemma men köpt ett klassiskt myggmedel som många är nöjda med. Det hjälpte inte ett skit på varken mig eller Atle. Stannade man och stod still i en sekund så lät det som stridsflyg runt huvudet. Gick och gick och tänkte att det måste ju bli bättre uppåt kalfjället, där måste det ju blåsa lite också. Men vinden var som bortblåst ;) Höll koll på Atle som förra sommaren blev rätt illa biten vid en av turerna men denna gång verkade de inte ta tuggor av honom, inga blödande bett syntes. Funderade flera gånger på att vända men väl uppe på kalfjället blev det bättre även om det inte gick att stå stilla någon längre stund. Nu började solen steka också och Atle tyckte det var varmt. Tur det fanns både bäckar och sjöar (just därför jag valt denna led) att bada i.
När vi var nedanför Djupgravstöten började jag kika efter lämpligt stråk att gå uppför, det går ingen led upp. Vi knatade på i värmen och hamnade halvvägs vid ett jäkla stup. Snacka om omväg att gå runt för att nå toppen... Blev irriterad på mig själv för att jag inte förutsett detta stup, jag har väl en karta att gå efter eller? Hade jag tittat på den? Svar nej. Tar fram kartan för att dubbelkolla att jag från nu tar smidigaste vägen upp men det var ett projekt att fokusera på kartan och samtidigt freda sig mot alla mygg. Ska väl tillägga att Djupgravstöten är en väldigt snäll topp, därav att jag freebaseade lite och inte hade en helt planerad färdväg. Strunt samma, vi nådde toppen i alla fall!

Fjällsjöarna var Atles räddning

Vy från toppen


Äntligen frukost, jag var sjukt hungrig eftersom det inte gått att stanna någonstans på vägen. Det var en jäkla massa mygg här uppe också, hur är det möjligt? Hällde kokande vatten på min favvofrukost och gick sen fram och tillbaka på toppen för att undkomma myggen. När maten var klar var smaken vidrig, helt oätlig. BLÄÄÄ!! En hungrig blondin är en tjurig blondin, dessutom pepprad av ilskna mygg. Ok, bara att börja gå nerför. Tar en genväg tänkte jag även om jag vet att genvägar i fjällen i princip aldrig är lyckade. Inte heller denna gång haha. Pang så faller jag pladask framlänges, helt oförberett, hann inte ens förstå vad som hände. Jag är normalt väldigt stadig på foten och kan bara minnas en enda gång genom alla år, som jag ramlat. Jag hade klivit ner i ett vattenfyllt hål, ca 50 cm djupt. Det syntes inte då det var täckt av ljung. Tur jag landade mjukt även om hela kängan var vattenfylld. Det här var ju lite otippat tänkte jag och började se mig om efter flera sådana hål. Efter mycket noggrant tittande hit och dit såg jag lömska glittrande vattenpartier under ljungen och efter att ha provat lite med kängan insåg jag att det var rätt djupa. Gick sakta fram för att inte göra om vurpan men bara 30m senare faller jag pladask igen, precis samma grej. Helt jäkla livsfarligt. Hålen var smala och man kan ju fasiken bryta benet. Dubbelkollar att nödsändaren finns lättillgänglig i ytterfacket och smyger vidare (det var en längre sträcka tillbaka än att fortsätta framåt) och hör snart hur Atle plumsar ner i ett hål men snabbt kravlar sig upp, lite förvånad. Sen ramlar jag en tredje jävla gång fast att jag alltså går sjukt sakta med blicken scannandes längs marken. Är helt jäkla dyngsur vid det här laget men får ändå vara glad att det var klart friskt vatten i hålen och inte en stinkande sörja haha.

Till slut var vi tillbaka på leden och myggen bombade allt mer ju längre ner mot fjällbjörkarna vi kom. Varmt var det nu också trots att klockan inte var mer än 8-9 nånstans. Så många bilder blev det inte från denna tur, jag hade fullt upp med att vifta bort mygg och hålla mig på benen ;)

Resten av dagen var det så varmt att Atle inte ville gå ut mer än för att kissa och den planerade kvällsturen fick ställas in, vid 21 tiden hade temperaturen inte sjunkit mer än till 25 grader. Bättre att sova några timmar och ta ytterligare en tidig start nästa dag.

söndag 21 juni 2020

Grövelsjön, del 1

Dubbel glädje, att efter vad som känns som en eeevighet (iaf för en som är van att kunna kvista iväg i tid och otid) få lämna hemkommunen och dessutom återse fjällen! Jag och fjällvädret är ju som bekant inte alltid överens och så var det även denna gång... Herregud, hur ofta är det 28 grader och vindstilla i fjällen? Förra året fick jag skrapa rutorna på bilen och svor över att jag hade glömt mössa och vantar hemma. Det vädret passar oss betydligt bättre!

Kom upp i torsdags och det fick bli en sen kvällstur på ynka två timmar, längs rinnande vatten för att det skulle fungera. Och snö att svalka sig i =) Det är så kul att se hur han på stort avstånd luktar sig till var snöfläckarna finns!





Nöjd och glad kille som äntligen får göra det han gillar mest =)




Spanar på Grövlan som dånar förbi under bron


Vad mer kan man önska en torsdagskväll?!

Nackdelen med att solen går ner kl. 23 är att det liksom aldrig blir svalt. Började så sakteliga inse att ska det bli någon vandring denna helg får det typ bli nattvandring... 

tisdag 16 juni 2020

Annorlunda kvällspromenad

I lördags såg jag den här skylten under morgonpromenaden:



Blev både förvånad och glad, jag har sedan tidigare två vargtavlor av Letti Rapp. Jag köpte dem för säkert 15 år sedan men sen har hon liksom gått upp i rök... Så visar det sig att hon bor ca 300m fågelvägen från mig och ska ha en utställning här haha! Världen är allt bra liten ibland.

Tog kvällspromenaden förbi fårhagsudden och spanade på utställningen. Det gick en skeptisk dvärgschnauzer lös och morrade så vi kunde inte se allt, ville inte pressa in Atle mot den hunden som så uppenbart sa åt oss att hålla oss borta. Atle skötte sig iaf bra, bortsett från när han blev rädd för isbjörnen =)

Isbjörnen







Helt klart min favorit!


Så det blev ett lite udda men roligt inslag under kvällspromenaden =)

lördag 13 juni 2020

Utmanande miljöträning

Igår hade jag och Helena hyrt Hunderbanan i Norrtälje. Det är en aktivitetsbana med ca 45 varierande stationer. Atle var både jättesjåpig och supertuff och allt däremellan =)

Framtassarna på däcket och gå i sidled med bakbenen eller gå ovanpå däcken i en åtta.
 
Gå på prasslig presenning och om möjligt utföra övningar på presenningen. Lätt och aptrist sa Atle...

Gå igenom en massa hängande plastband. Eter lite funderande gick han in =)

Balansplattor i olika storlekar.

Hoppa genom rockringar med plastband, skoj sa Atle.

"Matte, det hänger jäkligt konstiga saker här inne"

Balansträning genom att gå eller hoppa från stubbe till stubbe.


Totalt obrydd av studsmattan

Bollhavet däremot, ujujuj... Först var det sjukt läskigt, han vägrade gå i. Vi tog en paus och gjorde en lätt och rolig station emellan och sen provade vi på nytt. Då gick han på skakiga trevande ben ut i bollhavet. Tredje försöket hoppade han bomben och började leka med bollarna =) Så nu önskar han sig ett bollhav!

Balansträning

Denna station skippade jag, ville inte riskera någon tass eller kloskada inför vandringssäsongen.

Never in my life sa Atle om denna hängbro!

Den här hängande lastpallen gick däremot alldeles utmärkt!

Luna

Gracie

Två timmar hade vi hyrt banan och vi pausade i halvtid med fika. Man skulle tydligen hinna runt hela banan med god marginal på 1-1,5 tim men varken jag eller Helena hann med alla stationer. Vi får helt enkelt komma tillbaka =)

Generellt var Atle nog lite mer osäker än vad jag räknat med men oj så nyttigt det här var! Mängder av konstiga stationer där man upptäcker nya både starka och svaga sidor hos hunden. Oavsett om stationerna i sig känns lockande eller inte så tycker jag att det här är något alla borde göra med sin hund, för att få en bättre bild av vad man behöver jobba med hos hunden. Underlagsrädsla? Höjdrädsla? Ljudrädsla? Trånga utrymmen? Allmänt nya saker? Kroppskontroll? Ta det lugnt? Uthållighet? Samarbete med och förtroende för sin människa? Osv...

När Atle tycker något är läskigt är det omöjligt att försöka locka med godis eller leksak, då blir han bara ännu mer stressad. Han måste själv få fundera över det hela och själv göra valet att prova eller inte prova. Däremot kan jag peppa honom med rösten, men jag är väldigt noga med att bara göra det när jag är övertygad om att han kommer klara det. Annars kommer jag liksom inte ha någon nytta av det framöver, om han slutar lita på mig. 

Helenas hundar blev vi också lite överraskade av. Unghunden Luna som normalt är väldigt osäker klarade stationerna galant. Medan Gracie som är coolheten själv, faktiskt var lite fundersam kring flera stationer. Som sagt, testa det här med era hundar, ni kanske också blir överraskade åt ena eller andra hållet!

torsdag 11 juni 2020

Bad, bad och bad

Nu när värmen kommit vill Atle gärna bada på varenda promenad =) Blicken jag får när jag väljer en slinga som inte är vid vattnet, den är missnöjd. Täppas hade mord i blicken när han vara missnöjd men Atles blick uttrycker ungefär "alltså matte, jag hade önskat att vi gick till vattnet men vill du gå här istället så gör vi självklart det".



Det är lite för varmt för långrundor just nu, häromdagen fick det bli en tidig runda ute i Bogesund, dessutom i rekordfart på tre timmar =) Nu räknar vi ner till midsommar, ääääntligen dags att andas fjälluft igen!

måndag 8 juni 2020

Omplanering av semestern

Att jag inte kommer iväg på min 4 veckors Norgevandring har jag sedan länge tvingats inse. Har lagt undan alla böcker och kartor, "avgillat" alla Norgesidor på FB, vill inte bli påmind om det alls. Får försöka ladda om inför nästa sommar istället...
Sen började det ju även bli osäkert om man ens fick åka till svenska fjällen i sommar. Att tillbringa semestern på hemmaplan finns inte på världskartan, får liksom aldrig känslan av att vara ledig när man ändå befinner sig på "kontoret" (jobbar ju hemifrån). Jag vet inte när jag senast var hemma en ledig helg, då får vi nog gå över 10 år tillbaka i tiden. Började planera så smått för kurser hela sommaren, lika bra att jobba om jag ändå tvingas vara hemma. Men sen kom beskedet, man fååååår ju resa i sommar. Fjällen here we come!!! Svenska fjällen kan inte på långa vägar mäta sig med de Norska men det är helt klart bättre än inget alls.

Även om kurserna gått trögt i vår så har jag ändå jobbat mer än vanligt. Ställde om till privatträningar istället men det drar ju inte på långa vägar in lika mycket pengar som kurser. Så det har blivit mycket jobb för lite pengar. Men DogSpirit lever i alla fall, det kunde varit värre... Jag har inte haft en enda ledig dag sedan början av april så semester ska bli skönt!

Kan väl inte påstå att jag följt träningsplanen nu när det ändå inte blev som planerat men fjällvandringskondition har vi helt klart och jag har hittat bra ställen här ute där det går att klättra och gå i väääldigt branta partier. Så det löser sig nog =) Atle har invigt badsäsongen också!


Premiärdopp förra veckan!