Laga mat
Hämta tofflor till matte
Och sköta tvätten. Ingen avancerad film, får nog finslipa den lite när jag är piggare ;)
Laga mat
Hämta tofflor till matte
Och sköta tvätten. Ingen avancerad film, får nog finslipa den lite när jag är piggare ;)
Vito har varit här för frisering.
Skön stajl...
Om jag ska ta det från början...
Efter fyra dygn i bur hos vetten, 14 dagars sovande med enbart rastningsrundor och 14 dagar med sakta ökad promenadlängd har Täppas tappat typ varenda muskel. Läskigt hur snabbt det går. Lyfter jag ett bakben för att borsta så vinglar han ibland till och likaså när han ska lyfta på benet för att kissa. I framförallt bakdelen verkar det varken finns fett eller muskler som stöttar upp. Ok, det är inte kris men tappat muskler har han absolut gjort.
Så hur bygger man upp muskulatur och kondition på ett skonsamt sätt? Jo, man simmar. Sagt och gjort, igår bar det iväg till Arninge Djurklinik och deras rehabavdelning med pool. Var faktiskt lite orolig över hur det skulle gå, Täppas avskyr ju att bada.
Men han hälsade glatt på siminstruktören (som även hon har dvärgschnauzer), trippade in i rehabet och nosade runt lite. Började med att duscha av honom och sen provade vi ut en flytväst som han gladeligen gick omkring med utan bekymmer. Två långa linor kopplades till flytvästen och sen överraskade han oss båda genom att i raketfart springa upp på rampen och ställa sig med framtassarna i vattnet. Plaska är ju kul... men sen tog det stopp. Vi lockade med röst, godis och leksak men nix, herren tänkte inte bada. Tillsut fick vi i honom upp till magen och sen lyfte instruktören lugnt i honom.
Vi stod på varsin sida av bassängen och styrde med linorna så att han hamnade rätt. Först plaskade han omkring halvt skräckslagen innan han lugnade sig och simmade på helt otroligt bra. Lugnt och fint. Han tryckte på med alla fyra ben lika mycket även om instruktören påpekade att bakbenen inte hade sådär jättemycket muskler, det blev lite fladdrigt.
Han simmade några minuter, fick vila inne vid kanten, simmade lite igen osv. Dagens pass gick mest ut på att han skulle få en positiv första upplevelse av det hela. Bitvis såg det ut som om han befann sig i halv panik men han lyssnade på mig, vevade på rikigt ordentligt med benen och styrde mot mig vartefter jag flyttade på mig.
Efteråt när han var uppe på rampen och fick se sin leksak i vattnet, ja då skulle han i igen även om det tog stopp vid magen. Hade det däremot varit Supernallen som varit i sjönöd, ja då hade han nog kastat sig i!
Nu ska jag friska upp minnet lite från min friskvårdsutbildning för hund och se vad mer jag kan göra, massage och stretching ska såklart läggas in. När det inte är snö finns det ju mycket man kan träna genom att gå omkring "offroad" i skogen (hoppa över saker, krypa under saker, gå slalom, balansera på saker, klättra uppför/nerför och bara gå omkring i ris och mossa så att det lyfts ordentligt på benen. Men sånt är lite svårt nu när vi bara kan gå på plogade gångbanor. Eller isgator snarare, det är ju snorhalt!
En klassiker, att lära hunden lägga ringarna på pinnen. Den övre ringen har en massa skramlande kulor i sig så den får nog räknas som överkurs :)
Planen:
1. Shapa in nostarget uppe på den gula pinnen (för att få styrning mot den) - Det gick snabbt, han är ju target-galen.
2. Kunna apportera den blå ringen (den största) - Det gick också rätt bra, lite röj och dödande av ringen blev det till en början men så snart han kunde börja fokusera så apporterade han den till mig.
3. Kedja punkt 1-2 dvs. apportera den blå ringen mot den gula pinnen - Repetarade några nosduttar på pinnen innan jag bad honom hämta ringen. Shapade sedan rörelse mot gula pinnen, han behövde inte nå ända fram, bara ta sikte mot den. Nästa kriterie var att nudda med ringen uppe på den gula pinnen. Lite knepigare, han dunkar gärna in ringen nånstans i mitten på pinnen. Varför lyfta på huvudet i onödan... Lyckades efterhand shapa upp huvudet iaf.
Ungefär där är vi nu, han släpper ringen vid toppen på pinnen men har aldrig lyckats pricka exakt rätt. Kan ju tyvärr inte stoppa i magen för mkt godis just nu så det får bli begränsade pass.
Här kommer en film, han har ju definitivt ett hum om vad han ska göra även om det inte blir helt rätt alla gånger!
Det som kännetecknar Svante är att han ska göra allt på sitt eget sätt. Vet inte riktigt om han är medveten om att han är en kanin eller om han tror han är en bulldozer eller nåt. När han kom fick han en stor utomhusbur tjusigt inredd med höhäck, skålar, hus och toalettlåda (ja, kaniner går att få rumsrena på låda). Efter första natten hade Svante möblerat om lite... eller kanske jag ska säga att han möblerat om allt som gick att flytta på + allt som inte gick att flytta på. Matskålen hade han vänt upp och ner i vattenskålen och gjort soppa. Huset låg upp och ner halvt sönderbitet och toalettlådan likaså. Jag var envis och ställde tillbaka allt men varje gång möblerade han om. Tillsut tog jag bort hus och låda, han ville verkligen inte ha dem. Slutligen fick jag även ta bort höhållaren i metall som han lyckats ha sönder flera gånger. Att bita sönder keramikskålar var inte heller några problem.
Det största problemet med Svante har dock varit hans evinnerliga stampande i botten på buren. När kaniner är rädda/stressade så stampar de i marken med baktassarna för att varna andra kaniner för fara. Är man en stor kanin och stampar i en träbottnad bur, ja då låter det högt. Så högt att man vaknar på nätterna, även grannarna... Under åren har ALLA tänkbara åtgärder gjorts för att dämpa ljudet men utan större framgång. Har laborerat med olika bottenmaterial som frigolit, filtar, mattor och bäddmadrasser med tjockt lager spån och halm.
När jag flyttade för några år sedan blev stampandet ohållbart, efter en natts stampande från Svante såg jag grannara stå och blänga surt mot buren. Ooops... Testade en sista utväg, skulle det inte fungera så var enda alternativet omplacering. Är inte ett fan av omplacering och detta är enda gången jag någonsin övervägt det.
Pappa plockade återigen ur bottnen på buren och sänkte ner den direkt på marken. När botten togs bort blev det kvar små avsatser inne i buren, längs kanterna. Dessa avsatser tyckte Svante var grymt roliga att hoppa omkring och klättra på, han slutade stampa... Nu har konstruktionen uppdaterats ytterligare men det komiska i kråksången är att han inte längre stampar, han trivs och håller sig lugn!
Lite knäpp är han allt, när det är sol och fint väder sitter han i ett hörn och surar. När det blåser kallt, regnar eller snöar så sitter han i sitt fönster och njuter!
Hälsofreak är han också. Bara nyttig mat ska det vara! Skulle visserligen aldrig få för mig att ge dessa färglada feta fröblandingar från zooaffären (kaninmat är nästan en lika stor vetenskap som hundmat) men han skulle inte äta dem ändå. Nä, rent timotejpellets ska det vara. Och hö av bra kvalite + frukt och grönt. Sen äter han ju allt ätbart ute också. Satt på altanen i somras och såg några buskar svaja. Konstigt tänkte jag, det var ju vindstilla. Ser gren efter gren plötsligt falla till marken... går dit för att se vad som händer och vem sitter där om inte Svante, glatt kapandes grenarna vid rötterna. Dessa grenar åt han iof inte utan bara fällde dem till marken. De stod väl ivägen för hans framfart.
Lite annan kuriosa är att han vid ett tillfälle, när han befann sig i transportbur i bilen, röjde runt så mycket att han lyckades få igång billarmet. Bulldozer som sagt... Nä, han är snäll "lilla" Svante, lite knäpp bara! Tror han skulle vara rätt kul att klickerträna, vet inte varför jag aldrig testat.
Här kommer en liten film, tycker ni att han ser ovårdad ut på bakdelen så är det bara för att han nyss fällt klart. Han tyckte uppenbarligen att det var smart att växla päls mitt i smällkalla vintern. Svante i ett nötskal :)
"Fan matte jag är ingen husky..."
På med vanliga promenadselen och iväg bar det. Äkta draghundsmoral har han också d.v.s. håller bra fart, linan konstant sträckt, drar på oavsett vad som händer runt omkring. Haha, trodde ni det va? Nä. Det ska såklart pausas för att utforska intressanta dofter, hälsas på hundar och det bästa är faktiskt om matte sköter sparkandet så att han bara kan springa bredvid :)
I övrigt har jag plöjt igenom böckerna Siberian husky - gåvan från tjukotka och The Speed Mushing Manual - how to train racing sled dogs för jag vet inte vilken gång i ordningen. Har även läst tidningarna draghunden (från svenska draghundsportförbundet), polarhunden (från svenska polarhundklubben) och hundekjoring & firbeint friluftsliv (norsk dragtidning).
Den dagen det flyttar in en husky gäller det att vara förberedd. Sen vilket årtionde det sker det är en annan femma, men man måste ju få drömma ;)