Men herreguuud

Det bor en skäggig tonårsgrabb vid namn Atle här i huset. Några hus bort bor två löptikar. Ingen bra kombo. Så idag har jag på allvar hotat Atle med kastrering! Han har bara en sak i huvudet just nu och det är att ta sig till löptikarna. Han ylar, gnäller, piper och tror att ytterdörren ska öppna sig om han opponerar sig tillräckligt mycket. När vi ska ut på promenad börjar han tjuta så snart vi kommer utanför dörren och han simmar i kopplet mot grinden, helt okontaktbar. Magen har kraschat... men han äter i alla fall och han sover på nätterna, tack för det. Ska han påverkas såhär kraftigt av löptikar så finns ju ingen annan utväg än kastrering (HÖR DU DET ATLE!!!). Jag som inte ens är ett fan av kastrering, det har ju sina nackdelar också. Men som det är nu är det ohållbart så framtiden får utvisa hur det blir.

Städa

Håller på att lära Atle att städa, d.v.s. att lägga ett eller flera föremål i en korg. Vi har tragglat lite med apporteringen fram och tillbaka, han spontanbär mer än gärna och han har ganska stort föremålsintresse. Men att få till hela apporteringskedjan var ju en annan femma. Bara att shejpa på lite här och lite där så satt det till slut. När jag väl fått honom att börja gripa och bära så ville han bara ha föremålet för sig själv och vägrade komma till mig =) Nu har vi jobbat på avlämningen och han lämnar numera i handen. Med den biten avklarad kunde vi börja med själva städa tricket!

I början tyckte han att jag var dum som ställt något i vägen mellan honom och min avlämningshand men sen började han inse att föremålet skulle till just korgen. Fick dock byta korg efter ett tag, när han lagt föremålet i korgen så apporterade han hela korgen till mig. Det hade väl kanske kunnat vara en rolig twist på det hela men det spar jag till framtiden... Så jag gjorde det lite enkelt för mig genom att bara välja en mindre apporteringsvänlig korg.

Nu har vi en bra start på det hela, sen ska det läggas till fler föremål, korgen ska kunna stå längre från mig, tricket ska döpas etc. Ja, jag är lite disträ på filmen men jag hade halva mitt fokus på hundträningen och halva fokuset på vad som sas på rallyradion haha =)

Monte madness

Nu är "Monte madness" över för denna gång och i år gjorde rallyt verkligen skäl för sitt smeknamn. Det var väldigt svåra förhållanden, på en och samma sträcka kunde det vara torrt, blött, synlig is, svart is, snöigt och/eller moddigt så däcksvalen var inte helt självklara. Lappi beskrev det som utomjordiskt svårt, Ogier tyckte det var smått hopplöst och snöspecialisten Latvala såg helt gråtfärdig ut när han kom i mål efter den svåraste sträckan.

Slutresultatet blev 1. Ogier, 2. Tänak, 3. Latvala - mina tre favvoförare på podiet! Vilken start på året! Dessutom i den ordning jag tippat det slutliga VM resultatet... Måste bara se det där rallyt på plats någon gång, de kör ju precis norr om mina områden i de franska bergen. Och jag har länge velat uppleva Gorges du Verdon på vintern så det skulle ju inte vara helt fel.

17 dagar till Rally Sweden! Rallydimman är nära ;)

Väntan. Är. Över.

Äääääntligen drar årets WRC säsong igång! De här vinteruppehållen är verkligen tortyr. Först ut är som vanligt Monte Carlo rallyt och det startar ikväll! Brukar ju alltid gissa vem som vinner VM i november och jag både vill och tror att Ogier vinner även i år (trots andra året i nytt team och ett inte helt övertygande 2017). Hans utmanare tror jag i första hand blir Tänak (tror t.o.m. han blir VM tvåa i år) men även Latvala och Neuville.



Det är ju bedrövligt att WRC inte sänds på TV (bortsett från vissa enstaka sträckor och en sammanfattning i slutet av helgen) men det är bara att gilla läget och följa rallyt via sociala medier och WRC-radion.

Och sist men inte minst... 21 dagar kvar till Rally Sweden! Nedräkningen har börjat =)

Träningsgodis

Alltså, det här med att ge kontokortet till tonåringen, det kan ju sluta hur som helst ;)

Det går åt mycket godis när man tränar!

Nä, skämt åsido men Atle har lite känslig mage och fixar inte alla djurslag. Det enda djurslag jag kan ge obegränsat av är fisk och försök hitta godis med fisk som enda djurslag och i övrigt vettigt innehåll, i tillräckligt små bitar till vettigt pris... Men det har jag gjort nu! Hittade det här godiset med lax på mässan i december och köpte en förpackning för att testa. Funkade finfint för magen så det blev några fler förpackningar haha! Jag gör ju även mitt hemgjorda fiskgodis men efter ett års tid med det godiset känns det som att han börjar tröttna lite... Har såklart annat godis också men då måste jag tänka på mängden så att magen fixar det.

Sista kurstillfället

Igår var det dags för sista kurstillfället på Atles kurs, det blev ju inställt precis innan jul. Nu var kursängen full av snö så vi höll till på vägarna intill, bra med lite platsbyte. Och därmed inte en enda lösspringande hund som kom fram!

Vi tränade på:

• Förlängd ögonkontakt - gick jättebra så länge han mellan övningarna fick kika sig runt och checka av att inga monster var i närheten.

• Sitt kvar med störningar - gick helt ok, han har lite svårt med stadga rent generellt och framför allt i situationer där han inte är helt bekväm. Att bli tillsagd att stanna kvar medan jag går bort från honom och han blir själv kvar med människor och vovvar i närheten är ju asläskigt tycker Atle. Antingen kommer han farandes efter mig eller så sitter han kvar men piper/gnäller. Därför körde jag inte på så stort avstånd utan jobbade istället med andra svårigheter som tappa godis, vifta med leksak etc.

• Gå fram och hälsa på/prata med instruktören medan hunden sitter vid sidan - ja, alltså Atle vill ju inte hälsa så han gick exemplarisk fot och satt i fotposition medan jag hejade på instruktören och sen följde han gladeligen med mig där ifrån ;)

• Inkallning - ganska lätta övningar så det gick bra, han är duktig på inkallning. Testade även att kalla in honom när han stod och spanade på sina kurskamrater, det gick bra det med =)

Annars då? Anledningen till att vi går kursen är ju att han behöver träna i grupp och inte bli rädd eller förbannad (eller frustrerad av alla känslokrockar, för där ligger en stor del av Atles problematik) på de andra. Det funkar ju på avstånd men vi är inte nere på det avstånd jag vill ännu. Sen beror saker och ting fortfarande väldigt mycket på dagsform hos den här hunden, det kan vara jäkligt svårt att veta var man ska lägga ribban från dag till dag. Men igår jobbade vi stundvis rätt nära ett annat kursekipage så det går ju om förutsättningarna är rätt.
  

Vi gick för instruktören Mari Ringkvist (som själv har dvärgschnauzer) hos Glada Jyckar i Bromma. Har bara gott att säga om kursen, vi kommer garanterat tillbaka!

Sovsäck

I julklapp av min bror fick jag och Atle en sovsäck för hund. Tanken är att ha den på fjällvandringar men jag har även hittat andra användningsområden. Som häromdagen när jag var ute i skogen för att träna uppletande och det blåste snorkallt. Istället för att stå uppbunden i blåsten medan jag preppade sökrutan så fick han ligga i sovsäcken och mysa. Eller ja, vi tränade på att ligga i sovsäcken för varje gång jag vände mig om stod han och käkade mossa istället ;) Men tids nog så!

Det var inte helt lätt att lära honom att gå in och lägga sig i sovsäcken, öppningen är väldigt liten så det krävs en viss teknik för att lyckas. Inte helt lätt att komma på själv så jag fick träna in det. Först köra in huvudet i säcken, sedan la jag på snurr-signalen för att få honom att vrida kroppen rätt, och sedan ligg efter halva snurren. Dessutom måste han lyfta bakbenen ordentligt under sig eftersom säckens botten höjs upp när han går in i den. Men nu har han kommit på hur han ska göra och det börjar nästan bli lite väl roligt så ibland blir det nästan kraschlandning in i sovsäcken ;)

Två år sen idag

Bästa Skäggtrollet. Saknar dig Täppas...

2018

Jag ska försöka skriva lite oftare i år, även om det inte blir någon ny eller avancerad träning (kan ju dessvärre inte gå utbildningar innan Atle klarar av den miljön) så kan jag ju skriva om den vanliga träning vi gör (vardagslydnad, tricks, spår, nose work etc). Insåg när jag kikade igenom inläggen från förra året att jag knappt skrivit något alls om vad jag tränar med Atle. Det får bli ändring på det!

Sen kommer det säkert bli en del fysträning nu när han ska tränas upp inför årets vandringar och rapporter från våra små äventyr.

F1 & WRC lär göra återinträde i bloggen, tills vissas glädje och andras frustration haha ;) Men det är det enda ohundiga som slinker in här!

Såhär hittade jag honom häromdagen, sittandes på en KÖKSSTOL!! Atle får visserligen vara i möblerna men köksstolar är förbjudna och det accepterar han, så jag blev lite förvånad. Ser att han stirrar intensivt på något på köksbordet och blir helt full i skratt när jag ser vad det är - den lilla flaskan med eukalyptushydrolat! Hade gjort i ordning flaskor till Nose Work kursera som startar, passade på att fylla på Atles flaska som jag sen glömt kvar på bordet (brukar ha den i ett skåp, även om korken är ordentligt påskruvad så luktar det ju ändå). Han hade alltså känt doften, tillåtit sig själv att hoppa upp på köksstolen och hittat doftkällan =) Sen är han nog lite för artig för att kliva upp på köksbordet, så han nöjde sig med stolen. Undrar hur länge han suttit där?!?

Resumé 2017

Kikade igenom blogginläggen från förra året och kan bara konstatera att det var ett väldigt konstigt bloggår! För det första har jag skrivit väldigt lite (därav lite svårt att sammanfatta...) men det är mest för att det inte finns så mycket att skriva om, man kan ju nästan säga att jag haft (och fortfarande har) ett ofrivilligt sabbatsår från hundträningen. Men här kommer en kortare sammanfattning, det har i alla fall blivit ett gäng roliga fjällturer i lightversion, lite förberedelse inför nästa år!

Januari
Bor hemma hos mina föräldrar sedan en tid då jag har vattenläcka hemma. Kämpar på med att Atle inte ska vara rädd för min pappa och det blir bättre, det är även i slutet av januari som jag för första gången känner att Atle börjar kunna klara av promenader med lite mer folk runt omkring. Börjar valpkurs med Atle, då 4 mån gammal. Försöker träna i träningshall med för Atle bekanta människor och lugna hundar men det går inte så jag lägger det på is och fokuserar på att få honom trygg utomhus först.

Liten Atle på Koppången

Februari
Kämpar vidare med Atle och kan i slutet av månaden äntligen flytta hem. Nytt hus, nya ljud, inte optimalt för Atle men det är ju bara att nöta på. Står i valet och kvalet om jag som vanligt ska kunna åka till Rally Sweden, pallar Atle hundvakt och tvärtom?! Blev en kompromiss till slut, åkte ena dagen och hem nästa, hann i alla fall se två sträckor. Måste vara första gången någonsin som jag inte klippt ihop en rallyfilm och skrivit spaltmeter om rallyt här i bloggen =) Ogier kom totalt trea, med tanke på att det var andra tävlingen i ett helt nytt team så var det över förväntan!

Ogier

Mars
Efter tre månaders kämpande med att försöka vänja Atle att vara med mig på jobbet så ger jag nu upp den planen. Det är för läskigt med allt folk och alla hundar (nerskuret till endast 3 hundar/kurs för att ge Atle bättre förutsättningar), även om han får vara ifred i eget utrymme i lokalen. Fortsätter träna utomhus med vänner och deras hundar, det är lite mer på en nivå han klarar av. Atle får följa med på sitt livs första lilla äventyr och det bar av till Njupeskärsfallet! Han får även testa sitt livs första viltspår, det gick galant.

Njupeskärsfallet i vinterskrud

April
Atle träffar mamma Minova och systern Molly. Han följer med på promenad i mitt jobb och det går över förväntan. Han börjar lyfta på benet 7 mån gammal, det är sent det! Åker via Älgafallet till Smögen över påsk. Atle börjar kunna följa med på längre promenader nu, skönt!

Toppen av Älgafallet

Maj
Atle följer med på min dvärgschnauzerpromenad i jobbet och jag försöker ta upp det här med inomhusmiljöer igen. Tummen ner på den punkten... I slutet av månaden bär det äntligen av till Monaco (måste ju även här vara första gången någonsin jag inte skrivit ett inlägg om racet...) Kimi tog pole och skulle vunnit om inte för... ja, den som vill kan googla storyn, den lär läggas till historieböckerna ;) Det blev i alla fall en grym andraplats! Och jag fick klappa Force India bilen, trodde jag skulle dö minst. Det sker ju inte att man får peta på en F1:a och ffa inte direkt efter ett race. Strosar runt uppe i Gorges du Verdon och går en del av Imbut leden till Passerelle bron. Har ju nosat på den leden tidigare men vänt då det var sjukt brant.

Force India

 

Ser ni mig på bron?

Juni
Är en hel del uppe i Orsa och går bl.a. en del av Vasaloppsleden. Försöker få Atle att gilla vatten, det går sakta framåt och han får en egen pool.
 

Kul med vattenleksaker!

Juli 
Semester! Atles första fjällturer upp i Idre och lite småutflykter till Njupeskärsfallet och andra vattenfall i Särna. Behövde ta en tripp till Frankrike så Atle fick bo hos Linn & Nässla över en långhelg. Tur man har hundpsykologvänner som kan ta sig an en skäggig hund med hjärnspöken ;)

Min favvobild på Atle!

Augusti
En jäkligt regnig, dimmig och blåsig tur på Köarskarsfjället i Sälen och i mitten av månaden bar det av för att utforska Grövelsjön i äkta skitväder där också! 

Silverfallet i ösregn =)

September
Grövelsjöns revansch i betydligt bättre väder! Upptäcker Tyresta Nationalpark. Träning hos veterinär och fysioterapeut. Atle fyller 1 år!

Litl-Elgsjötjönna i Femundsmarka, Norge.

Oktober
Skrev väldigt få inlägg i oktober så jag vet inte riktigt vad vi pysslade med förutom en tur i Bogesund, lite viltspår och frisering =)

Snyggo!

November
Höstlovet spenderades i Idre men den tänkta vandringen uteblev p.g.a. snön! Börjar kurs i vardagslydnad med Atle för att få till lite mer träning i grupp med främmande människor och hundar. Han dras med en infekterad tass och tränar tricks.

Nipfjället

December 
Atle kämpar på med sin kurs och jag skaffar ny bil! Jul & Nyår i Orsa med mängder av snö.

En smått deprimerad Atle som tvingas ha tomteluva på sig...

Jul & Nyår

Jul & nyår innebär semester och därmed även bloggtorka tydligen. Ibland är det skönt att koppla bort och det har ändå inte skett så mycket hundigt att skriva om. Två veckor har spenderats i Orsa med massor av snö. Det var väl runt 2 dm när vi kom upp men sen snöade det mer eller mindre varje dag så det kom säkert en halvmeter medan vi var där uppe. Fotade dock mest i början så har inga bilder på de större snömängderna, hur kunde jag missa det??

Efter att ha gått promenader i den här miljön i två veckor så var det ganska deprimerande att komma hem till ett snöfritt Täby...

 

Fotade genom fönstret en eftermiddag när det var trolskt ute över Orsasjön. Ingen dålig utsikt till fikat!

 

Rosentorpsvovvarna!

Koppången! Måste ju testa bilen lite ;) Kört i djup snö (den klarar betydligt djupare snö än jag trodde), genom plogvallar, på snirkliga vintriga vägar mm. Den går som på räls! Det var både en och två bilar som hälsade på i diket längs vår lilla väg men inte var det min bil inte =) Note to self: när fäljarna är fullpackade med snö, se till att få bort den snön innan den smälter och skapar sjuk obalans i bilen haha...

Har testat antisnöklumpsprayerna (de enda två som mig veterligen finns på marknaden) och de imponerade inte! Vet inte om de fungerar olika beroende på pälstyp men här hemma har de i alla fall åkt i soptunnan. Dessutom blev pälsen flottig och såg inte klok ut... För det mesta höll sig ändå temperaturen på minusgrader så snöklumpar var inte ett jätteproblem, det gick att gå långpromenader i alla fall.

Godissök i snövallarna

Snöbus

Käk på muurikkan! 

Nyårsafton gick bra, i Orsa skjuter folk enbart vid tolvslaget, varken innan eller efter. Dessutom skjuts det väldigt lite jämfört med här hemma så det mesta går att kamouflera bort med andra ljud och smaskiga tuggben. Här hemma smälls det fortfarande kvällstid men på något sätt har vi befunnit oss inomhus varenda gång, ibland ska man ha lite tur!

Sen måste jag bara berätta om Atle och sorken =) Var ute och gick och såg en sork komma pilandes från sidan av vägen. Jag tänkte att yes, nu får jag äntligen se hur Atle reagerar på såna här smågnagare, har märkt av noll intresse tidigare men har inte heller haft något skarpt läge. Sorken sprang rakt över vägen ca 50 cm framför Atle. Atle fick syn på sorken, sänkte farten och viftade på svansen och sen trippade han glatt vidare. Hahaha!! Alltså ibland undrar jag var dvärgschnauzern i honom är någonstans. I somras blev han ju rädd för en mus som sprang i väggarna i stugan i Grövelsjön ;) Det kan ju vara så att han, precis som Täppas, gör skillnad på möss och råttor (dvärgschnauzern är ju trots allt en råttspecialist) men jag tror faktiskt inte det. Atle ler nog artigt även när han ser en råtta =)