För två veckor sedan var jag hundvakt åt Nässla, en flatcoated retriever på snart 8 år. Matte Linn hade varnat mig för diverse "hyss" av olika slag men Nässla var faktiskt lite väl exemplarisk. Tror inte riktigt hon vågade hitta på knasigheter såhär på ett nytt ställe med en ny människa, men jag tyckte nog att jag började se tendenserna runt fjärde dagen haha! Så hade hon stannat längre hade jag kanske fått lite att fundera över.
Aptiten var det inget fel på och några gånger per dag hade vi den här typen av diskussioner:
Nässla: Du, jag tror det är matdags nu!
Susann: Nja, är du säker på det?
N: Ja!
S: Men du åt ju för typ en halvtimme sedan?
N: Nej.
S: Jo!
N: Jaha... men jag kan tänka mig en till portion!
S: Det tror jag säkert men så kul ska vi inte ha det =)
N: Nähä... då går jag väl och vaktar huset lite då för nu hör jag en bildörr utanför.
S: Stopp i galoppen, här ska inte vaktas. Gå in i köket igen, du får inte stå i hallen och lyssna efter ljud.
N: Ah köket är bra och jag tror banne mig att det är matdags nu!
När vi inte diskuterade mattider blev det långa promenader i vårvädret.
Promenad i solen!
Nässla har en passion för vatten och lerpölar (är man retriever så är man) så vi hade en deal. INGET badande i lerpölar men i gengäld fick hon rulla sig på snö och is, det verkade duga bra det med ;)
Här har hon hittat den perfekta isfläcken - Rönningesjön!
Hunden med de mest konstiga sovstilar. Allra helst på golvet med ryggen mot något hårt, typ ett kantigt sängben ;)
Det här såg ju annars lite skönare ut.
Fredagsmys
Skogen!
Massage fick hon också och i början tittade hon skeptisk på mig. Det tog ett tag innan hon la ner huvudet och kopplade av. En förlängd helg går snabbt och sen var det dags för Nässla att åka hem. Men hon är välkommen tillbaka igen (gärna med lite mer av de där utlovade hyssen haha)!
För två veckor sedan var jag på ett två dagars seminarium i social inlärning hos hund, en metod som kallas "Do as I Do". Social inlärning innebär att hunden lär sig utföra nya beteenden genom att härma en människa. Jag har tidigare läst boken och tyckte att det verkade spännande med något nytt! De två föreläsarna från Italien Claudia Fugazza och Sara Tagliati var väldigt proffsiga och jag gillar när allt är förankrat i forskning. Sen finns det ju inte alltför mycket forskning kring denna metod men man måste ju börja någonstans.
Pumi i bästa färgerna! Tyvärr var det inga såna där ordentliga hundar med skägg på kursen ;)
De deltagare som gick med hund hade inför kursen fått i uppgift att
lära in tre olika beteenden på enbart röstsignal. Efter att ha kollat av
att dessa beteenden fungerade så var det dags att börja lära in den nya
inlärningsmetoden.
Först fick föraren visa ett beteende (t.ex.
snurra runt) och sedan gavs signalen "Do it" och därefter den
ursprungliga signalen "snurra" och hunden belönades om det blev rätt.
Efter att ha upprepat samma procedur växelvis mellan de tre olika
beteendena var det dags för nästa steg.
Föraren visade
beteendet och gav sedan signalen "Do it". Förhoppningen var nu att
hunden skulle utföra beteendet utan att behöva bli påmind med den
ursprungliga signalen. Hundarna greppade detta förvånansvärt snabbt! När
hundarna väl förstått inlärningsmetoden var det dags att plocka in
ytterligare tre för hunden välkända beteenden. Därefter kan man prova
att lära in helt nya beteenden.
Metoden gav förvånansvärt snabba resultat även om den kanske inte ger någon millimeterprecision. Men man kan ju t.ex. få fram det nya beteendet med Do as I Do metoden för att sedan finslipa detaljerna med klicker och shejping.
Linn och Nässla får instruktioner av Sara och Claudia
Linn visar vad Nässla ska göra - lägga sig ner
Nässla får signalen "Do it" och lägger sig ner
Här kommer ett videoklipp från samma seminarium i Warszawa. Det blir tydligare om man ser det på film. Och den första hunden "Rega" måste ju var bland det charmigaste jag sett =)
Det kan säkert bli en rolig kurs av det här framöver men jag måste ju praktisera det hela själv först så det lär ju dröja. Men i framtiden så!
För tre veckor sedan åkte jag och Linn upp till Sandra och Tobbe i Sulviken (Åre) för att köra hundspann under tre dagar. Jag var ju där för tre år sedan och nu var det dags igen!
Första dagen fick vi träffa hundarna, hjälpa till att mata, göra i ordning slädarna, sätta hundarna på stakeout och annat fixande. Min favorit, Is, från förra resan var tyvärr halt så jag fick klara mig utan honom i spannet. Men han fick fick ordentligt med gos trots det!
Is
I mitt spann ingick Siberian Huskyn Kiara, Grönlandshunden Trolla och två Alaskan Malamutes vid namn Talila och Sam. Himla kul med en sådan blandning av de polarna raserna =)
När det var dags att ge sig av är det alltid lite nervöst i starten. Hundarna är så otroligt laddade, de hoppar, sliter i linorna och skäller som tokar. Starten gick i alla fall bra även om jag höll på att välta i en av de första skarpa högersvängarna. Det kändes väldigt ovant men jag insåg ganska snart att det var bättre underlag än sist jag körde. Nu kunde jag lita på att båda bromsarna tog vilket inte var fallet förra gången med det isiga underlaget.
Halvvägs stannade vi för fika i ett vindskydd.
Mitt 4-spann! Från vänster i bild: Sam, Talila, Kiara, Trolla. Fikar de tvåbenta måste även de fyrbenta få något gott så här är det kexutdelning =)
Alla tre spannen (totalt 18 hundar med på denna tur) uppradade och snart dags att ge sig av igen.
Alltid spännande med renmöten!
En del av turen var ett väldigt tekniskt parti i tät granskog. Sandras hundar fick vittring på ren och drog iväg in i skogen i en himla fart. Linns spann sprang efter men släden och hundarna hamnade på var sin sida om en gran (och stackars Linn någonstans där emellan...) och jag hade fullt sjå att få stopp på mitt spann för att inte braka rakt in i Linns släde, just där jag stod var det så lös snö så bromsfästet var inte det bästa. Men situationen redde ut sig och när vi väl satte av igen hade våra hundar bråttom att komma ikapp Sandras hundar! Jag tror mina tankar gick något i den här stilen "oj, skarp högerkurva...och nu kastas släden till vänster...håll balansen för nu kommer ett gupp som dessutom lutar åt höger...ahh, ducka för grenarna...måste få ner farten...men varför ska hundarna gå på den sidan om trädet, spåret går ju på andra sidan...vart tog Linns spann vägen, är vi ens på rätt väg...vält inte, håll släden på rätt köl". Spännande sträcka det där ;)
En betydligt lugnare del av turen, här ute på en sjö.
Linns spann med Grönlandshunden Timbak, Siberian Huskyn Ice och de två malamuterna Nebraska och Idita.
Mot slutet av turen tog det plötsligt stopp eftersom det låg en massa nyfällda träd rakt över vårt spår. Tur Tobbe var med på Sandras släde (för att kunna hoppa av och hjälpa mig och Linn om det behövdes såhär på första turen) så han kunde hoppa av och agera skogsröjare. När träden var borta återstod bara projektet att få hundarna att gå över ett kalhygge och att inte släden skulle fastna i alla grenar och allt ris. Kan säga att jag hade granris i både släde och kläder efter den turen ;)
Väl hemma på gården igen var det matdags för hundarna, lite småfixande och sedan blev de utsläppta i sina hundgårdar. Och här pratar vi hundgårdar så som de ska se ut - stora ytor, mysiga kojor, klätteranordningar, utsiktstorn, berikningsmöjligheter etc.
Den här hundgården ryms inte ens i bild =)
På tisdagen blev det en heldagstur men terrängen var betydligt snällare. Dock blev det en minst sagt kaosartad start för min del då mina ledarhundar tappade tålamodet på varandra och kastade sig in en en liten diskussion... Men väl iväg sen så gick turen genom fin natur och allt flöt på bra, jag började bli bättre vän med släden jämfört med förra resan! Det fanns dock en skarp 90 graders kurva i kombination med en brant nerförsbacke som Sandra varnade oss för. Jag klarade kurvan, mäkta stolt men sen vet jag inte vad som hände ;) Plötsligt låg jag i djupsnön med en vält släde och mina hundar som sprungit om Linns släde innan det tog stopp... Linn lyckades köra iväg med sin släde och sen skulle jag bara resa upp min släde vilket kanske inte låter så avancerat. Men betänk då att jag befinner mig liggande i djup snö med släden vält medans hundarna står i brant nerförsbacke med bästa tänkbara underlag. Så i det ögonblick släden ställs upp kommer de springa allt vad de har nerför (jag hinner knappast både välta upp släden, ta mig upp från snön OCH hitta bromsen i tid...) Men allt gick vägen och vi åkte vidare.
Vyn från släden!
Vid lunchtid nådde vi fram till ett vindskydd där Tobbe hade förberett med grillning! Hundarna fick lite välförtjänt vila medans vi åt och pratade hund.
Vid ett tillfälle hörde vi ett ylande inifrån skogen. Och med tanke på hundarnas kroppsspråk i Sandras spann så hörde ju hundarna det också ;) Vad det nu var...
En Husky är alltid en Husky och måste såklart ägnas lite extra tid! Kiara, en av mina ledarhundar, blev faktiskt en av favoriterna från årets resa.
Min andra favorit blev Trolla, grönlandshunden. En rolig pajas ;) Varje gång släden stannade så slängde hon sig ner och rullade några varv i snön. Sen var hon en hejare på att gena (till min stora förtret) och försöka välja "bättre" vägar eller bara för att snabbare komma framåt. Liiite svårt i vissa kurvor kan jag meddela... Ibland fick hon för sig att bara helt sonika vända om och gå bakåt mot mig men tack och lov lyssnade hon bra på "framåt". En riktig arbetsmyra men med lite egna idéer om hur saker och ting ska gå till ;)
På väg hem igen!
På onsdagen vaknade jag och insåg att det blåste. Mycket! Kikade ut och såg snön fara på tvären utanför fönstret. Vilken timing, just den dagen vi skulle upp till trädgränsen. Det var en rolig och fysiskt jobbig tur (både för två och fyrbenta) med branta stigningar och lika branta nerförsbackar. Jag hade fasat lite för en backe jag mindes från förra resan, där jag välte i hög fart och tappade hela spannet... Men med det i minnet och betydligt större förtroende för bromsarna så var det inga problem alls. Kändes nästan lite snopet då jag för Linn beskrivit det hela som rena rama kamikazebacken... Och så klarade vi den båda utan problem haha!
Vilopaus i snöfallet
Vi stannade för fika med utsikt över Åreskutans baksida. När vi satt där uppe på fjället började det plötslig toksnöa, sådär mycket att det till och med hördes när snön landade i omgivningen. På hemvägen passerade vi en större sjö och snön ovanpå var blytung och på vissa ställen var det ett projekt att få släden fram genom all blötsnö och bitvis rent vatten ovanpå isen men under snölagret.
Stugan där vi bodde
Åkte hem med ett erbjudande om att komma upp nästa vinter och hjälpa till att träna hundarna inför Polardistans. Det vore ju superkul om jag bara har tid och möjlighet!
Om ni någon gång funderar på att göra en liknande resa så kan jag varmt rekommendera Sandra på Quest Adventures / Hundsteg.
Jag har filmat en hel del med GoPro kameran som jag fäste på släden. Det blev riktigt bra... tills jag förde över filmerna till redigeringsprogrammet då det blev väldigt dålig kvalité. Jag hoppas verkligen kunna klippa ihop en film från resan men först måste jag få ordning på tekniken.
Årets rally höll faktiskt på att ställas in helt p.g.a. det varma vädret. Rally Sweden är ett vinterrally som ska köras på snö och is, eller minst fruset underlag för att klassas som godkänt hos FIA. Men kylan kom i sista minuten och med en del strukna sträckor så kunde rallyt genomföras ändå!
På torsdagen var det invigning men tyvärr ingen körning p.g.a. underlaget (lervälling på den sträckan). Men förarna visade upp sina bilar så det var kul ändå. Det blev även en tripp till serviceplatsen som i år flyttat från Hagfors ner till Karlstad. Rena vansinnet, det gjorde att man inte hann se en enda service eftersom sträckorna kördes betydligt mer norrut. Dessutom var det bara service morgon och kväll vilket gjorde att om en förare fick problem med bilen under dagens första sträcka så fick han dras med det resten av dagen...
Tänaks bil
WRC bilarna anländer!!!
Och här är bilen jag jagade under rallyt!
På fredagen åkte vi in i Norge för att se de två sträckorna som faktiskt bestod av snö och is (mer eller mindre i alla fall). Vi började med SS3 Röjden 1, en för oss helt ny sträcka. Vi hittade en riktigt bra plats att stå på men fy vad det blåste! Temperaturen sjönk och strax innan bilarna skulle starta så började det flyga lite snö i luften. Snön tilltog allt mer och vips var det alldeles vitt runt omkring, äkta rallyväder!!!
Tyvärr hade Latvala på sträckan innan kört sönder en drivaxel vilket gjorde att hans bil bara var bakhjulsdriven. Och eftersom det inte var någon service förrän till kvällen så var ju hans vinstchanser slut. Stackars Latvala, han hade otur även förra året =( Latvala är en förare som SKA vara med och kämpa om segern! Ogier körde bra men vattenplanade i en smärre insjö som bildats på vägen och fronten rök när han touchade ett gäng träd... Puh, ingen påverkan på bilens framfart iaf!
Ogier på SS3 Röjden 1!
Neuville
Sen var det bara att klampa genom ett tack och lov fruset träsk tillbaka till parkeringen och åka vidare till SS7 Svullrya 2, en sträcka som aldrig tidigare körts. Det var ett litet projekt att ta sig till själva platsen där vi skulle stå. Först fick vi klättra uppför en brant ås för att sedan halka ner på andra sidan igen. Därefter gick vi längs själva sträckan fram till starten. Sedan vidare ut i nästan fjälliknande miljö tills vi hittade en bra plats lite högt belägen. Problemet var bara att det blåste snorkallt där uppe på höjden, rakt i ansiktet såklart...
Har aldrig stått så nära starten på en sträcka tidigare och det var riktigt maffigt att höra när de drog igång motorerna redo för start!
Ogier
Östberg
När sista bilen i WRC-klassen kört förbi så var det bara att traska hela vägen tillbaka till bilen och köra i full fart till nästa sträcka, tillbaka till Sverige. Mitt på vägen står givetvis trafikpolisen strategiskt utplacerad... Visste ju att Ogier fanns någonstans där bakom och skulle vara den förare som kom först på vägen. Tänkte att det kan aldrig gå vägen. En världsmästare i en rallybil på en raksträcka mellan två sträckor på en VM deltävling = dömt att misslyckas i en fartkontroll. Och mycket riktigt, Ogier åkte fast för fortkörning (rallyförarna måste hålla sig till hastighetsbegränsningarna när de kör på de vanliga vägarna mellan de olika tävlingssträckorna) men tack och lov gick det inte så fort att körkortet rök, då hade det varit tack och hej även i rallyt. De där timmarna var inte bra för nerverna...
Väl framme vid SS9 Torsby 2 var vi rätt sena så det blev inte så bra platser. Snön vräkte ner i alla fall!! Och min kamera dog i kylan (ok, sååå kallt var det inte men batterierna ville ha varmare väder). Latvalas bil gav till slut upp och Meeke hade pajat bilen på sträckan innan.
Mikkelssen dånar in i mål
Lyckas inte komma åt sträcktiderna nu men efter fredagens sista sträcka ledde Ogier med någonstans runt 28 sekunder.
På lördagen ringde klockan 04:50 och det var dags att bege sig till dagens första sträcka, SS10 Fredriksberg 1. Den låg "bara" 12 mil från hotellet haha! Väl framme var det lite oklart vilket håll bilarna skulle komma från (RallyMagazine med all info hade nämligen strulat till det lite i sträckbeskrivningen...). Ogier dånade förbi i sådan fart att bilden blev såhär:
Det går fort i rallyskogen!
På väg från Fredriksberg blev vi omkörda av Evans:
Han var på väg till nästa sträcka, välkända Vargåsen med Colin's
Crest. Det stället har dock spårat ur lite, ALLA åker till Colin's Crest
och speciellt de som inte ens är intresserade av rally...
Det
hade snöat väldigt mycket på den sträckan vilket gjorde att Ogier som
var först ut fick betydligt mer motstånd av snön än de bilar som kom
efter. Han förlorade nästa hela sin ledning =(
Så lika bra att vi
skippade den sträckan och istället åkte till Remote Service i Hagfors
där förarna skulle byta däck och fixa lite allmänt på bilen, bara
lättare småfix var tillåtet. Framförallt är det viktigt att knacka bort all snö och is som samlas under bilarna, det blir onödig mycket vikt att köra omkring med.
Avspärrningar är inte ett problem för
hängivna rallyfans (ooops...). Till slut (på laglig åskådarplats
dessutom) parkerade vi oss vid den plats Ogier skulle komma till.
Qassimi
Sen var det lite dötid p.g.a. inställda sträckor innan det återigen var dags att åka ner till Karlstad för att denna gång få se bilarna köra nere på travbanan! Latvala slog till med en grym tid men vad hjälpte det när han var hopplöst lång efter i totalen.
På söndagen skulle endast en sträcka köras, den klassiska avslutningen i skidbacken! Men saker och ting blir inte alltid som planerat så jag får vänta på skidbacken till nästa år (trots skitvädret har Sverige fått förtroendet att anordna denna VM-deltävling i ytterligare tre år!!!).
Årets kamp stod mellan Ogier och den lite oväntade utmanaren Hayden Paddon (Hyundai). Kul att se en ny stjärna på frammarsch, där lär Ogier få se upp i framtiden! Men för närvarande är det ingen som kör bättre än Ogier så segern var ett faktum!
Har klippt ihop en film men lyckades helt glömma att redigera bort bakgrundsljudet och nu när den redan är klar verkar den vara "låst" för fortsatt redigering... Jaja, motorljudet gillar jag att det är med men speakern hade jag kunnat vara utan.
Jag ska försöka skriva ikapp lite här nu framöver, några inlägg jag vill ha mest för min egen skull, att kunna titta tillbaka på. T.ex. har jag varit iväg på Rally Sweden, en hundspannsresa och i helgen ska jag på kurs.
Men sen blir det nog bara sporadiskt uppdaterande framöver. Bloggen får nog inte fart igen förrän nästa hund dyker upp här hemma. Det är väldigt många som undrar vilken ras det blir, när valpen kommer osv. Jag har faktiskt ett enkelt svar på de frågorna - jag har ingen som helst aning! Men när jag vet så lovar jag att skriva det här. Och då får ni följa med på den snirkliga resan från att välja ras, hitta en eller flera bra uppfödare som dessutom har planer på att ta en kull som ligger lämpligt i tiden. Det blir nog bra till slut. Först ska jag bara smälta att Skäggfarbrorn inte längre finns här...