God Jul!

Sen sist

Det där jag skrev sist med att jag såg ljuset i tunneln var nog bara lite fejkljus, tunneln var inte slut än haha!! Det är bara att konstatera att jag typ städat mig igenom hela hösten, känns inte som att jag har haft tid att göra något vettigt sen början av oktober innan städandet började. Huset är inte sålt ännu (finns liksom ingen sämre tid på året att sälja hus), det är därför jag måste städa och städa och städa inför alla visningar som ofta dyker upp med kort varsel. Och sen får köparen inte lån ens i närheten av vad jag begärt och så har jag städat i onödan... Man bokar väl inte privatvisning av ett ställe om man inte vet att man kommer ha råd med det??? Så mitt humör är väl inte på topp och såklart drar jag på mig en förkylning ovanpå allt...
MEN nu har jag i alla fall landat i Orsa och här är faktiskt lite snö =) Två veckor utan att behöva visningsstäda, fatta lyckan!!! Nu ska jag försöka hitta lite julkänsla också. Här kommer lite bilder sen sist: 

Halvtrimmad Atle som haft nån slags "pälskrasch" och under hösten haft jäkligt dålig päls. Jag bytte från hemlagat till torrfoder för en tid sedan och efter det blev pälsen bara sämre och sämre... Nu får han delvis hemlagat igen och det börjar bli bättre men det tar ju tid.

En enda minivandring har vi hunnit med i höst, men den var i alla fall i nya områden!

Har hunnit med att bli ett år äldre och det blev en chocoholic tårta =)

Väl framme i Orsa var det 14 grader inomhus och Atle var rätt missnöjd. Han la sig med ulltäcke så nära brasan som gick utan att behöva ligga på det kalla stengolvet. Jag försökte lite fint förklara att han absolut inte kan klaga på 14 grader inomhus med tanke på vilket semesterprojekt jag har till sommaren. Han får vara lyckligt ovetandes ett tag till tror jag ;)

Ny sele

Atle har fått en så fin ny sele från "Malaika"! Den är sydd efter hans mått och passar därmed perfekt. Bästa färgkombon dessutom - svart, lila, turkos.

Det är svårt att hitta köpeselar som sitter perfekt. Alla olika raser har så skiftande kroppsform så det blir ju såklart svårt när det ska tillverkas universalselar som ska passa så många hundar som möjligt... I min värld är y-selen den modell som sitter bäst men även den modellen är svår att hitta perfekt passform på. Det två största felen jag upplever att selar har är:

• Bröstbandet sitter alldeles för tight inpå armhålan. Det kan medföra skav i armhålan eller på armbågen. Detta kan göra att hunden kortar av sitt steg och hela hundens rörelsemönster påverkas. 
• Halsdelen är alldeles för vid vilket gör att den hasar ner över hundens bog/skuldra och därmed hämmar frambenens rörelser. Detta påverkar också rörelsemönstret negativt!

Så det är perfekt att kunna få en sele sydd efter hundens mått! Stort tack till "Malaika" för den här selen =)

Atle testar det här med lickimat

När man har en hetsätare till hund som slukar maten på nolltid så är det bra att försöka förlänga ättiden. Ännu bättre om vovven samtidigt får jobba ordentligt för maten! Försöker ge Atle mat på olika sätt som t.ex. aktiveringsspel, slow feeder, snuffelmatta, diverse matleksaker, sök utomhus etc. Nu har han fått testa en lickimat och jag måste ju säga att det tog tid att äta upp det lilla jag kletade fast. Nackdelen är att det i princip bara är burkmat (ok, färskfoder också men det fixar inte Atles mage) som funkar på en sån här, det bygger ju liksom på att maten är en slags sörja som kan geggas fast i de minimala skrymslena... Men variation förnöjer och Atle hade 10 min sysselsättning innan det var dags att kämpa vidare med resten av matportionen som fördelades såhär:

• Kokt torsk och ris intryckt i en matleksak
• Kokt älgkött i slow feeder
• Söka torrfoderkulor gömt i hela huset

Det tog väl totalt runt 30 min att äta middag, betydligt bättre än om jag gett middagen i matskålen, då hade det tagit 5 sekunder max ;)

Ser ljuset i tunneln...

Ja herregud, senhösten brukar normalt vara en period som jobbmässigt blir lugnare och lugnare men eftersom jag fick skjuta en hel del från oktober till november så har även november varit kaos. Har sedan länge satt stopp för fler bokningar i december, så då kommer det vara lugnare. Jag börjar se ljuset i tunneln!

Har grovtrimmat Atle lite då hans päls började spåra ur och jag insåg att framförallt skägget har spårat ur, det är helt sjukt långt. Jag hatar att klippa skägg eftersom jag aldrig lyckas få det snyggt. Skulle behöva gå någon slags specialkurs i frisering av dvärgschnauzerhuvud överlag men just skägget känns omöjligt. Därför blir det bara en "före" bild på skägget och ingen "efter" bild haha!

Lååångt skägg...

Tränar ju lite retrieverträning med Atle ibland. även om vi inte kommit så långt och kör helt enligt egna regler men ändå. Blev så glad när jag fick den här fina ljuslila acmepipan med tillhörande mörklila band, av en kursare. Jag älskar ju lila!!! Så nu är det hög tid att lära in visselsignalerna vilket blir helt klart roligare med en LILA pipa =) Tänk att matcha med lila dummies... har faktiskt bara en lila dummy och den är gränsfall att han orkar bära p.g.a. tyngden. Får nog shoppa lite på mässan i december.

Stressad Atle

De senaste 6 veckorna har varit lite kaos här hemma. Anledningen är att jag pang bom hittade mitt typ drömhem och även lyckades lägga vantarna på det =) I och med detta så behöver jag sälja mitt nuvarande hem och tydligen i någon form av raketfart vilket innebär att jag inte gjort annat än att städa, städa och städa lite till inför alla visningar, samtidigt som jag måste ro runt DogSpirit i sluttampen på årets mest intensiva period.
Mitt hysteriska städande (d.v.s jag far omkring som en dåre och sitter typ aldrig still) har gjort Atle väldigt stressad. Minst sagt. Dessutom har han varit sjukt understimulerad eftersom han mest fått gå rastningsrundor med tassbandage. Lägg sedan till Atles personlighet med rädslor och lätt till stress så kan man räkna ut att han varit helt urflippad. Faktiskt tillbaka på den nivå han var under sitt första år och det är rätt illa. På en av rastningsrundorna för ett tag sedan klev jag på en gren som knäcktes varpå Atle hoppade högt, vände sig om och bet mig i benet... Tur jag är hundpsykolog och förstår vad stress gör med hjärna och kropp. Han har reagerat på det mesta han haft svårt för tidigare - människor, hundar, cyklar, bilar, bussar, ljud etc.
Jag vet att detta har varit tillfälligt och övergående och mest haft fokus på att det inte ska sätta några bestående spår. För ju längre tid han befinner sig i detta tillstånd, desto större risk att det sätter spår för framtiden som tar tid att jobba bort. Han har varit så himla duktig i höst, jag har kunnat börja "skörda" all träning jag lagt ner på honom. Så det är jättetråkigt att se allt falera i rekordfart... Men veckan på Smögen gjorde honom gott (vilket också var tanken) och jag tycker att han är bättre redan nu. Atle funkar som så att han behöver sova/vila mycket för att återhämta sig, får han inte den återhämtning han behöver så flippar han ur ganska snabbt. Och en urflippad Atle är ingen rolig Atle.

Så nu står han på någon form av "stressdetox" (vila och sömn, vissa tillskott, promenader i lugna områden, lugn aktivering, matberikning, massage mm.) och så är det bara att hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll!  

Atle uppskattar inte klassiska hundsängar, han föredrar filtar eller bara golv =) Men det finns ju ett mellanting som jag inte tänkt på - dynor! Mellan visningarna här hemma har dynorna till trädgårdsmöblerna legat på golvet intill altandörren. Och Atle har varenda jäkla dag sovit på dynorna. Det får helt klart bli någon form av dyna till nya hemmet!

Bua Hed med slemmigt fynd

Smögen knatar man ju runt på nolltid så det behövs lite olika utflyktsmål för att inte bli uttråkad =) Bua Hed är alltid fint så det fick bli en tripp dit.

Jahapp, bara att ställa bilen och gå då!

Otroligt många brännmaneter, även uppspolade på land, döda. Atle lyckades få tag i en sån där döing och sprang några ärevarv innan matten gjorde slut på det roliga. Hade ju ingen aning om ifall de bara bränns när de lever?? Men oavsett, där gick liksom min gräns, stå och ruska en död slemmig manet i käften... BLÄ!!! Inte var de små heller, runt 30cm i diameter.

 

Tillbaka hemma igen slängde jag en blick ut genom fönstret och fick se en säl som lattjade runt ett bra tag innan den försvann vidare =)

Västkusten

I år byttes fjällen mot havet under höstlovet. Inte helt frivilligt visserligen men det går inte att chansa på vandring med en nyligen läkt trampdyna och snömängden var lite gränsfall i Dalafjällen ändå. Näst bäst efter fjällen är havet så just nu är vi på Smögen! Med en liten detour till Falkenberg.

Skrea strand i Falkenberg

Atle upptäcker tjusningen med sanddyner, sjukt kul att springa upp och ner så sanden yr =)

Här på Smögen är vädret finfint och Atle är glad över allt vatten =) I början försökte han bada hela tiden men har nu insett att det är för kallt. I morse lekte han vid strandkanten och började plötsligt frusta och dra iväg med något och se sådär skyldig ut som man bara kan göra när det är nåt bus i farten... Jag lyckas bända upp käften för att se vad det var han åt och insåg att han festat loss på en sjöstjärna. Jahapp, det var tydligen delikatess. Täppas brukade ju fynda döda krabbor men Atle verkar ännu inte ha insett att det kan finnas sådana läckerheter också ;)

Smögenbryggan

Complete chaos

Vi har haft complete chaos här hemma senaste veckorna, därav extremt dålig uppdatering här. Nu väntar 10 dagars semester (tack gode gud för det) och då finns mer tid att skriva! Såret i trampdynan är i alla fall läkt nu men det tog sin tid. Han går utan tassbandage och jag tror vi kan börja öka på promenadlängderna utan att riskera något =)

Nya täcken

Nu har Atles födelsedagstäcken kommit i rätt storlek och de sitter banne mig helt perfekt =) Det blå är ett tvålagers merinoullstäcke, tjockt och varmt. Inte vind och vattentätt men jag har tänkt ha det som ett extra lager under andra täcken. Även perfekt att ha inne i tält när det är kyligt!

Det andra är ett vind och vattentätt skaltäcke med en insida av merinoull. Det kan användas antingen som det är eller ovanpå det blå ulltäcket. Ett regntäcke med merinonull på insidan är helt genialiskt, för efter timmar av regn kommer det ha sipprat in längs hals, underifrån magen osv. och då är det guld värt med merinoull på insidan som värmer även när det är blött. Eller värmer och värmer, men det kyler i alla fall inte som syntet gör.

Passformen på båda täckena är som klippt och skuren för Atle, de täcker alla viktiga muskler utan att kompromissa med rörligheten.

Så, nu är matten ruinerad och det blir inga fler hundtäcken de närmsta åren haha. Atle är med ut i alla tänkbara väder och då är det bara att se till att han har bästa tänkbara utrustning för det också, det är inte mer än rätt.

Sjukstuga

Atle har fått ett sår i en trampdyna, ingen jättegrej men tillräckligt för att han ska behöva ha skydd på utomhus. LIVSFARLIGT tycker Atle. Sko går absolut inte, sockor är inte heller någon hit... Han lägger sig platt på golvet och tror han är döende eller kanske redan död. Så jag lägger ett eget smidigt bandage med ludd under och vetflex utanpå. Det kan han tänka sig att gå med =) Dessvärre inte vattentätt men är man lite fiffig så virar man en liten plastpåse under bandaget så blir det vattentätt!

Missnöjd (och lurvig!) Atle

Trampdynor är ju lite dumt på så vis att de belastas i varenda jäkla steg vilket påverkar läkningen. Så lika bra att ta det lugnt till det är helt läkt men det är inte Atles melodi, han har börjat klättra på väggarna nu. Det går liksom inte att aktivera honom enbart mentalt, han har ett stort motionsbehov också. Så han har typ sjutusen olika hyss för sig här hemma just nu, t.ex. skälla på allt han hör, sno strumpor från garderoben, sno mitt pannband från kroken, släpa ut badrumsmattan i hallen... ja, listan kan göras lång. Jaja, bara att härda ut, tids nog läker det och vi kan börja gå promenader igen! Tur i oturen att det hände nu och inte under vandringssäsongen =)

Grövelsjön - Söndag

På söndagen var det kallt och regnrisk men det var ändå helt ok väder när jag gick upp. Beslöt att göra två kortare turer med en längre lunchpaus i stugan för att torka och värma sig, istället för att dra ut på en långtur.
Ska det regna finns också rätt stor risk för dimma så jag valde en led jag gått förut, upp till Jakobshöjden. Egentligen en rätt trist led men utsikten är fin! Skulle det där vara uppehåll och bra sikt tänkte jag sedan gå oledat längs kammen ovanför sjön.

Gick iväg och tänkte att det här är ju faktiskt förvånansvärt bra väder, sikten var bra och det var bara lite smådugg. Sen bara pang, på ca 20 sekunder kom dimman och all sikt var borta. Allt blev stilla och knäpptyst, som att befinna sig i en spökvärld. Inte en vindpust och jag var tvungen att säga nåt ord bara för att dubbelkolla att jag inte tappat hörseln =) Jaja, det var den utsikten men vi fortsatte i alla fall upp på Jakobshöjden. Jag kan områdena och hade givetvis karta och kompass om det skulle skita sig. Men någon oledad vandring längs kammen blev det inte, rätt poänglöst i dimman...

Fin start!

Sen var det kört...

Ripor

Uppe på Jakobshöjden, åh vilken fin utsikt haha!

Mindre dimma på lägre höjd

Vi gick tillbaka till bilen och åkte till stugan för att käka lunch och vila lite. Regnet började smattra mot taket och det kändes väl sådär lagom lockande att ge sig ut igen. Men med vetskapen att det här var årets sista chans till fjällvandring så kunde jag inte motstå en sista tur, trots skitväder. Det fick bli ytterligare en känd led, till Silverfallet. Parkerade bilen och funderade över hur man är funtad när man tänker ge sig ut i det här vädret med skymningen i antågande (pannlampan var nerpackad ifall att) Det regnade, blåste och var så pass dimmigt att man kunde glömma utsikten. Men inga problem att gå och halvvägs började det faktiskt lätta lite. Mötte inte en levande själ på den här turen, undra varför?!?

Norgegränsen

Så var årets vandringssäsong över, buhuuuu =( Nu sätter snön stopp framöver. Men det har blivit många fina turer och vintern kan ägnas åt planering inför nästa år!

Grövelsjön - Lördag

Hoppsan, kom av mig lite i skrivandet men nu så! Lördag morgon blev det rastning vid stugan innan vi åkte för att köpa bullar vid fjällbageriet och ha med ut på turen. Sen utgick vi från Lövåsen med Lillvätteshogna/Onne Gealta som mål. Shit vad det blåste! Vek av från leden och gick oledat större delen, det går inga leder upp. Men det är väldigt lättvandrat så inga problem. På vägen passerade vi badsjön innan det började luta uppför. Väl uppe blåste det ordentligt och utsikten var fin även om det inte är så himla högt. Är nästan säker på att jag såg högsta topparna borta i Rondane! 

Off we go!

Nej tack, sa Atle. Och då vet man att det är kallt när han inte vill bada =)

Lite vind till så hade han blåst iväg som en drake i kopplet!

Atle mumsar kråkbär på sluttningen medans matte äter lunch.

Funderade över om vi skulle ta Djupgravstöten också för det var så himla fint väder, men beslöt att låta bli p.g.a. vinden. Då har vi nåt kvar till framtida turer också =)

På väg hemåt blev vi översprugna av en finsk lapphund. Min toleransnivå för lösspringande framrusande hundar är numera lika med noll och efter en snabb blick på kroppsspråk så beslöt jag faktiskt att ta till kängan vid hundens fösta försök att nå fram till Atle. Ett hundslagsmål på fjället är det sista man vill råka ut för... Hunden blev lite paff men gjorde minsann flera försök att nå fram till Atle. Till slut fick lapphunden syn på två andra hundar och drog iväg ditåt. Alltså vilket kaos! Vi befann oss liksom mitt i renbetesland med strikt koppeltvång. Såg tyvärr många lösa hundar och jag är bara rädd att det i framtiden blir totalt hundförbud i renområdena för att vissa oansvariga hundägare inte kan sköta sig =(

Jag kommer i fortsättningen ha med Dog Defense spray på vandring, än så länge har det bara varit lekfulla hundar som kommit fram (med visst undantag för den finska lapphunden) men en vacker dag är det en hotfull hund som kommer och då måste jag ha ett effektivt stopp.

Men nog om tråkiga incidenter! På kvällen blev det en lugn promenad i områdena vid stugan och solen sken som aldrig förr =)