Freestyle

Nu har jag suttit i bilen ett antal timmar igen, som vanligt :) Back in Orsa. Eftersom jag ändå flänger fram och tillbaka mellan olika platser hela tiden så kan jag lika gärna flänga lite mer i höst. Så i november tar jag med mig Trollet till Sundsvall för att gå en instruktörsutbildning i Freestyle. Det är freestyle-profilen Frida Binette som håller i utbildningen så det kommer bli bra! Och när jag ändå är i farten med freestyle så ska jag och Täppas gå två freestyle kurser i nov/dec, en grundkurs och en föremålskurs. Även här är det Frida Binette men även Emma Willblad som är instruktörer. Ska bli kul att prova på något nytt, har visserligen gått en heldag i freestyle-intro men det kommer man inte långt på... Så räkna med freestyle i kursutbudet efter nyår!

Ett av Täppas favvo-trick!

Nytt hyss

Är tillfälligt hemma i Täby för att fixa en del grejer. Har inte gjort ett jota med Täppas idag och det tycker han inte är helt ok :) Normalt när jag sitter och jobbar så brukar jag nonchalera hans pockande på uppmärksamhet och det har han lärt sig, och går då och lägger sig.
Men idag, när jag satt och jobbade vid datorn, låg han och spanade in under min säng och morrade upprört. Jag var ju tvungen att avbryta det jag höll på med för att titta under sängen och längst in låg en leksak. Efter lite pysslande fick jag fram leksaken, gav den till Täppas och satte mig att skriva vid datorn igen. Några minuter senare hör jag ett intensivt morrande. Vänder mig om och ser Täppas spana in under sängen igen... Men va fan, har han lyckats få in leksaken under sängen igen?? Lägger mig raklång på golvet och får fram leksaken. Ger den till honom i köket istället för att den inte ska kunna hamna under sängen igen. Sätter mig återigen vid datorn. Efter någon minut hör jag en tassande hund gå förbi bakom ryggen, sneglar på honom och ser att han har leksaken i munnen. Fortsätter titta på honom i smyg och ser hur han lägger sig och tuggar på leksken alldeles framför sängen. Sen rätt var det är så knycker han till med huvudet och slänger in leksken under sängen. Två sekunder senare börjar han morra och tittar glatt på mig "matte nu har leksaken råkat hamna under sängen igen". Han tyckte väl han var jättesmart som kommit på ett sätt att få min uppmärksamhet. Men den gubben går jag inte på mer, leksaker som slängs in under sängen förblir numera där!

Matte, matte, det ligger en leksak under sängen!!

Siljansleden

Har just kommit hem från dagens vandring, gick en bit av Siljansleden. Det var första och sista gången jag gick just den delen. Riktigt glad att det bara blev en kort sträcka på 7 km. Trots det tog det hela 3,5 timmar att gå, nästan skrattretande :)
Ok, det har regnat i två dagar så jag räknade med att det skulle vara blött. Men jag räknade inte med att jag skulle behöva simma fram genom skogen. Första halvan var inte upptrampad så där klafsade vi oss fram i en massa vatten och tio miljoner myggor. Ingen vacker utsikt heller, det var mitt inne i skogen. Visserligen en mörk och trolsk dala-skog men det hjälps inte. Den enda som verkade på bra humör var Täppas, han skuttade glatt omkring helt genomblöt!
Andra halvan var bättre men fortfarande klafsig. Vi passerade ett litet fäbodsområde där det helt plötsligt kom tre får galopperande runt kröken. Hann precis få ett bra grepp om Täppas sele innan de sprang förbi. Men han verkade lika förvånad över att se dem som jag så han sa inte ett knyst.
Regnet hängde i luften under hela promenaden och precis när bilen syntes mellan grenarna så började det regna.

Men inget ont som inte har något gott med sig :) Vi passerade många bäckar och när vi skulle över en av dem så gick Täppas I VATTNET rakt över. Ok, det var säkert inte djupare än 7-8 cm men det är framsteg!! Det tar sig, det tar sig...

Här är en annan bäck med stenar i så han kunde "fusk-bada" sig över.

Lite av varje

Fåren har åkt! Kvar är endast en tacka med två små söta lamm, nu är de ca 4 dagar gamla. I början kunde de knappt stå på benen men nu skuttar de omkring som tokar, ungefär som valpar som får sina tokrus på kvällarna.

Så nu när jag inte längre har 70 vandrande och bäande störningsmoment på tomten kan jag äntligen börja träna lite bollvallning med Täppas utomhus. Han har fått för sig att bollen ska puttas åt vänster istället för rakt fram mot mig... Så det jobbar vi på nu.

Idag är det riktigt höstväder ute. Det är kallt, blåser halv storm och regnar. Så vi aktiverar oss inomhus istället. Håller på att lära in en omvänd/bakvänd kloss (eller vad man nu ska kalla det). Han ska stå med bakbenen på klossen och snurra sig runt med framtassarna (bakdelsvändning på hästspråk). Det går sååå trögt... Borde egentligen lägga energi på något annat. Men har jag väl börjat lära in något och sen kört fast så kan jag liksom inte släppa det, det ska gå!

En bit på väg iaf!

Annars går vi långpromenader, latar oss, läser böcker, har semester helt enkelt! Rätt behagligt väder ute, förutom idag då. Men igårkväll regnade det inte, då såg himlen ut såhär:

Solnedgång över bergen.

Hällbergs fäbod

Imorse när jag gick upp visade termometern 8 grader, köldchock! Men det är ju perfekt vandringsväder så det bar av till Hällbergs fäbod, en runda på 1,2 mil. Täppas jagade sork, drack vatten ur bäckarna, klafsade sig fram på myrarna och rullade sig förnöjt i gräset. Här kommer lite bilder:

En lite väl murken bro så man får se upp med var man sätter fötterna. Täppas spanar på vattnet som rinner under, han älskar ju rinnande vatten.

Ibland är det en utmaning att ta sig fram i skogen när man är av liten ras. I alla fall när km efter km ser ut såhär. Högt ris som piskar i ansiktet.

Framme!

Trollet syns knappt framför grinden.

Själva fäboden i sig är väl ingen sevärdhet men det är promenaden som är rolig. Väl framme var det dags för lunch. Det finns så bra mat från http://www.drytech.no/ (de har t.o.m. en vegetarisk variant) det enda man gör är att koka upp vatten och hälla i påsen. Sen äter man direkt ur påsen, smidigt värre! Det funkar även med kallt vatten om man inte vill släpa på gasolkök.
Sen bar det av hemåt igen och efter 1,2 mil i knepig växlande terräng kan man ju tycka att han borde vara lite trött. I alla fall lite. Men han hade nog glatt gått en runda till den dåren :)

Täppas & Kongen

Jag har alltid tyckt att den klassiska hundleksaken "kongen" verkar så fruktansvärt tråkig. En gummiklump på ett snöre?? Har aldrig brytt mig om att testa den på Täppas, han kan ju omöjligt tycka att den är rolig. Men det är ju många hundar som bara älskar den så när jag hittade en så snyggt ljusblå kong häromdagen så kunde jag inte låta bli att köpa den.

Visade den för Trollet som spände ögonen i den och sedan högg in i en vild dragkamp :) Den var fruktansvärt rolig! Man kan döda den, apportera den, springa snabbt med den, åka bil med den, t.o.m. strunta i att skälla på fåren när man har kongen i munnen.

För tillfället ligger den på hatthyllan, det ska vara en träningsleksak. Han börjar tröttna rejält på sina äckligt torra stenhårda allergigodisar som han nu ätit i snart 7 månader. Så kongen är en välkommen belöning i träningen!

Täppas & Kongen

Boktips

1. Bra relation av Kenth Svartberg.

Den handlar om, precis som titeln avslöjar, hur man får en bra relation till sin hund.
Kenths metod heter TSB-modellen (Trygghet, Samarbete, Bestämmande). Fokus i relationen ligger självklart på trygghet och samarbete men sen behövs också ett visst mått av bestämmande för att kunna kontrollera hunden. Egentligen är jag inte så förtjust i alla dessa metoder som poppar upp och som man ska följa slaviskt för att få en fungerande vardag med sin hund. Men TSB-modellen var riktigt bra och eftersom det är Kenth som skrivit den är allt självklart baserat på modern forskning och fakta, inget trams om strikt ledarskap osv. För mig var det kanske egentligen inte så mycket nytt men informationen presenterades på ett lite annorlunda sätt jämfört med andra hundböcker. Den här boken kommer jag garanterat skriva upp på boktips-listan jag ger till de som går valp och vardagslydnadskurser hos mig. Det är få böcker (om ens någon?) jag läst hittills där jag håller med om exakt allt som står och så är det även med denna bok. Men jag kan tryggt rekommendera den och det bör faktiskt vara en självklar bok i den nyblivne hundägares bokhylla. Även mer erfarna hundägare har mycket att hämta från denna bok, alltid finns det något nytt man kan lära sig! Tror denna bok kommer bli en klassiker framöver :)

2. Från valp till stjärna av Maria Hagström.

En bok för den riktigt tävlingsinriktade (tävlingslydnad och brukslydnad) hundägaren. En bitvis riktigt bra bok med de absolut senaste övningarna inom lydnaden. Men ibland förstår jag inte riktigt upplägget... Boken börjar med att gå igenom vad inlärning är. Bra text men allt är otroligt basic. Längre fram i boken när man kommer till de olika övningarna så är de helt plötsligt väldigt avancerat. Det var visserligen den nivån jag hade väntat mig och ville ha. Men om boken riktar sig till redan kunniga hundägare så är i alla fall den första tredjedelen av boken ganska värdelös. Och om boken riktar sig till nybörjare så är sista halvan av boken troligtvis för avancerad. Sen är det en del andra grejer jag hänger upp mig på också men bortser man från dem så är det en väldigt bra bok. Är du lydnadsfreak - läs den!

"Operation badkruka"

Nu jäklar ska Täppas bada! Det ska tränas i sommar och jag har införskaffat en flytande leksak för detta ändamål. Jag kräver inte att han ska kasta sig i från en brygga och simma men det vore ju bra om han frivilligt kunde gå i så att vattnet når upp till magen i alla fall. Det är ju ett väldigt bra sätt att svalka sig på under varma promenader.

Här är en bild från dagens promenad runt Rädsjön. Hoppas kunna lägga upp en bild i slutet av sommaren där han står i vattnet istället!

Bää

Gav upp savannen i Täby och åkte till Orsa imorse. Klev ur bilen och möttes av säkert 70 bäande får på tomten... Så Täppas har nu tagit på sig rollen som vallhund. Måste säga att han axlar den mindre bra. Att valla är inte samma sak i en dvärgschnauzers värld som i en border collies värld :) I dvärgschnauzerns värld vallar man inte med finess och känsla för fåren utan man ställer sig och vrålar så att fårflocken skingras i halv panik åt alla möjliga håll. Sen är man nöjd och går därifrån.

Här håller jag på och ber fåren om ursäkt för Täppas beteende. Maskrosor står på menyn!

Silver Shade Mesh

Det här är en produkt jag verkligen kan rekommendera! Det är en "filt" man lägger över bilen, utställningstältet eller buren. Den reflekterar bort solstrålarna så att t.ex. bilen inte blir så varm. Dessutom är den räfflad så har man fönstrena nervevade blåser vinden rakt igenom och hjälper till att svalka.

Jaha ja, tänkte jag. Låter ju bra men fungerar den? Så jag fick låna den och testade på en svart bil som blir olidligt varm på några få minuter i solen. Och jo, den fungerar verkligen. Det är stor skillnad med den här filten på eller inte!

Nu måste jag väl ändå poängtera att det inte är någon mirakelfilt så ha för guds skull uppsikt över hunden ändå!! Men den är perfekt för kortare stunder om man t.e.x. ska ut och lägga ett spår eller befinner sig i närheten av bilen så att man kan kolla hunden med jämna mellanrum.

Filten finns i många olika storlekar och säljs t.ex. hos http://www.canis.se/ eller http://www.klickerklok.se/

Rally Sweden 2011

Eftersom jag har vintern som favorit årstid kan man ju lätt räkna ut att jag inte är så förtjust i den här värmen, längtar efter kyla och snöstormar. Så idag har jag ägnat mig åt att planera WRC's enda snörally, Rally Sweden. Det är dock lite knepigt att hitta boende, allt är uppbokat av de tävlande teamen. Finns inte så många hotell i lilla Hagfors med omnejd. I värsta fall får jag väl tälta. I 25 minusgrader... Kanske inte helt lyckat om man vill ha en bra start på de smått kaotiska rallydagarna :)

En rallydag börjar med att få hotellet att servera frukosten tidigare än normalt för att man ska hinna till första sträckan i tid. Sen ut och skrapa fram en stelfrusen bil och ut på småvägarna i Värmlandsskogarna. Köra fel ca 20 ggr p.g.a. urusel karta men tillslut hitta rätt i sista sekunden. Hitta någonstans att ställa bilen, och pulsa ut till sträckan i minst en halvmeter snö. Hitta en bra plats att se rallybilarna och inte frysa ihjäl i den isande kylan. Skratta åt packade norrmän (ja, främst norrmän faktiskt) och undvika att få en snöboll mitt i ansiktet. Sen hör man ett avlägset brummande sakta närma sig och svisch så har första bilen redan passerat. När toppförarna passerat gäller det att illa kvickt pulsa tillbaka till bilen. Som står någonstans bland alla andra bilar. Vänd åt fel håll på en sjukt smal skogsväg med djupa diken. Inse att uppgiften kanske är övermäktig när man ser hur bil efter bil hamnar i diket och kör fast.. Bli överlycklig över snälla norrmän (nyktra denna gång!) som glatt hjälper till att vända den tack och lov fyrhjulsdrivna bilen. Nu gäller det att snabbt ta sig till nästa sträcka. Där samma historia upprepar sig igen. Och igen och igen!

Som tur är finns ett fåtal sträckor som man kan nå utan bil. Men för att få en bra plats måste man vara ute i god tid, kanske 2-3 timmar innan start. Det är lång väntan i sträng kyla.

Nu tror ni väl att jag är en dåre som utsätter mig för det här under flera dagar haha. Det är möjligt... men sjukt kul är det!!

Här kommer en svalkande film från årets vinterrally. Vrid upp volymen, klicka upp den till fullscreen, känn kylan bita i ansiktet, se och njut!

Polarhundskrig

När jag ändå är på "klaga på hundavel-humöret" kan jag lika gärna skriva lite om min favoritras, Siberian Husky.
Om jag nu skulle skippa schnauzern och istället välja en ras som än idag avlas främst p.g.a. sina arbetsegenskaper så är ju min älskade Husky ett bra val. För Huskyn är ju en starkt utpräglad arbetande ras och ingen sällskapshund. Eller? Tja, som alltid annars i hundvärlden råder det delade meningar om det.

I polarhundsvärlden (inte bara inom Siberian Husky utan även de andra polara raserna) råder det närmast krig! Det finns tre läger som alla anser sig ha den rätta typen av Husky:
Standardtypen är den ursprungliga Huskyn framavlad för att transportera (dra släde) proviant, varor, jaktbyten mm. långa sträckor i hårt och kallt klimat. Utseendet har här ingen som helst betydelse.
Allt eftersom Huskyn blev mer och mer populär bland "vanligt folk" så avlades det fram en showtyp. Den ser ut som en söt Disneyhund med uppseendeväckande färgmönster. Pälsen är enormt fluffig och benstommen överdrivet kraftig. En Husky av showtyp skulle aldrig klara att dra en tung släde någon längre sträcka.
Sedan finns det även en tredje typ även om den inte är så vanlig, sprinttypen. Den är framtagen för att vinna sprinttävlingar, alltså springa kortare sträckor på så snabb tid som möjligt. Sprinttypen är anatomiskt spinkig även om utseendet i övrigt inte har någon större betydelse. Inte heller denna typ av Husky skulla kunna dra en släde någon längre sträcka.

Tyvärr drar Huskyn idag mer och mer åt showtypen. Varför? Tja, de är ju så söta. Men framförallt premieras dessa hundar av utställningsdomarna (som även gjort ett fantastiskt jobb med att premiera sneda schäferryggar...) Detta har resulterat i att de seriösa Huskyuppfödarna i princip slutat ställa ut sina hundar och bara i enstaka fall åker på utställningar där det är kunniga specialister på just Husky. Ingen får ju därför se hur en riktig Husky ser ut :(

Sen är det väl också så att många väljer att skaffa Husky just för deras spektakulära utseende (även standardtypen är ju ganska vacker). Och skaffar man rasen enbart p.g.a utseendet så väljer man väl en showtyp för att de är sötare och även lugnare. Men om man inte är intresserad av friluftsliv, motion och framförallt dragträning, varför i hela världen skaffa en Husky? Någon utav de övriga 450 raserna måste väl passa bättre.

Senast på Stora Stockholm, när jag stod och tittade vid Husky-ringen (självklart bara showhuskies) hörde jag en diskussion mellan en barnfamilj och en Husky-uppfödare. Barnfamiljen funderade på att skaffa en Husky men var tveksamma till om det var en för krävande ras för dem. Blev mörkrädd när jag hörde uppfödarens förklaring att en Husky blir vad man gör den till. Den behöver inte mer motion en någon anna ras och passar utmärkt som sällskapshund. Drag och sånt tjafs, det pysslade man med förr i tiden men dagens Husky är bättre anpassad till vanligt familjeliv. Själv strävade hon efter att avla bort dragintresset hos sina hundar. Någonstans där kände jag huvudvärken komma smygande och gick illa kvickt därifrån.
Varför vill man förstöra en ras genom att avla bort alla de egenskaper som ÄR just Huskyn??? Kan någon förklara det för mig?


Jag och Duro, en Husky av standardtyp.

Jakten på en bra uppfödare

Jag har fortfarande inte bestämt vilken ras jag ska ha som nästa hund men schnauzer (f.d. mellanschnauzer) är ett av de troligare alternativen. Jag har till och från haft koll på kennlarna och på senare tid börjat gå igenom uppfödarna mer noggrant för att välja ut de jag vill hålla mer koll på än andra.

Eftersom jag söker en arbetsvillig allroundhund vill jag att föräldrarna till min nästa hund helst ska vara meriterade inom t.ex. bruks, lydnad, räddning eller annat. De ska i alla fall vara aktiva inom någon hundsportgren, jag vill inte riskera att få en soffpotatis till hund :) Utseendet ger jag blanka f*n i, visst det är ju bra om schnauzern ser ut som en schnauzer men någon utställningschampion är jag verkligen inte ute efter och utställningar intresserar mig inte.
Men efter att nu ha gått igenom MÅNGA uppfödare kan jag ju konstatera att utseendet är det som verkar vara viktigast. Ok, det var väl ingen överaskning. Men det är trist att i stort sett alla beskrivningar av avelshundarna ser ut ungefär såhär "En högt meriterad tik som innan hon nått två års ålder blivit BIR ett flertal gånger, tagit CERT, fått HP mm. Utmärkt päls, välvinklad bak, showattityd mm, mm". Jaha... Och hur är hon som hund? Temperament, hälsa? Men det är klart, temperament har ju ingen betydelse så länge hunden är snygg...
Jag har också fått lära mig att "högt meriterad" inte innebär något annat än att hunden har många utställningsmeriter. Det är väldigt få som jobbar med sina schnauzrar, i alla fall är det inget som verkar vara viktigt att skriva om på hemsidan.
När jag ibland hittat en tik/hane som verkar bra i min värld och sedan kollar upp denne och dennes avkommor på SKK's hunddata så blir man inte heller imponerad. Att fortsätta avla på individer som upprepade gånger lämnat både C och D höfter är kanske inte helt seriöst. Trodde inte ens att sådant förekom men det gör det. Men det är klart, D-höfter (som garanterat kommer ge hunden lidande förr eller senare) syns ju inte och bedöms inte på utställning så en sådan hund kan bli utställningschampion ändå. Och att få titeln SEUCH är ju det alla uppfödare strävar efter hos sina hundar. Visst är utställningsvärlden underbar :) Jaja, jag vet att jag överdriver men ändå inte.

Jag fortsätter min jakt på en seriös och kunnig uppfödare som inte har 100% fokus på utseende. Detta innebär troligtvis att jakten kommer pågå i det oändliga haha!

Cancersök!

Det Täppas även tränade på under den aktiva semesterveckan, utöver de vanliga aktiviteterna, var cancer. Under onsdagen blev jag och Täppas tillfrågade om vi ville vara med i HundCampus cancerteam :) Och det kan man ju inte tacka nej till!
Så när dagens aktiviteter var slut och övriga deltagare kunde ta sig en välförtjänt vila så var det bara för Täppas att hoppa upp på plattformen igen för att påbörja cancerträningen. "Jippie" sa Täppas, en ny utmaning! Så under onsdagkvällen och tors-fre förmiddag var det cancersök för hela slanten.
På torsdagen kom forskare för att se hur träningen går till och jag tänkte att jag behöver inte vara nervös inför det eftersom Täppas och jag precis påbörjat träningen så kommer ju vi garanterat inte få visa upp något. Men jodå, det skulle vi visst... Gah! Men det gick bra och Täppas roade forskarna med alla sina konstiga läten. Någon undrade om det är tupp inkorsat haha.

Tanken med cancerprojektet, som sker i samarbete med bl.a. Karolinska Sjukhuset och olika forskare, är att hundarna ska lära sig att detektera lungcancer i utandningsluft. Det här blir ju alltså specialsök "på riktigt" och det är oändligt många parametrar att ta hänsyn till när man lär in det här.
Självklart kan detta inte tränas hemma så vi får ta och pallra oss iväg till Hällefors lite oftare än vanligt framöver. Men kul är det att få vara med och träna i ett sånt här projekt!


En blivande lungcancernos?

Aktiv semester

Puh, nyss hemkommen från fem heldagars "aktiv semester" hos HundCampus. Det var få deltagare på många lärare så gissa om vi fick mycket gjort!

Plattform och sökbana
Tränade på både thé och fotdoft men Täppas kan peka ut dessa dofter utan problem så vi tränade inte så mycket på det.

Klick & trick
Här blev det t.ex. klossträning åt båda hållen, Täppas kan ju bara snurra motsols. Testade början till backande slalom, knepigt värre. Han fick backa upp med bakbenen på olika föremål (ungefär som när han står på händer) och en massa andra saker.

Frisbee
Provade på frisbee lite grann. Var lite skeptisk till detta eftersom jag tycker det påminner mycket om boll och pinnkastning som är en väldigt stressande lek för hunden. Men efter en förklaring av hur sporten fungerar mm. så kan jag ju säga att frisbee skiljer sig totalt från boll och pinnkastning. Dock var det inte Täppas grej, han tyckte de flygande plastsakerna var fullkomligt värdelösa... Men det går säkert att träna upp intresset för frisbee.

Vattensök
Vi fick även prova på detta men Täppas är ju en rejäl badkruka så han fick stå på land och leta efter en rolig leksak i vattenbrynet. Det vore ju hemskt att sätta ner en tass i vattnet...

Spår
Fokus under helgen låg på spår och en himla massa spår blev det. För Täppas del tränade vi mest på spårupptag, varierande underlag och störningar som t.ex. korsande spår.
Första dagen gick spårupptagen käpprätt åt skogen och han hade som vanligt svårt med andra underlag än skogsmark. Visst spårade han bitvis men inte som jag vill ha det. Men träningen gav snabbt resultat och efterhand satt spårupptagen finfint. Han kunde släppas på i 90 grader på olika typer av underlag.
Det är framförallt tre spår jag är extra nöjd med. Det första är ett spår där han spårade (när jag säger spårar menar jag att han gick exakt i spåret och inte det minsta vid sidan av) rakt över en park (kortklippt gräs) utan minsta tvekan. Det andra är när han spårade i sand och kraftig uppförsbacke, trodde aldrig han skulle fixa sand som underlag. Det tredje spåret var i gassande sol och det gick över gräsmatta och grusväg med öppna 90 gradersvinklar på både gräs och grus. Efter en osäker start tog han spåret klockrent och det var så kul att se hur han tog vinklarna mitt i spårkärnan utan att vika en tum från spåret. Jag är sååå nöjd med Skäggtrollet!!
I början av specialsöksutbildningen (januari) var jag lite tveksam till HundCampus aningen omständiga sätt att träna spår på men efter 6 månaders tragglande kan jag nu skörda resultatet. Och ja, jag kommer fortsätta träna såhär :)

En superkul och givande vecka, nu ska vi fortsätta med spårandet och även ge oss på asfaltsspår framöver. Täppas är för tillfället halvt död och snarkar högt och ljudligt så i helgen står vila på schemat. Det blev långa dagar, 9-19 eftersom Täppas och jag även tränade på lite andra väldigt skojiga saker men mer om det i ett annat inlägg för nu ska jag sova. Helt slut jag med!

Håll fast

Alldeles för varmt för Täppas smak idag med. Funderade över om det finns något man kan träna utan fysisk ansträngning och där han helst kan ligga ner?!? Jo, "håll fast".
Täppas kan apportera det mesta så länge han får hämta det från golvet/marken men så fort han ska ta det från min hand så blir det problem, han vill knappt gripa över huvud taget. Så det har vi tränat på nu i små, små steg. När han väl började gripa om leksaken krävde jag att han skulle hålla kvar när jag tog bort handen, klurigt :) Men nu håller han några få sekunder så det värsta jobbet är avklarat, bara att sakta förlänga tiden nu. Har även börjat lägga in röstberöm så att han ska fixa att hålla fast medans jag berömmer och inte släppa förrän han får klick eller frisignal.
Ett tränar öga ser nog att andra gången klickar jag i gränslandet för vad som är ok, han är precis på väg att släppa greppet om leksaken...

Varmt

De flesta skulle nog bli glada över att starta sin semester med det här vädret, men inte jag och Täppas. Ingenting kan man träna i den här värmen :( Jaja, det går bra att sitta på tomten med en bra bok. Täppas verkar också rätt nöjd med att bara strosa omkring, käka lite gräs och muttra på fåglarna. Här kommer lite sommriga bilder:

Semester!

Nu börjar min semester, nästan 6 veckor blir det. Den är starkt eterlängtad, är helt slut efter den här våren. Har inte hunnit planera så mycket men nästa vecka ska jag i alla fall till HundCampus på "Aktiv Semester" (diverse träning). Ett par veckor i Orsa blir det såklart också. Vad jag gör resten av tiden återstår att se men jag ska träna på att göra ingenting, inte bara hundar som behöver passivitetsträning haha!