tisdag 29 oktober 2019

Västkusten

I år byttes fjällen mot havet under höstlovet. Inte helt frivilligt visserligen men det går inte att chansa på vandring med en nyligen läkt trampdyna och snömängden var lite gränsfall i Dalafjällen ändå. Näst bäst efter fjällen är havet så just nu är vi på Smögen! Med en liten detour till Falkenberg.


Skrea strand i Falkenberg




Atle upptäcker tjusningen med sanddyner, sjukt kul att springa upp och ner så sanden yr =)


Här på Smögen är vädret finfint och Atle är glad över allt vatten =) I början försökte han bada hela tiden men har nu insett att det är för kallt. I morse lekte han vid strandkanten och började plötsligt frusta och dra iväg med något och se sådär skyldig ut som man bara kan göra när det är nåt bus i farten... Jag lyckas bända upp käften för att se vad det var han åt och insåg att han festat loss på en sjöstjärna. Jahapp, det var tydligen delikatess. Täppas brukade ju fynda döda krabbor men Atle verkar ännu inte ha insett att det kan finnas sådana läckerheter också ;)

Smögenbryggan




fredag 25 oktober 2019

Complete chaos

Vi har haft complete chaos här hemma senaste veckorna, därav extremt dålig uppdatering här. Nu väntar 10 dagars semester (tack gode gud för det) och då finns mer tid att skriva! Såret i trampdynan är i alla fall läkt nu men det tog sin tid. Han går utan tassbandage och jag tror vi kan börja öka på promenadlängderna utan att riskera något =)


torsdag 17 oktober 2019

Nya täcken

Nu har Atles födelsedagstäcken kommit i rätt storlek och de sitter banne mig helt perfekt =) Det blå är ett tvålagers merinoullstäcke, tjockt och varmt. Inte vind och vattentätt men jag har tänkt ha det som ett extra lager under andra täcken. Även perfekt att ha inne i tält när det är kyligt!



Det andra är ett vind och vattentätt skaltäcke med en insida av merinoull. Det kan användas antingen som det är eller ovanpå det blå ulltäcket. Ett regntäcke med merinonull på insidan är helt genialiskt, för efter timmar av regn kommer det ha sipprat in längs hals, underifrån magen osv. och då är det guld värt med merinoull på insidan som värmer även när det är blött. Eller värmer och värmer, men det kyler i alla fall inte som syntet gör.

Passformen på båda täckena är som klippt och skuren för Atle, de täcker alla viktiga muskler utan att kompromissa med rörligheten.






Så, nu är matten ruinerad och det blir inga fler hundtäcken de närmsta åren haha. Atle är med ut i alla tänkbara väder och då är det bara att se till att han har bästa tänkbara utrustning för det också, det är inte mer än rätt.

tisdag 8 oktober 2019

Sjukstuga

Atle har fått ett sår i en trampdyna, ingen jättegrej men tillräckligt för att han ska behöva ha skydd på utomhus. LIVSFARLIGT tycker Atle. Sko går absolut inte, sockor är inte heller någon hit... Han lägger sig platt på golvet och tror han är döende eller kanske redan död. Så jag lägger ett eget smidigt bandage med ludd under och vetflex utanpå. Det kan han tänka sig att gå med =) Dessvärre inte vattentätt men är man lite fiffig så virar man en liten plastpåse under bandaget så blir det vattentätt!

Missnöjd (och lurvig!) Atle

Trampdynor är ju lite dumt på så vis att de belastas i varenda jäkla steg vilket påverkar läkningen. Så lika bra att ta det lugnt till det är helt läkt men det är inte Atles melodi, han har börjat klättra på väggarna nu. Det går liksom inte att aktivera honom enbart mentalt, han har ett stort motionsbehov också. Så han har typ sjutusen olika hyss för sig här hemma just nu, t.ex. skälla på allt han hör, sno strumpor från garderoben, sno mitt pannband från kroken, släpa ut badrumsmattan i hallen... ja, listan kan göras lång. Jaja, bara att härda ut, tids nog läker det och vi kan börja gå promenader igen! Tur i oturen att det hände nu och inte under vandringssäsongen =)

söndag 6 oktober 2019

Grövelsjön - Söndag

På söndagen var det kallt och regnrisk men det var ändå helt ok väder när jag gick upp. Beslöt att göra två kortare turer med en längre lunchpaus i stugan för att torka och värma sig, istället för att dra ut på en långtur.
Ska det regna finns också rätt stor risk för dimma så jag valde en led jag gått förut, upp till Jakobshöjden. Egentligen en rätt trist led men utsikten är fin! Skulle det där vara uppehåll och bra sikt tänkte jag sedan gå oledat längs kammen ovanför sjön.

Gick iväg och tänkte att det här är ju faktiskt förvånansvärt bra väder, sikten var bra och det var bara lite smådugg. Sen bara pang, på ca 20 sekunder kom dimman och all sikt var borta. Allt blev stilla och knäpptyst, som att befinna sig i en spökvärld. Inte en vindpust och jag var tvungen att säga nåt ord bara för att dubbelkolla att jag inte tappat hörseln =) Jaja, det var den utsikten men vi fortsatte i alla fall upp på Jakobshöjden. Jag kan områdena och hade givetvis karta och kompass om det skulle skita sig. Men någon oledad vandring längs kammen blev det inte, rätt poänglöst i dimman...


Fin start!

Sen var det kört...

Ripor

Uppe på Jakobshöjden, åh vilken fin utsikt haha!

Mindre dimma på lägre höjd


Vi gick tillbaka till bilen och åkte till stugan för att käka lunch och vila lite. Regnet började smattra mot taket och det kändes väl sådär lagom lockande att ge sig ut igen. Men med vetskapen att det här var årets sista chans till fjällvandring så kunde jag inte motstå en sista tur, trots skitväder. Det fick bli ytterligare en känd led, till Silverfallet. Parkerade bilen och funderade över hur man är funtad när man tänker ge sig ut i det här vädret med skymningen i antågande (pannlampan var nerpackad ifall att) Det regnade, blåste och var så pass dimmigt att man kunde glömma utsikten. Men inga problem att gå och halvvägs började det faktiskt lätta lite. Mötte inte en levande själ på den här turen, undra varför?!?




Norgegränsen




Så var årets vandringssäsong över, buhuuuu =( Nu sätter snön stopp framöver. Men det har blivit många fina turer och vintern kan ägnas åt planering inför nästa år!

torsdag 3 oktober 2019

Grövelsjön - Lördag

Hoppsan, kom av mig lite i skrivandet men nu så! Lördag morgon blev det rastning vid stugan innan vi åkte för att köpa bullar vid fjällbageriet och ha med ut på turen. Sen utgick vi från Lövåsen med Lillvätteshogna/Onne Gealta som mål. Shit vad det blåste! Vek av från leden och gick oledat större delen, det går inga leder upp. Men det är väldigt lättvandrat så inga problem. På vägen passerade vi badsjön innan det började luta uppför. Väl uppe blåste det ordentligt och utsikten var fin även om det inte är så himla högt. Är nästan säker på att jag såg högsta topparna borta i Rondane! 

Off we go!

Nej tack, sa Atle. Och då vet man att det är kallt när han inte vill bada =)




Lite vind till så hade han blåst iväg som en drake i kopplet!

Atle mumsar kråkbär på sluttningen medans matte äter lunch.



Funderade över om vi skulle ta Djupgravstöten också för det var så himla fint väder, men beslöt att låta bli p.g.a. vinden. Då har vi nåt kvar till framtida turer också =)

På väg hemåt blev vi översprugna av en finsk lapphund. Min toleransnivå för lösspringande framrusande hundar är numera lika med noll och efter en snabb blick på kroppsspråk så beslöt jag faktiskt att ta till kängan vid hundens fösta försök att nå fram till Atle. Ett hundslagsmål på fjället är det sista man vill råka ut för... Hunden blev lite paff men gjorde minsann flera försök att nå fram till Atle. Till slut fick lapphunden syn på två andra hundar och drog iväg ditåt. Alltså vilket kaos! Vi befann oss liksom mitt i renbetesland med strikt koppeltvång. Såg tyvärr många lösa hundar och jag är bara rädd att det i framtiden blir totalt hundförbud i renområdena för att vissa oansvariga hundägare inte kan sköta sig =(

Jag kommer i fortsättningen ha med Dog Defense spray på vandring, än så länge har det bara varit lekfulla hundar som kommit fram (med visst undantag för den finska lapphunden) men en vacker dag är det en hotfull hund som kommer och då måste jag ha ett effektivt stopp.

Men nog om tråkiga incidenter! På kvällen blev det en lugn promenad i områdena vid stugan och solen sken som aldrig förr =)