När jag tränar med Täpas har jag en hel rad olika regler som gäller. Det är för att underlätta både för mig och för honom, utan dessa regler skulle det vara svårt att träna över huvudtaget. Några av mina regler är:
1. Skålen med belöningsgodiset ska kunna stå bredvid mig på golvet när vi tränar. Den ska inte ägnas något intresse och det ska definitivt inte ätas ur den! Har jag godis i handen gäller samma sak där, ignorera handen.
2. Samma sak med leksaksbelöning. Jag vill kunna ha den synlig (utplacerad på golvet, i fickan, handen osv) men den ska inte ägnas någon uppmärksamhet. Efter lekbelöning ska jag när som helst kunna lägga den på golvet igen och kunna fortsätta träna.
3. Nu använder jag främst klicker i träningen men gör jag inte det så har jag ett snabbt belöningsord "ja" som betyder exakt samma sak som klick-ljudet: exakt där gjorde du rätt här kommer din belöning.
4. Jag har även en
keep going signal, ett lugnt "braaaaa" som betyder: du gör helt rätt fortsätt så så kommer belöningen snart. Bra att ha när man tränar moment som pågår under en längre tid t.ex. fotgående, uthållighet under apportering, backa långa sträckor mm. Här är det jätteviktigt att hunden blir peppad av berömmet och förstår att den gör rätt men hunden får absolut inte tolka ordet som en frisignal och tro att övningen är klar...
5. En felsignal som talar om att det där beteendet kommer inte leda till belöning så prova något annat istället. Jag använder ett glatt "nej" i vanlig samtalston och det är inte ofta jag använder det. Oftast är det när Täppas låser sig och tror att han är på rätt spår fast han inte är det. Om vi t.ex. ska använda nostarget och han istället är där med tassen och krafsar, krafsar, krafsar, då använder jag min felsignal för att få honom att prova något annat. Visst, jag skulle kunna vänta ut honom men just tassarna och krafsande hos schnauzer är rätt självbelönande så skulle jag låta honom krafsa för länge tror han tillslut att det är rätt trots att han inte blivit belönad av mig. Det är viktigt att inte regelbundet använda sig av felsignal då det kan göra hunden passiv tillslut och behöver man ta till felsignalen ofta är det nog träningsupplägget det är fel på!
Har man t.ex. ett ilsket "nej" som korrigering i vardagen (vilket jag inte har) så bör man ha en annan felsignal då den inte ska vara kopplad till obehag.
6. En frisignal "varsågod" som betyder att nu är övningen klar, ta din belöning, pausa lite kort men var beredd på arbete igen.
7. En slutsignal "slut" som betyder att nu är träningen slut och det kommer inte bli mer på ett tag.
Sen har jag en massa andra regler också t.ex. måste han ju veta när han ska prova sig fram hej vilt (vid freeshaping) och när han ska vara stilla och invänta signal. Ska vi t.ex. träna rally så talar jag ju om vad han ska göra och då vill jag inte att han mitt i banan börjar erbjuda massa cirkuskonster :)
Jag kan ofta ha olika signaler för ett beteende som många tycker är samma sak. I apporteringen har jag t.ex. "hämta" när han ska hämta ett föremål och lägga det i min hand. "Håll fast" betyder att han ska hålla föremålet i munnen tills jag ger frisignal. "Städa" betyder att han ska hämta föremål men inte till min hand utan till en korg där han ska lägga dem. Ja som ni ser kan jag hålla på i en evighet...
Utan de här reglerna skulle nog våra träningspass vara ganska kaosartade! Inte lätt att träna med en hund som lägger hälften av sin energi på att försöka komma åt belöningarna. Eller en förvirrad hund som funderar över om det han nyss hörde var ett belöningsord eller en keep going signal. Eller en hund som inte har klart för sig om den är under arbete eller om det är paus... Det finns alltså en hel del vi kan göra för att underlätta träningen med våra vovvar!