onsdag 23 maj 2018

Mot Monaco!

Alla verkar helt lyriska över det här vädret men själv är jag lagom glad... Det går helt enkelt inte att motionera Atle i den utsträckning som skulle behövas inför årets fjällvandringar. Senaste tiden har jag i ren desperation tagit morgonpromenaden förbi sjön och kastat ut pinnar i vattnet så att han får vattentraska lite. Vattenträning är alltid bra och vattnet svalkar så att rundan hem kan bli längre än utan badet. Min förhoppning är han snart ska ta steget och börja simma, det är såååå nära nu när han kommer ut på lite djupare vatten =) Börjar han väl simma kan han ju fystränas nästan oavsett temperatur . 

Vi fortsätter knata på ute i Bogesund, tur det finns vatten att svalka sig i även där!

Den enda fördelen med värmen är väl att jag själv lär vara acklimatiserad nu när det är dags att ta mig an de franska bergen. Det blir några dagar i Gorges du Verdon, femte besöket på två år så man kan väl säga att jag fastnat för det stället ;) Det blir vandring/klättring upp och ner i ravinen, sen finns det även andra ställen som lockar - en hög topp och även toppen av ett vattenfall som ligger lite otillgängligt. Och paddling och SUP på den turkosa floden såklart.

Och viktigast av allt - Monacos GP på söndag! Kl. 15:10 går starten, förra året gick det så sjukt bra med pole position och en andra placering i racet för Kimi. Han ledde ju och skulle vunnit om inte Ferrari växlat plats på sina förare eftersom Vettel hade större chans på VM seger. OM samma situation uppstår i år igen funderar jag över om Ferrari verkligen har mage att göra samma sak i år igen? Vi får väl se. Sen måste vi ju hålla tummarna för Marcus också, poäng i Monaco vore inte helt fel! Nedräkningen har börjat - 4 dagar till race!!!

tisdag 15 maj 2018

Inte många knop här

Alltså den här värmeböljan är ju inget hundvänligt väder direkt, Atle ligger mest utslagen på golvet och slappar. Håller ju på att träna upp honom inför säsongens fjällvandringar men just nu går det ju knappt att gå runt kvarteret... Häromdagen ringde kl. 05:30 för att jag skulle hinna ut en sväng till Bogesund innan den värsta värmen slog till. Det blev Nässeldalsrundan igen.

Trots tidig morgon är det varmt =) Ska vi inte få till längre rundor än 5-6km, då kommer vi fan inte långt i fjällen haha!

Skulle åkt till Orsa över långhelgen men i onsdags kväll käkade Atle nåt äckligt som låg i diket och sen spydde han och var dålig i magen hela natten. Inte läge att stoppa in honom i bilen och åka långt. Dock var det bara något han behövde få ur sig för torsdag morgon och framåt har han mått prima. Så med facit i hand hade jag kunnat åka... Så typiskt, normalt äter han sällan snuskigheter ute men det här var uppenbarligen något oemotståndligt. Kanske lika bra att jag inte hann se vad det var ;)

Några promenader med polarna har vi hunnit med också, det är supernyttigt för Atle att bara strosa på utan att försöka leka hela tiden. Fast jag kan väl knappast påstå att han strosar när han går med andra hundar haha, men vi jobbar på det. Två nya smeknamn har han tydligen fått också - "Atle extra allt" och "Atle all in". Ja alltså, han kan ju vara lite impulsiv ibland ;)

Sist men inte minst så var det ju Barcelonas GP i helgen. Det innebär att nästa race är *trumvirvel*... MONACO!!! Inför Barcelona låg Kimi 3:a i VM, det har gått riktigt bra med pallplats efter pallplats. Men nu dog bilen. Kaputt =( Så för närvarande är det en inte lika lattjo 5:e plats. Ska man se något positivt med det så kan väl knappast bilen paja två race i rad? Statistiken talar iaf emot det, under de 13 år jag sett racen i just Monaco har Kimi brutit ett enda. Dessvärre bara en vinst men många pallplatser, t.ex. förra året! Håller tummarna för pallen även i år =)

torsdag 3 maj 2018

Tyresta

På Valborg bar det av ut till Tyresta Nationalpark. Satt och spanade på deras hemsida och funderade över vilken led vi skulle gå. Det finns ju mängder av olika leder men ingen lät särskilt lockande förrän jag läste om fornborgsslingan, "observera att detta är vår mest krävande runda och att du bör vara i god fysisk kondition. Stigen går genom kuperad terräng med flera branter." Där var den ju! Visserligen bara 6 km men det skulle kunna vägas upp av rätt slags terräng och fin natur.

Efter en timmes bilfärd var vi framme vid Stensjödal och började gå mot den plats där leden skulle utgå ifrån. Det fanns en hel del vatten i form av sjöar och vattendrag, Atle plaskade på lite här och där. 

Södra Lanan

Atle hade lätt knatat ut i sjön om jag släppt efter på kopplet ;)
 
Även om det blir bättre och bättre så är Atle väldigt duktig på att överskatta sin fysiska förmåga. Vi var på väg uppför en liten trätrappa när han plötsligt får för sig att bara hoppa rakt ut på berget intill. Trappan fanns ju där av en anledning, berget var för brant att gå på... Han började kasa neråt samtidigt som han frenetiskt försökte klättra uppåt. Det var ju bara ren tur att jag var så pass nära att jag kunde ta tag i selen och lyfta upp honom. Bara för att inse att han höll på att glida baklänges ur selen, så fick ta tag i nackskinnet också. Superkänsliga Atle såg helt förskräckt ut...  Ja herregud, det kanske kommer en dag när man kan slappna av när man är ute med den här hunden ;)



Efter ett tag kom vi in i brandområdet, från den stora skogsbranden -99. Var lite förvånad att det fortfarande var så totalt stendött, rena skelettlandskapet. Men kul med lite udda promenadmiljö.



Väl ute ur brandområdet blev det mer kuperat, upp och ner och riktig urskog. Kom ut på en höjd med utsikt över Stensjön. 






Sen bar det av neråt igen och det var rätt kuperat även här. Stigen följde sjön och Atle var nere och plaskade i vattnet flera gånger. Här blev det lite paus och energiintag =) Vi gick förbi några fågelskådare här och där och jag hade fullt sjå att 1. få med mig Atle förbi "de skumma stillasittande spökena" och 2. få med mig en TYST Atle så att fåglarna inte skulle bli rädda av hans gapande och flyga iväg. Det gick väl ok förutsatt att spökena inte vände på huvudet för att titta på oss och säga hej. Man kan väl säga att Atle då "hejade" tillbaka på sitt eget mindre diskreta sätt...




Sen bar det av in i brandområdet igen (på andra sidan sjön denna gång) och här var det ännu häftigare, som en egen liten värld. 










Här fick det bli en till paus i det skumma landskapet. Det kändes som om vi gått de där 6 km flera gånger om så var tvungen att stämma av lite med kartan. Men vi var på rätt spår och det var inte långt kvar till bilen nu, bara genom skogen.


Det här var en rolig, annorlunda och lite knixig led som tog förvånansvärt lång tid att gå. Gott om tid och kängor rekommenderas! Och choklad såklart, annars kommer man inte långt ;)

tisdag 1 maj 2018

Nässeldalsrundan

Häromdagen blev det en till tur ute i Bogesund. Regnmolnen hotade borta i fjärran så det blev ingen långrunda den här gången heller men i alla fall en runda jag aldrig gått tidigare, Nässeldalsrundan på 5,5 km. Den började med en stig i skogen och jag tänkte att hoppas att det blir roligare än såhär längre fram. Jag måste liksom ha knixiga stigar samt berg och/eller vatten för att trivas! Kom ganska snart till Dammstakärret vilket i min värld snarare var en sjö och men jag tror kanske det var lite kärrigt runt omkring. Atle hittade en fin pinne och körde sprintrace även om jag försökte förklara att det kunde vara bra att spara på krafterna.


Lagom rolig stig

Lite spångar här och där

Rastplats vid Dammstakärret

Gick vidare och kom ut på en jäkla grusväg!! Alltså jag hatar att gå längs alla former av vägar när man tänkt sig mysiga stigar... Ganska snart vek leden av från vägen, bara för att komma in på ytterligare en väg haha. Det började blåsa och de mörka molnen var precis ovanför, jag funderade faktiskt på att vända men Atle var helt överlycklig över att få springa som en missil och upptäcka allt så det var bara att knata på.




Någon som vet vilka djur som matas vid den här matstationen?

Tillslut gick vägen över i äng och stig och jag kunde andas ut. Nästan skärgårdsmiljö och jag blev extremt sugen på att åka ut i skärgården. Tyvärr finns inte tillgång till båt nuförtiden och att åka skärgårdsbåt med Atle tänker jag inte utsätta varken honom eller mig för ;)

Äntligen lite finare promenadmiljö!

Nästan sådär tryckande varmt som om det var åska i luften. Det stod 11 grader på bilen när vi gick så jag struntade i att ta med vatten. Tur han kunde dricka ur havet!

En blivande tavla kanske?

Sen började det bli lite mer ordentlig och rolig terräng, faktiskt rätt varierande och förvånansvärt mycket brant uppför och nerför. Till och med svårt på vissa ställen! Det är exakt sån här terräng jag letat efter för att på något vettigt sätt kunna träna inför fjällvandringar. Viker man av från leden så finns mängder av möjligheter till klättring, steniga partier etc.


Tjolahopp

Mysig stig! Men jag måste ta ett snack med missilen om det här med fart ;)

Det gäller att se upp med var man går, man vill ju inte få ett träd i huvudet.

Kom till ett ställe där leden delade sig, den blå markeringen gick åt två olika håll men på kartan kunde jag liksom inte hitta ett sånt ställe. Så jag gick åt det håll jag tyckte var mest logiskt. Gick leden moturs så jag valde därmed vänster. Efter ett tag insåg jag att det var väldigt dåligt med ledmarkeringar, kom ut på en väg och visste inte vart jag skulle. Suck, bara att ta fram kartan och försöka hitta var jag befann mig (alltså de här simpla ledkartorna... nästa gång tar jag med mig kartan över hela jäkla norrort, den är mer detaljerad). Efter lite svärande och sunt förnuft hittade jag tillslut till leden och gick vidare. Efter ett tag kom ytterligare ett ledskilje med blå markeringar åt olika håll... Inte heller det fanns på kartan. Tog vänster även denna gång och nu var det rätt. Passade på att ta en liten vilopaus här, det är inte Atles starka sida så det måste tränas på =)

"Matte, jag är redan uppe på berget här... Kommer du eller?"

Rastplats vid Uteke såg




Det här är Atles osäkerhetspose, när han ser något skumt. Hukande bakdel (främst på höger bak), lyft framtass och flygplansöron. Denna gång var det ett stup han tyckte var lite läskigt =) Vad bra att han ändå har lite respekt för stup tänkte jag men tji fick jag när han några sekunder senare la sig ner och började åla sig ner mot stupet. Tänkte att vad i hela friden gör han, ska han krypa ner där? Lät honom krypa så länge det kändes riskfritt men tillslut var jag tvungen att plocka tillbaka honom i selen. Ibland undrar jag vad som pågår innanför pannbenet??

Efter ett tag var vi tillbaka vid bilen och även om det inte var en alltför uppseendeväckande runda så lär det bli fler turer här just p.g.a. den braiga terrängen som inte går att hitta i Täbyskog.