Stressad Atle

De senaste 6 veckorna har varit lite kaos här hemma. Anledningen är att jag pang bom hittade mitt typ drömhem och även lyckades lägga vantarna på det =) I och med detta så behöver jag sälja mitt nuvarande hem och tydligen i någon form av raketfart vilket innebär att jag inte gjort annat än att städa, städa och städa lite till inför alla visningar, samtidigt som jag måste ro runt DogSpirit i sluttampen på årets mest intensiva period.
Mitt hysteriska städande (d.v.s jag far omkring som en dåre och sitter typ aldrig still) har gjort Atle väldigt stressad. Minst sagt. Dessutom har han varit sjukt understimulerad eftersom han mest fått gå rastningsrundor med tassbandage. Lägg sedan till Atles personlighet med rädslor och lätt till stress så kan man räkna ut att han varit helt urflippad. Faktiskt tillbaka på den nivå han var under sitt första år och det är rätt illa. På en av rastningsrundorna för ett tag sedan klev jag på en gren som knäcktes varpå Atle hoppade högt, vände sig om och bet mig i benet... Tur jag är hundpsykolog och förstår vad stress gör med hjärna och kropp. Han har reagerat på det mesta han haft svårt för tidigare - människor, hundar, cyklar, bilar, bussar, ljud etc.
Jag vet att detta har varit tillfälligt och övergående och mest haft fokus på att det inte ska sätta några bestående spår. För ju längre tid han befinner sig i detta tillstånd, desto större risk att det sätter spår för framtiden som tar tid att jobba bort. Han har varit så himla duktig i höst, jag har kunnat börja "skörda" all träning jag lagt ner på honom. Så det är jättetråkigt att se allt falera i rekordfart... Men veckan på Smögen gjorde honom gott (vilket också var tanken) och jag tycker att han är bättre redan nu. Atle funkar som så att han behöver sova/vila mycket för att återhämta sig, får han inte den återhämtning han behöver så flippar han ur ganska snabbt. Och en urflippad Atle är ingen rolig Atle.

Så nu står han på någon form av "stressdetox" (vila och sömn, vissa tillskott, promenader i lugna områden, lugn aktivering, matberikning, massage mm.) och så är det bara att hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll!  

Atle uppskattar inte klassiska hundsängar, han föredrar filtar eller bara golv =) Men det finns ju ett mellanting som jag inte tänkt på - dynor! Mellan visningarna här hemma har dynorna till trädgårdsmöblerna legat på golvet intill altandörren. Och Atle har varenda jäkla dag sovit på dynorna. Det får helt klart bli någon form av dyna till nya hemmet!