Alltså fail trail är ju en sak men nu behövs ett nytt begrepp - FAIL TRIP. Vi tar det från början...
Åkte upp i torsdags och i Sveg passade jag på att kika in hos VUAJA som nyligen öppnat fysisk butik där. Vuaja är en av mina favvonätbutiker med den lite ovanliga kombinationen av bra hundartiklar, heminredning (med fjäll och naturtema) och lite friluftskläder.
Väl framme i Hede hämtade jag nycklarna till stugan och rullade vidare mot Sonfjället. Tog en sen eftermiddagspromenad bl.a. med syfte att kolla myggläget. Visst var det mygg men knotten var tio resor värre. Hoppsan hejsan.
Väderprognosen för fredagen visade regn, regn och ännu mera regn så Plan A (Sododalen vid Sonfjället) fick bli Plan B (Skärsjövålen bredvid Sonfjället) och jag gick upp kl. 4 för att att komma iväg vid 5 och förhoppningsvis slippa det värsta regnet. Gick direkt från stugan och planen var att gå uppför Skärsjövålen via Skärsjön till Brovalltjärnen. Dränkte Atle i myggmedel och konstaterade noll vind, sol på himlen och varmare än planerat. Jahapp...
En bit upp började Atle tycka att det var i varmaste laget och jag försökte förklara att vi kommer till en sjö där uppe och sen kommer fler badmöjligheter. Knotten var inte roliga och det gällde att hålla sig i konstant rörelse. Stanna och dricka? Ehh, nej, skulle INTE tro det! Ju högre upp vi kom desto mer började det fläkta yttepyttelite i alla fall och Atle gick på bättre.
Matte, jag ser sjön!!! |
Vid sjön hoppade Atle bomben i vattnet och levde rövare. Men satan vad mycket knott, det var helt vidrigt. Så snart han badat klart fick vi småspringa upp på en höjd för att få hjälp av vinden. Bara det att vinden mojnat... Knotten bombarderade och plan B fick bli plan C, d.v.s. härifrån vände vi hemåt i snabbt takt. Atle som nu återställt sin komforttemperatur för en tid framåt betedde sig som dåre och flög hit och dit. När han blir myggbiten märker han det och inser att han måste röra på sig men knotten verkade han inte märka på samma sätt så jag fick mana honom till rörelse hela tiden när han skulle leka med pinnar och gud vet vad han pysslade med. Knotten var helt ointresserade av mitt blod men jag hade istället fullt sjå att andas genom näsan för att inte få alltför mycket knott i munnen.
Väl hemma hade Atle blivit rätt ordentligt biten och det kliade massor =( Hade varit förutseende och tagit med kortisonsalva men tyckte inte det verkade hjälpa ett skit. Från tidigare vet jag att en kall dusch är det som lindrat mest och så även denna gång. Dessvärre sitter effekten bara i typ 30 min innan huden behöver kylas igen och det tar några timmar innan klådan lägger sig. Värst drabbad var han i ljumskar och insida lår men de hade bitit lite överallt.
Eftersom regnet verkade utebli tog vi under eftermiddagen en tur till ett vattenfall, det skulle inte vara så himla långt att gå och så kunde han ju bada. Jag åkte iväg i jeans i solskenet bara för att 25 min senare komma fram till detta:
Ösregn som inte tänkte ge sig. |
För att göra en lång historia kort: Atle betedde sig konstigt under natten till lördagen och eftersom vädret ändå var kvavt, varmt och vindstilla och omöjliggjorde en tur till Sododalen (det var faktiskt kämpigt att undslippa knotten även på rastningsrundan vid stugan) så valde jag att packa ihop och åka till Orsa en dag tidigare än planerat. Bara när jag småsprang mellan stuga och bil lyckades jag andas in hur många knott som helst.
I Orsa roade vi oss med att gömma gosedjursråttan istället:
Glad Atle som kunde vistas utomhus utan att bli sönderbiten! |
Nu är vi tillbaka på udden igen och ska jobba i några dagar innan det är dags för semester =)