Dogparkour

I helgen var vi på ett prova-på-tillfälle i dogparkour. Jag har aldrig tidigare tränat dogparkour på så vis att jag gått in för att göra äkta parkourövningar men både Täppas och Atle fick/får testa olika balans och kroppskontrollövningar med omgivningen som redskap. Det jag tycker är viktigt att poängtera med dogparkour är att hunden måste lära sig de olika momenten och övningarna och utföra dem med lämplig fart och full kontroll, det handlar inte om att bara flänga omkring hej vilt och hoppa upp och ner på allt man ser utan någon som helst tanke med det hela. Skaderisken blir då enorm, hur snyggt det än ser ut när hunden springer rakt uppför en husvägg för att sedan volta och landa på marken...

Jag var egentligen lagom pepp eftersom Atle senaste tiden varit rätt jobbig. När jag sen fick ett mejl med info om platsbyte (från stor lugn park till stadsmiljö på mindre yta) och att många av hundarna behövde extra avstånd så kände jag mig knappast mer pepp. Funderade ett tag över om det var sjysst att trycka in honom bland reaktiva hundar på liten yta i stadsmiljö? Stadsmiljön i sig är inga större problem, det är det stora antalet människor som ställer till det. Men tänkte att jag ger det ett försök, går det inte får vi ta en promenad i området istället.

Kom dit i god tid för att Atle skulle få känna av miljön. Han var väl rätt i gasen kan man säga. Det var ytterligare fem andra hundar, mer eller mindre ljudliga och olika tåliga för störningar. Men eftersom alla var förvarnade så hjälptes vi åt och jag tycker det löste sig rätt bra mellan hundarna ändå. Vi fick en intro i dogparkour och vi fick testa lite olika basic övningar. Atle hade liksom fullt upp att hantera allt runt omkring sig, så det var bara bra att det var lätt. Och främsta anledningen att vi var där var ju att träna i grupp så det är inte så noga vad som tränas. Men jag tyckte nog ändå att det gick bättre än förväntat. Han gjorde bara ett enda utfall och det var när ett barn sprang rakt in bland kurshundarna. Men jag fick ju ha hökögon på honom för att hålla honom under reaktionströskeln (uppfann jag ett nytt ord nu?) och hjälpa honom fokusera på rätt saker. Trots att det brinner i huvudet på honom så är han ändå kontaktbar, det var han inte för ett år sedan. Faktiskt inte ens när vi började vardagslydnadskursen i höstas, när han väl reagerade så var det bara att gå därifrån tills han lugnat sig. Och han börjar lita lite mer på mig, om jag säger att det är lugnt så ÄR det lugnt. Som när en av hundarna stod och stirrade på Atle och jag såg på Atle att han inte var bekväm och han började spänna sig. Han slänger en snabb blick på mig för att få vägledning (bara det, han kunde ha valt att göra ett brakutfall) och jag ber honom komma över på min andra sida, bort från hundens stirrande. Det är lite såna där grejer som faktiskt börjar funka nu, något litet uns av impulskontroll verkar ha slagit rot trots allt =)

Efteråt gick vi en promenad i området eftersom jag tyckte att han borde få landa lite i miljön igen innan vi åkte hem, dessutom tyckte jag att det var ett mysigt ställe - Hammarby Sjöstad. Har aldrig varit där tidigare men det var ju helt i min smak! Tänkte att jag skulle ta en sväng förbi hamnen för att spana på fina båtar men glömde bort att det är vinter. Kände mig ganska blond när jag kom fram och insåg att båtarna ligger på varven hehe ;)   

Inga bilder från dagen men slänger in en bild från när vi var i Vaxholm förra veckan.