måndag 26 mars 2018

Tassar

Den här tiden på året är rena mardrömmen för tassar och trampdynor. Vägsalt (och annat skit) och en jäkla massa sand/grus ovanpå asfalten i kombination med väta sliter rätt bra på trampdynorna. Har precis lyckats häva ett begynnande återfall av infektion i huden mellan trampdynorna och det blir duschen efter varenda promenad, och sen torka torrt. På kvällarna smörjs trampdynorna in med salva, supermysigt tycker Atle och sträcker ut sig i soffan när jag kommer med salvan =)

Mysigt med tassmassage!

söndag 25 mars 2018

F1 premiär

I helgen drog äääntligen F1 säsongen igång, 25 mars är ju dagen man väntat på sedan säsongsavslutningen i november. Det var väl en jäkla tur att Ferrari inte kunde hitta en likvärdig eller bättre ersättare till Kimi Räikkönen, då får vi se Iceman ytterligare ett år! I år är bilarna snabbare än någonsin, riktiga monsterbilar. Ska bli spännande att se vad de toppar på rakan i Monza, jag lär få rapporter därifrån!

Måste säga att säsongen inte kunde startat så mycket bättre (bortsett från att Australiens tidsskillnad gör att man måste bli nattlevande), Kimi såg stark ut på träningarna och kvalade in som tvåa. Han slutade sen trea i racet efter lite oflyt med säkerhetsbilen. Värre var det för Marcus Ericsson som visserligen såg stark ut han också men det hjälps ju inte när bilen lägger av någonstans runt sjätte varvet =(

Årets Theme Song är sjukt bra, hoppas på att få höra den på högsta volym dånandes över Monaco!! Bara två månader kvar nu...

onsdag 21 mars 2018

Dogparkour

I helgen var vi på ett prova-på-tillfälle i dogparkour. Jag har aldrig tidigare tränat dogparkour på så vis att jag gått in för att göra äkta parkourövningar men både Täppas och Atle fick/får testa olika balans och kroppskontrollövningar med omgivningen som redskap. Det jag tycker är viktigt att poängtera med dogparkour är att hunden måste lära sig de olika momenten och övningarna och utföra dem med lämplig fart och full kontroll, det handlar inte om att bara flänga omkring hej vilt och hoppa upp och ner på allt man ser utan någon som helst tanke med det hela. Skaderisken blir då enorm, hur snyggt det än ser ut när hunden springer rakt uppför en husvägg för att sedan volta och landa på marken...

Jag var egentligen lagom pepp eftersom Atle senaste tiden varit rätt jobbig. När jag sen fick ett mejl med info om platsbyte (från stor lugn park till stadsmiljö på mindre yta) och att många av hundarna behövde extra avstånd så kände jag mig knappast mer pepp. Funderade ett tag över om det var sjysst att trycka in honom bland reaktiva hundar på liten yta i stadsmiljö? Stadsmiljön i sig är inga större problem, det är det stora antalet människor som ställer till det. Men tänkte att jag ger det ett försök, går det inte får vi ta en promenad i området istället.

Kom dit i god tid för att Atle skulle få känna av miljön. Han var väl rätt i gasen kan man säga. Det var ytterligare fem andra hundar, mer eller mindre ljudliga och olika tåliga för störningar. Men eftersom alla var förvarnade så hjälptes vi åt och jag tycker det löste sig rätt bra mellan hundarna ändå. Vi fick en intro i dogparkour och vi fick testa lite olika basic övningar. Atle hade liksom fullt upp att hantera allt runt omkring sig, så det var bara bra att det var lätt. Och främsta anledningen att vi var där var ju att träna i grupp så det är inte så noga vad som tränas. Men jag tyckte nog ändå att det gick bättre än förväntat. Han gjorde bara ett enda utfall och det var när ett barn sprang rakt in bland kurshundarna. Men jag fick ju ha hökögon på honom för att hålla honom under reaktionströskeln (uppfann jag ett nytt ord nu?) och hjälpa honom fokusera på rätt saker. Trots att det brinner i huvudet på honom så är han ändå kontaktbar, det var han inte för ett år sedan. Faktiskt inte ens när vi började vardagslydnadskursen i höstas, när han väl reagerade så var det bara att gå därifrån tills han lugnat sig. Och han börjar lita lite mer på mig, om jag säger att det är lugnt så ÄR det lugnt. Som när en av hundarna stod och stirrade på Atle och jag såg på Atle att han inte var bekväm och han började spänna sig. Han slänger en snabb blick på mig för att få vägledning (bara det, han kunde ha valt att göra ett brakutfall) och jag ber honom komma över på min andra sida, bort från hundens stirrande. Det är lite såna där grejer som faktiskt börjar funka nu, något litet uns av impulskontroll verkar ha slagit rot trots allt =)

Efteråt gick vi en promenad i området eftersom jag tyckte att han borde få landa lite i miljön igen innan vi åkte hem, dessutom tyckte jag att det var ett mysigt ställe - Hammarby Sjöstad. Har aldrig varit där tidigare men det var ju helt i min smak! Tänkte att jag skulle ta en sväng förbi hamnen för att spana på fina båtar men glömde bort att det är vinter. Kände mig ganska blond när jag kom fram och insåg att båtarna ligger på varven hehe ;)   

Inga bilder från dagen men slänger in en bild från när vi var i Vaxholm förra veckan. 

fredag 16 mars 2018

Äkta workingfrilla

Under vintern har Atles päls fått gro igen och det med besked. Alltså pälsväxten på den här hunden, jag skulle lätt kunna dra ull var fjärde dag om jag tyckte det var skoj ;) Jag vet att han skulle kunna gå att få riktigt tjusig rent pälsmässigt om jag bara hade tid, ork och lust. Men jag har ju liksom inte det. Så när jag såg en vän lägga upp en bild på sin nertrimmade dvärgschnauzertik så kände jag bara att fy fasiken vad bekvämt med en sån frisyr! Och jag tycker faktiskt det är snyggt också även om jag gissar att en utställningsdomare skulle svimma...  

En nertrimmad Disa (kennel Cinzenta)

Atles benhår är inte särskilt strävt och inte blir det bättre av att han hittills är klippt på benen. Men jag ska ge det ett ärligt försök, går det inte så går det inte. Jag ger det till i höst, ser jag ingen skillnad då så får det vara. Så nu är han grovtrimmad, det var så mycket päls att jag fick ta det värsta bara. Får ta en ny omgång om några veckor och putsa till lite. Benen kommer dock se lite lustiga ut framöver, lite osynk med resten av kroppen. Jag har inte klippt dem alls nu utan ska plocka ur dem lite då och då. Bakbenen har jag plockat lite på och där tror jag det finns hopp faktiskt men frambenen kommer bli ett större projekt. Förhoppningsvis blir det bra till slut och en äkta workingfrilla!

lördag 10 mars 2018

Sportlov

Ja, jag vet att jag ligger lite efter med bloggandet men ibland har man liksom inte lust att bo framför datorn mer än nödvändigt =) Rallyrapport kommer (tro inte att ni slipper den) men jag måste sortera lite bland alla bilder.

Så sportlovet först! Åkte upp till Orsa på sämsta tänkbara dag och det tog två timmar bara att ta mig ut ur Norrort... Alltså herregud, hur svårt kan det vara att anpassa hastighet och avstånd till väglaget? Bilar krockade till höger och vänster och två gånger fick jag typ panikflytta på mig för att undvika att bli påkörd. Allt orsakat av lite snö vintertid i Sverige ;)

Väl uppe i Orsa var det kallt och så kraftig blåst att det knappt gick att gå på promenad. Vinden avtog efterhand men kylan fanns kvar och som kallast var det minus 23. Atle fick köldkramp på promenaderna så till nästa vinter måste jag hitta någon slags socka, det är ju i sånt här väder man verkligen VILL ut på långpromenader! Han är ju döpt efter en isbrytare men det verkar han inte vara medveten om.

Ett försök att fånga snöröken på bild.


Dubbla täcken och full fart för att hålla värmen =)



Något mer drag blev det inte p.g.a. kylan men jag har i alla fall hittat en draglina för hundar under 10kg (tack Zero DC för att ni gör grejer även för små raser) som jag testade för ett tag sedan. Den var jättebra men behöver förlängas något så att han inte hamnar för nära sparken, det tycke han var lite läskigt.








På en av promenaderna lyckades Atle fixa blodbad i munnen när han bar på en kvist som fastnade mellan tänderna. Ingen big deal egentligen men Atle trodde minst att han skulle dö och betedde sig därefter så jag trodde han hade skurit upp hela käften på en glasbit eller nåt ;) Fick dubbel och trippelkolla att det verkligen bara var en bit pinne som orsakat skadan. Sen sov han i säkert tre timmar. Ja, livet är hårt Atle.

Vinterland! Det här är bilvägen ner till huset, den plana raka delen. Allroaden gjorde sitt jobb galant, med gamla bilen hade jag aldrig kunnat åka. Även om vägen plogas så plogas den så smalt  att däcken ändå är ute i snövallarna på båda sidor om bilen. Fick gasa i nerförsbacken för att komma fram =)

Mycket snö ute på Koppången, kolla snövallarna!


Normalt brukar jag vara rätt klädd för ändamålet men denna gång fick jag pulsa i djup snö med låga vinterskor, inte att rekommendera. Kände mig som en äkta 08:a lite malplacé ute i vildmarken haha! Men var tvungen att hälsa på forsen såklart =)




Atle trivs finfint i Orsa, storstadens stressorer existerar inte där (ok, Täby är knappast storstad men ni fattar säkert vad jag menar) och han kan koppla av fullt ut. Ett hem på landet hade nog varit mer optimalt för honom.

Efter några sköna slappardagar var det dags att åka hem igen och hela vägen mellan Gävle och Arlanda var det trafikkaos på E4 ;) Nästa gång åker jag nattetid haha!