Men herreguuud

Det bor en skäggig tonårsgrabb vid namn Atle här i huset. Några hus bort bor två löptikar. Ingen bra kombo. Så idag har jag på allvar hotat Atle med kastrering! Han har bara en sak i huvudet just nu och det är att ta sig till löptikarna. Han ylar, gnäller, piper och tror att ytterdörren ska öppna sig om han opponerar sig tillräckligt mycket. När vi ska ut på promenad börjar han tjuta så snart vi kommer utanför dörren och han simmar i kopplet mot grinden, helt okontaktbar. Magen har kraschat... men han äter i alla fall och han sover på nätterna, tack för det. Ska han påverkas såhär kraftigt av löptikar så finns ju ingen annan utväg än kastrering (HÖR DU DET ATLE!!!). Jag som inte ens är ett fan av kastrering, det har ju sina nackdelar också. Men som det är nu är det ohållbart så framtiden får utvisa hur det blir.